Som från himlen sänt
Sommaren och Åtvidabergs FF fortsätter att beröra våra sinnen. På ett språk och med en image som förgyller alla våra sinnen till bristningsgränsen av lycka. Tredje raka segern efter sommarhållet har nyss landat. Med ett klockrent leende som följd.
Ända sedan den här dagen grydde nånstans i slutet av nattens glömda drömmar, så har den varit alldeles för vacker för att inte förtjäna att också få komma till ro och vinka farväl med ett leende lika vackert som hela denna tjusiga premiärdag av sommarens huvudnummer, juli månad.
En frukost kan aldrig avnjutas skönare än ute i en trädgård dränkt i en direktsänd sol från en klarblå himmel med inslag av fluffigt vita moln, fjärilar som svävar mellan allehanda pastellfärgade perenner, vattenspelets förföriskt taktfasta droppande, den blåvita flaggan som från husfasaden vajar fram sitt budskap av stolthet och kärlek och där mina tankar mässar fram oändligt med vackra tänkbara drömscenarion från dramat som ska äga rum på Kopparvallen när den här dagen klätt om och bytt om till en kväll inramad av skymning och sommar.
Det som under hela den här dagen surrat inuti mina tankar har varit den ruskigt viktiga matchen hemma mot Brommapojkarna.
En match som placerat Åtvidabergs FF vid ett ruskigt viktigt vägskäl inför fortsättningen.
En seger skulle betyda ett rejält kliv bort från allt trauma som en oviss bottenstrids förbannelse bär med sig och istället skulle vårt anrika lågbudgetbygge kunna tassa, smyga sig in och nosa strax bakom den absoluta toppen av allsvenskan.
Vilket tveklöst kändes som ett oerhört frestande alternativ av vägval inför fortsättningen på en framtida fotbollsallsvenska ingen enda levande människa ännu kan spå utgången utav.
För i allsvenskan finns inga givna matcher eftersom det bor så oändligt mycket i potten inför precis varenda batalj som äger rum, vilket kan kännas som smått frustrerande när man ställs inför motståndare som Brommapojkarna men som en lyckosam bonus inför bortamatcher som mot Elfsborg och Malmö FF.
Gränsen mellan känslan av ett party och en livlös söndagsgudstjänst är ofta hårfin.
Och inte heller hade den vackra inramningen av denna tjusiga sommardag eller alla mina drömmar med lyckligt slut, det minsta av betydelse när kvällens drabbning blåste igång och översattes till en sann och levande verklighet på Kopparvallen.
Inte heller hjälpte vårt spelövertag eller några halvchanser under matchinledningen, men när Mister ÅFF och Herr Bergström hittade Viktor Prodell ,som med huvudet elegant vinklade in ledningsmålet till 1-0 kändes det som om spärrarna släpptes och det var dags att så smått börja lätta på korkarna.
Satan vad gott det kändes när vår så viktiga Viktor Prodell släppte loss och hittade rätt igen med ett suveränt avslut via huvudet, sådär några perfekt mentalt retsamma minuter innan gonggongen för första halvlek ringde ut.
Lika mentalt förföriskt knäckande kändes vår skyttekungs på allvar uppvaknade, när han på ett ytterst elegant och kvalitativt manér satte pränt på den oerhört viktiga 2-0 ledningen, på nytt via huvudet i inledningen av en andra halvlek och som visade sig vara början på det som fick pojkarna från Bromma att göra själ för sitt namn.
Viktor Prodell är skyttekungen som nu levererar och sätter ännu mer liv och fägring i sommaren, allsvenskan och Åtvidabergs FF.
Allt medan vi bugar, niger, nickar, tackar, ler, jublar och skålar av förtjusning och tacksamhet.
Och som om detta inte vore gott nog så kommer det äntligen, på hemmaplan, på Kopparvallen, inför drygt 4000 åskådare, så kommer äntligen John Owoeris allsvenska premiärmål i Åtvidabergs FF mundering.
Så efterlängtat, så välkommet och så betydelsefullt att det där målet nu äntligen kom.
Ikväll mot Brommapojkarna så betydde det spiken i kistan, tre poäng och massvis med betydelsefullt självförtroende för John Owoeri personligen och som i sin tur kommer att gagna och vara till fördel för vårt kaxiga och uppstudsiga hjärtelag inför allt det som återstår av resan.
Mellan en och annan bekväm gäspning i väntan på slutsignalen, så väckte plötsligt Petrit Zhubis rasande vackra volley träff liv i föreställningen igen och vips så putsades målskillnaden på ytterligare när 4-0 målet kom som från himlen sänt.
Petrit Zhubis fina inhopp mot Syrianska följdes alltså av ett nytt positivt inhopp som den här måndagskvällen toppades av ett suveränt läckert konstmål, som såklart kommer att få den goda Zhubis självförtroende att slå sköna volter framöver, samtidigt som Peter Svärdh angenäma bekymmer kring laguttagningar hopar sig i en skön hög av konkurrens i ett lag som fortsätter att andas medvind.
Tom Petterssons avskedsmatch i ÅFF tröjan slutade riktigt lyckligt, ett tröstmål från BP sved visserligen förbannat ont för Henrik Gustavssons och målskillnadens skull, men snodde inga sylvassa poäng eller några sköna helhetsintryck från den här aftonens briljanta föreställning, som blev till en värdig avslutning och lycka till hälsning till en Tom Pettersson som vi alltid kommer att minnas med stor glädje och stolthet för hans tid tillsammans med alla oss i Åtvidabergs FF.
Ingen av oss kommer någonsin att glömma din talang, ditt pigga och positiva jag, din musikaliska begåvning som gav oss den oförglömliga och för alltid levande hiten Åtvids år.
Lycka till i framtiden Tom Pettersson och Du är alltid välkommen tillbaka.
Närmast i kalendern väntar Borås arena och IF Elfsborg med Bangura och vänner.
Men fram tills dess så gäller det att njuta av läget och den position vi befinner oss på.
Titta och njuta av den allsvenska tabell som skyltas upp och som speglar verkligheten vi lever i.
Det är någonting med sommaren och Åtvidabergs FF som verkligen hör ihop.
Någonting fint som verkligen berör alla sinnen.
Och tänk att det är med ett leende som jag tar farväl av denna dag.
Precis så som den förtjänade....
///Allas Broder