Sommarläget i Allsvenskan: Örebro
Hur ser det ut i Närke?
Per Ohlsjö berättar om läget hos Örebro.
Hur har er vårsäsong varit?
—
Vårsäsongen har varit upp och ner för oss svartvita. Det hela började bra men sedan kom en enda lång dipp bara för att det skulle ljusna igen på slutet.
Men jag kanske ska gräva ner mig lite djupare en så, hur smärtsamt det än må vara. Vi började vår säsong med en seger hemma mot J-Södra där vi fick segermålet på ett rätt så kontroversiellt sätt när Kennedy "Igbo" Igboananike ramlade lite lätt. Vi följde upp det med ett slag om gnällbältet där vi spelade mot AFC Eskilstuna. Där lyckades vi få med oss ett kryss trots att vi två gånger om gav AFC mål. Men Igbo räddade oss ännu en gång när han nätade på stopptid för att ge oss en poäng. Efter det mötte vi de nyblivna cupmästarna Östersunds FK och kanske hade de ingen ork kvar i benen för vi lyckades vinna mot dem med 2-1. 7 poäng efter tre matcher! Inte illa va? Men tyvärr var den segern den sista på väldigt länge för vad som följde, ja, det var tortyr. För om det fanns något som de tre första matcherna hade gemensamt var det att vi inte spelade särskilt bra under längre perioder men när vi spelade bra så gjorde vi trots allt mål och vi släppte inte till så mycket heller. Men detta skulle ändra sig under de kommande veckorna. För vi mötte Elfsborg borta kort efter matchen mot ÖFK och där fick vi se oss släppa till en rejäl mängd chanser bakåt och samtidigt skapa noll framåt.
Den matchen förlorade vi med 3-0 till slut men än var det inte någon tal om en "kris".
Därefter kom säsongens konstigaste match då vi mötte BK Häcken och Daleho Irandust försökte sänka oss på egen hand och om jag kommer ihåg rätt så skapade Häcken ungefär 21 kvalificerade målchanser utan att en enda resulterade. Den matchen slutade 0-0(!!!) och vi fick med oss en poäng på något sätt men det skulle dröja länge innan vi tog fler poäng. Efter det förlorade vi fyra raka matcher och den första var borta mot MFF där Igbo lyckades utnyttja en försvarsmiss för att göra vårt sista mål på länge innan hans avstängning och som en följd även måltorkan infann sig. Men Malmö visade då att de kunde vinna matcher oavsett hur situationen såg ut och vände således matchen. Sedan mötte vi Djurgården på hemmaplan och kanske var Axén och staben så distraherade av Igboananikes avstängning att taktiken blev ett sidospår för vi förlorade med 4-0 i en förnedrande föreställning. Sedan åkte vi till Solna i hopp om att repa mod men Stefan Ishizaki visade klass med matchens enda mål och Martin Lorentzsons superchans på stopptid räddades på mållinjen. Det var nu snacket om måstematcher kom in i bilden och den första måstematchen var hemma mot GIF Sundsvall. Men Giffarna lyckades använda denna press mot oss och vi fick se oss besegrade med 2-0 och nu började krisen infinna sig hos oss supportrar.
Så där satt vi, på blott åtta poäng efter nio matcher och det så väldigt mörkt ut.
Men sedan började det, vändningen som så ofta kommer för oss svartvita. Men denna gång började inte vändningen först när sommaren var slut och hösten tagit över.
Den började, tekniskt sett, nere i Halmstad när vi spelade ännu en "måste-match" men trots chanser åt båda håll så lyckades varken målsnåla ÖSK eller målsnåla HBK göra mål.
Men det var väl ett steg i rätt riktning för i omgången efter så mötte vi succé-laget IK Sirius och synd var det för Sirius att vår bästa prestation denna vår skulle komma just mot dem.
Och denna prestation kryddat av en straffräddning av Oscar Jansson och mål utav Johan Mårtensson säkrade en efterlängtad seger.
Mycket tack vare Igbo som gjorde sin återkomst och som han gjorde det med sin vackra nick till 1-0. Men vi ska inte glömma att Sirius saknade sin stora fix-stjärna Kingsley Sarfo men vad gör det? Segern var vår och nu skulle vi runda av denna berg och dalbana till vår med en match borta mot Kalmar. Även denna match blev en jämn historia likt den mot HBK två omgångar tidigare med skillnaden att vi lyckades göra ett mål då inhoppande Maic Sema lurade bort två försvarare och lyfte upp bollen i nättaket, ett mål, tre poäng och en vår som avslutades på bästa möjliga vis.
Så detta var vårsäsongen för ÖSK.
