STOR INTERVJU: Ola Danhard
I slutet av 2016 stod det klart att Djurgården hade gjort en riktigt tung rekrytering. Och det handlade inte om någon spelare den här gången, utan om Ola Danhard. Mannen som kallats ”Mister BP” efter sina nästan 30 framgångsrika år med att bygga upp och utveckla Sveriges kanske största talangfabrik skulle nu hjälpa Djurgården att utveckla sin ungdomsverksamhet
Ola Danhard tillträdde sin tjänst som verksamhetsansvarig för Hjorthagen den 10 februari i år. Forum 1891 träffade honom för att få veta lite mer om hur han har upplevt sin första tid i klubben, vad han hoppas kunna åstadkomma, hur man skapar en framgångsrik verksamhet och mycket mycket mer. Håll till godo!
Du har nu varit i föreningen i lite drygt 6 veckor, hur är känslan hittills?
Det känns faktiskt väldigt väldigt bra måste jag säga. Även om det är en ny förening så känner jag ju till många personer i föreningen sedan tidigare, så det gör det kanske lite enklare också.
Är det lite så om man verkar inom stockholmsfotbollen, att man känner till varandra?
Så är det absolut, man träffar på varandra mycket i olika sammanhang. Dels ungdomsledare på olika träffar, men sen har jag ju gjort en del affärer med Bosse genom åren så vi har träffats mycket. Sen finns ju Mats Jansson i föreningen, honom brukar jag säga att jag är uppväxt med så honom känner jag väldigt bra.
Kul att du nämner Mats Jansson, han har ju funnits i föreningen väldigt länge, men kanske i en lite undanskymd roll. Pratar man med lite äldre Djurgårdare är det många som har mycket gott att säga om honom, men jag vet inte om den yngre har så bra koll?
Så kanske det är, men det är en otroligt bra och duktig person. Han ligger ju till exempel bakom många av de fina byggnationerna vi har, som Johan Björkmanhallen och Kaknäs och är väldigt viktig för föreningen med sin erfarenhet och kunskap.
Hur ser du på Djurgårdens ungdomsverksamhet i stort?
Jag tycker att man i grunden har en bra verksamhet, men sedan går allt alltid att göra bättre. Jag brukar säga det att vad man än gör så går det alltid att göra bättre. Några förändringar behöver vi göra, men det är också viktigt att när man gör förändringar så gör man dem ihop. Jag tror inte riktigt på att gå in och peka med hela handen, då blir det bara motsättningar.
Du säger att det behöver göras förändringar, vad tänker du på då?
Vi behöver få in lite struktur. Det har ju varit en period inom Djurgården de senaste åren när man varit mer i en ”överlevnadsfas” på grund av dålig ekonomi bland annat. Men nu finns möjligheten att gå in i en utvecklingsfas, och då är det viktigt att börja strukturera upp saker. Det gäller såklart inte bara själva ungdomsverksamheten, utan även saker som umgänget med våra fans, hur vi profilerar oss i media och så vidare. Aik kör ju hårt på att de är norrort, och bajen hårt på söder. Men Djurgården är ju hela Stockholms lag. Jag tror verkligen på att jobba in det ännu hårdare, att DIF inte är en specifik del av staden utan att man är hela staden. Därför gillade jag till exempel den där kampanjen förra året med bilder och tröjor med olika stadsdelar.
Då är kanske en gissning att du gillar projektet ”DIF i Förorten”?
Absolut, de gör det väldigt bra det här med att de bygger samarbeten ute med lokala klubbar så att man skapar sig en möjlighet att ta hand om spelarna. För det handlar ju någonstans ändå om att kunna få in spelare i ordinarie fotbollsverksamhet, inte bara att kicka lite drive-in fotboll för att det ser bra ut utåt.
Tror du att det är en bättre väg att gå att låta samarbetsföreningar fortsätta vara sina egna istället för att man så att säga ”sväljer” dem?
Det tror jag, suger man ut klubbarna blir det inte bra. De ska få vara självständiga föreningar som jobbar bra på sitt håll samtidigt som vi har bra relationer till dem. För det är ju också viktigt att kunna ta hand om och erbjuda alternativ till spelare som inte är kvar i Djurgården. För det handlar ju alltid om framtida relationer. Jag brukar säga att av 150 spelare som börjar lira fotboll är det kanske 2 som blir fotbollsspelare. Resten blir allt möjligt, men det är väldigt viktigt att de fortsätter vara Djurgårdare och blir som ”ambassadörer” för föreningen. Så jag tror det är viktigt att man inte bara kapar spelare rakt av utan att när de lämnar föreningen så gör de det med en positiv bild. Och en del i det är givetvis att genom bra samarbetsföreningar kunna hjälpa dem till andra klubbar.
Har du något uttalat mål när det kommer till spelarna i ungdomsverksamheten, t.ex. si och så många ska spela i U-landslag eller i DIF:s A-lag osv.?
Jag tror att man först och främst ska se till att ha spelare med bra kapacitet. Men sen är ju alltid målet att ha egna produkter i föreningens A-lag. Många uppfattar kanske att DIF är dåliga på det, men så är det faktiskt inte. Däremot är vi kanske inte så bra på att marknadsföra det. 2016 redovisades siffror från hur många spelare som år 2015 spelade elitfotboll och i vilken klubb de var fostrade. Det visade sig då att det var 26 elitfotbollsspelare runt om i landet som var fostrade i DIF, vilket tillsammans med Gais och Helsingborg var bäst i Sverige. Jag tycker det är viktigt att vi får ut den historien. Vi är inte så dåliga som folk kanske går runt och tror utan snarare dåliga på att marknadsföra det. Sen varför det är så vet jag inte, man kanske inte tycker det är så märkvärdigt.
