Sömnigt när AIK åkte på derbytorsk
Trots ett namnkunnigt lag blev det torsk för U21-laget i tisdagens derby mot Djurgården ute på Kaknäs. AIK spelade hela matchen med Kwame Karikari och Teteh Bangura på topp men hade svårt att skapa heta chanser. - Värmen påverkade tempot, konstaterade Bojan Djordjic efteråt.
I ungefär två timmar hann jag vara hemma efter en tre veckor lång sejour i Taiwan och Japan, för plötsligt noterade jag att Bojan Djordjic skrev att U21-laget skulle möta ärkerivalen Djurgården ute på det nylagda konstgräset ute på det lummiga Kaknäs BP strax bortom Kaknästornet. Det var bara att försöka hinna ladda kameran och mobilen och ge sig iväg.
Det är bara de tre första lagen i U21-seriens Allsvenskan Norra som går vidare till A-slutspelet. AIK hade chansen att knappa in på topptrion Elfsborg, Dif och Norrköping men då krävdes seger i denna bortamatch. Kanske var det också därför som man kom med en stark trupp.
Kan inte många namn i Vasalund, men målvakten Love Lundström var därifrån, gissningsvis också hela backlinjen. Men framåt var det AIK för hela slanten från start: på mittfältet ställde Bojan Djordjic och Patric Jildefalk upp med Niclas Eliasson, Edward Owusu, Sam Lundholm samt Lalawele Atakora. På topp startade Teteh Bangura och Kwame Karikari.
Den oerhört slapphänte domaren Johan Kjellin från Sundbyberg blåste igång matchen. Han missade tuffa tacklingar och det tog inte lång tid innan Bojan reagerade:
- Domaren, det har gått fem minuter. Har du fått solsting redan?, ropade han efter att en AIK:are tacklats bryskt.
Cirkus 150 personer fick se en rätt tafflig match där Dif var det bättre och mer tekniska och välspelade laget. AIK hade svårt att komma till farliga avslut medan hemmalaget brände de chanser man hade eller så stod keepern Love Lundström i vägen. Första halvlek slutade 0-0 men Dif hade förutom fler chanser även fler hörnor och kanske borde man ha fått en straff då en av deras spelare blev nedriven strax innanför straffområdet.
Hur såg AIK-spelarna ut då? Backlinjen och målvakten var alltså bra men framåt fanns det små ljuspunkter. Owusu ville ha mycket boll och kämpade och slet (och var irriterad i slutet) men bäst tycker jag Sam Lundholm, för dagen kapten, var där i mitten. Atakora imponerade inte och Eliasson såg inte ut att spela med självförtroende. Han hade en rätt bra chans strax innan han blev utbytt men sköt utanför, framspelad av Bangura tror jag det var. Framåt var Karikari och Bangura tröga och den senare försökte flera gånger tråckla sig igenom två, tre pyjamaspojkar i blåblått men det ville sig inte.
Atakora byttes ut i paus, som enda spelare vad jag kunde se. En bit in i andra byttes även Eliasson ut. Efter ytterligare en tid kunde hemmalagets Mattias Östberg nicka in en hörna till 1-0, detta i matchminut 71. Några fler mål blev det inte och matchen slutade således 1-0 (0-0) till Dif.
För övrigt svårt att gissa hur många gnagare som var på plats, men jag kände väl igen ett 15-tal inklusive Nebojsa Novakovic och Björn Wesström som höll sig på varsin kant. Passade på att fråga Wesström om Owusu som man tidigare i år meddelade skulle söka sig efter en ny klubb för att få speltid, att det var det bästa för hans utveckling. Sedan dess har man dock, gemensamt, kommit fram till att han ska stanna och kriga.
- Saker och ting kan ju gå snabbt. Han satt på bänken så sent som mot Åtvidaberg, sa Björn, fritt ur minnet.
Spelarna såg inte ut att ha något större sug att stanna ute i natursköna Kaknäs utan saknade väl betongen. Passade ändå på att ställa lite frågor till den alltid lika tillmötesgående Bojan Djordjic strax innan de drog mot Solna. Och han ville inte gå in så mycket på enskilda spelare.
Bojan, hur sammanfattar du matchen?
- Det kunde ha gått åt bägge håll. Det var en ganska öppen historia när man väl anföll, sedan påverkades tempot kanske av värmen. U21 är som det är, ibland blixtrar man till och det blir väldigt bra spel och ibland ser det ut som spelet i lite lägre divisioner, säger Bojan till Gnagarforum.
