Spelarbetyg säsongen 2019 – Centrala Mittfältet
När säsongen 2019 är slutspelad går Alltid Blåvitt igenom säsongens spelarbetyg och kommenterar spelarnas säsong. Den här gången vänder vi oss mot det centrala mittfältet.
Här ska noteras att spelare som spelat ytter, såsom Nygren, Aiesh och Kharaisvili istället redovisas som anfallare/yttrar även om de ibland kommit ner i plan också medan Paka och Sana som spelat centralt men i offensiva positioner går i kategorin centrala mittfältare.
Betyget är ett snitt av alla betyg spelarna har fått under året. Vissa matcher har inhopparna spelat för kort tid för att betygsättas. De matcherna har inte räknats mot snittet och redovisas som ”korta inhopp”.
Kommentarer från Adrian Pihl Spahiu, Christoffer Krull, Ludwig Härlin och David Vukovic som även driver ”Nya Blåvitt”.
August Erlingmark – 4,3 – 26 Matcher
Adrian
August har lite överraskande vuxit ut till att bli en riktigt bra mittfältare. Det har snackats från olika håll om att August kanske hade gjort sig bäst som försvarare, men jag tycker att han under året vuxit in i en roll som bollvinnande mittfältare som faktiskt kan spela fotboll.
Ligger ofta rätt i ytorna, och även om konkurrenterna på det centrala mittfältet fortfarande är lite tryggare med boll och passningsskickligare så har August tagit stora steg i spelet med boll, och hans förmåga att stänga ytor och vinna boll har visat sig vara enormt viktig för Blåvitts spel.
Christoffer
Har haft en riktigt stabil säsong och man får intrycket av att August har börjat hitta sin roll i laget. Trivs väldigt bra på mitten som en mer defensiv mittfältare som droppar ner i backlinjen vid behov och har även fyllt in som mittback utan några större problem. Har blivit uttagen i U21 landslaget ett antal gånger i år och intresset från utlandet börjar bli påtagligt, vi får se om August stannar kvar i truppen 2020.
David
Har under säsongens gång växt sig in i elvan, och är ni vi sammanfattar 2019 en tongivande spelare i det blåvita bygget. Hans längd och fysiska attribut har varit nyttigt för ett annars ganska kortväxt och ivrigt IFK Göteborg. Har tillsammans med Alhassan Yusuf skyddat backlinjen på ett exemplariskt sätt, vilket till stor del ligger bakom den ramstarka defensiven i år.
Har dessutom förbättrat spelet med fötterna avsevärt och nu tagit en plats i Roland Nilssons U21-landslag. Blir svår att behålla 2020 med utländskt intresse.
Ludwig
Tidigare är det nog många som främst sett ’Agge’ som en spelförstörande defensiv mittfältare men jag tycker att han i år tagit stora kliv i sin utveckling och visat upp även sina andra kvalitéer. Han har blivit betydligt bättre i spelet med boll och växt ut till en viktig kugge på mittfältet, för det har ofta varit tydligt de matcherna han saknats. Uttagningarna till U21 landslaget visar även att han äntligen börjat få ett erkännande även utanför Göteborg.
Alhassan Yusuf – 4,5 – 24 matcher
Adrian
Utsågs nyligen till årets unga spelare, och det var välförtjänt. Har en arbetskapacitet som få spelare, och är oförskämt trygg med bollen. Pressar outtröttligt motståndare över hela plan utan att någonsin fuska i hemjobbet. Pratas redan nu om att klubbar är beredda att ge 40-50 miljoner för Hasse, och jag tror att det enda som står mellan honom och den absoluta eliten är styrkan.
Hans fina balans gör att han kan stå emot de flesta motståndare i närkamperna, men skottet är nog sämst i laget, och de gångerna ’Hasse’ försöker sig på längre pass går de långsamt och kan lätt brytas av motståndare.
