Stor intervju med Kenny Pavey
Gnagarforum träffade Kenny Pavey som lever sina sista dagar som AIK-spelare. Mannen som pungsparkat sig rakt in i alla supportrars hjärta och som många utomstående förknippar med AIK. En timmes snack resulterade i en stor intervju om karriären före, under och vad som komma skall efter AIK.
Undertecknad tog sig till Karlberg under onsdagsförmiddagen för att möta mannen som blivit sin tonårsidol och sin livs kärlek (enligt en viss ramsa), mannen heter Kenny Pavey och kommer sorgligt nog inte att springa ut på Råsunda iklädd AIK-tröja nästa år.
Efter drygt tjugo minuters väntan dyker engelsmannen tillslut upp och inser vad han har glömt, efter en rad brittiska svordomar och förlåtelser börjar vi tillslut intervjun som sedan slutförs i samband med TV-lagets välgörenhetsmatch under söndagen på Skytteholm.
Del I - Karriär före AIK
Kenneth Steven Pavey föddes i Peckham, sydöstra London 1979 och växte även upp i stadsdelen där Millwall är det enda laget som gäller. Kenny växte upp med sina ”mates” på gården och det är även där den temperamentsfulle publikfavoriten fick sina första erfarenheter av fotboll.
- Inga riktiga mål bara ta av sig jackan och köra för skojs skull. Vi spelade mot jämnåriga från andra stadsdelar, det var inte särskilt jämna lag då det kunde vara tjugo mot sju men det är riktig fotboll tycker jag. Det var folk som gick och kom under matchen, folk som kom tillbaka från affärerna hoppade bara in och körde, berättar Kenny Pavey för Gnagarforum.
När började du med organiserad fotboll?
- Jag började ganska sent i ett lag som heter Athenlay när jag var tio. Jag började i laget och det gick bra väldigt fort för mig, jag blev ”player of the year” min första säsong och vi kvalificerade oss för förstadivisionen för ungdomar i England. Samma år fick jag kontrakt av Millwall och spelade i deras akademi, sedan gick det framåt därefter.
Kenny Pavey fortsatte att imponera i Millwalls ungdomslag samtidigt som han försökte kopiera idolen Teddy Sheringham rakt av.
- Han var fantastisk, han var min hjälte och jag försökte kopiera honom rakt av. Jag försökte röra mig på samma sätt som honom och pusta ut åt sidan precis som han gjorde när han var trött, han var min största idol.
Lik Teddy Sheringham eller ej var Pavey nära en övergång till Aston Villa 1997 efter ett lyckat provspel, hur han sedan hamnade i de svenska skogarna och Ljungskile är en lång historia.
- Alla kan historien om Aston Villa där jag fick provspela en vecka och det gick riktigt bra, jag fick spela en match mot Coventry och gjorde mål. Klubbarna var överens om övergången men Aston Villa hade någon som var scout i Sverige och som också spelade fotboll där, han hette David Wilson. Han frågade om jag ville komma på provspel och jag var där under sommaren på lån då jag låg bakom vinsten i lokalderbyt och gjorde sedan mål i min första startmatch mot Kalmar, så det var en bra start där och övergången blev permanent under vintern.
Vad var dina första intryck av Sverige och svensk fotboll?
- Jag var väldigt imponerad av planerna då jag kom från en hög division England där planerna var väldigt bra, att det inte var någon större skillnad på planerna från där jag spelade innan chockade mig. Ljungskile är en väldigt liten stad så att komma från London till ett ställe som har 5000 invånare var ganska svårt för mig i början. Jag var först där under sommaren och sedan när jag gjorde övergången permanent anlände jag under vintertid och då var det ett helt annat ställe. Befolkningen hade minskat ännu mer och det var snö och jag tänkte ”vad har jag gjort?” tillslut blev det dock en rolig tid där.
Efter tre säsonger i Ljungskile, med bland annat Robert Laul som Pavey beskriver som en ”bulldog” samt ”en bra kille och en hyfsad spelare”, återvände Kenny till hemlandet 2002. Efter ännu en besvikelse och en krossad dröm att få spela i det Engelska ligasystemet lades fotbollskarriären på is och istället tillägnades tiden till att fixa tak, måla väggar och dekorera.
