Snillen spekulerar: Varför lyckas Simon Thern på det centrala mittfältet?
I dag inleder Himmelriket en ny artikelserie, som kommer att publiceras med högst ojämna mellanrum. Redaktionens tre taktik-gurus får fyra frågor ställda till sig av Magnus Johansson, som inte direkt har taktik som sin bästa gren. Han vill, lätt förenklat, ha svar på frågor som han undrar över. De tre som ska hjälpa honom och andra som undrar över samma saker är Ulf Nilsson, Fredrik Lindholm och Johan Åkesson. De är snillena som spekulerar.
1. På torsdag väntar bortamatch och returmöte mot Hibernian. I torsdags satsade MFF tydligt offensivt med en Simon Thern som hade väldigt fria tyglar på planen. Något han fick mycket beröm för hur han löste. Två frågor: Vad gör Simon så bra i den här rollen? Och, vilken internationellt mer känd spelare skulle du jämföra honom och hans roll med, så att jag lättare ska förstå kanske?
Ulf:
Vi har under många år haft spelare som varit väldigt bra på att passa bollen och kanske även dribbla - Men det har varit väldigt få spelare som varit bra på att driva bollen i djupet, framförallt centralt. Wilton kunde det, Jeff Aubynn kunde det men förutom dessa två herrar har det varit snålt.
I dag har vi en spelare som klarar att göra det och det är Simon.
Det betyder mycket för tempot att kunna driva boll, göra ett ryck, göra en gubbe eller två och göra det centralt - Det skapar ytor, och oreda i motståndarnas försvarslinjer.
Det är såklart också bra att kunna göra en gubbe på kanten, men när du gör det centralt blir det betydligt värre skador på motståndarna.
Dessutom har han ju ett väldigt kompetent passningsspel, och även om det kanske blir en eller två yttersidorspassningar för mycket har han en förmåga att hitta spelare på djupet - Och även om det kanske inte ger så många passningspoäng som många vill ha det till är det inte sällan det blir hockeyassist (Se exempelvis Magnus Erikssons nickmål mot Åtvid).
Sen även om han inte är en lika bra bollvinnare som Wilton var när han lirade med Ivo är han inte alls oäven defensivt. Han läser spelet defensivt betydligt bättre än vad Wilton gjorde och ligger ofta i en position som hindrar motståndarnas passningsspel - Det räcker ganska långt.
Men visst - Han får gärna skaffa en lite större röv som farsan så han kan plocka ner spelare när det behövs.
Internationell spelare? Jag gillar egentligen inte att jämföra spelare på det här sättet, men jag förstår poängen. När han tidigare låg ute till vänster i en ganska fri roll var det inte helt olikt den rollen en viss Zinedine Zidane hade i Real Madrid - En spelfördelande roll ute på kanten.
Räknas Aubynn? Nähä, inte det. Ok. Andres Iniesta.
Johan:
Therns funktionella teknik gör honom till en utmärkt central mittfältare, det är inte stillastående överstegsfinter eller klacksparkar som han inte vinner någonting på utan det är få tillslag på bollen. Thern värderar när han ska hålla i boll, spela kort och vända spelet från en kant till en annan. Att kunna variera mellan att vara den som slår en avgörande passning till att själv vilja gå i djupled är essentiellt för vår offensiv. Desto fler matcher han spelar centralt, desto fler matcher är offensiven rörligare och rakare.
Tack vare förmågan att göra sin spelare i straffområdet och i nästa anfall slå en avgörande passning från mittlinjen ligger en spelare som Santi Cazorla ganska nära i beskrivning.
Fredrik:
Simon Thern är en spelare som inte är en utpräglad en central mittfältare i mina ögon utan han fungerar i stort sett lika bra som ytter eftersom hans styrka är hans löpvillighet och att han tycker om att vandra över stora ytor. Fördelen med Simon Thern centralt är just detta, att han löper över stora ytor och är jobbig för motståndaren att markera. Sen har han en ganska bra passningsfot som vi har sett flertalet gånger när han slår sina yttersidor i djupled till främst Rantie, detta kan han dock även göra från en ytterposition.
Thern är svår att jämföra med någon internationell spelare tycker jag då han inte är någon spelare som slår de avgörande passningarna från en djup position som exempel Pirlo och Xabi Alonso . Han är ingen som sätter tempot och styr spelet. Simon är mer en offensiv mittfältare som gillar att driva upp bollen. Man kan göra en light-jämförelse med Kaká när han var i Milan, han fick ofta bollen vid halvplan och sedan drev upp bollen för att gå på avslut eller spela fram någon av sina medspelare. I övrigt drar jag såklart inga likheter dom emellan.
