Spelare vi minns: Stefan Thordarson
Jag som ungtupp på redaktionen var inte med på tiden då gamla hjältar som Gunnar Nordahl, Ove Kindvall och Janne Hellström spelade. Därför har jag intervjuat en färsk IFK-legend, som länge var min personliga favoritspelare. Han har blivit hyllad framför tusentals fans. Han gjorde comeback i klubben två gånger trots att han egentligen ville flytta hem. Han är den ende spelaren i klubbens historia som fått sitt nummer pensionerat. Självklart är det Stefan Thordarson jag pratar om.
1994 var Stefan Thordarson 19 år gammal. Då startade hans seniorkarriär i den Isländska klubben IA Akranes. Han imponerade hemma på Island och fick ett kontrakt i Öster. Där stannade Thordarson två år innan flyttlasset drog vidare till Norge där han representerade Brann och Kongsvinger. Där spelade Islänningen endast 8 matcher på ett och ett halvt år. I slutet av 1999 flyttade han vidare till den tyska klubben Uerdingen där han framträdde 25 matcher och blev värvad av Stoke. Thordarson spelade i den engelska klubben mellan åren 2000 och 2002. Efter åren i Stoke gick lasset hem till Island och sin moderklubb Akranes. Senare skulle "Thordar" flytta till en klubb där han aldrig någonsin kommer bli bortglömd. Nämligen IFK Norrköping.
Sammanlagt spelade Thordarson 87 matcher för klubben i vårt hjärta. Efter den första sejouren i klubben flyttade han först hem till Akranes och spelade sedan i FC Vaduz. Efter comebacken i IFK åkte han hem för att vara med sin familj i Akranes.
Vad gör du nu för tiden? När du slutade i IFK sade du att du skulle köra lastbil. Blev det så?
- Ja, det gör jag nu. Jag jobbar i familjeföretaget. Det är ett bra jobb, jag tycker om att köra lastbil och jobba i familjeföretaget. Det är roligt när man kan jobba med familjen.
Thordarson föddes i Akranes 1975. Redan som barn hade han höga mål.
- Det finns en intervju med mig i en tidning här i Akranes och där var jag kanske sju år gammal, berättar Thordarson. Då sade jag att jag skulle bli fotbollsproffs. Det har alltid varit en dröm. Den drömmen växte sedan när jag blev äldre. Jag ville satsa allt för att försöka bli fotbollsproffs och det lyckades jag ju med.
Hade du någon förebild när du var yngre?
- Ja, man hade ju förebilder ute i Europa, men min stora förebild här på Island var min farbror.
Stefan Thordarsons farbror heter Teitur Thordarson och har precis som Stefan spelat i Öster. Många av er kanske minns honom från tiden där. Han gjorde också 41 landskamper för Islands landslag.
Blev han stolt över dig när du också blev så bra?
- Ja, det blev han. Det är alltid roligt när en familjemedlem lyckas, det är extra kul.
Thordarson gjorde debut i den Isländska ligan 1994. Han spelade då i storklubben IA Akranes, som har blivit Isländska mästare 18 gånger och vunnit Isländska cupen 9 gånger, men senaste gången de blev Islands mästare var 2001. Stefan Thordarson var med om att vinna cupen två gånger och blev Islands mästare tre gånger. Han berättar hur det var att vinna dessa titlar med sin moderklubb.
- Det var jättekul, svarar han och tillägger: Det är alltid en härlig känsla när man vinner en titel.
Hur bra är IA Akranes? Skulle de platsa i allsvenskan?
- Nej det tror jag inte. Inte nuförtiden.
Thordarson imponerade tillräckligt för att få representera sitt landslag. Han fick spela 6 matcher och gjorde ett mål i landslaget. Det är han stolt över.
- Alltid roligt att spela för sitt land. Det är jättestort att ta på sig den Isländska landslagströjan. Det är ett av målen man har när man börjar sin fotbollskarriär, säger Stefan innan han ödmjukt berättar om när han gjorde mål i landslaget.
