Som hoppet i mörkret målar himlen
Fyra avgångar är allt som återstår.
Innan.
Vi slutligen vet vart årets resa med Åtvidabergs FF förde oss till för adress och slutdestination.
Våra böner ber om mirakel. Våra drömmar letar sig tillbaka till 1978- års mirakel då den generationens hjältar med Conny Torstensson i frontlinjen skapade oförglömlig historia genom att rädda den allsvenska kostymen, trots att vi fyra omgångar från slutet i princip stod spritt språngande nakna i full snöstorm med alla livbojar osynligt fastfrusna.
Den 4: e i månaden november anländer svaren på våra böner.
Det är då vi vet om den här hösten någonsin släppte in något levande ljus över Åtvidabergs FF.
####
25 juni 2017.
Spåren efter midsommar ännu färska. Kvällarna fortfarande långa och ljusa. Nätterna alltid snuddande nära gryningsljusets ljuvliga förtrollning. Ängar fyllda av blommor och bin. Semestern bara några uppknäppta knappar ifrån drömmarnas fluffiga paradis.
Efter en ofattbart katastrofal inledning av Superettan för våra blåvita hjältar, så svävade man denna sista junisöndag mot sommarvila efter en blytung bortaseger mot Gefle och stämplade därmed ut med tre segrar och en oavgjord match som en Mycket Väl Godkänd terminsavslutning.
Vi hade all anledning att våga blicka framåt mot en framtid som försiktigt smålog och lite blygt flörtade med oss alla.
Men just där och då medan vi bakåtlutade turnerade omkring i högsommarens öppna limousin, hände nånting med årets upplaga av Åtvidabergs FF.
Någonting blev fel, någonting ballade ur och våra välkända färger försvann bort någon annanstans.
Analysen kring alla " varför det blev som det blev" efter detta sommaruppehåll, överlämnar jag till någon som kanske förstår.
Vad som nu finns kvar att förstå.
Mer än det vi fått utstå och lida.
####
En resumé av hösten -17 så här långt.
0-5 hemma mot BP. 0-3 borta mot Öster. 1-4 hemma mot Dalkurd.
En del tände varningssignaler. Andra inte.
0-0 borta mot HIF. 0-0 hemma mot ÖIS i årets första " måsteödesmatch". 0-2 borta i Falkenberg.
Ett mål framåt efter sex matcher. Fjorton insläppta. Höstens mardröm lika sann som skoningslös.
Även om det inte borde vara lagligt eller ens olagligt möjligt, så skulle det bli ännu värre.
På schemat låg fyra " måste, måste, måste, måste" ödesmatcher.
0-2 hemma mot Gefle. 1-3 hemma mot Värnamo. 0-1 borta mot IK Frej. 0-1 hemma mot Syrianska.
Blev svaren på alla våra måsten. En lång rad käftsmällar. Nedräkningen farligt nära yttersta gränsen.
Därefter 1-3 borta mot BP och 1-3 hemma mot Degerfors.
Spelar ingen roll vilken dignitet, historia eller tabellplacering vi den här hösten mätt oss med.
Spelar ingen roll om vi lirat hemma på Kopparvallen eller någon annanstans.
Vi har ändå inte räckt till denna svårt ödesmättade höst.
En sanning som såklart svider och gör ont. Och om våra böner inte svarar med några extraordinära mirakel under våra fyra återstående drabbningar ,innebär det att Åtvidabergs FF tvingas höra hemma i division 1 år 2018.
Fyra omgångar.
Är det som kan förändra allt.
Eller inget.
####
Vi har aldrig slutat hoppats eller tro. Trots mängden av alarmerande förluster mot lag på samma nedre halva och som låg inom räckhåll för att nå ifatt eller söka kontakt med. Repriserna på alla förluster har blivit som en ofrivillig följetång.
Men vi har låtit vår flagga stolt vaja kvar uppe i sin topp.