Thern håller på att växa in i rollen som tvåvägsmittfältare och jag tror personligen att han behöver nuvarande säsong och ytterligare en innan han hittar helt rätt i en sådan roll. I dagsläget blir det alltid Simon som är den offensiva mittfältaren oavsett vem han spelar med på det centrala mittfältet. Jag tror att han i dagsläget egentligen passar bäst som offensiv mittfältare i ett 4-2-3-1 system.
2. Markus Halsti växer allt mer ut till att bli oumbärlig för Rikard Norlings lagbygge. Vad gör honom i dagsläget till en bättre startspelare än Erik Friberg, eller är det ens rättvist att jämföra dem bägge?
Ulf:
Framförallt är Markus ett bättre komplement till Simon Thern, och vårt offensiva spel är i stort behov av Thern.
Jämföra kan man såklart göra eftersom båda konkurrerar om en plats på innermittfältet, men jag tycker inte de är så lika i spelet.
Markus är visserligen inte alls så statisk i sitt mittfältsspel vad gäller djupledslöpningar som exempelvis Ivo Pekalski är/var då Ivo föll oerhört långt ner och sen ofta låg kvar djupt i banan. Markus kommer in i straffområdet mer.
Men Erik är ändå en mer box till box-spelare. Han löper enormt i djupled. Han går ner och möter boll djupare än vad Halsti gör, och han är oftare på sista tredjedelen. Dessutom har han mer spetskvalitet där - och det är ju också därför han gjort fler mål än Halsti.
Friberg spelar med lite mindre marginaler. Det gör att han tappar boll oftare än Halsti, men det gör också att han får fler sistapassningar och mål.
På gott och ont.
Jag gillar att vi har tre spelare av hög allsvensk kvalitet som har olika spelstil. Det ger oss en härlig dynamik och kan förändra matchbilder med byten centralt.
Just nu är väl Thern-Halsti förstavalet men Erik är oerhört nyttig och står upp bra mot alla motstånd.
Halstis viktigaste roll? För mig blir det tydligt i Europamatcherna där våra spelare ibland kan se lite små (även fast de kan vara storväxta) ut. Markus är en man bland våra pojkar.
Johan:
Ingen spelare är helt lik eller olik en annan. Erik Friberg känns missförstådd av många, framför allt på ståplats där jag befinner mig. Han kan se klumpig ut när han trampar iväg eller får bollen för nära sig men precis som alla mittfältare i truppen har han en förmåga att värdera rätt.
Ett mittfält som Rikard Norling vill ha det med två centrala mittfältare så är de parets sammanlagda styrka man får titta på, kompletterar de varandra? Gör det oss bättre både defensivt som offensivt än någon annan kombination?
Ja, Markus Halsti och Simon Thern gör MFF ruskigt bra offensivt samtidigt som Halstis säkra positionsspel (allt som oftast) vinner oss tillbaka bollen snabbt. Halsti hävdar jag är vår jämnaste spelare i år tillsammans med Filip Helander.
Norling verkar ha bestämt sig för Thern & Halsti, använder Friberg för att stänga igen matcherna och det gör han helt rätt i. Men undrar hur länge Erik nöjer sig med bänken? Om han trivs med den speltid han får har vi ett mittfält som inte många andra lag kan stoltsera med.
Fredrik:
Jag har hela tiden hävdat, sedan Halsti blev uppflyttad till mittfältet, att han har spelat på fel position under större delen av sin karriär. Markus har ett lugn i sitt spel som färgar av sig och han hamnar sällan på mellanhand eller fel vilket tyder på att hans positionsspel är väldigt bra. Han står oftast på rätt ställe vid rätt tillfälle helt enkelt.
Sen får man inte glömma att hans passningsfot kommer mer till sin rätt högre upp i plan och att han sällan slår bort passningar vilket Friberg kan göra emellanåt. Den andra stora skillnaden dessa emellan är att Halsti enligt mig har mer pondus och kan nu, när han börjar känna sig bekväm i sin nya roll, äga mittfältet precis som Pekalski kan göra när han är som bäst.
3. Förutom att en del skadade spelare har kommit tillbaka och därmed ökat konkurrensen, vad är de stora anledningarna till att MFF i dag är ett både bättre och mer stabilt lag än i våras, då det blandades och gavs på ett helt annat sätt?
Ulf:
Först och främst har vi ju fått spela lite med samma defensiva ryggrad ett tag. Jag vill kanske egentligen se Helander som en del av den, men att vi fått ha Dahlin bakom två mittbackar som inte bytts ut med ojämna mellanrum har betytt mycket. Det har säkrat upp defensiven samtidigt som både Friberg och Halsti fått ordning på riktlinjerna på allvar. Det gör att man nu faktiskt kan vila Halsti vid enstaka tillfällen utan att laget havererar.
Det har löst defensiven.
Offensiven har tre nycklar - eller kanske fyra.
Formen - Flera spelare har hittat formen jämfört med tidigare under året. Främst tänker jag kanske på Magnus Eriksson och Hamad, men också Ricardinho och Miiko.
