Spelare vi minns: Hasse Holmertz
Guldköpings serie med intervjuer med spelare från äldre dagar fortsätter. Den här intervjun blir väldigt personlig då det är en gammal klasskamrat från gymnasiet, som krönikören intervjuar. Båda är vi födda 1955 och i det här samtalet kan konstateras att allt var inte bättre förr. Det är egentligen inte klokt vilka spelare Hasse fick spela både med och mot. Sen har han minst sagt haft legendarer som tränare. Hämta en kopp kaffe och läs det här!
Du gjorde allsvensk debut i tidig ålder, 18 år bara...
- Ja det stämmer då gick vi i samma klass på Lärka, eller De Geer gymnasiet som många säger nu. Debuten var mot Sirius på Studenternas IP. Vi vann med 2-0 kommer jag ihåg. Sen fick jag sitta på bänken mot GAIS hemma matchen därpå. Det var i slutet av säsongen så det var inte så många matcher kvar i serien då. Sen 1974 då vi gick sista året på gymnasiet blev det sammanlagt 23 matcher. Lyckades hitta målet tre gånger den säsongen också.
Inte så illa av en tonåring. Här blir det ett ganska långt samtal om hur många tonåringar på elitnivå som slutar, eller som inte kommer nånstans. Jag tar min egen son Rasmus som exempel, som var Svensk Pojkmästare och med på elitlägret i Halmstad. Men som tröttnade efter några år då han inte blev uppflyttad till juniorlaget i Hammarby. Vi kommer också även in på Hasses son Olle som spelade för IFK Norrköping...
- Våra söner slutade i samma ålder i respektive förening 16 år. Efter det gick Olle som junior till Sylvia och det var många från IFK som följde efter. Sen blev det två korsbandsskador med operation som satte stopp för fortsatt spel på elitnivå. Det är bara 20 % som går vidare. Vi kan ju ta Norrköping från min egen tid som exempel. Vi spelade Junior SM final 1973 och förlorade mot Elfsborg. Men det var bara jag som gick vidare till A-laget. Det var många duktiga spelare i det laget, Göran Stern, Göran Sten och Anders Roddla till exempel. En annan spelare som var med i finalen, är lite mer känd för dagens publik. Stefan Hellberg som är assisterande tränare för IFK idag. Tyvärr så blev jag skadad i finalen efter 15-20 minuter.
Du säger det inte, men jag kan säga det. Med dig kvar på planen hela matchen så hade chansen till ett SM guld varit större. Dina bästa minnen som spelare på mittfältet från IFK tiden...
- Jag låg ju till vänster på mittfältet, precis bakom Benny Wendt. Mitt enskilt bästa minne måste vara derbyt mot Åtvidaberg 1974. Vi vann jag tror det blev 4-1. Radarparet Ralf och Roland, samt Conny Torstensson hade ju lämnat Åtvid då. Men det fanns en del riktigt bra kvar då vi mötte dem, Kent Carlsson, Reine Almqvist och Janne Olsson till exempel.
Den matchen kommer jag ihåg. Men året innan var ju både Ralf, Roland och Conny på plan då vi mötte dem, du var inte med då. Men kommer ihåg att det var på ett fullproppat Parken. Matchen slutade sensationellt 1-1 eftersom Åtvidaberg var lite överlägsna då. Reine Almqvist gjorde målet, men har legat vaken en del nätter, eftersom jag inte kommer ihåg vem som gjorde Pekings mål...
- Haha jag ska hjälpa dig med nattsömnen. Det var Kenneth Åslund! Han var en stor talang som liknande Gunnar Nordahl i spelstilen, som IFK värvade 1972. Jag kan säga att vad gäller derbymatcherna hade jag lite flyt. För jag var aldrig med om att förlora, fast Åtvidaberg var så bra.
Sen 1976 så kände jag att min tid börja närma sig slutet i IFK. Då var jag var bara 21 år, men då Eine Fredriksson blev värvad och även en del andra som höll mer eller mindre landslagsklass kände jag att det blev för tufft för mig. Men jag hade några riktiga ikoner som tränare under min tid i IFK. Örjan Martinsson, Torbjörn Jonsson, Bajdoff, Olle Anderberg och Julle Gustavsson. Fick ett bra jobb med Sleipner och ett hyggligt kontrakt så det blev "rivalerna" istället. De låg i serien under allsvenskan då. Det var ju innan Superettans tid, Sleipner spelade i Norrtvåan.
