Snillen spekulerar: Vem är vår nia?
Himmelrikets snillen är tillbaka efter ett uppehåll. Idag resonerar de bland annat kring Larsson vs Beijmo och vem som egentligen är MFF:s nia.
1. Såväl resultat som spel har varit omväxlande minst sagt. Det har varit stunder där presspelet fungerat fint och passningar och löpningar suttit som vore det juni månad nästan, men där har tidvis varit en hel del som fungerat bra mycket sämre. Hur summerar ni årets försäsong så här långt, inklusive den första cupmatchen i söndags? Finns där fog för oro med tanke på att vi släppt in mängder med mål? Vad har varit bra, vad har varit mindre bra och vad behöver steppas upp tycker ni? Och, har ni sett någon taktisk detalj ni vill belysa (gammal eller ny)?
Henrik Sjöström
Hur är korrelationen mellan en resultatmässigt bra försäsong och en tävlingssäsong? Minns gärna Magnus Pehrssons andra år när vi flöt genom försäsongen obesegrade och viftade bort våra motståndare som flugor från axeln. Vad hände sen? Jo lagets första tio omgångar i allsvenskan var den största ångestperioden sen Åkebys dagar och MP fick sparken. Om tränarstaben är skickliga så lägger de pusselbitar för utvecklingens skull, inte för resultatens skull. I en träningsmatch ska man just träna på tävlingssituationer, men det är å andra sidan tillåtet att testa det där nya som i långa loppet tar lagets kvalitetsutveckling till nästa nivå.
Det kräver sitt ledarskap att å ena sidan se sitt lag förlora, men å andra sidan säga ”bra spelat idag killar”. Men för oss supportrar som inte tar del av matchgenomgångar och videoanalyser så är det ju omöjligt att begripa.
Med enbart en tävlingsmatch och där en förlust mot ett superettanlag så är MFF inte där vi ska vara. Är det tävlingsmatch så ska vi vinna, även om det är cupajävelen. Den enda taktiska ”detalj” som jag sett är att uppspelen via en targetanfallare har uteblivit. Det är något vi behöver, och nu saknar med IKTs sorti.
Henrik Zackrisson
Skakigt. Det är ordet som spontant poppar upp. Med cupfiaskot färskt på näthinnan är det svårt att tycka annat. Känner väl ingen direkt panik, men tycker nog att ihåligheten bakåt varit lite påfrestande att skåda. För det är ju knappast så att motståndarna gjort mål på allt de skapat. Det har varit väldigt mycket chanser mot oss; så fort vi tappat bollen – vilket vi gjort alldeles för ofta – har det sett öppet ut.
Sen har det också varit några baklängesmål på fasta. Frisparkarna direkt i mål (från både Västerås och Mjällby) kan man kanske inte dra några slutsatser från, men vid första målet i söndags blir det ju inte alls bra med den höga linjen. Och dessutom tycker jag, särskilt nu mot Västerås, att vi på nåt sätt stått handfallna inför hög motståndarpress. Som att den överraskat oss, och fått spelarna att se obekväma ut. Nu fick vi en tävlingspremiär med ett lag som ännu inte spelat tillsammans i år, och det här med olika startelvor under träningsmatcherna kan förstås ha påverkat graden av (o)synk. Möjligt att det lönar sig i långa loppet. Hursomhelst är det trist att cupavancemang känns avlägset.
Apropå din fråga om oro ser jag det som ett konstant tillstånd ... så jag vet inte om jag är mer orolig nu än annars. Toivonen och Christiansen har exempelvis varit ganska bleka hittills, men jag tänker att det finns goda chanser för att de växlar upp. Här tröstar jag mig med att Markus Rosenberg sällan heller var magnifik i februari.
Ulf Nilsson
Jag är alldeles för gammal för att dra slutsatser från träningsmatcher. Dessutom har vi ju roterat enormt mycket så helt uppenbart verkar ju vara att vi nu använder cupen som träningsmatcher för att mer hitta en startelva inför premiären. Det kan man ju tycka vad man vill om, men med tanke på att Sarr inte spelat kant någonting under träningsmatcherna och sen tar den rollen i första tävlingsmatchen visar ju en del om vad man är ute efter. Så hur vi kommer spela under säsongen kommer sannolikt utkristalliseras mer i cupen.