Christoffer
Årets unga spelare är en titel som talar för sig själv. Vi var många som förutspådde Yusufs framgång redan på försäsongen då det var tydligt att han tillhörde en annan hylla än de övriga juniorerna man brukar se. Med hans ettriga presspel och oändliga kondition är han en mardröm för de flesta spelarna i Allsvenskan. Att Hasse lämnar Blåvitt snart är oundvikligt men möjligheten finns att han stannar fram tills sommaren för att synka med övriga ligor i Europa. Oavsett så lär han gå för en rejäl peng då kontraktet nyligen förnyades.
David
Årets stora genombrott utan tvekan. Varit genomgående bra under hela säsongen, med sina peakar på våren när IFK Göteborg gick som bäst och pressade som mest. Jobbar över stora ytor och vinner enormt mycket boll, men måste jobba på spelet med bollen. Kan utveckla sitt långa passningsspel, vilket skulle göra honom än mer redo för spel i Europa.
Ludwig
Det har skrikits och skrivits om att ”Hasse” ska få chansen nästan sedan han skrev på för Blåvitt och i år fick han till slut chansen. Och som han tog den. I inledningen av säsongen chockade han både motspelare och publik med sitt aggressiva presspel (de flesta minns väl hans prestation i 3-0 segern hemma mot AIK?) och sitt sätt att ta sig ur pressade situationer med sin fina bollbehandling. Trots sin storlek vinner han ofta sina närkamper och jämförelserna med världsmästaren N’golo Kanté är inte alls orimliga. Han är en riktig diamant och det är bara att njuta av honom så länge han är kvar i Blåvitt.
Sebastian Eriksson – 4,27 – 15 betygsatta matcher, 1 kort inhopp
Adrian
Har varit en stökig säsong för ’SebE’. Först kom han hem med en oklar skada som ingen riktigt viste när han skulle bli frisk ifrån, när han väl var i spel igen har han fått hoppa mellan flera olika positioner i laget. Även om han vikarierat både som mittback och högerback så har han när alla varit friska främst spelat på mittfältet.
Är en stabil spelare, och hans förmåga att hoppa runt i olika positioner ser jag som ett tecken på att han är en av spelarna som har högst grundkompetens i laget. Är trygg med sin vänsterfot, försöker alltid skapa något, kan sätta fart på spelet både genom att löpa med boll, eller slå långa svepande bollar på framrusande lagkamrater.
Det sista är dock inte alltid positivt, och det finns tendenser till att han slår bort bollar när frustrationen över ett stillastående lag tar över.
Christoffer
Det fanns dom som ifrågasatte hur mycket Seb hade att erbjuda inför säsongen, jag själv inkluderat. Det finns något helt annorlunda i Sebs spel jämfört med förra året och det är inte helt lätt att peka ut vad det är. Kanske är han bara mer bekväm i spelsystemet men oavsett vad det är så är det tydligt att Sebs förmåga att kontrollera spelet kommer mycket mer till sin rätt i år. Även de matcher där han har fått rycka in som mittback har han imponerat med kontroll och lugn som man inte sett tidigare.
David
Sebban har varit precis vad Sebban ska vara. En tjurig vinnarskalle som aldrig ger upp. Har i mitt tycke dessutom blivit klokare med boll, och slår inte bort lika mycket farliga passningar som han bland annat gjorde under våren 2018. Ett nyttigt tillskott och en viktig kugge i det unga Blåvitt.
Ludwig
Det blev bara ett halvår i Grekland innan Sebban hittade hem igen. När han skrev på igen i vintras var det precis en sådan karaktär som det unga blåvitt behövde. Har under säsongen fått hoppa runt och släcka bränder på flera olika positioner och, men har nästan alltid löst uppgiften på ett godkänt sätt med tanke på omständigheterna. Har kanske inte varit den stenhårda lite smått elaka spelaren som vi vant oss vid de senaste åren, men nog har det brunnit till lite för honom vid några tillfällen i år. Och det är precis därför man gillar honom.