Ett annat minne som på sätt och vis var både tråkigt och roligt var 1974. Då höll vi på att ramla ur allsvenskan. Men med mitt mål mot Brynäs i sista hemmamatchen räddades kontraktet. Vilka spelare det var det året fast vi höll på att ramla ur. Tänk att jag har fått spela med såna legendarer som Christer Hult och Ove Kindvall. När det blev måstematcher var ju de här två bäst på plan. I andra matcher mot lag i mitten av tabellen kunde de vara helt värdelösa! Christer Hult och jag var rumskamrater på bortamatcherna, så honom lärde man känna bra...
Nej sluta, den här intervjun börjar nästan bli obehaglig. Kommer du ihåg Kjell Samuelsson från Djurgården. Ni måste ha mötts under här tiden...
- Ja det är klart jag kommer ihåg Kjelle!
Kjell och jag har varit arbetskamrater, han är en av mina närmaste vänner. Han var också rumskamrat med Christer i U-21 landslaget. Han har berättar att Christer inte ville somna efter honom. Så det var någon gång när Kjell precis höll på att slockna, kom en fråga om vilken färg Blomstermåla hade på sina strumpor. Herr Hult kom ju därifrån...
- Ja haha det stämmer den frågan har jag också fått. Skulle kunna berätta hur många historier som helst om honom. Han var en gudabenådad spelare och i landslaget var det han som gjorde Ralf Edström bra med sina inlägg mot hans panna. Christer var en himla skön människa och spelare. Honom borde du också intervjua!
Tack för tipset, får se om jag får tag på honom. Har hört att han bor i Kalmar nu. Sen har vi det här med generna då. Du är ju från Motala hade du inte en riktigt bra simmare i släkten, Anders Holmertz...
- Det stämmer jag är kusin med hans mamma. Vi har en känd TV och radioprofil i släkten också Ulf Holmertz. Sen höll jag på mycket med bandy också. Motala var ju en riktig bandystad. Var faktiskt uttagen till ett läger för juniorlandslaget där. Var tvungen att välja mellan bandyn och fotbollen. Kan ärligt talat säga att hade Motala legat i högsta serien då jag var tvungen att välja, hade kanske valet blivit annorlunda. Är i alla fall nöjd med valet jag gjort. Hade en jättebra tid i IFK men det som var tråkigt att jag så slutade tidigt där. Var med i Sleipner tre säsonger. 1980 flyttade jag till Mjällby. Då var jag med i deras första säsong i allsvenskan. Då spelade jag ihop med Anders Linderoth och en berömd engelsk spelare som heter Frank Worthington.
Hade mött Anders förut i IFK tröjan då Anders spelade i Öster. Växjö laget var ju riktigt bra på den tiden. Anders och jag bodde grannar nära arenan vid havet, så vi umgicks en del då. Där måste jag säga att jag också hade ett riktigt bra minne som spelare. Premiären mot Kalmar med 11-12 000 åskådare i det lilla samhället. Ganska otroligt egentligen... Hade en skaplig motspelare i Kalmar i den matchen, Benno Magnusson! Han har ju spelat i både Åtvidaberg och landslaget. Sen efter det blev det Sleipner igen och satsningen på min civila karriär inom bankvärlden. Flyttade efter ett tag hem till Motala, och var under några år tränare för min moderklubb BK Zeros i division tre. Nu har jag bott i Mjölby i 15 år men jobbar i hemstaden.
Bästa spelare du spelat mot och med då...
- Medspelare då får det bli redan ovan nämnda Christer Hult och Ove Kindvall. När de var bra så var de magiska. Ove fick ju en nytändning sedan i IFK Göteborg då han hjälpte upp de i allsvenskan igen. När det gäller motståndare ska jag ta något som för många kanske blir lite otippat. Att möta Hammarby var ju riktigt sjukt! Det var ett riktigt medgångslag, kunde förlora mot ett bottenlag för att spela jämnt mot ett toppenlag i nästa. Framförallt på bortaplan på Söderstadion var det riktigt jobbigt. De hade ju Matte Werner att möta honom som yttermittfältare och springa nära en fanatiskt hemmapublik. Sjukt jobbigt men samtidigt utmanande. När jag gjorde värnplikten efter att du och jag slutade gymnasiet, så tränade jag faktiskt med Hammarby under en månad. Jag var på på F 13 som numer är mer känt för Bråvallafestivalen, men var förlagd en kort tid i Stockholm då också. Att då möta dem i allsvenskan gjorde ju saken ännu mera speciell för min egen del. Tränade även med Bajen då jag pluggade och jobbade i Stockholm innan jag spelade med Mjällby. Det var under den perioden då de spelade SM final mot Göteborg. Så finns det något annat lag som man har lite känslor för i allsvenskan så är det Bajen!
