Snillen spekulerar: Camp Eneus-special

Snillen spekulerar: Camp Eneus-special

Hur går det i kväll? Går det att ersätta Erik Johansson? Himmelriket sökte svaren hos Ulf Nilsson, Fredrik Lindholm och Marcus Lehtonen. Eller som de föredrar att kalla sig: Snillena.

1. Om vi backar bandet till matchen mot Juventus först. MFF räckte inte till, så enkelt är det. Bortalaget spelar i sin liga, medan MFF hållit på med träningsmatcher och svenska cupen-deltagande samt att en del spelare fått vara iväg med olika landslag. Ser ni att det var beroende på trötthet efter en lång säsong, eller att laget efter Allsvenskans slut gått ner i tempo, som den största förklaringen till att laget inte hade förmågan att göra en liknande insats som mot Ateltico Madrid? Och med lite perspektiv på det, kunde/borde Åge Hareide med flera ha gjort något annorlunda? Eller (hur jävla konstigt det än låter) underskattades Juventus efter den fenomenala insatsen i omgången innan mot de spanska mästarna?
 
Fredrik Lindholm:
Jag tycker inte att jag kunde se några trötthetstecken som kan härledas till en lång säsong. För MFF:s del kan det handla om att laget ”peakade” formen under kvalet till Champions League och sen kunde segla vidare på den under de första gruppspelsmatcherna. De övriga lagen hade då precis startat sina ligor och var kanske inte riktigt i toppform rent fysiskt. Nu däremot har de andra lagen i gruppen kommit igång rejält med sina ligaspel och främst Juventus är inne i en stark period i Serie A. Allegri har dessutom ändrat spelsystem och hittat mer rätt med sitt 4-3-1-2 system mot det tidigare lite mer stabbigare 3-5-2.
 
Juventus är ett lag med världsspelare som Carlos Tevez, Arturo Vidal, Paul Pogba, Andrea Pirlo. Sen har vi spelare som Fernando Llorente, Bonucci, Lichtsteiner, och Chiellini som också håller mycket hög klass. Ingen spelare i MFF hade tagit en plats i Juventus och det måste man ha i åtanke.
 
När Juventus mötte MFF hade de kniven mot strupen medan Atletico Madrid kunde spela lite mer avslappnat, detta kan även spela in i hur matchen gestaltade sig. När sedan MFF inte sätter de få chanser de får blir det svårt och det vore ju konstigt annars. Jag tycker att Åge Hareide har gjort precis allt han har kunnat och MFF har gjort det bra hittills.
 
Ulf Nilsson:
Nja, kanske lite. Vi trodde nog att Juve var sämre än Madrid, men så är det nog inte. Inte individuellt åtminstone och åtminstone inte på någon nivå. Det är två oerhört bra lag helt enkelt som, när det stämmer, är sanslöst svårstoppade för lag som vårat.
 
Sen att vi tröttnar? Ja, vi är nog lite sega både i huvudet och benen och när Juve höjde både tempot och passningsprocenten i andra halvlek tror jag att spelarna kände av båda väldigt mycket. Vi hade gjort en jättebra halvlek, men så kommer Juve ut och låter oss knappt låna bollen. Det blev väldigt, väldigt tufft. Spelarna försökte men luften gick ur oss lite där första 20 minuterna i andra. Sen hittar vi luft och reparerar lite, men det räckte inte ändå.
 
Vad vi skulle gjort annorlunda? Haft bättre spelare.. Lite krasst är det så.
Vi förlorar inte för att vi kämpar för dåligt eller har för dålig taktik. Vi förlorar för att vi har sämre fotbollsspelare. Det är inget att skämmas över, och vid enstaka tillfällen kan vi rå på dem - Det har vi visat. Men tills vi skaffat oss mer rutin ute i Europa kommer det vara väldigt glest mellan de tillfällena.
 
Marcus Lehtonen:
Att vi inte lyckas mobilisera den extrema energi som fanns hos alla involverade i Knock Out-matcherna mot Sparta Prag och Salzburg i matchen mot Juventus har nog sin förklaring i flera olika element.
 