- Det var bara en träningslandskamp mot Sydafrika. Vi mötte dem inför att de skulle spela VM 1998. Det blev 1-1, men det var ändå ett bra resultat för oss.
Frågan är om dagens isländska landslag hade nöjt sig med oavgjort mot Sydafrika. Lagerbäck har tillsammans med laget gjort underverk och de närmar sig EM i Frankrike. Hela Island engagerar sig och Stefan Thordarson låter genast väldigt glad när jag frågar honom om hans syn på landslaget.
- Det är jättestort här. De har fått väldigt mycket uppmärksamhet för att det har gått så bra. Vi är jättestolta här på Island.
Stefan Thordarson var som jag redan nämnt proffs i flera klubbar ute i Europa. Han trivdes bra i Stoke, men vilken proffsklubb som var allra roligast att spela för är det inget tvivel om.
- Utan tvekan IFK Norrköping! Det var min bästa tid.
Det är ingen överraskning att Thordarson tycker att tiden i Peking var härlig. Fansen var näst intill förälskade i kämpen. Thordarson var en riktig publikfavorit och när hans sista match i IFK var spelad blev han tokhyllad trots en utvisning. Nu har Thordarson blivit den ende IFK-spelaren fått sitt nummer pensionerat. Islänningen berättar hur stort det var.
- Det går inte att beskriva hur stort det var att få den äran att få min tröja upphängd som man säger. Det är jag jättestolt över och tacksam för.
Varför tror du att du blev så omtyckt i IFK?
- Jag vet inte riktigt, det är kanske lättare att fråga supportrarna, men jag tror att det är för att jag aldrig gav upp oavsett vad ställningen var. Även om vi låg under med 3-0 så fortsatte jag alltid jobba och slita. Jag tror alltid på att man kan vinna och vända matcher. När fansen kommer till Parken och tittar på oss och följer med oss till bortamatcherna, då är det minsta man kan göra att jobba hårt och slita. Sedan får man se efter matchen om det har lönat sig.
Detta stämmer nog helt och hållet och jag själv gillade i alla fall Thordarson för hans eviga kämpande. Hela laget måste påverkas av en spelare som alltid ger 100 procent. Inställning är ofta viktigare än talang för att bli en bra fotbollsspelare. Dock får man inte glömma att Thordarson faktiskt var en notorisk målskytt samt en duktig framspelare. Under sin tid i Peking gjorde han 27 mål och 20 assist. Thordarson var sammanlagt i IFK tre och ett halvt år och bär med sig många fina minnen från tiden i Norrköping.
Vilket är ditt bästa minne från tiden i IFK Norrköping?
- Jag tycker det var när vi gick upp till allsvenskan. Det var ju målsättningen när jag kom till klubben och det var jättekul att nå vårt mål och gå upp till allsvenskan. Det är det största minnet med firandet på Tyska Torget efter att vi hade klarat seriesegern.
När Peking tog sig till allsvenskan tyckte Thordarson att han hade gjort sitt i laget och han flyttade hem till Island. Redan på försäsongen upptäckte dock IFK att det saknades kvalitet på topp och klubben försökte tjata på Thordarson för en comeback men trots att han gick med på att återvända till Norrköping blev det aldrig någon comeback. Hans klubb Akranes hade en annan uppfattning om reglerna för övergångar och vågade inte släppa Stefan på lån utan behöll honom. Trots detta skulle det bli fler matcher i IFK för islänningen.
- De ringde 2009 och berättade att det gick dåligt och att de hade problem med laget. Då frågade de om jag kunde komma och hjälpa till och självklart säger jag ja till IFK Norrköping. Om de trodde att jag skulle göra någon nytta så ställde jag självklart upp för klubben.
Thordarson återvände i två omgångar 2009. Först återvände han i juli och åkte sedan hem i slutet av augusti när det började gå bättre, men förlusterna blev fler och han fick återvända de sista fyra matcherna för att rädda kvar IFK i Superettan. Detta gjorde Thordarson till en ännu större hjälte i klubben.