Men ok. Ja. Det finns en oro för hur vi släpper in mål. Marko har tyvärr inte visat sig äga luftrummet på fasta situationer och när vi dessutom då inte kontrollerar våra gubbar/ytor i övrigt så blir det för ofta farligt på fasta - och vi släpper ju in mål på fasta praktiskt taget varje match.
Vi fortsätter att försvara som olika individer istället för som en enhet. Det såg vi förra året också och var periodvis ett problem men sminkades över en del av vår starka offensiv. Och det är ju såklart så också att offensiven är så pass stark mycket tack vare att försvaret fyller på som de gör. Våra ytterbackar lyfter högt och det blir ytor bakom som ingen verkar vilja täppa till och så krävs det att Anel vinner sin löpduell eller Lasse håller sin anfallare i schack och så vidare.
Att Marko haft det kämpigt under uppstarten hjälper såklart inte till för att skapa lugn i försvaret. Det är klart att vi kan behöva få tillbaka Johan som är seriens bästa målvakt, men jag har inget emot att vi ger Marko chansen även om det är kämpigt. Han är ung. Det kommer pendlas i kvalitet.
2. Den till synes eviga diskussionen om Rasmus Bengtssons vara eller inte vara går vi inte in på här. Jag är inte intresserad av att höra er spekulera om vad som hade varit bättre med honom, eller hur MFF borde ha agerat i det här ”fallet”. Han är helt enkelt inte aktuell att spela (och nu dessutom på väg bort vad det verkar), så därför lämnar vi honom därhän. I stället vill jag ha era tankar om de andra mittbackarna. Tills vi ser det svart på vitt är Anel Ahmedhodzic kvar i MFF, i vilket fall är han det till sommarens fönster, och jag ser honom som självskriven i mittförsvaret. Håller ni med? I så fall, vem och varför spelar bredvid honom av Nielsen, Brorsson och Vagic? Eller Lewicki kanske? Hur ser ni i dagsläget på turordningen dessa spelare emellan?
Henrik Sjöström
Anel blir den naturliga ledaren, men hur blir hans psyke i maj när flytten kanske är klar och närmar sig? Fram till den dagen har jag ett önsketänkande om Lewicki på mittbacksplatsen, men tror att tränarna behåller honom på mittfältet av en anledning. Därför blir det tråkiga svaret att Lasse Nielsen borde starta bredvid Anel, helt baserat på hans statistik som är anmärkningsvärt bra. Det hade varit ROLIGARE med Lewicki, Brorsson eller Vagic, men nu är det inte en kompisförening vi håller på utan Sveriges bästa lag. Jag ser dock inte Nielsen som en ledare i backlinjen, det har tydligt framgått de matcher han ska styra t.ex. Brorsson. Nielsen behöver en Anel eller Bengtsson-typ bredvid sig för att prestera som bäst.
Jag hoppas dock att Brorsson fortsätter sina stabila prestationer när han får chansen samt att Vagic tar kliv in i sin nya roll. Som junior har Vagic alltid varit en av landets främsta och MFF har en stark tradition att utveckla bra mittbackar. Är han en startspelare till hösten när Anel lämnat? Det hade ju varit underbart med ”en till Anel” att få glädjas åt. För visst finns det inget bättre än när våra egna spelare får de där stora genombrotten?
Henrik Zackrisson
Att Anel och Nielsen just nu är förstavalen tycker jag bekräftas av cupmatchen. Och det är väl inte så mycket att säga om det, även om jag kan tycka att det är hugget som stucket mellan Nielsen och Brorsson. Sen är jag måhända fast i gamla föreställningar, såna av den arten som säger att ett idealiskt anfallspar ska bestå av en lång och stadig nickskarvare och en liten kvicksilversprinter (gärna rödhårig), men i samma anda ser jag gärna att det som brukar kallas en spelande mittback kompletteras med någon som har färre skrupler kring att, Wirmola-style, skicka upp bollen på läktaren. Säger absolut inte att varken Nielsen eller Brorsson är några tjongande sågbockar, men de har i alla fall lite mer av de där gammelskola-mittbacksgenerna i sig.