En Do or Die-match lever sitt eget liv. Förlorar vi är det slut. Över. Det skapar säkerligen en effekt hos spelare, ledare och publik som är svår att uppbringa i ett gruppspel. Den hänsynslöshet som uppstod i Häxkitteln var magnifik, överraskande och makalös för motståndare som Salzburg. Däremot tror jag – utan att bedöma huruvida samma elektriska stämning skapades även i matchen mot Juventus – att ett lag med spelare av Juventus kaliber och erfarenhet dels inte påverkas lika mycket som prestationsångestladdade energidrycksmedarbetare med sju raka missade CL-kval och dels är Juventus helt enkelt mer vana vid bra läktartryck och heltaggade motståndare.
 
Jag upplever även att nyckelspelarna i MFF:s offensiv inte är i samma hysteriska form som de var under slutet av kvalspelet och inledningen av gruppspelet.
 
Juventus är bra. Och har en erfarenhet spelare för spelare som vi inte är i närheten av att matcha. Och har en vana att spela matcher på denna nivå. Och vet hur man åker iväg – till en plan man inte gillar, till ett ställe man knappt vet var det ligger, i en väderlek som inte är bra – och tar med sig tre poäng hem.
 
Spelarna måste självfallet tro att det är möjligt för dem att slå Juventus. Dock är steget från den tanken till att underskatta Juventus ofantligt långt… Och nej, Åge kunde inte gjort mycket annorlunda. Han mönstrade starkast möjliga manskap. Han manar på dem (och fjärdedomaren) oavbrutet i dryga nittio minuter. MFF hösten 2014 är, jämfört med vad MFF-lag har presterat efter Hodgson-eran på 80-talet, magiskt bra. Juventus är bara helt enkelt bättre.
 
 
 
2. MFF måste vinna mot Olympiakos för att ta sig vidare till Europa Leagues 16-delsfinal. Olympiakos måste vinna mot MFF för att ens ha möjligheten (beroende på hur det går mellan Juventus och Madrid) för att avancera vidare i Champions League. På förhand låter det som en match med full fart framåt, många mål och svängdörrar i försvaret. Samtidigt har MFF på bortaplan konsekvent satsat på en 5-3-2-uppställning för att sätta defensiven i första rummet. Om MFF ringer dig och ber dig ersätta Åge som tränare till kvällens match, hur hade du formerat laget och vilka taktiska val hade du gjort?
 
Fredrik Lindholm:
Jag tycker att Åge ska köra vidare med sitt 5-3-2 system med Tinnerholm, Blomqvist, Halsti, Helander och Ricardinho i en fembackslinje. Jag tycker att precis som mot Juventus borta att laget ska spela med lågt försvarsspel och sen satsa på snabba omställningar när läge ges.
 
Det finns ingen annan medicin i dagsläget när Erik Johansson är avstängd, försvaret måste spika igen och för att göra detta måste Åge ge laget de bästa förutsättningarna och det gör han med en fembackslinje enligt mig.  Det blir kanske ett tråkigt svar men jag tycker Åge gör det mesta rätt och jag hade gjort i stort sett samma val som han gör.
 
Ulf Nilsson:
Olympiacos kommer troligen att ösa på från första minut, och det är rätt viktigt att vi inte går bort oss i början. Så jag hade börjat med tre backar i en 3-5-2/5-3-2 uppställning. Då bör vi kunna hålla grekerna på avstånd inledningsvis och få stormen att bedarra.
 
Sen börjar vi äta oss in i matchen och kan börja attackera själva.
Jag hade överraskat med att sätta Forsberg på bänken. Av två anledningar.
1. Forsberg har sett tung ut på slutet ute i Europa och det slutar ofta med att han gör en gubbe och sen tappar den. Jag förstår att han börjar bli seg. En lång säsong med mycket matcher och maxansträngningar för honom. Klart det sliter.
 
2. Hareide har, framförallt i våras, pratat om vikten att ha spelare som kan vända matcher på bänken för att kunna förändra något med sina byten. Forsberg är en kvalitetsspelare som är väldigt svår att möta. Ute i Europa har han kanske inte spelet än för att hota i 90 minuter, men jag är övertygad om att han kan bli en nyckel om han används rätt - Låt oss säga sista 30.
 