Patrik Karlsson Lagemyr – 4,92 – 13 matcher
Adrian
Fick äntligen inleda en säsong skadefri och visade hela fotbollssverige det vi blåvita vetat om länge, att Patrik Karlsson Lagemyr är en av de mest begåvade spelarna vi har i landet. Tyvärr fick ’Paka’ bara visa det under våren, för en kall sommardag i Östersund, på den förfärliga skitplasten köpt med blodspengar, drog ’Paka’ korsbandet igen.
Tror de flesta, inte bara blåvita, utan alla som älskar bra fotboll, hoppas att det här är sista gången vi ser ’Paka’ skadad på det här sättet.
Christoffer
Orättvist är det första jag får fram när jag tänker på Pakas säsong. Så otroligt orättvist att en spelare som äntligen blommar ut och visar sin potential för hela Allsvenskan ska stoppas i sina spår ännu en gång av en allvarlig skada. Men trots detta bakslag är det tydligt att vi har en spelare som är klippt och skuren för fotbollen vi nu spelar och nästa år kommer det gå hela vägen.
David
Var Blåvitts i särklass bästa spelare offensivt innan han gick sönder borta mot Östersund. Var på sätt och vis symbolen för Blåvitts magiska vår – med sin frejdiga offensiv och samtidigt exemplariska presspel var han oersättlig för Blåvitt. Jag tycker Poya Asbaghi beskrev det bra på presskonferensen efter 3-0-segern mot AIK i våras: ”Trollkarl? Ja, jag förstår inte hur han orkar pressa och jaga bollen hela tiden, för att sedan vara helt lugn och inte ta några felbeslut när han väl har bollen vid fötterna”
Ludwig
Att se Paka spela under våren när han äntligen fick vara skadefri var en fröjd för ögat. Tillsammans med Starfelt var han Blåvitts kanske viktigaste spelare med sitt sätt att sy ihop anfallsspelet och samtidigt producera poäng. Det visade sig inte minst när han saknades under hösten. Han har så mycket talang i kroppen och det var verkligen hjärtskärande att se honom åka på ännu en korsbandsskada på den vidriga plastmattan i Östersund. Förhoppningsvis kan han bli kvitt sina efterhängsna skadeproblem en gång för alla, för jag längtar redan tills jag får se honom göra comeback 2020.
Tobias Sana – 4,08 – 11 matcher
Adrian
Kom hem som en minst sagt kontroversiell värvning, men lyckades relativt fort vinna tillbaka många supportrar genom att dels prata ut om vad Blåvitt trots allt som hänt ändå betyder för honom, dels genom att faktiskt spela rätt bra.
Poängproduktionen är väl kanske inte så mycket att hänga i granen hittills, men Sana har visat att han dels är en mognare spelare idag än senast, men också att han har nycklar för att dyrka upp de flesta försvar.
Christoffer
Den infekterade historien mellan Sana och Blåvitt fick mig att tro att denna värvningen aldrig skulle fungera. Dock får jag erkänna mig själv motbevisad för Tobias har visat sig vara en viktig kugge i laget under andra halvan av säsongen. En kreativ mittfältare som ständigt söker boll och letar möjligheter är precis det som vi behövde efter Pakas skada och han kommer växa in i den rollen ännu mer under 2020.
David
Inledde bra i Blåvitt, men har ju fått den otacksamma uppgiften att ersätta Paka efter den våren. På förhand, en närmare omöjlig uppgift. Men han har gjort det bra, och det är en mogen Tobias Sana vi har i Blåvitt, som under nästa säsong och en bra tid framöver kommer bli väldigt nyttig för IFK Göteborg.