- Det fanns en del anledningar till att jag återvände till England, en som jag inte kan berätta allt för mycket om. Jag hade precis avslutat en väldigt bra säsong i Ljungskile där Barnsley hade följt mig och jag fick provspela där. Det gick bra under provspelet, sen fick managern sparken precis efter att jag varit där. Han hade varit väldigt entusiastisk och ville skriva kontrakt med mig men väntade på att mitt kontrakt skulle gå ut. Det fick mig att tänka först det som hände i Aston Villa och Barnley att jag skulle pröva något annat, skaffa mig ett riktigt jobb för det kanske inte är meant to be med fotbollen. Så jag lade ner fotbollen ett år och efter det året fick jag ett telefonsamtal av Wilson igen, han sa att han ville ha mig i Ljungskile för att bygga laget och jag tog chansen.
Vad tyckte dina vänner och din familj om att du spelade mitt ute i ingenstans i Sverige?
- De tyckte att det var ganska konstigt men jag hade en del problem där och det var någonting jag behövde göra för att komma iväg från England. Det var bra för mig att komma bort från England och bara koncentrera mig på det jag älskar, fotboll.
När du var i Ljungskile, vad hörde du om AIK?
- Jag såg några matcher på TV så jag visste att det var en stor klubb. Jag minns att jag såg en derbymatch och tänkte ”jag kan spela där”. Sveriges största klubb med mycket fans och jag minns att jag ville dit, till derbyna och till supportrarna och när jag fick samtalet var det underbart.
- Jag fick ett telefonsamtal från Stefan Söderberg, jag hade en bit papper på bordet framför mig med den här mannen jag aldrig hade hört talas om i telefonen och min fru i soffan bredvid. Han sa ”jag ringer från en klubb och vi är intresserade av dig”, jag var var riktigt cool över telefonen men så uppspelt inombord. Jag satt med pappret framför mig och tänkte ”please be AIK, please be AIK” och när han sa att han kom ifrån just AIK skrev jag riktigt stort AIK över hela pappret och visade det för min fru. Jag var fortfarande riktigt cool över telefonen men egentligen hoppade jag runt i rummet och knöt knytnäven som segergest och var så lycklig. Sedan hade vi en del diskussioner och löste en del saker och så var det klart.
När Kenny berättar om samtalet skiner ett leende upp och det är uppenbart att historia inte är någon lögn för att charma supportrar. Kenny Pavey var klar för klubben han suktat efter sedan han såg den där derbymatchen på en TV i västra Sveriges skogar. Nu var han där och en sex säsongers lång kärlekssaga hade påbörjats.
Del II - AIK 2006-2011
Den dåvarande mittfältaren anlände till ett AIK som var nykomlingar i Allsvenskan och som hade en tränartrio bestående av Rikard Norling, Nebojsa Novakovic samt Mikael Stahre, en trio som senare splittras men som Kenny alltid haft en del av under sin tid i AIK, med undantag från det mindre lyckade 2010. Försäsongen inför Allsvenskan var dock tung för Pavey som inte var en värvning det jublades över precis efter att den blivit officiell, svårt att tänka sig sex år senare. Rikard Norling var dock aldrig tveksam till att engelsmannen skulle passa som handen i handsken.
- Jag kom till Karlberg och satt här och pratade med Nebo (Novakovic) och Rikard (Norling) som berättade vad planerna var för säsongen och vad som krävdes för att nå dit och vad de gillade med mig. Rikard har vid senare tillfälle berättat för mig att redan vid första mötet, när de berättade om derbymatcherna, visste han att jag skulle lyckas här, han sa: ”när en del får höra om derbyna och hur mycket det betyder för folk brukar de krypa ner med huvuden mellan axlarna. Men du, dina ögon blev bara större och större desto mer du fick höra”. Den dagen kommer jag aldrig att glömma då det var första gången jag kom till klubbhuset och det är här allt händer dagen innan en stor match. Sen träffade jag grabbarna och de var trevliga men efter de första träningarna hade jag en fruktansvärd träningsvärk, jag minns att jag satt bredvid Arnefjord och frågade honom hur hans ben var och han svarade ”det är bra” och då svarade jag ”mina är lite ömma” men egentligen hade jag en otrolig smärta. Jag tänkte att jag kanske inte håller för det här tempot men min kropp vande sig tillslut.
Efter Norling och Nebo har du haft en hel del tränare under din tid här, vilken har varit din favorit och vilken har du gillat minst?
