Snillen spekulerar: Är Jon Dahl Tomasson från ett övre hyllplan?
Himmelrikets snillen, Henrik x 2 och Ulf, funderar över nye tränaren Jon Dahl Tomasson. Är han en blivande mästartränare? Kommer han från ett övre hyllplan? Och, vad kan han komma att tillföra?
1. Jon Dahl Tomasson är alltså Malmö FF:s nya tränare efter Uwe Rösler. Till att börja med, känns detta bra? Vilka är era spontana känslor? Är han en tränare från ett hyllplan ni känner er nöjda med eller hade ni önskat ett namn från en ännu högre nivå? Och rätt viktigt, räcker tiden till inför sextondelsfinalen mot Wolfsburg?
Henrik Zackrisson
Ja! Vad härligt att första frågan handlar om hur det känns! Det går det ju liksom att svara på utan spekulationer och annat okunnigt dravel. Personligen tycker jag att det känns bra att en ny tränare är på plats. Jag ser att de som har invändningar i första hand skjuter in sig på Jon Dahl Tomassons oerfarenhet och begränsade meriter som förstetränare. Förvisso en förståelig invändning, och skulle det gå dåligt gissar jag att vi får lära oss leva med en hel del vad-var-det-jag-sa:ande. Samtidigt: jag hade ingen lista med drömnamn (inga realistiska i alla fall); mer rutinerade tränare lämnar heller inga resultatgarantier och jag tycker det känns rätt uppfriskande med ett nytt och i allsvenska sammanhang helt oprövat namn. Tycker också att han gav ett bra intryck vid presskonferensen.
Wolfsburgmötena ser jag som matcher där vi har allt att vinna. Inte alls omöjligt att vi åker ut, men jag tror inte att det i så fall kommer att bero på att förberedelsetiden var för kort.
Ulf Nilsson
Om vi börjar med Wolfsburg. Nja. Det beror väl på. Om Jon Dahl har tänkt justera om väldigt mycket och lägga om en massa grejer i struktur och taktik så lär det ju gå käpprätt åt helvete.
Förhoppningsvis handlar det från hans sida om finjusteringar och att lära känna laget. Bara sett till mötet mot Wolfsburg hade det troligen varit bättre att behålla Uwe men siktet är ställt längre fram än så.
I övrigt. Som de flesta andra vet jag rätt lite om Jon Dahl som tränare. Han var en väldigt fin spelare som dessutom hade en del skitstövel i sig så det finns ju en bra grund att bygga på. Han har mycket erfarenhet och bra och gedigen utbildning.
Nej. Han är inte lika meriterad som exempelvis Åge, men det finns mängder med tränare med massor av meriter som jag inte skulle vilja ha hit för allt i världen.
Jag är glad att Jon Dahl är här. Han verkar ha en vettig syn på hur vi ska spela fotboll.
Sen om han får oss att göra det också återstår ju att se.
Henrik Sjöström
Malmö har uttalat att man föredrar tränare med spelarerfarenhet och JDT är i princip så meriterad en spelare i Europa kan vara. Hans senaste tjänst som assisterande förbundskapten får man inte om man inte kan erbjuda en Hareide perspektiv eller ledarskap som Hareide är i behov av på en landslagsbänk. I Sverige har vi till exempel Peter Wettergren som assisterande, en tränare som är respekterad i hela Norden för sin fotbollskunskap. JDT är dock inte, till skillnad från Wettergren, en person som helst slipper rampljuset. Han har stått i det, han har ställt sig i det och han gör det igen. Givetvis är hans erfarenheter, karaktär och ännu outvecklade förmågor oerhört spännande för oss att jobba med.
Vad kan han göra med ett MFF på en dryg månad? Möjligen justera formationen något, påbörja arbete med styrkeförhållandena mellan olika informella ledare och gjuta mod i nya favoriter. Om det ändrar kvalitén på laget är givetvis för tidigt att säga, men det är en match där man inte har något att förlora, så det blir kul att se hur han förvaltar denna möjlighet.
2. Så här, jag minns spelaren Jon Dahl Tomasson. I alla fall lite grand. Men ni kan väl berätta mer, har ni något eller några minnen från hans tid som aktiv som ni kan berätta om? Vad var han för en spelare: Tyst, högljudd, spände han ut bröstet likt en dansk Markus Rosenberg? Och hur mycket spelar hans fina CV från spelarkarriären in i hans roll som tränare för Malmö FF, har den ens betydelse tror ni?
Henrik Zackrisson
Min spontana, icke-googlade bild av honom är att han var en utpräglad målskytt. Kanske inte jätteinvolverad eller särskilt synlig i spelet i stort, men en straffområdes-sniper (allt detta kan mycket väl vara orättvist, han hade kanske fler strängar på sin lyra än så). Vilket ju då till hälften motsägs av mina tydligaste minnen av honom: hans båda mål i den klassiska due-due-matchen i EM 2004. Det första var en halvvolley långt utifrån som gick i en båge över Isaksson och in i krysset. Det andra kändes mer arketypiskt – nån sorts flipperspel i straffområdet, bollen landade framför fötterna på Jon Dahl Tomasson och han rullade in den.
