Spelarbetyg efter säsongen 2023 – Försvaret
En lång säsong har kommit till sitt slut. Allsvenskan 2023 är ett oerhört mörkt år för IFK Göteborg, klubben gjorde en stor satsning på nytt spelarmaterial som föll platt. Nu ska spelarna betygsättas i en artikelserie på tre delar, först ut är våra målvakter samt försvarare. Betygen baseras utifrån undertecknades egna ögon, men även från statistikprogrammet Playmaker AI som givit oss en del underliggande siffror från säsongen.
De betyg jag delar ut grundar sig till största del på hur nyttig enskilda spelare varit för laget, alltså betydelsen den individen har haft på laget denna säsong.
I samband med betygen presenteras även ett genomsnittligt betyg över hela säsongen för samtliga spelare. Tre matcher betygsattes inte i år och räknas därmed inte med i snittbetyget, Mjällby (H), Djurgården (H) samt Degerfors (B).
Betygsskalan
7 – Landslagsklass
6 – Mycket bra
5 – Bra
4 – Godkänd
3 – Underkänd
2 – Dålig
1 – Usel
Pontus Dahlberg – Snitt: 3,7 (24 matcher, 6 hållna nollor, 1,2 insläppta mål/match)
Skribentens betyg: 3
Det är ett betyg som för mig varit väldigt svårt sätta. Värvades in som ett någorlunda framtidsnamn där man dessutom gjort en bra affär. Startade säsongen med en skada och när Pontus gjorde comeback var det ingen fröjd. Visst, hållen nolla mot BP men vi alla minns självmålet mot AIK. Statistiken visar på en högre % räddade xG kontra snittet i allsvenskan.
Dahlberg hade överlag en okej säsong, där han hade en rad matcher som var väldigt bra, för att sedan falla tillbaka i den form han startade året i. Ska ha ett stort plus för att han gör en del riktigt bra räddningar mot Varberg i sista omgången.
Adam Benediktsson – Snitt: 3,9 (7 matcher, 1 hållen nolla, 1,0 insläppt mål/match)
Skribentens betyg: 4
Den härlige islänningen fick för första gången i sin blåvita karriär känna på allsvensk fotboll på riktig (alltså inte Östersund i omgång 29). Förväntningarna på den unge keepern var/är låga, men när han fick chansen i Dahlbergs frånvaro gjorde han det bra. Av de sju matcher han vaktade buren mötte han lag som MFF, DIF samt Norrköping. Lägg därtill att han var i topp på antal räddningar per match (4,1).
Emil Salomonsson – Snitt: 4,0 (25 matcher, 2 mål, 2 assist)
Skribentens betyg: 4
Fingrade på en femma här, men Emil hade en liten svacka mitt i säsongen. Mäktade med två assist i den första segern för säsongen. Han satte även igång comebacken mot Degerfors via sitt 1-1 mål i vad som sedan blev en livsviktig bortaseger. Min tidigare uppfattning av “Salo” är att man får ut max av honom ständigt, samtidigt som han är en lagspelare av rang. När jag tittar på statistik från Playmaker får jag en annan bild, ett snitt på “Key passes per 90´” som är en bra bit över snittet i allsvenskan. Det blir dock lite paradoxalt, många key passes, men ändå så få assist. Om det beror på det katastrofala spelet IFK Göteborg har propagerat i offensivt straffområde, eller om kvaliteten varit för dålig på passningarna lämnar jag osagt. Summan av det hela är att Emil gör en godkänd säsong, trots allt var det den första tredjedelen som fungerade bäst i år. Som en rätt framgångsrik tränare sa “Attack wins you games, defence wins you titles”.
Oscar Wendt – Snitt: 3,9 (28 matcher, 1 mål, 3 assist)
Skribentens betyg: 5
Efter föregående säsong togs beslutet från det så kallade “Sportsliga rådet” att Oscar Wendts tid var förbi. Tanken var att klubben skulle värva in en ny vänsterback som skulle förvisa Wendt till bänken, och ge honom en slags mentorroll. Prestigevärvningen Anders Trondsen klev in i elvan – och sedermera ut lika fort. När IFK Göteborg inledde säsongen stod Oscar Wendt som förstaval, något som jag och många andra var något osäkra på. Givet förväntningarna och framförallt hypotesen inför säsongen kring huruvida Wendts speltid skulle se ut, så vill jag säga så här: Oscar Wendt gör en bra säsong. Flest minuter i hela laget, blev den spelare som fick kliva in och axla ledarrollen när Mackan la av samt en del matcher som visade på klass. 2-2 mot Malmö är ett exempel.