Pavle Vagic ser jag just nu som fjärdevalet, men det blir intressant att se hur det utvecklar sig. Ytterligare en utlåning känns väl lite som en för mycket? Kan det bli bättre plats för Vagic om/när Anel lämnar i sommar? Kan han explodera (lex Anel – kan inte påstå att jag såg honom som en potentiell 80-miljonersförsäljning efter våren 2019)? Oscar Lewicki kan förstås också agera mittback, men så länge vi spelar 4-2-3-1 ser jag hellre honom som en av de två.
Ulf Nilsson
Ok. Först och främst. Rasmus hade gjort försvaret bättre. Men ok då.
Helst vill jag ha in en spelare som kan styra försvaret och av dem som du nämner verkar det bara vara Lewicki som har det i sig. Vi behöver någon som kan få försvaret att spela som en enhet eftersom det inte verkar kunna ske från tränarhåll.
Annars ser jag Lasse som den bästa av alternativen. Stark i duellerna och sköter sitt jobb. Franz är ungefär likvärdig, men snäppet under i min bok. Både Lasse och Franz är stabila spelare som gör vad de ska, men ingen av dem är offensivt spelskickliga som Anel eller har ledaregenskaper som Oscar (eller Rasmus). Jag tror vi behöver någon som styr backlinjen och får ihop den till en enhet. Den ende jag kan se göra det är Oscar (eller Rasmus....)
Men jag ser också gärna att Pavle ges lite speltid då och då. Jag tycker inte att han är ett riktigt bra komplement till Anel men däremot mer hans efterträdare. Jag ser en ljus framtid hos Pavle. Låt honom lära av Anel nu och låt honom ta hans plats när Anel drar till Bergamo, Manchester, Milano eller vart det nu än blir.
3. Har jag rätt i att det hände väldigt mycket positivt med Eric Larsson i fjor när MFF värvade Felix Beijmo? Utifrån vad som skymtat i årets matcher håller jag Eric fortsatt rätt mycket före Felix, men nu är det ni som är snillena så jag undrar om det är sanningen. Vad har de för likheter och vad har de för skillnader? Och, är de helt körda att ha på vänsterkanten för att öka konkurrensen med Knudsen?
Henrik Sjöström
Tänk hur självklar Eric Larsson blivit och vilken fin utveckling han hade under framförallt hösten. Han är en evighetsmaskin som blivit bättre i försvaret men också mer beslutsam i offensiven. Man kan lätt charmas av något skott i krysset, men det är egentligen löpningar och beslut man ska titta efter för att bedöma om han gör mer nytta över 90 minuter. Beijmo är en välutbildad spelare som kommer göra skillnad för både konkurrensen och kvalitén i MFF, men är han nöjd med att vara tvåa? Vad händer efter 15 bänkade omgångar om Beijmo tröttnar? Även han behöver ju sin speltid för att nå de där topparna som bara speltid kan ge. Vad Beijmo visat än så länge är en försiktigare och mer taktiskt drillad ytterback än Larssons mer frejdiga spelstil. När Beijmo slog igenom i Djurgården spelade han med större självförtroende än vad han visar än så länge i MFF.
På vänsterbacken är det lite oklart hur man tänker med dagens trupp. Knudsen är spelbar i 30 omgångar, men även han kan ju skada sig. Jag tror att man letar efter en spelare som kan tänka sig andrafiolen, men vem vill flytta för ett sådant jobb? Frågan är då om någon av Larsson/Beijmo skulle kunna vikariera där, och det borde ju gå vid behov. Larssons vilja att bryta in i banan borde ju tjäna hans högerfot väl och eftersom han träffar krysset med vänstran varje gång han skjuter så är det kanske en briljant idé? Sen har vi såklart farbror Oscar som med all säkerhet skulle vara landslagsmässig på vänsterbacken om det behövs. Ja vi har kanske en ok uppsättning ändå?
Henrik Zackrisson
Jag gillar Felix Beijmo som ytterbackstyp. Snabb, rejäl på något vis, hög potential. Tyckte han var riktigt bra i Djurgården året innan han såldes till Bremen. Men jag inbillar mig också att han behöver ordentligt med speltid för att få ut den där potentialen. Han har gått lång tid utan att vara det självklara valet på sin position. Och Eric Larsson är väl ett typexempel på vad självförtroende kan betyda. Jämför med 2018, och vi ser en man med oändligt mycket mer stål i både blick och rygg. Känns som om Beijmo närmat sig, men Larsson får fortfarande betraktas som förstavalet. Inte lika snabb som Beijmo kanske, men en jordfräsartad energi.