Även om Thordarson blev omtyckt av åskådarna var han inte lika populär bland domarna. Han fick under sin tid i Norrköping 30 gula och 5 röda kort. Då var det många protester och arga blickar på domaren, men nu ångrar Thordarson flera av korten.
- Ja, den statistiken ska vi inte ta upp, säger han och skrattar när jag nämner mängden kort han fick.
- Nej, men det är inget som jag är stolt över. Det är många av de korten som jag hemskt gärna vill ta tillbaka. Vissa av korten var rätt och som jag skulle ha fått, men en del av korten tycker jag var alltför enkla. Sådan är ju fotbollen. Man tycker ju olika.
En gång tog du av dig skorna när du blev utvisad. Varför gjorde du det?
- Jag blev bara så arg, för jag tänkte att det var slut med fotbollen. Det var bara i ren protest. Jag sade ingenting till domaren, jag bara ställde skorna framför honom och gick ut från planen. Det är inget jag är stolt över idag. Jag borde inte ha gjort det för jag blev avstängd en extra match för det. Det hjälper ju inte laget. Man blir ju arg när man tycker att domaren gör fel, men man får tänka på att de är mänskliga precis som vi. Vi andra gör ju också fel.
Inte bara målstatistiken och kortstatistiken sticker ut. Thordarson verkar nämligen aldrig ha sprungit offside i IFK. När jag frågar honom om saken börjar han skratta och säger:
- Det tror jag stämmer, det är säkert för att jag var för långsam.
Efter vidare efterforskning visar det sig dock att alla superettanspelare står på noll offsidelöpningar eftersom personlig offsidestatistik inte räknas i den svenska andradivisionen.
Nu räknas i alla fall offsidelöpningarna hos Pekings spelare eftersom laget har sluppit Superettan de senaste åren. Detta år har det dessutom gått underbart bra. Även på Island går det att hålla koll på resultaten.
Följer du laget fortfarande?
- Ja det gör jag, jag kollar resultatet varje omgång och jag följer vissa matcher på internet. Jag är jätteimponerad. Det är överraskande bra tycker jag. Jag har inte sett laget spela i sommar, men jag tycker att de förtjänar att ligga där uppe.
Har du någon favoritspelare i dagens IFK?
- Nja, Kujovic längst fram har ju levererat, men som jag har läst i tidningarna så är det att de jobbar som ett lag och har kommit såhär lång för att de har en bra lagmoral och jobbar bra ihop. Sedan har ju tränaren fått ihop laget bra.
Stefan Thordarson slutade med fotboll 2011 och efter det har han inte hållit på med fotboll överhuvudtaget även om hans tolvåriga son spelar.
- De senaste tre åren har jag inte varit i närheten av fotboll. Ja går ju och tittar på matcher, men jag spelar inte fotboll eller är tränare.
Hur är du som fotbollsförälder? Blir du ofta arg på domaren?
- Nej det är ganska lugnt, säger han och skrattar lite lågmält.
- Jag är bara där och har roligt och kollar, men jag bryr mig inte om vad domaren håller på med nuförtiden.
Vad kan man då lära sig av ”Thordar”? Självklart ska man ta efter hans förmåga att aldrig ge upp. Oavsett om det gäller fotboll, jobb, skola eller bara en vanlig joggingtur en grå hösteftermiddag. Dock ska man inte ta efter hans stundtals fula spel, men det är viktigt att tänka på vad Thordarson säger i intervjun. Man kanske inte alltid tänker på det, men domaren är en människa som man måste respektera och han gör fel precis som alla andra.
Thordarson var en profilstark spelare som väckte känslor, Hos domarkåren var det negativa känslor, men supportrarna var aldrig emot Stefan även om han missade en målchans eller gjorde en onödig tackling. Han var en väldigt duktig fotbollsspelare, men hade en ännu bättre inställning. Jag skulle vilja sammanfatta denna text med rubriken på en tidningsartikel dagen efter islänningens allra sista match i Peking. ”Thordarson blev utvisad och hyllad”
Andra källor: www.transfermarkt.co.uk, www.svenskfotboll.se, www.fotbollsweden.com, www.nt.se, Islands fotbollsförbund.
