Snart slår vi upp portarna till säsongen 2017
Efter fjolårets tråkiga säsong väntar nu ett nytt äventyr i superettan för Gefle IF. Dags att borsta av dammet från fotbollsskorna och ta fram skoputsen, för snart inleds träningsmatcherna och sen står det inte på förrän solen börjar värma och konstgräset börjar växa igen på Gavlevallen!
28 januari slår Gavlevallen upp portarna för säsongen 2017. Dalkurd kommer på besök och därmed går startskottet för en säsong som kommer att bjuda på en hel del nytt för Gefle IF. Fjolårets mörka säsong känns för mig som ett avlägset minne och en stor del av det tror jag beror på att jag ganska tidigt gav upp hoppet om fortsatt allsvenskt spel, även om vi faktiskt till slut kom nära en kvalplats. För första gången sedan 2004 ska Gefle alltså spela i superettan och jag måste säga att jag har stora förväntningar på säsongen. Allsvenskan är naturligtvis den serie vi vill spela i och ska sikta på att komma tillbaka till. Men ändå känns det på något sätt som en liten befrielse att vakna upp in i en säsong där vi förhoppningsvis inte ska behöva kriga om varje poäng som att vårt liv hängde på det. Där varje tagen poäng ansågs som en framgång. Klarade vi oavgjort var det en poäng som vi gladdes över, för den poängen kunde betyda ytterligare ett år i Allsvenskan. Min förhoppning är att vi får uppleva en annan sorts ångest i år, där varje oavgjord match istället ses som ett misslyckande och där vi endast kommer att räkna segrar som en framgång. Men låt oss inte springa iväg på en väg av drömmar utan istället koppla på hjärnan och fundera över vad vi kan förvänta oss utav denna säsong.
Truppen
Jag vet att många oroar sig för truppen och att den ser tunn ut. Men har vi anledningar till att oroa oss för det? Vi går igenom truppen hur den ser ut just nu.
Målvakter:
Andreas Andersson och Viktor Frodig.
Jag tycker Andreas gjorde en bra debutsäsong för oss ifjol. Att vara målvakt i ett lag som ligger under nedflyttningsstrecket i stort sett hela säsongen och som dessutom hade ett obefintligt försvarsspel under delar av säsongen är inte en rolig uppgift. Men det man såg av AA var att han är en mycket duktig målvakt som har matchvinnarpotential i sig. Det kommer att se annorlunda ut i år spelmässigt med tanke på det motstånd vi får möta i många matcher med kontringslägen för motståndarna och AA är väldigt kvick och löper gärna ut ur straffområdet för att agera städtant om det kommer längre bollar. Det tror jag vi får uppleva en hel del av denna säsong. Utan att känna till målvakterna i superettan så är jag övertygad om att vi har en av de tre bästa på den positionen och jag känner mig helt lugn där.
Viktor Frodig är en ung egen produkt och det är precis en sådan målvakt jag vill ha som backup. Vi måste utveckla våra egna talanger och jag hoppas Viktor tar chansen att utvecklas och bli en framtida målvakt för oss.
Backlinjen:
Vi har i mångt och mycket kvar samma backlinje vi hade ifjol. En backlinje som växte ju längre säsongen gick under Thomas Anderssons ledning. Inför förra säsongen tappade vi Fällman som var den givne ledaren och det var en av anledningarna till att vi stundtals såg vilsna ut i försvarsspelet. Men det blev som sagt bättre ju längre säsongen led och jag har stor tilltro att vi kan bli ännu bättre i år. Vi har stor rutin i den här gruppen och dom är vana att spela mot betydligt bättre motstånd än vi kommer att möta i år. Vi ska kunna stå emot det mesta våra motståndare kan attackera med och om den här gruppen har tagit nedflyttningen på rätt sätt och vill ha revansch för fjolåret tror jag att vi kommer att få se ett bra försvar hos ljusblått i år igen. Ska bli intressant att följa Albin Lohikangas utveckling. Jag har sett honom en hel del och jag blir förvånad om han inte tar några steg framåt i år.
Mittfältet:
Vi tappar Robin Nilsson och Johan Bertilsson från vårt mittfält. Två tunga tapp, men ändå tycker jag att det ser oförskämt bra ut. Jag byter inte det här mittfältet mot något mittfält i superettan. Nu kommer äntligen Jonas Lantto att spela på sin rätta position från start i år. Han är en innermittfältare och inte en kantspringare. Bredvid sig får han Conte Bonsu, som om han får vara frisk kommer att kliva fram fler steg i år. Dessutom har vi värvat Christian Ljungberg, som jag har hört är riktigt duktig. Vi kommer att ha ett spelande innermittfält i år, motorn i laget kommer inte att hacka som den gjorde för många gånger ifjol. Lägg därtill att vi har Rene Makondele på ena kanten. Makondele, som återkommer efter ett antal år till Gefle, tror jag passar alldeles utmärkt i superettan. Det kommer att gå lite långsammare än i Allsvenskan och både Lantto och Makondele kan dra nytta utav det och jag hoppas vi får se en dominant, kreativ Makondele på ena kanten. Vi vet att vi ska ha in ett nyförvärv till på andra kanten, vilket jag antar är en startspelare eftersom de namn som ryktas vara aktuella är just startspelare. Vi skippar att nämna dessa namn just nu och väntar istället in den spelare som kommer. Men blir det en startspelare av den dignitet som nämns tycker jag att vårt mittfält ser mycket starkt ut.
Efter att jag publicerat detta blir Piotr Johansson klar för Gefle IF på ett treårskontrakt!!! Härligt Gefle!!!!