- Jag har respekt för alla tränare så jag kan inte säga vem jag gillat minst eller den som varit min favorit. Men den som står ut från mängden, förutom Rikard, är Mikael (Stahre) eftersom att det var under honom vi hade mest framgång. Allt var tack vare det hårda jobb Rikard, Nebo och Mikael från tidigare år. Det var ett mycket framgångsrikt år och det är ett år jag aldrig kommer att glömma, så det är klart att jag måste nämna Mikael eftersom att det var en riktigt bra säsong.
Under din tid i AIK har du varit när att gå till någon annan klubb?
- Ja
Vilken klubb?
- Det kan jag inte säga
Inte Djurgården?
- Nej, nej.
Efter ett stort silver 2006 och två följande femteplatser var det dags för det året som skulle bli klubbens mest framgångsrika någonsin. 2009 var säsongen då tre års uppbyggnad förvandlades till ett år som alltid kommer att finnas nära hjärtat hos alla AIKare. Kenny Pavey var högst delaktig med sitt ledarskap och inte minst med sitt klassiska 2-1 mål i höstderbyt mot Hammarby. Minnena är många även för Pavey som delar med sig av en del till Gnagarforum.
- I början minns jag att jag var inte säker hur säsongen skulle bli om det skulle bli ett bra år. Större delar av laget från 2008 var kvar och vi spelade några träningsmatcher där vi gjorde riktigt bra ifrån oss, i den sista träningsmatchen mot Sundsvall vann vi med 4-1 och spelade riktigt bra. Det var ett bra sätt att starta säsongen och i premiären, där vi brukade spela oavgjort eller förlora, vann vi och nästa match var borta mot regerande mästarna Kalmar och vi vann och helt plötsligt började jag tänka ”kommer det här vara ett sådant där år? Kan vi vinna det här”, jag hade en 2006-känsla. Säsongen flöt på, vi blev bara bättre och bättre och alla vet hur det slutade.
Vad tycker du ni gjorde annorlunda den säsongen?
- Som jag nämnde fick vi en riktigt bra start vilket gav oss en bra känsla redan från början. Grunden till framgångarna 2009 började redan under Rikard och Nebojsa under 2006, 2007 och 2008, det som gjordes annorlunda var att Micke kom in och fixade det lilla extra.
Den här känslan du hade 2006 och 2009, fanns den i år?
- Ärligt talat nej, vi hade det väldigt svårt på bortaplan under början av säsongen och sett över ett helt år är det för mycket att förlora åtta matcher. Vi gick in med målet att vinna fler matcher än vi förlorar vilket vi inte gjorde 2010 och sett till det gjorde vi en riktigt bra säsong eftersom vi lyckades med det men det svider att hamna på andraplats.
Mina tydligaste minnen av dig är när passionen visade sig extra mycket genom glidtacklingar och firande av mål, är det så du skulle beskriva dig som spelare?
- Jag tror det är så många kommer minnas mig, dock glömmer många att jag faktiskt är en poängspelare. Personligen hade jag inte heller insett det förrän jag fick ett papper från AIK efter den här säsongen med all statistik: mål, assist och så klart även gula och röda kort. Sett till statistiken har jag gjort 26 mål och 34 assist på 192 matcher vilket är poäng ungefär var tredje match, jag blev själv lite imponerad! Men självklart har jag en vinnarskalle och passionen har jag inom mig.
Efter sex säsonger slut tog sagan slut för Kenny Pavey och AIK som nu går skilda vägar. Under årets kontraktsförhandlingar lyckades inte parterna komma överens om ett avtal som båda var nöjda med. Kenny Pavey lämnar dock aldrig AIK på riktigt eller vice versa, minnena kommer alltid finnas kvar hos båda. I Paveys sista hemmamatch på Råsunda avtackades publikfavoriten som uppnått legendstatus efter sex säsonger hårt arbete, Pavey själv blir märkbart rörd när han talar om just den där söndagen i oktober.
- Innan i år hade jag utan tvekan valt 2009 som starkaste minne, men nu är det helt klart avtackningen som fansen gav mig. Att få en sådan kärlek av så många människor är ovärderligt och har inget pris, det är någonting jag alltid kommer ha med mig och som ingen kan ta ifrån mig. Det var ett underbart ögonblick som jag delade med alla supportrar men också även min fru och mina barn inne på Råsundas plan. Jag har några fantastiska bilder från planen när jag gör vågen med alla grabbar bakom mig och jag är för evigt tacksam för den här stunden och kärleken. Ett oförglömligt minne både för mig och för fansen.