Istället för Forsberg hade jag valt Rakip. Han är visserligen inte helt färdig i utvecklingen för den här nivån och det här tempot - men han är trots allt bollsäker och duktig i positionsspelet. Jag tror egentligen att Amin är tempostarkare i det offensiva spelet, men han brister en del i positionsspelet.
 
Lockas också av Konate-Ricardinho på kanten inledningsvis. Sen flytta ner Ricardinho och in med Forsberg om man behöver ett mål.
 
Med det sagt - Jag tror att Åge väljer 4-4-2 med Kroon från start. Kanske inte fel det heller. Åge verkar kunna det här med fotboll.
 
Marcus Lehtonen:
Som vän av att prioriera vanor och trygghet samt vara konsekvent hade jag valt att ändra så lite som möjligt utifrån vad spelarna är vana vid. Vi spelar både mer och bättre fotboll när vi ställer upp 4-4-2, men jag hade valt bort det i Pireus eftersom jag är rädd för att skapa en obalans i laget.
 
Att Halsti skall flytta ner som mittback – efter Johanssons engelska glos-övningar som på intet sätt uppskattades av portugisens senast – känns givet och inte speciellt bekymmersamt. Det vi tappar i luftrummet vinner vi i en ännu bättre passningsfot i uppspelen. Bekymret är vem som skall ersätta Halsti centralt på mittfältet och skapa den invanda defensivt prioriterade balansen på mittfältet centralt? Eriksson? Rakip?? Thern???  
 
Eriksson är den enda jag ser som trolig att ersätta Halsti någorlunda rakt av. Han har under höstens spel utvecklat sin defensiva förmåga och skulle kunna hantera uppgiften tillfredsställande. Jag skulle varken lägga pressen på Rakip eller Thern att gå in och ersätta Halsti borta mot Olympiakos i en avgörande match med tanke på hur långt från en startelva båda två varit under hela hösten.
 
Utifrån dessa tankar fortsätter jag på Åges inkörda linje med 5-3-2 – jag vägrar kalla det 3-5-2 – på bortaplan. Detta förutsätter att Johan Hammar är skadefri och i någorlunda form. Då placerar jag Halsti i liberorollen bakom Hammar och Helander. Hammar har under hösten visat kvaliteter som gör att han borde funka i en match där vi till stor del kommer att bli tillbakapressade, inte tvingas löpa mycket i man-man-dueller i backlinjen och där vi kan förvänta oss många inlägg eftersom vi tvingas släppa till ytor på kanterna.
 
Hammar har även visat upp en del område där han behöver utvecklas, men min förhoppning är att med en lugn och styrande Halsti bakom sig kan Hammar enbart koncentrera sig på sin gubbe samt att bollen skall bort. Mer invecklat än så behöver mittbacksspelet inte bli om Olympiakos stormar framåt som förväntat.
 
Tremanna-mittfält och anfallspar är givet: Forsberg-Adu-Eriksson och Rosenberg- Kiese Thelin. Dock vill jag att anfallarna spelar än mer diagonalt i förhållande till varandra och mindre bredvid varandra längst fram.
 
Den ena sjunker ner och gör sig spelbar på fötterna vid uppspel och drar med sig sin back, vilket även möjliggör alternativet att sätta en lång boll på ytan som uppstår bakom den anfallare som ligger kvar högst upp eller att sätta bollen på dennes fötter för snabbt tillbakaspel på anfallaren som sjunkit hemåt o vänt om igen. Dessutom får anfallaren längst fram alternativet att spela bakåt om någon av mittfältarna hunnit komma upp en bit i banan och har fart.
 
Spelar vi för många långa och höga bollar mot Kiese Thelin riskerar vi att få väldigt korta anfall, med en backlinje som aldrig hinner komma upp i banan utan hamnar väldigt nära Olsen vilket i sin tur resulterar i att vi tvingas spela ett lätt utgrupperat handbollsförsvar större delen av matchen.
 