Fick jag med allt? Kanske.
Så vad fungerade under våren för oss? Med Igboananike i laget så har ju offensiven funkat men när han inte varit med så har varken Victor Sköld eller Yannis Mbombo kunnat axla hans tunga roll.
Sedan har vi också Oscar Jansson att tacka för mycket då han gjort några otroligt fina räddningar och räddat många poäng åt oss. Samtidigt har vårt mittfält gnuggat på bra och Rogic och Mårtensson har visat sig viktiga i försvaret.
Vad fungerade inte? Vi har gjort några mål men vi har inte skapat så överdrivet många chanser. Vi har lyckats skapa "momentum" och hålla bollen på offensiv planhalva, t.ex. mot AIK eller andra halvlek mot Elfsborg men vi skapade inga heta chanser då.
Sen förra året har Axén haft en anfallare i en "fri" offensiv roll och Astrit Ajdarevic gjorde detta med bravur förra året men hans ersättare, Nahir Besara, har inte lyckats axla denna roll alls.
Det är först nu på slutet när han fått starta till vänster i mittfältet som det börjat gå bättre. Annars har Nahir Besara sett helt vilsen ut i sin "fria" roll och kanske är för mycket frihet en börda för vissa spelare.
Vänsterbacken är en skoningslös position för spelare i ÖSK då vi inte haft en stabil spelare på den positionen sedan 2013 och då spelade vi i superettan.
Vilket är synd då Sebastian Ring såg ut att ha tagit kanske ett halv steg mot bättre spel under försäsongen men nu när tävlingsspelet infunnit sig så har han tyvärr visat sig lika virrig bakåt som förut.
Jag snuddade vid detta tidigare men jag säger det igen varken Yannis Mbombo, en chansning från Belgien och Victor Sköld, eller Köld som hans efternamn borde vara, har kunnat axla Igbos roll.
Yannis är den utav de två som jag känner är vassare men han har endast fått chansen från start en enda gång samtidigt som Sköld fått starta otaliga gånger i Igbos frånvaro utan att få iväg ett enda vettigt skott på mål och det säger något.
Hur lägger ni upp den spelfria månaden? Träningsläger? Semester?
- Spelarna började med att åka på semester och om jag läst rätt så kommer vi någon gång under den kommande tiden möta IK Sirius i en träningsmatch (Förlust med 1-0) och Djurgården (Förlust med 2-1)
Nu väntar Silly Season. Vad kan vi förvänta er av er? Vad är ni på jakt efter? Vem riskerar att lämna?
—
Jag tror att vi är på jakt efter en vass anfallare och en förlängning med Oscar Jansson. Och förhoppningsvis kan vi skeppa iväg Victor Sköld till Falkenberg i superettan då han helt enkelt inte håller på allsvensk nivå. Jag hoppas också vi lyckas förlänga lånet av Divine Naah som, till skillnad från Besara, lyckats axla rollen som fri anfallare/mittfältare.
Så rörelsen in och ut ur klubben kommer nog inte vara så stor, speciellt om vi jämför med förra året då det var svängdörrar i ÖSK.
Om ni däremot helt plötsligt får obegränsat med pengar och får värva vem som helst i Allsvenskan. Vem och varför?
— Med sina 6 mål och 5 assist så är Magnus Eriksson en riktig poängkung i årets allsvenska och nu när vi i ÖSK har obegränsat med pengar så snor vi honom från Djurgården.
Man kan tycka att han är endimensionell men det finns ett ordspråk som säger att detta kan vara en bra sak och den lyder så här: "A jack of all trades is a master of none"
Sen hjälper det också min motivering med att Magnus Eriksson har erfarenhet av europaspel och att han har en giftig tunga som kan få många ur balans.
En riktig karaktär med andra ord.
Vem har varit vårens:
Vårens målvakt har varit Oscar Jansson som räddat vårt skinn många gånger och bidragit med den stabilitet vi svartvita efterlyste när Jacob Rinne försvann till Gent i belgien.
Vårens bästa spelare har varit Magnus Eriksson som varit stabil i sina prestationer och samtidigt bidragit med ack så viktiga poäng för sitt Djurgården, det enda som saknas är att han levererar i Stockholmsderbyn också....
Vårens positiva överraskning har varit Kingsley Sarfo i IK Sirius, det är en sak att prestera i superettan det kan många, till och med Victor Sköld men att leverera i allsvenskan, det kan inte vem som helst, speciellt inte Victor Sköld.
Men det kan Kingsley Sarfo och han har gjort det med bravur och hans belöning i form av spel i det ghananska landslaget är välförtjänt.
