Varbergs BoIS - IFK Göteborg
1 - 2

Spelarbetyg efter Varbergs BoIS - IFK Göteborg (1-2) "Likväl en matchhjälte av rang."

Ångest, ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen. Aldrig förr har Per Lagerkvist rader passat så bra som till den här kvalfyllda eftermiddagen. Att Häcken skulle vika ner sig och "oväntat" släppa in 2 snabba mål efter att ha tagit ledningen i sin match, är egentligen inte mer än rätt. Vi är bättre än så. Kanske inte spelmässigt, resultatmässigt eller på något annat fotbollsmässigt sätt överhuvudtaget. Men supportermässigt sett, så definitivt.

Betygsskalan
7 - Landslagsklass
6 - Mycket bra
5 - Bra
4 - Godkänd
3 - Underkänd
2 - Dålig
1 - Usel

Pontus Dahlberg - 5
Dahlberg är en av fyra matchhjältar för Blåvitt den här kvällen. (Rankar honom som kvällens andra matchjälte) Han står för en rad fina räddningar och ger oss glimtar av den målvakt vi alla trott och hoppats på att han skulle vara för oss i den här återkomsten till Blåvitt. Så det kan säkerligen te sig en aning märkligt att leta "fel" efter en kväll som den här. Men alltjämt är det en känsla av att det är något som hämmar vår målvakt och då i form av en känning eller skada som han inte helt litar på. Jag skulle bli mycket förvånad, om det inte efter säsongen framkommer något i stuk med det här. Så trots att han är en av kvällens hjältar, så finns det mer att hämta hos Dahlberg, det är min fasta övertygelse.

Emil Salomonsson - 4
Han försöker gå högt upp i banan och störa i rygg på motståndare i tidiga skeden, vilket oftast fungerar rätt så väl. Emil har dock inte riktigt samma förmåga som sin ytterbackskollega Wendt, som är ett par snäpp vassare på att lura motståndarna och sno åt sig bollen i de där lägena. Men likväl, det är en godkänd match av vår högerback. Han försöker komma framåt och ge alternativ för att bygga anfallsspel och slå inlägg. Det är dock med varierat resultat. Det är säsongens sista match och inte undra på att benen stundtals ser trötta ut men det har de gjort några matcher tidigare på säsongen med. Frågan är om Emil håller för en säsong till, jag är inte helt säker på det, tyvärr.

Gustav Svensson - 5
Vår försvarsgeneral sköter sitt uppdrag med bravur. (Om än inte någon av hans allra bästa matcher för säsongen) Och det ska sägas, det är inte alltid en lätt sak att försöka få styr på mittbackskollegan Hausner eller för den delen, ytterbackar som gett sig iväg på offensiva räder. När jag i veckan studerade hur det såg ut med Hausner och Bångsbo som mittbackar i träningsmatchen mot ett nästan ordinarie Häcken, så insåg man då (om inte förr) hur extremt viktig Gurra är för det här laget. Utan honom så hade vi aldrig behövt bekymra oss om huruvida vi hänger kvar i Allsvenskan eller ej. Det hade varit kört sedan länge.

Sebastian Hausner - 4 (ut 46)
Man kan leta fel och brister i oändlighet men vi väljer att inte göra så den här gången, utan istället lyfta det som är positivt med Hausner, det vill säga att han konstant försöker att utvecklas och förbättra sina svagheter. Han är med andra ord inte rädd för att misslyckas, utan spänner bågen om och om igen. Vilket hedrar honom. Samt att han gillar att gå upp i kropp på motståndare. (Ack så viktigt för en mittback)

