Sommarpanelen – Hur mår Blåvitt egentligen?
Vad som verkade bli en lugn sommar, med sillyrykten in- och ut som enda samtalsämne kring Blåvitt, är läget nu plötsligt förändrat. Mycket oväntat kommunicerade IFK Göteborg i lördags att Jensk Askou lämnar föreningen. Panelen, som idag består av Arvid Larsson, Charlie Ahlgren och Fredrik Ekdahl berör detta, och summerar vårsäsongen som varit.
Hur bedömer du Blåvitts vårsäsong? För dålig, eller som förväntat?
Arvid – Det går givetvis inte att hävda annat än att det är under förväntan. Med tanke på höstsäsongen och de höga förhoppningar man hade i början av april är det en tydlig underprestation. Självklart kan man peka på förhållandet gentemot samma period förra året, men det är inte en rimlig måttstock att utgå ifrån. Prestationerna har blandad och gett, och man får väl tacka Gustaf Norlin för sex inspelade poäng de senaste tre matcherna, annars hade det varit ett bottenlöst mörker. I år igen.
Charlie – Jag har försökt att vända mig till diverse olika resonemang kring huruvida säsongen hittills är underkänd, godkänd eller mer än godkänd. Det lätta var att stryka spalten “mer än godkänd”, för det är inte inledningen. Däremot är det svårare att avgöra om vi är underkända eller inte. Ja, vi ligger en placering över kvalplats. Ja, vi har stått för en del direkt svaga matcher som verkligen kändes i hjärtat. Å andra sidan är det endast tre poäng upp till åttonde platsen. Lägg därtill att spelet stundtals sett bra ut. Trots att det är tjatigt är det ändå en process som kommer ta tid, och i ärlighetens namn handlar det snarare om truppen än sättet att bedriva sin fotboll som gett dessa resultat.
Så vad landar jag i? Under förväntan, helt klart. Däremot kan jag inte landa i om det är en underkänd eller godkänd start. För det ska man ha med sig, i år gick Allsvenskan på uppehåll tidigare än vanligt, alltså färre matcher spelade. Hade sista matchen innan uppehållet slutat med förlust hade jag troligen kastat ut ett annat svar. Det hade jag också gjort om det slutat med seger i Solna. Summeringen blir att det finns ljusglimtar, men att laget räddas av hur tight serien är.
Fredrik – Det som förvånar mig, är att man inte var längre fram i processen med att ta fram ett nytt sätt att spela. Man hade fått till de svåra bitarna på ett väldigt bra sätt men helt missat det som för en lekman framstår som rätt så simpelt.
Att få höra Ola prata om att spelet behöver varieras med att ibland kunna slå en boll på djupet och att man inte hunnit få till det, på grund utav att utvecklingen av passningsspelet tog så mycket längre tid än vad de hade tänkt, det är både anmärkningsvärt och i viss mån svårt att köpa. Poäng och tabellmässigt så är vårsäsongen underkänd.
Snart öppnar sommarfönstret och rykten både in och ut florerar i media. Dessutom ryktas flera hemvändare, som August Erlingmark, Victor Edvardsen och David Moberg Karlsson vara på Blåvitts radar. Vad behöver hända transfermässigt?
Arvid – Den stora förutsättningen för att IFK Göteborg ska kunna göra ett starkt truppbygge i sommar heter Malick Yalcouye. Om han säljs för en stor summa redan i sommar finns det pengar att spendera, på sådant som dessutom är nödvändigt att få in. Isåfall skulle en spelare som Victor Edvardsen passa bra, med tanke på att en anfallare borde vara högst på priolistan. En mittback vore skönt att få in och idealt vore i så fall August Erlingmark. Precis den spelartyp och ledarfigur som Blåvitt behöver, till skillnad från många andra legoknektar. Han kan dessutom spela på flera positioner och ersätta en sådan som Andreas Pyndt, som inte ser ut att spela kvar i den blåvita tröjan.
Är det så att Malick Yalcouye spelar kvar i Blåvitt i höst är det en annan situation. Dels har man inte samma budget att röra sig med, men framförallt är lagets bästa spelare kvar. Oavsett hur det slutar på den fronten behövs det en anfallare, åtminstone så länge Laurs Skjellerup är halvskadad jämnt och ständigt. För i nuvarande tabellposition går det inte att chansa med truppen man har, det där kvalstrecket är alldeles för nära.
Charlie – Det som behöver ske först är en försäljning, något Ola Larsson varit tydlig med. Närmast till hands ligger givetvis guldklimpen Malick Yalcouye, men senaste dagarna har det även förekommit rykten om att Adam Carlen skulle vara aktuell för en utlandsflytt. Hur som helst behövs det rekryteras, något samtliga i klubben (förhoppningsvis) är medvetna om.
Gällande hemvändare är jag positivt inställd till det hela. Det genom flera anledningar jag kort ska presentera:
1. De tre spelare som nämns är bra mycket yngre än de senaste hemvändare vi haft. Grundkvaliten i de “första hemvändarna” var högre, men med åldern kommer också slitage, något vi fick bevittna. Dessutom verkar det finnas en helt annan hunger i framförallt August Erlingmark & Victor Edvardsen, en positiv hunger.
2. Det finns egenskaper i alla tre som saknas/finns för lite av i dagens trupp.
3. Två av tre minst på free transfer. Det finns ingen försäljningspotential i spelarna, men det är av högsta nödvändighet att blanda denna typ av erfarenhet med ungt som är tänkt att sedan säljas.