- Det är också ganska otacksamt att ha ett lag i U21-serien eftersom man har ett nytt lag hela tiden, det är en ny elva, en ny backlinje och så vidare, men sammanfattningsvis kan man aldrig vara nöjd när man förlorar ett derby. Det svider för mig oavsett om det är U17, U19 eller U21, man ska alltid slå Djurgården. Men som sagt, det hade kunnat gå åt bägge hållen. De fick målet till slut och vi hade lite chanser där i slutet...
Ni hade ändå fyra mittfältare och två anfallare från A-laget från start. Hade du inte förväntat dig mer från dem?
- Nä, man kan aldrig förvänta sig mer. De här spelarna kommer för att få matchtempo och matchträning. De gör sitt yttersta, men man har inga träningar med U21-laget, det är bara matcher. När man har olika spelare från match till match är det väldigt svårt för mig att nå ut till dem. Det enda man kan göra som tränare är att skruva på rätt knappar, att få dom att göra sitt yttersta när de sätter på sig U21-tröjan istället för att de ska se det som ett straff att spela med i U21-serien istället för med A-laget.
Jag tycker ändå att vissa ser omotiverade ut, blir man det i U21?
- Vad fan, det får folk avgöra själva. Jag försöker att skruva på knapparna så gott det går, man kan inte trycka på alla knapparna. Man ger dem förutsättningar, i slutändan är det enda deras karriär som de måste ta hand om, inte min. När man sätter på sig en AIK-tröja då måste man ge allt 90 minuter och mer, även om det är i U21 som kallas för en reservlagsserie. Har man AIK:s tröja på sig har man en skyldighet gentemot klubben, fansen och folket som kommer till matcherna att visa att man vill vara med. Det är olika situationer för olika spelare men de måste ju ändå tycka att det är kul att spela en match, att det är roligare än att träna.
Bangura är ju många nyfikna på. Jag tycker att han såg seg ut, vad tycker du?
- Det får du avgöra, jag pratar om kollektivet. Men det är klart att om man kommer tillbaka från en skada behöver man matcher och ju mer matcher man får desto snabbare kommer man i form. Det är alltid tufft, det är en lång väg tillbaka efter skada, jag vet själv efter alla operationer man har haft. Och man måste vara stark i psyket då man kör de här matcherna där folk kanske förväntar sig lite mer av spelaren än vad han kanske klarar av just då, att du inte är i det stadiet än.
Du pratar mycket om kollektivet, men är det någon du vill lyfta fram?
- Jag vill lyfta fram Love (Lundström) som är tredjemålvakt i Vasalund och som kommer in och gör en väldigt, väldigt stabil insats med många fina räddningar, han är greppsäker. De här grabbarna som kommer från Vasalund och som inte spelar så mycket, det är väldigt inspirerande att se att de tar chansen istället för att känna en rädsla eller skräck för att göra misstag för att någon kan klanka ner på dom. När man kommer till U21 är det för att få matchtempo och matchträning, då måste man ta hand om sig själv och vara klar i psyket.
Någon annan där ute på planen?
- Jag tycker att mittbackarna från Vasalund, Alexis och Sean, skötte sig bra. AIK-spelarna har alltid en skyldighet att prestera bra och vi vet ju om deras kvalitéer. Men det är kul att se de mer okända spelarna som kommer från Vasalund eller U17, att de inte ser det som en börda att spela med de här stora namnen som de kanske sett på tv, avslutar Bojan.
Dif:s startelva:
Hampus Nilsson
Xolani Mdaki – Mattias Östberg – Mikael Jahn – Frej Engberg
Jakob Glasberg – Yussif Chibsah – Enrico Cardoso Nazaré – Nico Granberg
Mark Mayambela – Marijan Cosic
Bonus: Nebojsa såg en boll som låg någon halvmeter bakom den förlängda mållinjen strax innan avspark. Och han kunde inte låta den vara utan ville skruva in den.
- Sätter jag den vinner vi matchen.
Han må fortfarande ha känsliga fötter men denna gång gick det inte. Bollen skruvade sig men inte tillräckligt utan åkte utanför andra stolpen med kanske en knapp halvmeter.
- Nu blir det förlust, sa AIK:s assisterande tränare skrockfullt.