Andra kanten? Vill minnas att Anton Tinnerholm vid några tillfällen fick vikariera på vänsterbacken under sitt sista år. Det gick väl OK, men det blev sällan några ordentliga inspel med vänstran. Han fick stanna och vända upp för att kunna slå in bollen ordentligt. Misstänker att det vore samma visa med Larsson/Beijmo, men tror att Larsson skulle klara det bättre. Mest bottnar jag även detta i självförtroendefrågan – jag tänker att Larsson skulle ta sig an uppgiften på ett mera obekymrat ordnar-sig-vis.
Ulf Nilsson
Just nu är Eric före absolut. Jättefin säsong för honom. Men jag tror att Felix har en större potential och om han ges chansen att konkurrera (JDT verkar ju inte riktigt ha varit lagd åt det hållet under förra säsongen) kommer både Felix och Eric sporra varandra till fin utveckling på samma sätt som Eric och Vindheim gjorde.
Både Eric och Felix är frejdiga backar som gärna går på offensiven, men jag tycker att Felix är en mer teknisk spelare i grunden vilket gör att han behandlar bollen lite mer naturligt. Jag tycker också att Felix är en spelare som är starkare i en-mot-en-spelet i defensiven. Åtminstone av det jag sett av Felix framförallt i U21-landslaget.
Men Erics styrka är i mångt och mycket hans mentala bit. Han vågar. Han tar ansvar. Han ger aldrig upp. Det har gjort att han utvecklats enormt under tiden här i MFF. Om det fungerar skulle jag gärna se att båda ges speltid.
På vänsterbacken har vi större problem. Jag gillar egentligen Knudsen som påminner en del om Eric. Löper mycket. Offensivt sett skapar han mycket både med löpningar och såklart hans inkast. Problemet är ju hans defensiv. Han är ofta ett rundningsmärke och när vi då inte har en backlinje som ställer upp för varandra blir det enorma ytor när han rundas. Det är ju trots allt, tyvärr, ganska tydligt att även motståndarna försöker utnyttja det.
Det kan ju rimligen lösas till en stor del genom att vi får ett fungerande lagspel i defensiven, men oavsett skulle det såklart vara bra med lite konkurrens. Tyvärr hade vi ju back som jag tycker kunde konkurrera och hade kunnat vara ett bra alternativ även i år tills vi hittar något klockrent alternativ. För nu står vi ju med en enda vänsterback. Konkurrenten underifrån, Noah Eile, är ju heller ingen naturlig vänsterback så Knudsen lär ju spela samtliga matcher.
Jag kan inte se att Eric och Felix med sina naturliga högerfötter är seriösa alternativ på sikt på vänsterkanten. Möjligen som ett alternativ när/om Knudsen inte är tillgänglig. Fast mest i brist på annat...
4. Förutom mittbacksfrågan är väl den om vem som ska spela som nia i MFF mest aktuell. Isaac Kiese Thelin var givetvis självklar i den rollen och jag, liksom många andra, hade hoppats på ännu en säsong med honom. I år har det testats med Sarr, Nalic och Antonsson. Första delfrågan är vem ni föredrar av dessa tre, eller om ni ser någon rimlig värvning innan Allsvenskan sätter igång. Den andra frågan är mer specifik Sarr: Vill ni se honom som anfallare eller ytter, vilka är hans styrkor på den position ni väljer och slutligen, är det kanske så krasst att han matchats mycket som nia för att MFF hoppas på att sälja honom till utlandet för en väldans massa pengar, trots att man kanske ser att andra spelare passar bättre i den rollen?
Henrik Sjöström
Jag tror att Malmö FF är i stort behov av en krigande target för att skapa alternativ i anfallsspelet. Under 2020 gjordes många mål via Kiese-Thelin genom att han agerade uppspelspunkt i början av ett anfall eller att han vann dueller i straffområdet. Vem ska Jonas Knudsen annars sikta på med sina inkast?
Min bedömning, och då är jag ju ett snille, är att Nalic är en överskattad spelare som vi aldrig kommer få se göra några större avtryck på denna nivå. Dessvärre är även Antonsson en otillräcklig spelare som trots sin ”styrka i boxen” faktiskt inte är så bra i boxen. Amin Sarr har några fina egenskaper som absolut är lovande, inte minst snabbheten. Men för ett år sen var han inte ens med på försäsongslägret och under den gångna säsongen gjorde han ett mål. Ska stora MFF med ambitioner på att nå Champions League ha en sådan uppsättning?