Fredrik – Om man ska vara krass så behöver vi egentligen fyra stycken nya backar (en på varje position)samt även en utpräglad så kallad nia. Men så som ekonomin ser ut, så bör man lägga allt krut på att få hem Erlingmark. Samt se om det går att få fram en nia till ett vettigt pris.
Att till exempel värva endast en mittback gör varken till eller från i nuvarande situation. Utan då är det istället bättre att anpassa spelet mer efter vilket motstånd man möter. Så som skedde i mötena med BP, Sirius, Mjällby och Elfsborg vilket resulterade i 10 av 12 möjliga poäng.
Jens Askou lämnar IFK Göteborg för tjeckiska Sparta Prag. Hur påverkar detta framtiden, och vad händer nu?
Arvid – Detta kom minst sagt som en överraskning, en otrevlig sådan. Hela situationen känns ganska symptomatisk för hela organisationen IFK Göteborg. Tittar man på spelartruppen är det inte många som spelar i Blåvitt för att klubben betyder någonting. Den klara majoriteten ser bara klubben som en språngbräda ut i Europa, vidare mot nästa steg i karriären. Så även Jens Askou. Det är ett problem, men förhoppningsvis har Ola Larsson en plan på längre sikt än vad de flesta supportrarna tror.
Det Ola Larsson återkommande pratat om i intervjuer är att man vill hitta IFK Göteborgs identitet. Det ska inte spela någon roll vilka spelare, eller vilken tränare som är här just nu. Det ska synas att det är samma fotbollslag, med samma grundprinciper. Där har man åtminstone kommit en bit på vägen, och förmodligen kommer man inte se särskilt stor skillnad på spelsätt i matchen mot Värnamo om några veckor. Sindre Tjelmeland är anställd för att hans syn på hur man spelar fotboll stämmer överens med klubben IFK Göteborg. Snarare än att panikvärva in en profilerad tränare med sin egen spelidé litar man på det som redan finns i klubben. Det är ett sundare sätt att jobba på, än det som varit krisklubben IFK Göteborgs sätt tidigare. Det är också kontinuitet, även om personer inom organisationen byts ut.
Självklart går det inte att komma ifrån besvikelsen över att tappa Jens Askou, det är en tränare som jag gärna hade sett vara kvar i Blåvitt åtminstone säsongen ut. Det är inte heller särskilt roligt att det stormar i och runt IFK Göteborg hela tiden. Så fort man tror sig ha fått lite lugn och ro är det tillbaka till samma gamla vanliga tränarkarusell och cirkus. Men jag väljer att lita på organisationen denna gången, det känns som att Blåvitt har koll på läget, trots allt. Det är inte optimalt men det går att hantera.
Charlie – Det blir väldigt svårt att säga. Jag tycker Jens var en fenomenal coach att få in i läget laget var föregående säsong. Han räddade laget kvar och har nu givit nästkommande tränare ett mycket bättre utgångsläge utifrån trupp och mående i klubben.
Det som kommunicerats ut är att Sindre tar över som interim. Det är möjligt att det blir resterande del av säsongen eller bara en kortare period. Viktigast blir att värvningarna som görs inte är "tränar baserade", utan spelare som kan fungera i många typer av lag. Det jag tror är att IFK Göteborg vill satsa ungt, men framförallt bedriva en passningsorienterad fotboll. Resten får framtiden att avgöra.
Fredrik – Det enda vi vet är att vi aldrig kan räkna med någon som helst långsiktighet eller transparens på riktigt ifrån de som styr föreningen. Sitter man still i båten och vägrar att hasta med att ta in en ny huvudtränare så som skedde förra året och dessutom är stolt över att man gjorde just så, då rimmar det rätt illa med vad som nu sker. Att ha en huvudtränare som inte ens genomför en enda hel säsong för IFK Göteborg, det är allt annat än långsiktighet. Bevisligen valde man inte "rätt" tränare den här gången heller.
Vi får heller inte glömma att nästan alla supportrar var övertygade om att Stahre skulle få gå där i november efter den säsong som (troligen) blev hans sista hos Blåvitt. Vem av Mild och Berkling som är ansvarig för det där agerandet är helt irrelevant. Det är så uselt skött att man blir mållös. Enligt mig är de solidariskt ansvariga i det agerandet.
Men Blåvitts supportrar var som vanligt förlåtande och genomled sedan en vår med Tengryd/Lundin. En vår som var ett sällan skådat haveri på så många plan att jag inte ids gå in på alla tillkortakommanden. Dessutom blir det orättvist mot nyss nämnda tränarduo. Lundin/Tengryd som fick det där i knät när de saknade både erfarenhet och kunskap till att åta sig uppdraget. De var lojala mot föreningen och ställde upp mot bättre vetande.
Den tränare som kommer in (alternativt om Sindre får förtroendet i längden), måste få större mandat och möjligheter i att få vara ansvariga fullt ut vid match och träning.Att Jens och Sindre fått till en fin utveckling på passningsspelet kan vi alla se. Men för mig är det tydligt att Jens inte ville ha den här 4-3-3 formationen inför varje match. (Syntes redan under höstens matcher.) Hade han fått lite mer manöverutrymme så tror jag inte att vi hade fått sådana här nedslående nyheter.
