Snipp snapp snut så är uppehållet slut
Ledare behöver leda, spelare ska spela och ett lag måste tillsammans bilda en helhet större än dess enskilda delar. Hammarby har säsongen 2023 tyvärr misslyckats i samtliga dessa avseenden. Inför återstarten av Allsvenskan tar denna krönika upp hur detta skett och vart vi står inför resterande säsong.
Bättre förutsättningar än någonsin men ett taskigt utfall
”Supportrarna skall njuta av att se laget”
Orden är Marti Cifuentes från början av maj. I en längre intervju så gavs vår huvudtränare möjligheten att utveckla sin syn på allt från spelfilosofi till hur han analyserade den dittills gångna säsongen. Läget var kärvt då vi där efter sex spelade matcher vunnit två och förlorat fyra. Med andra ord absolut inte den start som någon trott, önskat eller hoppats på. Dessutom hade vi nyligen förlorat semifinalen i den Svenska cupen. Det fanns en rätt rejäl pyspunka efter inledningen av vår tävlingssäsong.
Bättre skulle det knappast bli. De kommande sju matcherna innan uppehållet skulle enbart innebära två ynka segrar. Många var skeptikerna som likt mig cyniskt såg varje match som en förlust på förhand. Efter derbysegern mot Djurgården blev det däremot nytt ljud i skällan men den segern tycktes mest vara konstgjort andning för självförtroendet. Än mer tro på laget pös ur efter oavgjort mot bottenlagen IFK Göteborg och Degerfors samt förlusten mot Värnamo. Att Hammarby efter 13 spelade matcher ligger på nionde plats med 16 inspelade poäng och 21 insläppta mål gör ont att se men mest smärtsamt har varit den spelmässiga katastrof vi allt som oftast tvingats bevittna.
”Vi kom in i den här säsongen med bättre förutsättningar än någonsin – ekonomiska, organisatoriska och sportsliga”
Detta konstaterade ordförande Mattias Fri i ett öppet brev riktat sig till supportrarna. Vad den önskade effekten av detta brev var är fortsatt något oklart men det är inte konstigt att det dök upp där i början av Juni. Sportsliga misslyckanden för herrlaget, en sportchef som sagt upp sig samt en huvudtränare som också ryktats vara på väg bort var alla skäl goda nog i sig. Frågan som dock är fortsatt obesvarad är hur vi med de bästa förutsättningarna någonsin kunnat misslyckas så monumentalt med att förvalta dem.
Med nuvarande poängsnitt skulle vi göra den sämsta säsongen sen återkomsten år 2015. Från förra säsongens rekord i färst antal insläppta mål under en säsong verkar vi nu göra misstag närmast med vilje. Sol i ögonen är en sak när Dovin blir en meme men den händelsen skall inte överskugga den alltför långa raden av andra idiotmisstag som rutinerade och välbetalda spelare i ett allsvenskt så kallat topplag stått för.
”Det är utagerat och löst”
För den som letar efter än mer gungning i organisationen så sägs det ha varit ett rejält bråk på en träning och Jesper Jansson hävdade att det snabbt var löst. Så må vara men ovanpå samtliga av de besvikelser vi hittills fått erfara är inte interna konflikter i spelargruppen det vi behöver. Visst har det märkts att det finns friktion i attityden och svaren i vissa intervjuer men den har hittills mest kunnat tolkas som besvikelse, inte en destruktiv slitning i gruppen. Dessutom behövde vi inte en sådan sista presskonferens där Cifuentes saknade sin sedvanliga energi. Det har varit lite tjatigt men ändå skönt att se hans ilska eller besvikelse när det gått dåligt. Det märks att han liksom vi är frustrerad men när den frustrationen försvinner för honom är det illavarslande.
Högst ansvarig, högst svår att se vart han vill.
Spelare som vill men inte kan
”Vi visar upp en pojkaktig fotboll, inte alls mogen vanlig fotboll”
Edvin Kurtulus är väl knappast den mest vältaliga och analytiska spelare jag mött men efter AIK i april så hade till och med han nått insikten att spelet inte fungerade. Gång på gång på gång på gång har vi blivit förbannade av att bevittna urusla insatser våra spelare. Minst lika ofta har vi blivit sorgsna över det faktum att detta lett till poängtapp här samt förluster där. Vi sidan om detta så är det även den bristande probleminsikten som irriterat mig mest. Alltså att spelarna själva i intervju efter intervju tyckts leva i en annan verklighet än alla vi andra och inte se hur jävla dåligt det ser ut.