Förstår vad du menar, följer du fotbollen fortfarande...
- Absolut, jag är en hängiven IFK fantast! Åker då och då och ser matcher. Det man ser nu utifrån vad vi pratade om i början av vårt samtal, är att det finns en fantastisk organisation i att släppa fram egna spelare underifrån. Det måste också vara den absolut bästa ekonomiska vägen att gå. Plus att det stärker klubb och supporterkänslan på ett sätt som andra lag i allsvenskan får svårt att matcha! Finns ju inget annat lag som är i närheten av att få fram sina egna på det sättet. När man ser min gamle tränare Örjan Martinssons barnbarn Alexander Fransson ihop med Sjölund, kan man inte låta bli att tänka att det kan bli hur bra som helst. Sen ihop med de andra Norrköpingspojkarna och en del rutin med Ante. Ja du Göran, med Jannes sätt att tänka och det som håller på att hända nu. Då är inte ett guld omöjligt inom en någorlunda snar framtid. Vem hade trott det för 10-15 år sedan!!!
Mina egna ord
Att allt inte var bättre förr som det står i ingressen, handlar förstås om att det är många fler spelare från de egna leden idag. Det som blir lite speciellt med den här intervjun, är att man också lär känna sig själv bättre. Varför har jag blivit en sådan inbiten fotbollsfanatiker? Det har jag förstått att Hasse var med och påverkade. Sen blir man kompis med med en Djurgårdslegendar och får en son som blir Svensk Pojkmästare i fotboll. Har ett matchprogram från 2006 från pojkallsvenskan. IFK Norrköping-Hammarby på Ridhusplan. Bajen vann matchen och hela serien obesegrade. Men det var två namn jag känner från det matchprogrammet. David "Mitov" Nilsson och Totte Nyman. Vet inte om de spelade då eftersom de var ett respektive två år yngre än de flesta på planen då.
Samma år som den matchen var sonen också med på IFK Norrköpings fotbollsakademis första träning. Kom in på riksintaget på min gamla skola De Geer, men tackade då nej eftersom han kom in på musikproduktionslinjen i Nacka. En vecka efter det tackade jag nej till en jobbintervju i Norrköping. Hade sonen sagt ja, hade nog mitt liv blivit helt annorlunda. Men jag är inte bitter, för då hade han inte blivit Svensk pojkmästare och framtiden skapas här och nu. Vem vet kanske får jag uppleva ett SM Guld med Peking istället för den chansen som försvann!
Fakta
1973 spelade Hasse Holmertz två matcher i allsvenskan. Det året tog Åtvidaberg SM Guld med i princip halva landslaget i truppen. Norrköping kom på sjätte plats. Örgryte och SAAB åkte ur serien.
1974 gjorde Hasse som ovan nämnts 23 matcher och gjorde 3 mål. Malmö vann. Våra lokalkonkurrenter Åtvidaberg kom på sjätte plats, efter att flera ledande spelare lämnat för proffslivet. Sirius och Brynäs åkte ur serien.
1975 gjorde Hasse 20 matcher och lyckades hitta nätet två gånger. Malmö vann serien igen och Åtvidaberg blev också sexa igen. Norrköping kom på åttonde plats. GAIS och Sundsvall ramlade ut.
1980 spelade Hasse i Mjällby som kom sist i serien. Tog med sig Landskrona ur serien. Men Hasse gjorde då 23 matcher i allsvenskan. Öster blev Svenska Mästare det året, med bland annat tvillingarna Tomas och Anderas Ravelli. Norrköping kom på tionde plats och Åtvidaberg hade börjat sitt fall neråt och hamnade på elfte plats. Två år senare kom man sist i allsvenskan. Vi får se om den historien upprepas i år.
Källa: Den förträffliga sidan www.fotbollsweden.se ett eldorado för statistiknördar.