Drömmar om en nystart med hemmasonen Thomas Olsson vid rodret nynnas det om. Förstår den drömmens vinning till absolut fullo och nynnar jag med.
Att däremot spekulera kring vad som kommer att hända eller inte hända mellan IK Frej- Varberg på lördag, leder ingenstans.
Seger hemma på söndag mot GAIS är oavsett allting annat ett hundra procentigt måste.
Och segrar måste fortsätta rulla in hela vägen in i mörkrets november.
Inget annat håller den här svinkalla avstjälpningsplatsen borta.
Boksluten för säsongen och år 2017 närmar sig.
####
Vår ordförande har öppnat sitt hjärta och berättat hur allvarligt det står till med vår ekonomi.
Nu bönar och ber våra styrande i ÅFF att företag och privatpersoner ska öppna sina hjärtan och konton för att om möjligt rädda undan vårt Åtvidabergs FF ett ekonomiskt haveri.
Minns hur farhågor och varningssignaler sändes ut åt vart ÅFF: s ekonomi var på väg om inget gjordes, redan tidigt i våras.
Möttes med munkavel och tystnad.
Nu är farhågorna ifatt verkligheten och det är ingenting annat än förbannat anmärkningsvärt att mitt älskade, kära Åtvidabergs FF gång på gång, år efter år, styrelse efter styrelse, ska ha så förbannat svårt att hålla sig till verkligheten som råder i Åtvid och ÅFF. Hålla sig inom ramarna för vad man har att spendera och satsa lagom och nyttigt. Inte flyga iväg utanför budgetramarna och förlita sig på att företag och privatpersoner ska städa upp och rentvå de skyldiga.
Skulder och räkningar springer man precis som med verkligheten inte ifrån. Oavsett om man försöker blunda, tittar åt ett annat håll, visslar eller sticker huvudet under kjolen, så dundrar ekot av verklighetens lok alltid ifatt de skyldiga.
Årets spelartrupp dyrare än fjolårets bekräftades nyligen. ( Något jag visserligen obekräftat hörde under premiärmatchen i Värnamo)
Hur tänkte man där? Vilka visioner och höghus låg bakom dessa högklackade hägringar.
Hur den satsningen slog ut, står idag skrivet i våra sorgers böner och våra hjärtans äkta tårar.
Den nattsvarta slöja som tog stryptag över vår anrika förenings ekonomi för bara två år sedan efter degraderingen från allsvenskan.
Är den tiden bortglömd, död och begraven?
Hur som helst en stor hjärtlig eloge till alla företag och privatpersoner som nu öppnar sina hjärtan ännu en gång och skänker pengar för vårt Åtvidabergs FF överlevnad.
De som skyldiga är till detta ekonomiska fiasko och kaos ska inget annat än skämmas.
Punkt.
####
Saknaden av en oförglömlig profil som i vått och torrt, i med- och motgång och i glädje och sorg alltid stod på samma sida som ÅFF, saknaden av Torbjörn Nilsson är och kommer att förbli oändlig.
Vår egen Torbjörn Nilsson har lämnat sin familj, sitt ÅFF, sitt Kopparvallen, livet och alla oss andra runt om i fotbollssverige med en sorg och saknad som evigt kommer att leva kvar tillsammans med våra varma och oförglömliga minnen av detta mångsidiga orakel.
Tända, fladdrande ljus vårdar minnet av Torbjörn på platsen där han stod på Kopparvallen. Den blå matchtröjan han bar med gränslös stolthet, med DNA från hela fotbollssverige och även Europa, borde ramas in och förevigas på väggen bakom hans osynliga ande.
Uppe i himlen sitter han idag på hedersläktaren tillsammans med våra andra oförglömliga hjältar som gjort eviga avstamp i vår unika historia.
Som Torbjörn målar sin kärlek vidare uppe i himlen.
Så målar vi kärleken vidare här nere på jorden.
Alltid och oavsett.....
/// Allas Broder