Krönika: Stolpe ut och kvalplats är nära
"Resultaten skvallrar alltså om en betydligt sämre säsong i år än förra och det känns i ärlighetens namn som närheten av en katastrof."
Läget för Elfsborg är inte direkt det allra bästa just nu. Vi ligger på plats 12 i tabellen, bara tre poäng före BP som för tillfället håller kvalplatsen. Det här året skulle bli ett lyft jämfört med 2017 men tabellen visar inte på något sådant just nu.
16 omgångar är spelade och av dessa 16 har vi förlorat hälften. Jämför vi med förra året hade vi i samma omgång förlorat fem. Samtidigt hade vi sju segrar och fyra oavgjorda.
I år har vi alltså hittills förlorat åtta, vunnit fyra och spelat oavgjort i fyra.
Resultaten skvallrar alltså om en betydligt sämre säsong i år än förra och det känns i ärlighetens namn som närheten av en katastrof.
Var det då dom enda deprimerande siffrorna? Nej, det finns fler.
Vi har än så länge bara vunnit en enda match på Borås Arena i år och vi har minus i målskillnaden och bara BP har gjort färre mål än vi.
Gårdagens match var den fjärde utan att vi gjort mål, med andra ord har vi spelat drygt 360 minuter av försök utan tillfredställelse och med växande frustration.
Om inte självförtroendet hade fått sig en smäll av allt det här hade det varit konstigt.
Frågan är ju då alltså vad Thelin och Elfsborg skall göra för att vända undan från katastrofen.
Det spännande, trots allt som jag räknat upp här ovanför, är att Elfsborg är bättre på plan i år. Jag har sett tydliga förbättringar i varje omgång (med undantag för dom senaste) och mitt hopp har varit gott trots motgångarna.
Vi skall minnas att Elfsborg igår inte vek ner sig trots att Östersund ledde med två mål och vi satsade framåt med ett flertal avslut. Att sedan Keita hade en strålande dag på jobbet och marginalerna var emot oss med stolpe ut två gånger det kan vi inte göra något åt nu. Dock är det så att när självförtroendet flödar då brukar det bli stolpe in istället och bollen går precis förbi motståndarens målvakt istället för i hans famn. För tydliga exempel på vad jag menar behöver man bara titta på Östersunds insats igår.
Defensivt var det en fortsatt relativt framgångsrik match för Elfsborg (motsägelsefullt jag vet) och där finns kanske den tydligaste förbättringen jämfört med 2017. I anfallen däremot finns det mer att arbeta på.
Det finns något krampaktigt i det gulsvarta anfallsspelet. Lite som när man skall hålla tal och hela tiden står och läser från pappret för att man inte lärt sig texten tillräckligt väl. Det som sägs behöver inte vara dåligt eller ogenomtänkt men det blir inget flöde. Så har det sett ut för det mesta. Sedan lossnar det och vi kommer fram men det är för få gånger och ofta dröjer det alldeles för länge innan det äntligen lossnar. I båda halvlekarna igår tog det drygt 30 minuter innan någon verklig press kunde sättas på gästerna och det är för dåligt, framförallt på vår egen hemmaplan.
Kan man det som skall framföras kan man höja blicken och se var man är och uppfatta hur rummet påverkas av framförandet. Det öppnar också för möjligheten att jazza och ändra något litet för att överraska. För Elfsborg räcker det inte att kunna ”talet”, vi måste tro på det vi gör och höja oss över frustrationen och det sargade självförtroendet.
Fjorton omgångar återstår men förbättringen måste komma väldigt snart om vi inte skall spendera hösten med att desperat försöka säkra det allsvenska kontraktet till nästa år.
PS
Bäst igår var den gulsvarta klacken som höll ett konstant tryck genom hela matchen. Ett stort tack till alla ni som inte gav upp utan bar laget fram hela vägen trots att förlusten var klar innan slutsignalen.