Del III - Framtiden
En utspark från Skytteholms plaststolar där vi nu sitter ligger Råsunda, det har varit Paveys hem under sex år och att han inte kommer springa ut med nummer 14 på ryggen och att Pavey-ramsorna inte kommer skanderas känns tomt. För Pavey själv väntar nu en vinter med en jakt på en ny klubb.
- Det som väntar för mig är att hitta en ny klubb där allt känns rätt och när den klubben dyker upp fortsätta min spelarkarriär. Det känns dock väldigt konstigt att lämna AIK, mitt hem. Bara idag när jag spelade med den där vita tröjan (TV-lagets) på Skytteholm kändes det konstigt och väldigt surrealistiskt att jag inte kommer spela för AIK längre. AIK, folket och staden Stockholm har blivit mitt hem men det gäller att hitta en annan klubb där det känns rätt.
Har du fått några erbjudanden?
- Ja men jag väntar fortfarande på att klubben där allt känns rätt ska komma. Det har varit en del klubbar som varit intresserade av mig men jag kan tyvärr inte gå in på det mer.
Ska du och din familj flytta från Stockholm nu?
- Nej vi har en lägenhet här i Solna. Sverige och Stockholm är en underbar plats att leva på och för barnen ett väldigt bra land att växa upp i. Min fru har jobb här och jag vill inte förstöra alltför mycket för min familj, det är av grejerna för att min nya klubb ska kännas rätt men om det inte går att lösa får vi se över det problemet då. Planen är att familjen fortfarande ska bo och ha sina liv i Stockholm.
Finns det klubbar du aldrig skulle kunna spela i oavsett hur mycket pengar de erbjöd dig?
- Ja självklart är det så men jag tänker inte gå in mer på exakt vilka det är, jag vet vilka du är ute efter.
Var ser du dig själv om tjugo år?
- Förhoppningsvis någonstans varmare. Nej men det är en intressant och svår fråga, jag hoppas att jag fortfarande behåller samma passion för fotbollen som nu.
Att Kenny Paveys hjärta brinner för AIK är det ingen tvekan om och att vi kan få se både far och son Pavey på Råsunda samtidigt i framtiden verkar enligt huvudpersonen själv inte vara någon omöjlighet.
- Min son är tre år gammal och han är redan nu rätt bra på fotboll faktiskt, ni kan nog få se Charlie Pavey i AIK någon gång i framtiden. Fansen behöver bara byta ut ett ord i några ramsor, det blir perfekt!
Tränarjobbet, är det något som intresserar dig?
- Ja det är helt klart något som intresserar mig och något som jag tror skulle passa mig bra. Jag har alltid haft egenskapen att skrika på mina lagkamrater, på ett positivt sätt, det handlar inte om att skälla ut utan snarare ”mate, you’re doing this wrong, do this instead” vilket alltid har varit en naturlig egenskap hos mig.
Får vi se Pavey som AIK-tränare i framtiden?
- Jag älskar klubben och det känns hemma här så om den chansen skulle komma till mig i framtiden skulle jag ta den väldigt seriöst och ha svårt att inte ta den.
Känns det sorgligt att lämna AIK eller ser du det som ett avslutat, vackert kapitel?
- Det är sorgligt. Jag hade velat vara kvar och avslutat min karriär här, vinna titlar för klubben jag lärt att älska och känna kärleken till och från supportrarna. Men jag är tacksam för de här sex åren, jag har fått så många underbara minnen och jag har varit en del av en klubb där vi tillsammans vunnit Svenska Cupen, Allsvenskan, Supercupen och även fått spela ute i Europa. Det känns sorgligt att lämna det som blivit mitt hem men allt har sitt slut och jag är så glad över att få ha spelat i den här klubben och den kärleken jag fått. Jag vill bara ge ett stort tack och kärlek till alla er som skapat mig ett hem!
Jag vill tacka Pavey för att han tog sin tid för den trevliga pratstunden trots att det är mycket på schemat just nu för engelsmannen. Jag vill även tacka Kenny Pavey för de sex säsongerna då han varit min hjälte precis som Sheringham var hans, jag tror jag talar för alla AIKare när jag säger att det är en sann legend och AIK-ikon som nu går vidare men som säkert kommer att återvända. Tack för allt Kenny! Vi ses när du sitter på tränarbänken.