Thern - Med Thern centralt har vi fått in en spelare centralt som kan dyrka upp de flesta försvar på den här nivån. Det innebär att vi inte bara hotar på kanterna nuförtiden, utan även centralt.
Forsberg - Dessutom har Therns inhopp centralt gjort att Forsberg fått chansen på allvar, och vilken fin spelare han är. Och inte bara det, utan hela mittfältet har fått ett lyft med honom. Se så mycket rörligare vi är nu - Innan var det mer statiskt med att kantspelarna höll sig på vardera kanten och i mitten fanns Friberg-Halsti. Nu rör sig mittfältet på ett helt annat sätt, och de tappar väldigt sällan boll. Forsberg har satt snurr på mittfältet, och det gör att vi är väldigt jobbiga att spela mot.
Hamad - Jag vet att jag nämnde honom redan innan, men han får ha en egen position. Hamad spelar på en egen nivå just nu. Vilken makalös spelare han är, och det gäller att passa på att njuta nu.
Johan:
Dagsformen hänger mycket på spelschemat. Att få fyra raka hemmamatcher är guld värt till hösten, man skulle åtminstone klarat 1 poäng mot BK Häcken och då hade det sett än bättre ut. Få igång anfallsspelet mot ett formsvagt Gefle, ett jojo-åkande Åtvidaberg och Europamatcher mot tempo svaga brittiska gäng är perfekt inför hösten. MFF har truppen för att spela många matcher och det verkar som att spelarna tycker om att spela så ofta som dom gör.
Fredrik:
Jag skulle nog säga kontinuiteten som förvisso hänger ihop med skadefrekvensen men om jag inte minns fel läste jag en intervju i vintras av Norling där han berättade att det tar tid innan ett lag ”sätter sig” och det han menade var att när man får in nya spelare som MFF har fått i Magnus Eriksson, Tokelo Rantie, Emil Forsberg och delvis i Simon Thern samt Markus Halsti som nu har fått starta en hel del på det centrala mittfältet så tar det tid innan alla hittar sin plats och lär sig hur sina nya lagkamrater agerar i olika situationer.
Nu tror jag att laget har börjat ”sätta sig” och de nya spelarna har börjar hitta rätt i sina roller på plan. Magnus Eriksson har hamnat högre upp i plan, delvis kanske på grund av Therns inträde centralt men detta är något han själv har varit medveten om som han medgav i en intervju. Detta har ju lyft det offensiva spelet och han har börjat göra mål med den frekvens jag hade förväntat och hoppats på. Emil Forsberg har börjat visa spetsegenskaper och levererar nu poäng. Sen får vi inte glömma att kontinuitet i backlinjen är mycket viktigt vilket man nu har haft på sistone.
4. Finns där något från matcherna mot Åtvidaberg och Hibernian som ni särskilt vill ta upp, och som jag antagligen helt har missat?
Ulf:
Förmodligen, men jag vet inte riktigt vad jag missat.
Man kanske också ska passa på att ge Norling lite credd. Han har inte haft det enkelt med alla dessa skador vi haft under säsongsupptakten, men han har varit en mästare på att minimera skadorna och såg hela tiden till att vi inte tappade speciellt med mark mot toppen och när han nu får ha laget, någorlunda, intakt finns det väl inte en människa som inte kan se vad Norling kan ge MFF.
Jag säger inte att Norling är ofelbar, det är han såklart inte, men jag har väldigt, väldigt svårt att se att någon (rimlig åtminstone) hade kunnat göra det bättre den här säsongen.
Jag har hela tiden hävdat att det var vansinne att ens diskutera att Norling skulle sparkas. Nu bär det frukt att vi är bra på att ge tränare tid och ro.
Johan:
Effektiviteten mot Åtvid var en helt underbar chockartad känsla. Den inledande utdelningen mot Hibernian densamma. Magnus Eriksson har hittat formen och kan Tokelo Rantie nå tillbaka till sin så ser både Allsvenskan och Europaspelet vackert ut till hösten.
Fredrik:
Jag måste spinna vidare på förra frågan och att Magnus Erikssons position högre upp i plan har gjort laget målfarligare. Det har tryckt upp hela anfallsspelet tror jag och jag tror även att Hamad och har mått bra av detta då Eriksson inte tar upp ytan centralt på samma sätt som tidigare. När sedan Norling har valt att spela med Thern som central mittfältare lyfter man även upp positionerna på det centrala mittfältet. Likaså tror jag även att Forsbergs och Hamads lite högre positioner har underlättat för både Ricardinho och Albornoz möjligheter att fylla på i anfallen. Just detta saknades ju under en period men nu är de lika offensiva som vi är vana att se dom igen. Nu ska vi dock inte glömma att vi har haft väldigt många hemmamatcher i rad och att det troligtvis kommer se annorlunda ut när laget spelar på bortaplan.