Om vi trots allt har en matchbild där vi blir tillbakapressade och enbart skapar korta kontringsanfall behöver vi kunna göra byten tidigt i andra halvlek för att orka löpa; framför allt om vi behöver göra mål. Alternativen – beroende på hur Olympiakos spelar – står mellan en Thern som transporterar boll från egen planhalva och framåt och Kroon/Cibicki som skall ha bollen på ytor som möjliggör att de kan hamna i löpdueller mot tröttare motståndare.
 
 
 
3. Erik Johansson blev utvisad mot Juventus och är således avstängd. Hur kommer detta att påverka MFF i kväll? I mina ögon är Erik inte särskilt spektakulär av sig, men man vet att jobbet blir gjort. Typ så. Men berätta dels vad som gör Erik till en given man i startelvan i vanliga fall, och dels vem som ska ersätta honom (och varför just han ska göra det).
 
Fredrik Lindholm:
I mina ögon är det extremt olyckligt. Erik Johansson håller jag minst lika högt som Filip Helander. Erik är bra i man-mot-man spelet, han är följsam, han gör ytterst sällan misstag som sätter laget i svårigheter. Han är stark i luften och han är ganska snabb. Jag kan inte se någon i MFF:s trupp som kan ersätta honom fullt ut, tyvärr.
 
Det blir antagligen Markus Halsti som får flytta ner men jag är orolig när Halsti spelar mittback för att han är inte alls lika bra där som på innermittfältet. Däremot fungerar Markus uppenbarligen bra som den centrala mittbacken i en fembackslinje.
 
Jag hade ändå varit bekymrad om jag vore Åge Hareide. Filip och Erik är de två spelare jag tycker MFF inte kan ersätta på ett fullvärdigt sätt om de blir skadade eller avstängda. Tyvärr har Johan Hammar visat vid flertalet gånger att han är för långsam för Allsvenskan och då bör Åge inte sätta honom på plan mot Olympiakos utan jag föredrar att se Alexander Blomqvist trots att han nyligen är tillbaka från skada.
 
Alex visade i Svenska Cupen att han klarar 90 minuter. Inför sista matchen tycker jag Åge ska köra 5-3-2 systemet, spela djupt och satsa stenhårt på omställningar. Jag tycker det hade varit kul att se Blomqvist, Halsti och Helander som innerbackar.
 
Ulf Nilsson:
Först och främst kompletterar Erik och Helander varandra väldigt bra. Erik som den något snabbare, bollsäkrare och stötande backen medan Filip läser spelet och följer det bättre. I mina ögon är Filip steget före, men jag köper att alla inte håller med. Båda har sina styrkor.
 
Erik är ju framförallt en stentuff mittback som har bra, åtminstone för att vara mittback, speed. Det är sällan han förlorar dueller som han har en chans på.
Han är ju också en bra bollbehandlare och sköter uppspelen bättre än de flesta mittbackarna man ser på den här nivån.
Svagheter? Både han och Filip är ganska svaga när de får möta spelare som kommer mot dem med boll. Det är ett svårt läge, men de behöver utveckla det. Försvarsspelen en-mot-en när anfallare får komma rättvänd. Här var ju till exempel Pontus Jansson fullständigt fantastisk.
 
Nåväl. Varför han är given? Egentligen är väl alla spelare givna av en enda orsak. Att det saknas bättre alternativ.
Om du inte tycker att det svaret räcker - Så får du väl se på min beskrivning ovan. Erik är en mittback av hög allsvensk kvalitet, även om jag inte riktigt såg att han skulle bli landslagsman i år. Men visst.. Vi hamnar väl i "brist på alternativ" där också - utan att nedvärdera Erik.
 
Vem som ska ersätta? Det blir ju förmodligen Halsti. Problemet med Helander-Halsti är att vi har två enormt positionssäkra spelare där, men också två spelare som har väldigt svårt med tempot. Det innebär alltså att vi måste ligga lågt. Mycket lågt.
Å andra sidan är det väl inte fel i en bortamatch i Champions League.
 
Alternativet som jag ser det är Hammar för att behålla Halsti på mitten. Hammar är, utan att vara överdrivet snabb direkt, ett snabbare alternativ och jag tror det kan behövas.
Å andra sidan är kanske inte en utvisning det vi behöver just nu......
 
Marcus Lehtonen:
Att Erik Johansson under sommaren och hösten varit en given startspelare är en kombination av händelser kring Ponne, Danne och Erik själv.
 