Jag skulle säga att det är ovärdigt MFF att tro att vi kan nå våra högt uppsatta mål med en sådan tunn besättning på den kanske viktigaste positionen. Danne måste ”splash the cash” på en rejäl targetspelare som kan skolas in och leverera fotboll på hög nivå åtminstone till sommaren. Hur mycket jag än vill att Amin Sarr ska ta de stora kliven så är förhoppningen inte hållbar utifrån ambitionerna. Men hey, skulle Sarr göra åtta mål under våren så är situationen helt annorlunda. Jag tycker dock att han är bättre utifrån en kantposition än som renodlad nia.
Henrik Zackrisson
Tycker Antonsson varit klart godkänd i träningsmatcherna. Han kom till lägen även nu sist, men det är tråkigt att det liksom blir som att målchanssumpningarna fastnar. Missarna blir, måhända orättvist, slutintrycket. Så jag tycker inte att någon av de tre svarat ett rungande ja på frågan om de är rätt man för positionen. Å andra sidan kan man säga att det är väl få saker som får en MFF-spelares egenskaper att bli lika högt värderade som att lämna klubben – vi är många som har en tendens att sucka nostalgiskt över före detta spelare. Så jag skulle vilja säga så här: även om Isaac Kiese Thelin gjorde en väldigt bra fjolårssäsong, och att han definitivt var en instrumentell del i guldet, så var han långt ifrån fantastisk i alla matcher.
I samma anda är det tufft att lägga ’duger inte’-stämpel på Sarr, Nalic och Antonsson efter någon eller några enstaka matcher. Och omvänt – ingen av dem känns som gjord för det felvända spelet, de är inga renodlade ensam-forward-targets. Så alla tre, inklusive Sarr, ser jag som mer lämpade på platserna bakom (eller som en av två forwards i en anfallsduo, men så lär vi ju inte spela). Så min gissning är fortfarande att det kommer in någon ny. Gissar i så fall på ett namn av Nigel Robertha-typ – dvs, en spelare som inte särskilt många av oss har någon förhandsbild av.
Ulf Nilsson
Första frågan.
Av Nalic, Sarr och Antonsson tycker jag bara att Antonsson gjort ett tillräckligt gott jobb som nia hittills, och inte heller det är ju helt klockrent. Men jag tycker att Antonsson kan duga. MEN, då krävs det kvalitet på kanterna. Helst både Sören och Jo Inge, men åtminstone någon av dem. När vi ställer upp i cupen med Nalic, Antonsson, Sarr som vår offensiva trio har vi en trio som faktiskt inte är i närheten av allsvensk topp.
Det är spelare som kan bli fina eller som i rätt omgivning håller bra klass, men när det är dessa tre som ska dra hela tåget räcker det inte till. Och det syntes.
Jag tycker vi kan spela med Antonsson, men jag ser kanske också möjligheter med honom som en spelare som kan hoppa in egentligen på samtliga tre offensiva positioner.
Jag hade ju testat Berget som nia jag, men helt uppenbart verkar det vara en omöjlig tanke på JDT. Eller väljer JDT denna väg eftersom han vill tvinga fram en värvning från MFF? Att JDT visar tydligt att det saknas en nia, så nu måste det värvas? Kanske.
Vad gäller Nalic är det ju inte helt topp där just nu. Men å andra sidan hade han ju en dipp under förra våren också där JDT rätt hårt sågade honom i media. Vi får väl hoppas på något liknande nu så han snart är tillbaka och är ett seriöst alternativ. Hade mått bra av att träna mer fart och acceleration.
Sarr? För mig är han helt uppenbart ytter. Han kan bli en hygglig center, men som ytter kan han bli makalöst bra. Lite som med Tobias Grahn på sin tid. Han ville spela centralt och blev en hygglig innermittfältare. Hade han lirat på kanten hela karriären tror jag att han kunde blivit en fattigmans Fredrik Ljungberg. Han hade kunnat ha en alldeles lysande karriär strax under de bästa.
På kant tror jag att Sarr kan bli en man för de största ligorna. Hans snabbhet, tekniska kvaliteter och styrka kommer göra honom till ett fruktat hot mot alla försvar.