Ludwig
Det var många med mig som var skeptiska när det stod klart att Sana skulle spela i Blåvitt igen efter alla incidenter som varit. Därför är jag glad över att kunna säga att jag blivit positivt överraskad av hans höstsäsong. Blev inbytt nästan direkt i första matchen efter att han skrivit på och var en av lagets bästa spelare mot Falkenberg den gången, vilket säkerligen hjälpte honom att få över alla skeptiska supportrar på sin sida. Det märks att han har mognat som spelare sedan han var i Blåvitt senast och med sin teknik och fina passningsfot har han varit ett stort orosmoment för många motståndare. Det ska bli spännande att se honom nästa år med en ordentlig allsvensk försäsong i benen.
Junes Barny 3,75 – 8 betygsatta matcher, 1 kort inhopp
Adrian
Har ett kanske lite väl lågt snittbetyg egentligen, för han var inte så dålig. Bara 8 betygsatta matcher och en lågt betyg i premiären mot AFC gör att Barnys snittbetyg blir lidande. Var inte dålig, men när Alhassan Yusuf visade att han absolut var redo för Allsvenskan blev det svårt att motivera att ha kvar Junes som kom till Blåvitt för att få en ledande roll i ett fotbollslag.
Christoffer
Stod för ett par bra matcher i början av säsongen och var nog ganska nyttig för lagsamanhållningen under dom tuffa omständigheterna i början av säsongen. Lyckades dock inte ta en startplats när Blåvitt växlade upp och lämnade självmant under sommarfönstret.
David
Gjorde ett par bra framträdanden i början av säsongen, men hamnade sedan i skuggan av Alhassan Yusuf. Värvades in som en viktig startspelare, men blev efter sin skada förpassad till bänken. Logiskt att han lämnade.
Ludwig
Egentligen är det kanske lite hårt att Junes att han får ett underkänt betyg, för hans rutin gjorde stor nytta under inledningen av säsongen. Han spelade inte så mycket som han hade förväntat sig, vilket visserligen beror på skador samt Hasses stora genombrott, men han gjorde i ärlighetens namn inget större avtryck i de matcher han spelade. När sen Sebastian Eriksson blev skadefri blev konkurrensen helt enkelt för tuff för honom, vilket ledde till att han lämnade Blåvitt efter bara ett halvår.
Adil Titi – Ej Betygsatt – 8 korta inhopp
Adrian
Adil är en personlig favorit som jag tror kan ta Allsvenskan med storm den dagen han väl slår igenom. Har egentligen hela verktygslådan med både fysik och teknik, men kanske behöver arbeta lite med sin rörlighet och arbetet i försvaret. Om ’Hasse’ och/eller Erlingmark säljs till nästa år tror jag Adil kan överraska många.
Christoffer
Har fått ganska knapp speltid i år tyvärr men känns fortfarande som en väldigt lovande ung talang. Har fått stort förtroende i U19 landslaget och har visat goda tendenser under de korta inhopp han haft i Allsvenskan. Förhoppningen är att Adil får en större roll nästa år, annars är en utlåning rimlig.
David
En mångsidig spelare, som kan spela både som försvarare och mittfältare. Bra fysik och stor potential, men kanske dags för en utlåning 2020, med tanke på den tuffa konkurrensen? Det beror på. Samtidigt som Adil är en bra spelare att ha på bänken och kunna byta in, måste han tänka på vart han utvecklas mest. Finns väldigt mycket potential där – något jag hoppas att inte vi kastar bort.
Ludwig
Adil har fått nöja sig med korta inhopp i år och har väl inte gjort något speciellt för att övertyga Poya och Ferran om något annat när han väl fått chansen. Stod bland annat för en tackling hemma mot Häcken som mycket väl kunde resulterat i ett rött kort med lite oflyt. Jag har dock höga förhoppningar på att Adil ska kunna ta en plats i laget på sikt för potentialen han sitter inne på är det ingen tvekan om, något kaptensbindeln han tilldelades i U19 landslaget vittnar om.
