Arizona - St Louis
4 - 5

Spets saknas när HIF pressar på

Matchbilden blir den förväntade när bottenplacerade Huddinge IF tar emot Carlstad United, tryck ifrån hemmalaget och kontringsförsök från gästerna. Bollinnehav betyder inte mycket denna eftermiddag, HIF tar endast en poäng efter sen kvittering.

HIF tar hand om taktpinnen från första sekund. Daniel Ålund visar tidigt goda intentioner, petar sånär in ett ledningsmål i 11 minuten. En del tuffa dueller i inledningen och just när jag tror att domaren glömt ta med sig pipan kommer hans första frisparkssignal. Efter 11:35!

Hemmalaget varierar anfallen, Jonas Desai styr upp bra på mittplan och fördelar bollar till Enrico, Ålund, Bover Gültekin, Simon Strand, alla vill komma fram på kanterna. Men det är ingen spets på avslutningarna.
Desai skjuter utanför, Sasa Matic nära att komma loss i mitten, ett hårt skott från Desai efter fint arbete från Ålund och Bover men gästernas målvakt får upp händerna och parerar.
Carlstad börjar sticka upp och faktiskt snickra ihop en och annan kombination, inte bara långbollar på chans. De kommer ingen vart mot ett stabilt hemmaförsvar. Fortfarande tvingas de försvara sig med alla till buds stående medel. När den fjärde kapningen av en hemmaspelare i hotande anfallsläge på mittplan får passera förstår jag att det är det gula kortet som domaren glömt. Inte pipan.
Uniteds Erik Wennberg får iväg ett skott över efter några oroliga bollstudsar, inklusive en tydlig hands på en anfallare vid HIFs straffområdeslinje. Hemmalagets Matic, Strand och Desai prövar innan halvleken är tillända men den slutar mållös.

Lite trevande efter paus och United skapar sin bästa farlighet när Valon Gashi får iväg ett lågt skott efter duell mot Patrick Amoah. Christoffer Matwiejew är lugnt nere och kniper bollen. Minuten därpå får HIF ett gyllene tillfälle med ett 5-mot-4-läge men Enrico stoppar upp vid straffområdeslinjen och dras ner. Frispark? Inte!

I 54 minuten fälls Mattias Folkesson brutalt på mittplan och nu har domaren hittat det gula kortet. Då var det alltså tillämpningen av regelboken han har glömt. Jag visste att det var något!

Kort därefter haltar Enrico av med en lårskada, Husein Aly ersätter. En olycka kommer sällan ensam. Domaren blundar i 58 minuten för en solklar hands, armbågen i rörelse uppe i ögonhöjd vid bollkontakt. Där mister HIF en straff. Några få minuter hinner gå innan nästa olycka drabbar HIF, ett hopslag på mittplan följt av en olycklig rensning rakt på en Carlstad-spelare och helt plötsligt är de 3-mot-0. Erik Wennberg rullar iskallt in ledningsmålet för gästerna.

Kvar av matchen är en halvtimmes intensivt tryck mot gästernas mål, med några avbrott för Carlstadskontringar. De ropar efter straff vid ett par tillfällen och det är möjligt att de har fog för det men den här domaren (osv) …

Husein snurrar friskt med gästernas vänsterförsvar och ett inspel mot främre stolpen når sånär pannan på framstormande Jimmie Engqvist. Där var det nära!
Amoah tar steget upp i HIF-anfallet men det är Ålund som kvitterar i 78 min, ett underbart insmekt skott från 25 meters håll. Hemmalaget samlar ”nästan-lägen” på hög. Många vill avgöra men skärpan saknas. Carlstad visar att även de söker trepoängaren, det spelmässiga underläget till trots. Bastian Rojas Diaz springer till sig ett friläge i 83 minuten, Matwiejew räddar, och när de får en frispark på HIFs planhalva i 88e kommer de upp med allt de har. Jochen Graf får nickläget men bollen över ribban.

Besvikna hemmaspelare efter slutsignalen. Så mycket bra fotboll, så mycket rätt. Det var åttonde insläppta målet i följd där vi lämnar över bollen till motståndarna. Med den ovanan är det inte svårt att förstå varför vi parkerar längst ner i tabellen.

Till bästa spelare i respektive lag utses försvarsresen Björn Jingfors i Carlstad och Jonas Desai hos hemmalaget. De får pris skänkt av Nya Pulsen i Flemingsberg.