Sebastian Hausner – Snitt: 3,1 (24 matcher, 1 mål, 1 assist)
Skribentens betyg: 3
Den bindgalna dansken värvades in med tanke på att ta en startplats direkt. Klubben valde att skicka Calle Johansson för att satsa allt på Hausner. Såhär i efterhand resulterade det istället i ett positionsbyte på Gurra, då begriper man nivån. Samtidigt är det svårt att bedöma Hausner, främst eftersom jag tycker att han spelade upp sig rejält under Jens Askou. Han behövde lite mer dansk dynamit för att komma igång. Jag vill tro att det finns en rätt vass mittback i Hausner, samtidigt som jag inser att Gustav Svensson räddat honom (och resten av försvaret) flertalet gånger i år. Bland de försvarare som betygsätts är det ingen som fått fler “1” än Sebastian Hausner, det talar ett tydligt språk. Inte för att hans insatser varit så dåliga ständigt, men de måste upp minst en nivå, troligen två.
Johan Bångsbo – Snitt: 3,4 (19 matcher, 0 mål, 0 assist)
Skribentens betyg: 3
När Johan Bångsbo klev upp i seniortruppen exploderade han. Det snackades om en försäljning som skulle innebära rejält klirr i kassan för klubben, Liverpool var bland annat intresserat. Ingen försäljning föregående år utan man valde att ha kvar Bångsbo, kanske för han inte ville, kanske för det inte kom ett tillräckligt lukrativt bud. Oavsett så var tanken att han skulle fortsätta att leverera för att sedan bli såld. Ja, han fortsatte spela, men när Calle Johansson byttes ut mot Sebastian Hausner byttes också Johan Bångsbo ut mot en 15 år gammal junior. Hårt kan tyckas, men det jag syftar på var en väldigt valpig spelare, som om han glömt att det är allsvenskan han spelar i. Detta året blev inte Johan Bångsbos, och som jag ser det finns det två klara alternativ. Antingen hoppas man att hela truppen börjar prestera, något jag tror skulle gynna Bångsbo ännu mer än andra. Han får spela ett antal matcher och göra bra ifrån sig, för att sedan säljas. Eller så inser Ola Larsson och co att Bångsbo skulle må väldigt bra av ett miljöombyte. Det skulle ge förkastlig utdelning (troligen) kontra vad man kunnat få, men det är en bra lösning för alla parter, då jag har svårt att se att Bångsbo bara finner sig i att nöta bänk i år.
Gustav Svensson – Snitt: 4,7 (26 matcher, 1 mål, 1 assist)
Skribentens betyg: 6
Det räcker egentligen med att säga så här, Gustav Svensson, 36 år gammal, flyttas ner från sin bekväma defensiva mittfältsroll, och blir ännu bättre. I sin nya position tvingas han spela bollen framåt, eller i sidled, aldrig bakåt. Han är klockren i princip varenda match, och är som gjuten för att styra detta laget bakifrån. Det är tre spelare som löst kontraktet åt Blåvitt: Gustav Svensson, Arbnor Mucolli och Marcus Berg. Jag är dock villig att säga att Gustav Svensson var vår bästa spelare i år, kanske inte allra viktigast (Mackan), men han var snäppet bättre än resten. Hade årets MVP delats ut i allsvenskan så ser jag Gurra som en av tre klockrena kandidater, allt annat vore en smärre skandal.
Anders Trondsen – Snitt: 3,2 (12 matcher, 0 mål, 0 assist)
Skribentens betyg: 2
Som tidigare nämnts värvades Trondsen in för att bli given etta på vänsterbacken positionen. Riktigt så blev det inte, utan skador, avstängningar och petningar har istället präglat hans säsong. Kraven och förväntningarna på Trondsen var högt ställda, och jag tror inte att det finns någon som kan säga att han uppfyllde någons förväntningar eller krav. Vissa matcher är Trondsen rent ut sagt dålig, andra obrydd, en karaktär som inte passade in i det nedflyttningstyngda laget. Lägg till två direkt röda kort i samlingen och en “2” i betyg känns nästan snällt. Det som bringar framtidshopp är att det finns tendenser, det är tydligt att det existerar mycket boll i kroppen på Anders Trondsen. Men om han inte plockar fram det till nästa säsong, utan fortsätter på denna nästintill arroganta väg, då är det definitivt dags att rensa.
Alai Ghasem och Felix Eriksson spelade för kort tid för att betygsättas.