Anfallet:
I nuläget har vi tre anfallare i truppen: Johan Oremo, Jacob Hjelte och Adam Bergmark. Vi vet att det kommer att tillkomma ytterligare en anfallare i truppen men vem det blir är omöjligt att säga i nuläget. Adam Bergmark är en okänd förmåga för mig, men även här har jag hört väldigt bra saker om honom, dock är han bara 19 år men det finns potential i honom. Ett år äldre än Hjelte, som fått testa sig i allsvenskan i två år. Jag tror att Hjelte kan blomma ut i år mot sämre motstånd. Det som är bra med Jacob är hans vilja att ta sig in i straffområdet med fart, kan han bara bli lite klinisk i sina avslut kan det bli något bra av honom. Men vårt största namn framåt är Johan Oremo. Oremo hade en tung säsong ifjol, där han såg ett steg för långsam ut mest hela tiden. Blev lite bättre mot slutet av säsongen och min känsla är att Oremo kommer att passa som handen i handsken i superettan. Här kommer det att gå långsammare, vilket gör att det blir lättare för Oremo att komma först på bollarna igen i straffområdet. Det Oremo kommer att dra nytta av är att han vet var han ska vara och i superettan kommer det att visa sig på ett mycket bra sätt för Gefle IF. Jag var kritiskt ifjol till Oremos insatser, men i år tror jag att vi får se 15 mål av den forne skyttekungen. Det är så stor skillnad på serierna och ännu viktigare, Oremos egen kapacitet och färdighet kommer att passa ännu bättre i superettan än i Allsvenskan. Jag kan jämföra honom med GIF Sundsvalls gamle skyttekung Johan Eklund som dominerade i superettan men inte hinner med i Allsvenskan. Jag räknar med 15 mål av Oremo.
Truppen som helhet:
Ser man till en startelva med en ersättare i varje lagdel har vi ett lag som är med i toppen av serien och då menar jag bland dom fyra första. Det vi behöver är att någon av de yngre spelarna i truppen tar ett par kliv framåt i år och kan bidra när vi har någon skada eller avstängning. Det finns kvalitet bland dom yngre spelarna och det känns som att vi måste få någon att få ett litet genombrott på någon nivå för att vi ska klara av en hel säsong. Men målvakt, försvar, mittfält och anfall i en startelva, där slår inte motståndarna oss på fingrarna i år.
Orsak till oro?
Det vi måste förstå är att årets säsong kommer att se så annorlunda ut än vad vi vant oss med under många år. Nu måste vi vinna matcherna, inte spela oavgjort. Tidigare var en oavgjord match ofta en vunnen poäng, i år måste en oavgjord match vara två förlorade poäng. Och den inställningen måste genomsyra hela föreningen, från början till slut, annars kommer vi inte att vara med i toppen.
När man, som Gefle, varit ett förlorande lag i tolv års tid, ja vi har faktiskt inte haft en enda säsong dom senaste tolv åren där vi vunnit mer än vi förlorat, då är det inte bara att trycka på en knapp och säga att nu ska vi plötsligt börja vinna en massa matcher. En vinnarkultur är inget som automatiskt infinner sig bara för att man möter sämre motstånd än tidigare. Det här är något truppen måste jobba med från första träningen till sista sparken i säsongens sista match. Vi måste förbereda oss mentalt på att vi måste jaga segrar nu. Står det 0-0 med femton minuter kvar, då spelade vi på ett sätt i allsvenskan men nu måste vi spela på ett helt annat sätt i superettan om vi ska vara med i toppen. Det är lätt att säga, men kan vara svårt att utföra. Där ligger min största oro inför den här säsongen. Kan Thomas Andersson klara av den omställningen själv? Thomas har nästan varit med hela vägen under vår allsvenska sejour och det måste vara omöjligt att själv inte bli präglad av den bottenkamp han ständigt fått leva med i Allsvenskan. Nu måste Thomas själv vara den första som kopplar om sitt sinne till att bli en som jagar segrar istället för att kriga för nytt kontrakt.
Optimist!
Kan vi klara av att bestiga dom här bergen och komma in med inställningen att vi är bra, vi är här för att vinna och att vi verkligen jobbar för att göra det, både framåt och bakåt, då blir vi ett bra lag i år.
Jag tycker inte superettan ser skrämmande ut. Titta på Åtvidaberg som åkte ur allsvenskan för två år sedan, dom slutade ifjol på en sjätteplats. Jag har släktingar i Åtvidaberg så jag följer deras lag lite på avstånd och jag vågar påstå att det lag vi har nu är klart bättre än det lag Åtvidaberg hade ifjol när dom började sin säsong i superettan. Halmstad som var det andra laget som åkte ur för två år sedan kom på tredjeplats ifjol och gick sedan upp i Allsvenskan efter kvalvinsten mot Helsingborg och min känsla är att vi nog är ungefär som Halmstad var ifjol.
Det finns bra motståndare naturligtvis. Helsingborg följde med oss ner och har säkert siktet inställt på att direkt gå upp igen. Dalkurd har ekonomin och satsar på avancemang. Örgryte med Johan Elmander blir intressanta att följa. Falkenberg passar säkert också mycket bättre i superettan än i Allsvenskan med deras talangutveckling.
Vi får följa träningsmatcherna och läsa in oss så mycket vi kan på våra motståndare under försäsongen och se vad vi kan förvänta oss. Det gör att vi säkert kommer att revidera vår uppfattning om både det ena och det andra när vi drar igång säsongen. Men i nuläget tycker jag att vi själva kommer att vara vår största motståndare till en början. Klarar vi av att ta dom steg vi behöver ta, då är allt utom en placering i toppstriden en besvikelse för mig. Men vi måste lyckas med att ta dom stegen också…