Oscar Wendt - 4
Man kan skriva hur mycket som helst om Wendt och hans metamorfos så här på sin ålders höst som vänsterback hos Blåvitt. Gubbjäveln blir ju bara bättre och bättre skulle man kunna sammanfatta det som. (Visst, det har kommit ett par sämre matcher men på det stora hela så är det här känslan och upplevelsen av att få se Wendt spela för sitt älskade Blåvitt) Vi har tidigare varit inne på att Wendt behövs en säsong till och det gör han nog egentligen men frågan är vilken riktning spelet under Jens kommer att ta vägen. Mycket hänger på vilken sorts fotboll som skall spelas och hur formationerna kommer att se ut. Men man lurar sig nog gravt om man tror att Wendt inte skulle vara sugen på en renodlad wingback-plats till nästa säsong. (Hans i särklass bästa position och än så länge, något han ej fått visa prov på under den här sejouren)

Kolbein Thordarsson - 3 (ut 73)
Kommer inte riktigt in i den här matchen fullt ut. Han kämpar på och stökar och stångas så som han är bra på men det är ändå inte riktigt hans match. Vi kommer att få se mycket mer av den här mycket kompetente isländske mannen och han lär ta stora kliv nästa år, oavsett vilken formation som väljs av Jens.

Sebastian Eriksson - 5
Sebban gör det så jäkla bra. Han hoppar in i laget igen efter oförtjänt långt nötande av bänk men ändå, så ligger han i princip hela matchen snuskigt rätt i position och varenda gång han får boll tidigt vid bollvinst, så ser han till att spela den framåt och han gör det dessutom med stor riskminimering. Det är väldigt få (om ens någon?) rejält bortslagen boll av Seb idag. Redan efter någon minut in i matchen, så faller hela Blåvitt av vid ett Varbergsanfall (så känns det i vart fall), alla utom Seb som inser att här måste det gås upp i täck, vilket han löser med bravur och räddar upp situationen till en hörna, istället för att ett mycket farligt skott på mål får ske. (Hade det skottet fått sitta på mål, så hade 1-0 troligen varit ett faktum och matchen hade sannolikt tagit en än mer ångestfylld riktning.) Jag vill gå så långt som att säga att han är kvällens första matchhjälte. (Och så genom hela sin match, det ska egentligen inte gå att vara så här bra efter så lång tids bänknötande)

Lucas Kåhed - 5 (ut 85)
Börjar rätt så vilset och ser ut att väga lätt i närkamperna. Men allt eftersom, så jobbar han sig in i det och vinner även boll på egen hand. Kör ett par tvåfotsdribblingar i offensivt straffområde mest för att få igång sig själv och visa laget, "så här lätt är det egentligen". Sedan efter det, så är han inne i matchen och ger oss en fingervisning om hur det skulle se ut om han får lite friare tyglar och tillåts spela mer offensivt och inte jaga ihjäl sig i defensivt jobb under 90 minuter. Hans samspel med Carneil vid målet är mycket fint och likaså det klassavslut som Kåhed drar iväg och som resulterar i ett 1-1mål för Blåvitts räkning. Han är kvällens tredje matchhjälte.

Thomas Santos - 4
Han gör numera sällan en dålig match och har både en fin högstanivå såväl som hög lägstanivå i sitt spel. (Sistnämnda är nästan viktigare än förstnämnda.) Men hans spel hämmas till rätt stor del av att ha en fullständigt impotent anfallskollega i 4-3-3 formationen. Det blir lite grann som att leda en häst till vattnet men du kan inte tvinga den att dricka. Ungefär så såg Santos ut att tänka när han för vilken gång i ordningen, slog in ett fenomenalt fint inlägg mot Norlin som bara hade att löpa rätt och stöta in bollen men denne lyckades på något sätt att inte komma rätt i sin tajming av löpningen. Santos gör ingen dålig match men utmärker sig inte heller i andra änden, så därav ett (för att vara Santos) modest betyg den här gången.