Att han har spelat på absolut högsta nivå säger intet om hans ledaregenskaper eller pedagogiska förmågor. Fast, som det brukar sägas, är det förstås ingen nackdel att han vet vad som krävs och hur det känns.
Ulf Nilsson
Jag tror det betyder en del - framförallt inledningsvis då han får lite gratispoäng hos spelarna då han kan prata om vad han gjort och vad han upplevt. Det brukar vinna respekt.
Det är ju faktiskt så att han troligen kan lära ut en hel del just mentalitetsmässigt om vad som krävs på yttersta nivån. Han hade en karriär som de flesta i MFF förmodligen bara kan drömma om.
På sikt sen handlar det om att nå resultat och få spelarna med sig. Då hjälper det inte att man varit en bra spelare. Fråga Henke Larsson.
Vad gäller minnen? Nja. Alltså jag håller ju även på Newcastle och det är väl i princip den enda klubb han floppat i. Han hade lite oflyt då Alan Shearer skadad sig och Les Ferdinand såldes, vilket gjorde att han både fick en annan roll och ett större ansvar. Han axlade det inte alls.
Annars minns man ju hans hyschning mot Sverige. Älskade det.
Henrik Sjöström
I mina ögon har han alltid varit en riktigt stor spelare, utan tvekan jämförbar med Henke Larsson. Att vinna Eredivisie, Serie A, Bundesliga, UEFA-cupen och Champions League är exceptionellt utöver hans imponerande 52 landslagsmål. Tittar man på highlights så är det uppenbart att han retat gallfeber på motståndare och läktare med hyschande gester och stora bröstkorg.
Under presskonferensen var det uppenbart att han är säker på sina budskap, inte helt olikt Mackan. Bara hur han titulerade MFF ”historiskt sett Skandinaviens största klubb, det säger sig själv”, får betraktas som en väl avvägd formulering där han vid följdfråga var tvärsäker på ordens betydelse. Har man de meriter han har så kan man vara säker på sin sak, och därmed ser jag honom som en stark ledare att fylla en del av det tomrum som Mackan lämnar efter sig.
3. När jag tittar på hans tränarmeriter så är det svårt att bli imponerad. Där har varit ett par mellanklubbar i Holland samt fyra år som assisterande tränare till det danska landslaget. Jag förstår att detta är svårt att svara på, men vad är det som lockade Daniel Andersson att värva honom? Är det oförlöst genialitet det hoppas på? Är det bara Åge Hareides ord som väger tungt? Är detta en ny Allan Kuhn eller en sentida Bob Houghton (bägge rätt oerfarna när de tog över MFF)? Har ni sett något av hans lag och där ni kan peka på Jon-detaljer?
Henrik Zackrisson
Åges ord, det holländska tänket och att det är ett namn med viss fräschör och på-väg-upp-potential över sig. Det tror jag var några av anledningarna. Och, såklart, en förutsättning i alla rekryteringar: att det var lösbart. Just nu känns det som sagt bra. Tycker inte det finns någon anledning att såga tränarvalet innan mannen som valts haft varken tid eller möjlighet att misslyckas.
Fast nej, jag har inte sett Roda eller Excelsior under Jon Dahl Tomasson (eller under nån annan heller, för den delen), och har heller ingen bild vad i Danmarks spel som kan härledas till honom.
Ulf Nilsson
Vad som lockade är såklart svårt att veta när man inte vet hur diskussionerna har gått. Åge säger ju själv dock att han rådfrågades först sent så det verkar ju inte ha varit fallet - mer än indirekt möjligen då han ju har fått en "Godkänd av Åge"-stämpel i och med sitt jobb.
Nej. Jag har inte sett något av Jons lag förutom danska landslaget så jag vill egentligen inte uttala mig.
Däremot har jag sett klipp från när han hållit en del föredrag. Då tycker jag att han har gett en vettig syn på det mesta. Uppenbart har han en tanke på hur man utvecklar spelare och lag. Det är såklart en bra start.
Sen är ju tränaryrket så mycket mer än att bara kunna fotboll. Det handlar om att utveckla spelare på olika sätt. Att motivera spelare. Att motivera laget inför matchen, i pausen och under matchen. Att kunna se motståndarnas svagheter och styrkor och matcha dessa. Att använda media på olika sätt. Att... Och så vidare och så vidare...
Exempelvis är jag ju helt övertygad om att exempelvis Magnus Pehrsson och Roland Andersson tillhör de tränare i MFF som förstått sig bäst på fotboll. Ändå fick båda kicken.
Det är bara en del.
Henrik Sjöström
Det finns inga likamedstecken mellan förmåga att spela på plan och instruera ett lag hur de ska spela eller utveckla enskilda individer. Han gick direkt från planen till att bli assisterande i Excelsior, där han sen blev befordrad till huvudtränare. Efter Roda och Vitesse fick han möjlighet att jobba med Hareide, dvs chansen att stå i bakgrunden och lära sig av en riktigt erfaren tränare. Hur JDT absorberat kunskap och erfarenheter under dessa år och hur han konverterar detta till sin nya roll är omöjligt att veta. Å ena sidan kan vi hoppas att han gör succé, men å andra sidan vet vi vad det innebär för vår möjlighet att behålla honom i laget.