Redan när Pontus aviserade att han skulle lämna till sommaren var Åge tydlig med att de mittbackar som skulle spela Champions League-kvalet under sommaren skulle börja spelas samman efter Svenska Cupen i maj. Före dess kändes inte Erik som en given startspelare i backlinjen.
 
En andra omvärldsfaktor som gjort Erik till en given man i startelvan var när Daniel Andersson (och rimligtvis Åge Hareide) valde att prioritera andra positioner i laget att förstärka under sommaren. Att Albornoz behövde ersättas externt är inget att diskutera och värvningen av Kiese Thelin har överträffat alla förväntningar.
 
Huruvida värvningspengarna var slut eller om det förelåg en jakt på en tredje mittback som kunde konkurrera med Erik och Filip eller om staben ansåg att Halsti som back-up på mittbackspositionen kändes tillräckligt har gått mig förbi. Addera på svårigheten att finna en etablerad och stabil mittback mitt i säsongen som skall agera reserv så är svaret på föregående fundering möjligtvis en kombination av samtliga alternativ.
 
Till syvende og sidst är Erik Johansson en stabil fotbollsspelare som inte uppvisar några direkta svagheter i sitt mittbacksspel. Jag föredrar att påvisa avsaknaden av svagheter före att belysa hans styrkor. Personligen har jag alltid föredragit mittbackar som saknar direkta svagheter (som motståndarna gärna överbelastar/utnyttjar för att skapa bra avslutslägen) jämfört med de mittbackar som har en eller två spetskompetenser men saknar stabilitet och jämnhet.
 
Erik är tillräckligt snabb, har tillräckligt bra speluppfattning efter att ha spelat både mittfältare och anfallare tidigare, är tillräckligt skicklig att förpassa bollen vidare utan att skapa situationer som motståndarna kan utnyttja och utifrån sett verkar han kunna styra sin omgivning tillfredsställande. Erik Johansson är väl helt enkelt det närmaste potatis vi har i årets MFF-trupp.
 
 
4. Alla lag har konsekvent anfallit på Ricardinhos kant. Är det Ricardinho som spelare som är orsaken? Är det Emil Forsbergs offensiva position framför Ricardinho som är orsaken? Eller är det helt enkelt så att de andra lagen i gruppen råkar ha sina bästa offensiva krafter på sina högerkanter? Och slutligen, hur tänker du att detta inte upprepas? Dra ner Emil? Spela med Pa Konate? Skita i vilket och satsa allt framåt?
 
Fredrik Lindholm:
Jag tror att det är kombinationen av att Emil Forsberg är ganska offensiv och då blir det ibland ett hål bakom honom och att Ricardinho är en spelare som helst spelar sig ur situationer och därför blir det naturligt för motståndarna att sätta tryck på just den kanten.
 
Det spelar ingen roll hur man spelar egentligen för motståndarna kommer alltid hitta svaga punkter så det kan du som tränare aldrig eliminera. Däremot kan en tränare göra det svårt för motståndarna men det får heller inte gå ut över det egna lagets offensiva spel. Juventus hittade en svaghet centralt i MFF:s lag och kunde därigenom göra 1-0 genom Llorente via en fin djupledsboll.
 
Om man tittar lite längre upp i plan i samband med målet borde inte Marchisio fått slå denna passning ostört utan Halsti eller Adu borde pressat eller stört honom tidigare. Försvarsspelet måste alltså ske över hela plan för att det ska fungera. Det jag vill säga är att MFF spelar på det vis laget ska spela men man måste vara hundraprocentiga i försvarsspelet över hela plan och det var man inte i den här situationen och det straffade sig.
 
Ulf Nilsson:
Det finns många orsaker. Ett är att Ricardinhos offensiva spel bjuder in till det. Ricardinho spelar ett passningsspel med oerhört små marginaler och sätter man pressen rätt finns det mycket boll att vinna där. I Allsvenskan är ofta inte lagen tillräckligt bra för att sätta in pressen - och då öppnar man upp sig själv istället om man försöker sätta honom i tidsnöd. I Europa fungerar det. Ibland. Rätt ofta.
 