”Vi i hela klubben måste hitta något sätt att restarta hela systemet och börja om”
Orden från Nahir Besara efter Värnamo i slutet av maj känns som om de borde kommit tidigare även om det är uppenbart att känslan funnits där. I samma intervju konstaterade han ju också tydligt att ansvaret att det såg ut som det gjorde inte var Martis utan ”det är spelarnas fel”. Insikten tycks faktiskt ha växt fram under säsongen där det i halvtidsintervjuer och matchanalyser efter de inledande matcherna sades vara ok, inte så dåligt eller att det berodde på otur att vi inte fick utdelning. Trots en defensiv som jagade sin egen svans och ett offensivt spel som liknade AIKs 2lax9 var det inga problem med Hammarby.
Av den tilltagande probleminsikten så kunde vi ju önskat oss förändringar till det bättre men detta har uteblivit. Ju längre säsongen gått desto mer krampaktigt, frustrerat och förvirrat har vissa av våra spelare betett sig. Försvarare som juniormässigt låter motståndare få ytor och lägen från ingenting, ett mittfält som inte tycks veta vilken plats eller position de skall ha samt en offensiv som i delar känts hämtad från typ 2011. Tombolan i laguttagningar är naturligtvis inte tacksam för spelare att förhålla sig till, liksom att sällan få starta på optimala positioner eller skyfflas runt från en match till en annan. Men hjärtat måste ändå finnas där och däri har så många brustit än så länge.
Det är med frustration men också sorg jag bevittnat den här vårsäsongen som tycks ha blivit ett svart hål i vilket allas våra förhoppningar, tro och målsättningar sugits in. I detta önskar jag att spelarna tydligt förstått problemet i att de inte spelar på en nivå godkänd för dem själva eller oss supportrar. At probleminsikten faktiskt landat efter 13 omgångar av svaga insatser och att de förstår att de är en stor del i den ekvation som det sportsliga misslyckandet hittills i år är.
En av få som personifierat ett visst mått av hjärta.
Ibland fattas rätt beslut men oftast fel
”Vi pratade om vad vi kan göra under sommaren och förbättra situationen som vi är i. Vad jag kan göra bättre och hur vi som klubb kan samarbeta bättre. Ibland tar vi rätt beslut och ibland inte”
Så uttalade sig Cifuentes i slutet av maj om det senaste i raden av möten han kontinuerligt har med VD och styrelse. Jag förstår att det är en medial kommunikation men så vidare djuplodande lät det ju inte. Klart som fan att det ibland tas fel beslut men jag och många med mig undrar vad ni konkret vill sätta fingret på som orsaken till utfallet denna säsong. Det har känts en aning som om ingen vill sticka ut hakan och säga att jo hörni, här är prblemet! Utöver den avsaknaden så har vi inte heller kunnat se någon på planen som tyckts vilja visa vägen.
De bästa förutsättningarna någonsin har just nu resulterat i… ingenting. Framöver väntar utöver en återstart av Allsvenskan ett kval till Conference League. Det såg vi fram emot efter förra säsongens placering, nu tror jag de flesta av oss odlar en viss inre panik över hur vi i helvete ska kunna lyckas något vidare alls. ”Vi var inte bra nog” sa Cifuentes efter derbyförlusten tidigare i år mot AIK. Det är nog ett uttalande han bara hade kunnat upprepa gång på gång under årets säsong. Som läget ser ut just nu är risken stor att denna lite diffusa plattityd är vad som kommer sägas efter att vi misslyckas med kvalet, misslyckas klättra i tabellen och står där i november på en placering i de nedre delarna.
Från och med måndag behövs mer av alla de saker som lyst med sin frånvaro. ”Det enda vi tänker på är att vinna, att visa hjärta och ge allt” som Jusef Erabi sa inför Brommapojkarna hoppas jag faktiskt är sant och framöver blir mer påtagligt. Speciellt nu är det viktigt, efter uppehållet och inför den chans laget samt föreningen har att återvända till ett spel som skänker dem något visst mått av heder. Om laget och föreningen har gjort det de ska kommer vi på måndag kunna se ett Bajen vi känner igen. Annars kommer detta bli en väldigt lång andra halva där att inte vara bra nog blir det nya normala.