Jämför vi med till exempel Zidane så var han juniortränare i Real Madrid innan han ledde A-laget till tre raka Champions League-titlar. Det är verkligen omöjligt att veta hur en enskild individ presterar i en viss miljö.
4. Vi hade Uwe Rösler i 1,5 säsonger och facit är noll guld men två EL-gruppspel samt avancemang från dessa. Om du får några dagar med Jon Dahl Tomasson, vad hade du sagt att du vill se utvecklas eller ändras efter Uwes tid? Fostra fler unga spelare låter ju lätt, spela som Ajax låter också som en klyscha, så jag är ute efter fler detaljer i spelet. Saknade ni något under Uwes tid, var där några spelares kapacitet som inte användes på rätt sätt? Helt enkelt, det är upp till dig att göra Jon Dahls tid i Malmö FF så bra som möjligt.
Henrik Zackrisson
Jag gillade det jag läste och hörde om spel centralt. På sistone upplever jag det som att våra hot, och mål, främst kommit från inspel/inlägg från kanterna. Inget fel i det såklart, men vore ju prima om detta kunde varieras med kombinationer inne i banan. Fast jag tycker också att många saker varit bra under Rösler. Utan att ha några siffror är min känsla att laget tagit steg rent fysiskt – man har orkat, känns inte som vi kroknat slutkvarten särskilt ofta.
En spelare jag hoppas att Jon Dahl Tomasson kan förlösa är Romain Gall. Skulle han hamna i ett självförtroendeosande medgångsflyt tror jag det finns en del att hämta. Hans skott, och förmåga att ta sig till skott, gör att han känns som en spelare med viss explosionspotential.
Ulf Nilsson
Ok. Fostra fler unga spelare. Spela som Ajax.
Ahh. Men ok. Såhär. Uwe hade många styrkor och jag tycker att han gjorde mycket bra. Jag tillhör ju dem som gärna hade behållit honom.
Men spelare som inte fått ut så mycket under Uwe? Ja. Inte minst de yngre spelarna har ju haft svårt att göra framsteg. Rakip, Gall, Strandberg osv är ju samtliga spelare som stått stilla eller möjligen till och med gått bakåt i utvecklingen.
Men allmänt. Vårt spel byggde mycket på att springa mycket, pressa mycket och komma med fart. Det var framgångsrikt men förmodligen möjligt att utveckla lite med att framförallt få lite mer variation i anfallsspelet. Här kan ju spelare som framförallt Rakip och Gall få nyckelroller (Strandberg räknar jag bort just nu).
Vi levde mycket på att spelare som Arnor, AC eller Rosenberg fixade det sista tredjedelen för att vi faktiskt skulle göra mål.
Jag tror att detta var en anledning till att vi inte riktigt fick ut så mycket av de offensiva spelarna som jag kanske tycker att vi kunde ha fått.
Genom att använda spelare på fler sätt och fler spelare i fler positioner kan man skapa fler offensiva nycklar och ställa fler frågor till motståndet.
Vi såg ju ofta hur motståndarna gick oerhört tufft på spelare som Rieks, Arnor eller AC för att de var väldigt viktiga för oss.
Får man igång fler offensiva spelare blir man inte lika utsatt när man tappar någon.
Men detta är såklart inte helt lätt....
Men det är därför Jon Dahl lyfter två miljoner (gissning) och jag har jobb som lärare.
Henrik Sjöström
Jag har aldrig riktigt brytt mig om hur man spelar, så länge man vinner. Däremot har MFF identifierat ett par faktorer som behövs för att ta nästa steg i den europeiska konkurrensen. Redan 2014 insåg man att återerövringsspelet var en nyckel och detta har man försökt utveckla sen dess med blandad framgång. Om JDT kan förmå oss att ännu oftare på ett snabbt sätt sno tillbaka bollen så är mycket vunnet. Det är oerhört jobbigt att möta ett lag som aldrig låter en etablera ett spel.
Rent offensivt kan jag inte önska mig mer än att man gör fler mål, men det finns väl inte en tränare i världen som inte eftersträvar eller arbetar efter det. Det spekuleras i att vi kommer gå över mer till 4-3-3 och då är jag mest orolig över hur det kommer att påverka Rasmus Bengtsson, vår skickligaste back. Det sägs att trebackslinje med tre mittbackar sliter mindre på de spelarna, och helt klart är att både Safaris och Bengtssons skador minskade kraftigt i samband med Röslers intåg och övergången till 3-5-2.
Om detta stämmer så kommer en av huvuduppgifterna för JDT bli att lyckas rotera på ett sätt som är mer skonsamt än tidigare. Detta öppnar för unga spelare, där vi har en i varje lagdel genom Anel Ahmedhodzic, Pavle Vagic och Adi Nalic att slussa in. Alla tre är att betrakta som topptalanger och om JDT kan etablera ett tydligare system med klara roller, då kommer MFF ta nästa steg där rotation och resultat kan gå hand i hand.