Sen är ju nästa att Emil Forsberg är en magisk spelare offensivt, men praktiskt taget värdelös i defensiven. Se till exempel på Juventus där ytterbacken Stephan Lichtsteiner kunde löpa gång på gång utan att stoppas av Forsberg. Oerhört tydligt i bortamatchen. Även mot Atletico märktes det tydligt. Ricardinho blir för isolerad.
 
Tredje aspekten är ju då att Juventus har en oerhört stark högerkant i nämnde evighetsmaskinen Lichtsteiner och även Marchisio utgår från höger. Till vänster har de ju Pogba, men han har i det närmaste en helt fri roll och stöter därför inte så ofta på Tinnerholm.
Atletico har kanske världens bästa högerkant (vänsterkanten är inte kattskit, men inte i närheten av deras högerkant).
Så någonstans får vi acceptera att det kommer bli groteskt svårt oavsett vem vi sätter där, eller hur vi arbetar. Motståndet är på oerhört hög nivå.
 
Hur man löser det? Konate löser förmodligen ingenting. Än.
Dra ner Emil? Meningslöst. Då förlorar man det han är bra på, och defensivt blir han ändå inte någon större styrka.
Däremot kan man byta honom mot ett skickligare alternativ defensivt - Exempelvis Ricardinho själv om Konate tar vänsterbacken, som vi körde i någon match. Rakip kan också spela där.
 
Man kan också överbelasta defensivt med stöd från innermittfältet - Dock oerhört riskabelt att göra det här mot så duktiga spelare eftersom det öppnar upp centralt.
Det är alltid bättre att bjuda på ytor ute på kanten jämfört med centralt.
 
Vill avsluta med att säga att om man ska flytta på Emil är det inte ner utan upp - Som komplement till Rosenberg.
Det är där han har sina styrkor. Man ska inte tvinga honom att ge upp sina styrkor för att bli en medioker defensiv spelare.
 
Marcus Lehtonen:
Jag upplever att den bakomliggande orsaken är Åge Hareide. Och detta sagt utan någon som helst kritik till vår tränare. Åge har helt enkelt valt att balansera laget på det sättet för att nyttja det starkaste anfallsvapnet från mittfältet genom att låta Forsberg löpa fritt och samtidigt möjliggöra öppnare ytor för Ricardinho att leverera sina passningar ifrån. 
 
Vi måste öppna upp oss och riskera luckor bakåt om vi vill SPELA oss framåt. Vilka är då mer lämpade att göra detta än Ricardinho/Forsberg? Risken att Forsberg tappar boll eller att Ricardinho slår en eller annan felpass ligger garanterat med i Åges beräkningar. Samtidigt är Ricardinho så pass snabb en mot en hemåt att han löser många situationer själv.
 
Skulle Åge velat offra denna möjlighet att kunna variera vårt anfallsspel genom Ricardinhos uppspel och Forsbergs löpningar både längs kanten och framför allt alla inbrytningar centralt, hade han enkelt kunnat balansera om laget. Att placera exempelvis Thern framför Ricardinho hade gett oss ett stabilare försvarsspel, men vi hade tappat en given dimension i anfallsspelet.
 
Eftersom Åge inte valt att förändra någonting – varken under eller mellan matcherna – utgår jag från att Åge valt att göra vår vänsterkant som den yta han vill att motståndarna skall anfalla på och utifrån det gett tydliga instruktioner till primärt Adu, Helander och Olsen.
 
Dock anser jag att vissa saker skulle kunna lösts annorlunda under matcherna. Exempelvis när våra anfall avslutats/brutits och Forsberg hamnat längst fram av våra spelare; då skulle Adu kunna flytta ut och täcka upp Forsbergs defensiva yta framför Ricardinho.
 
Men det kräver i sin tur att någon av anfallarna som hamnat närmre eget mål än Forsberg faller ner på mittfältet och möjliggör en snabb överflyttning av lagdelen tills Forsberg kommit hem på rätt sida igen.

Magnus Johansson2014-12-09 07:00:00
Author

Fler artiklar om Malmö FF

Friday I’m in love: En passionerad MFF-supporter från andra sidan Atlanten