Gustaf Norlin - 2 (ut 60)
Han visar hjärta och vilja men hur man än vrider och vänder på det, så är det tyvärr så att man skulle kunna sätta en "copy paste" på vilket som helst av matchbetygen för Norlin den här säsongen och ingen hade opponerat sig eller tyckt att det var märkligt betyg eller bedömning. Vi får bara inte ha det så här på anfallsposition i Blåvitt, det är inte hållbart på något sätt. Med det sagt, ingen ska ta heder och ära av Norlin för det han har gjort för Blåvitt tidigare säsong, samt det arbete han lägger ner både på träning och match. Han är på många sätt en dröm för en tränare och supportrar men det räcker tyvärr inte hela vägen fram.

Arbnor Mucolli - 4
Lite av den vanlige Mucolli är tillbaks. Det vrids och vänds med lätthet och han är finurlig i många situationer. Men helt på topp är han inte alltjämt. Det är en formsvacka hos vår fenomenale trollkarl tillika albanske landslagsman. (Togs ut i truppen nyligen återigen) Att han bränner straffen är honom förlåtet och det även om Carlén inte hade räddat oss i 95e. Så mycket bra, för att inte säga briljant, som Mucolli bjudit oss på sedan ankomsten till Blåvitt, så vore man en idiot om man inte hade överseende med lite bristande form och en straffmiss. Måtte vi inte sälja honom förrän nästa säsong är spelad och han fått hjälpa oss till en topp 4 i tabellplacering. Skulle han stanna längre än så, då kan man nog börja drömma än större. Så pass hög högstanivå har både Mucolli och Santos i sig. Speciellt om de får in rätt möjliggörare såsom tidigare Berg och nu Sebastian Ohlsson.

Astrit Selmani - 3 (in 46)
Man såg ju inför mötet att här kommer han sätta ett par bollar men det känns inte ens nära att den islossningen skulle komma när väl matchen är summerad.
Ola pratar idag i intervju med Fotbollskanalen om att man fått in precis det man vill med Selmani, och nämner en brytning mot Djurgården och en rad andra fina aktioner. Samt den härliga personligheten på Astrit. Allt det köper jag, men det måste även finnas lite bättre verkshöjd än så för en allsvensk forward. Annars blir det lätt att vi hamnar i samma sits som med Norlin. Med den tyngd och fysik som Selmani har, så borde han egentligen vara rätt så ok som "target"-spelare men av det har vi sett intet än så länge. Detsamma med målproduktionen. Så kvar blir då ett par fixande av poängräddande straffar. Högst oklart om vi ska låta oss nöjas med den nivån.

Hussein Carneil - 5 (in 60)
Ömsom vin, ömsom vatten, man vet aldrig vad man får med Carneil på planen. Idag var det tveklöst vin. Han ser taggad ut och det visar sig bland annat genom att han drar på sig den straff som Mucolli senare brände, samt han väggspelar elegant till Kåhed med en finurlig liten klack fram till 1-1målet. Det finns fler fina aktioner av Carneil i det här inhoppet och han är väl värd att enbart hyllas för en gångs skull. Mer sådant här Carneil och du blir svår att hålla utanför startelvan oavsett vilka som värvas till nästa säsong.

Sebastian Ohlsson - 4 (in 73)
Blåvitt behöver Seb.O det är oerhört tydligt. Han har ett internationellt tempo och driv i sig. Samt inte minst att han vågar, han vågar så oerhört mycket mer än de flesta någonsin gör oavsett match och matchläge. Det i sin tur skapar ringar på vattnet iform av ytor för medspelare, samt avslut på mål titt som tätt av honom själv. Hans kropp verkar inte vilja ge honom möjlighet att blomma ut fullt ut igen men får han chansen, då kommer han tveklöst att bli grundbulten till en Blåvitt säsong som är något annat än en bottenstrid. Enormt viktig är han.

Adam Carlén (in 85) spelade för kort tid för att betygsättas men likväl en matchhjälte av rang i och med sitt för Blåvitt helt säsongsavgörande mål i 95e minuten. Han är kvällens fjärde och siste matchjälte. Hatten av till dig Adam!