Sorry DIF, Chibsah kan bli er nya Oremo

Visserligen är Chibsah en helt annan slags spelare än Oremo, med en helt annan bakgrund. Medan Oremo gick från division 3 till allsvensk bomber på ett och ett halvt år har Chibsah etablerat sig i Allsvenskan under fyra års tid. Och hans meriter går inte av för hackor. Betänk att Chibsah bland annat var lagkapten i Ghanas stjärnspäckade OS-lag i Aten 2004.

 

Ändå kan man inte låta bli att rysa lite. Oremoscenariot känns trots allt en aning bekant. Låt oss backa bandet.

 

När Djurgården köpte loss Johan Oremo från Gefle för 10 miljoner hade man inte för avsikt att använda hälsingen på samma sätt som Pelle Olsson. I Djurgården blev Oremo en toppforward i ett lag som ofta spelade genom det centrala mittfältet, vilket gjorde att Oremos snabbhet inte blev lika avgörande som tidigare. Nu handlade det mer om att vara beredd på korta instick mellan mittfält och backlinje, löpningarna blev alltså kortare.

 

I Gefles omställningar – som väldigt ofta går via ytterbackarna – var Oremos uppgift att löpa, antingen för att öppna upp för sin andra anfallskollega, eller för att gå på eget genombrott. När Oremo löpte i Gefle gjorde han det under långa sträckor, och ofta i dueller mot endast en eller två försvarare. Han kom 8 gånger av 10 rättvänd, med näsan mot målet. I Djurgården förvandlades Oremo mer och mer till en target player, en slags nummer nio, utan möjlighet att använda sin speed på långa sträckor.

 

Yussef Chibsah har varit enormt nyttig för Gefle, just för att Gefle (sedan Mathias Woxlin lade av 2008) sällan bygger sitt spel centralt. I Gefle har Chibsah med sin defensiva spelförståelse och förmåga att täcka ytor (trots sin relativa korthet är hans huvudspel mycket bra) i princip stängt igen mittplanen. Det är därför fansen myntat uttrycket ”2/3-delar av jorden täcks av vatten, resten täcks av Chibsah” (reas t-tröjan ut nu, eller blir den ett samlarobjekt?).

 

Problemet med Chibsah – och det är här jag undrar om Magnus Pehrsson har tänkt rätt – är att mittfältaren sällan är särskilt produktiv framåt. I år har Chibsah spelat 22 matcher från start och hoppat in i fyra, på dessa matcher har ghananen inte svarat för ett enda mål eller en enda assist. Däremot har han sin vana trogen dragit på sig en handfull gula kort. Detta år uppgick ostskivorna till 6 stycken, en ganska vanlig siffra för Chibsah.

 

Passningsspelaren Chibsah är ingen höjdare, inte heller skytten Chibsah. Och eftersom han är en djupt troende muslim innebär fastemånaden Ramadan en ganska matt Chibsah. Under augusti i år spelade Chibsah till exempel inte en enda hel match för Gefle (Gefle hade tur med ett långt landslagsuppehåll och en uppskjuten Malmömatch, så avbräcket blev inte så tungt som tidigare år).

 

Så … om Djurgården tänkt att Chibsah ska symbolisera det kreativa Djurgården, om man ser ghananen som den som ska krydda lagets offensiv – då kommer man att bli grymt besvikna. Men Chibsah bredvid en Kim Källström eller en Ardian Gashi eller varför inte Michael Essien (jo, Essien är en av Chibsahs bästa vänner sedan OS-tiden), det skulle innebära total succé. Så Djurgården gör nog bäst i att inhandla en central offensiv mittfältare av klass, om man vill framåt alltså. Annars finns det risk att förhoppningarna på Chibsah blir orealistiska och rentav felaktigt grundade.

 

HANS CARSTENSEN