Jag tänker att det kanske handlar om att väldigt få av de 26 spelarna spelar i A-laget, att det går att förbättra bryggan mellan akademi och A-lag helt enkelt?
Som jag sa tidigare, allt går alltid att göra bättre. Just i den frågan tror jag det handlar om att försöka hitta bättre former för saker, att få igång diskussioner i klubben om egentligen allting. Att fysioterapeuterna och fystränarna i ungdom/akademi/A-lag talar med varandra i regelbundna möten, givetvis även tränarna och sportchefer har strukturerade möten. Helt enkelt att man hela tiden träffas och pratar och därigenom får förståelse för varandra. För även om ungdomsverksamheten ska vara långsiktig och A-laget prestera här och nu tror jag också att A-laget mår bra av att vara lite framåtblickande.
Jag kan känna att det är lite isolerat mellan A-lag och övriga, dina tankar om det?
Det är kanske lite så. Och jag vet att man inom föreningen jobbar hårt med just det. För ta bara det här med att vi sitter på olika ställen. Ungdomskansliet sitter för sig och A-lagets kansli för sig . Då blir det ju nästan naturligt att man pratar om varandra som ett ”vi och dom” istället för ett ”vi”. Det påverkar ju dessutom informationsflödet emellan oss. Sen ska man också veta att det är väldigt enkelt att hitta fel. Så jag vill verkligen trycka på att det jag sa innan, att det alltid är viktigt att vara överens om saker innan man gör förändringar.
Vinnarkultur är något som det alltid pratas om. Och i Djurgården har ju Özcan tryckt väldigt mycket på just det sen han kom och mer eller mindre sagt, tillsammans med en del spelare, att det är för dålig vinnarkultur i DIF. Samtidigt är det också något som viskats om från ungdomsleden, att det helt enkelt är lite för snällt i Djurgården och att man inte har den där vinnarkulturen som krävs. Vad tänker du om det?
Är lite svårt för mig att uttala mig om egentligen eftersom jag inte har varit i föreningen så länge. Men visst, jag har hört lite samma sak men det är svårt att bedöma. Det jag kan säga är att för mig är en vinnarskalle det som gör att man lyckas. Därför har jag heller aldrig haft några problem med att det hettar till ordentligt mellan spelare på träning, så länge de tar i hand och är vänner efteråt. Har man inte vinnarskallen som spelare eller vinnarkulturen som förening tror jag man är illa ute, för det är ju det som gör att man lyckas i avgörande moment. Att man hatar att förlora och växer när det är skarpt läge
För din egen del, med dina ansvarsområden, vad ser du som dina största utmaningar?
Problemet med all ungdomsverksamhet är att det man gör idag ser man resultat på om kanske 10 år, medan för ett A-lag kan du se det redan imorgon. Så det är en utmaning att folk kanske tror att saker sker över en natt. Jag tror att det handlar om att om vi får ungdom, akademi och A-lag att funka ihop och dra åt samma håll.
Ser det ut som en god möjlighet, finns det något motstånd?
Nej jag tror att alla vill det, men det behövs en struktur för det. Sen är det något man kanske inte hunnit pga. saker som hänt.. För den dagen jag eller någon annan slutar är det viktigt för de som tar över att veta hur saker fungerar och hur man ska göra dem. Det är viktigt att inte vara för personberoende. Att vem som helst kan bytas ut och det fungerar ändå.
Upplever du att det fungerar så i Djurgården idag?
Det finns jättemycket kunskap här, men när jag kommer in som ny här på ungdom vet jag inget om det för det finns ingenstans att ta till sig. Det är viktigt att ”hårddisken” inte sitter i huvudet på folk utan den måste finnas nerskriven. Man måste ha en ordentlig verksamhetsplan. Där är akademin väldigt bra för där har man just det. Men som sagt, det kan ju hänga ihop med hur ekonomin har varit och att man varit tvungen att prioritera det som har varit viktigast för stunden.
Men kan man inte argumentera för att ungdomsverksamheten är hjärtat oavsett, att man helt enkelt inte får negligera den även om det är tufft ekonomiskt?
Jo.. ja. Men det handlar kanske om att man inte riktigt förstått betydelsen av att skriva ner det. Ofta är det ju så att de som håller på med något och tycker det är bra bara kör på, men att man glömmer bort att få ner det på papper så att andra också kan få vara med och haka på
Du skrev kontrakt på 2,5 år, om vi säger att det är stopp efter det, vilka avtryck vill du ha hunnit göra?
Då vill jag ha hunnit få en bra struktur på verksamheten där vi alla jobbar åt samma håll. Menar inte att vi jobbar mot varandra idag, men att man kanske går emellan och hjälper varandra mer. Det kanske låter som små grejer, men i och med att det inte funnits innan utan att alla jobbar var för sig så är det en utmaning för mig att få ihop. Sen är det alltid speciellt i en klubb som Djurgården med så mycket intresse. Det är bekymmer och möjligheter på samma gång brukar jag säga. Men definitivt annorlunda mot BP där A-laget kanske inte har samma krav på sig. Sen tror jag i och för sig också att man ibland från klubbens sida kanske tror att fansen förväntar sig mer än vad man kanske faktiskt gör.
Min bild är att vi supportrar är väldigt splittrade just nu. Vi har varit tålmodiga och accepterande länge. Så nu när vi har en stabil ekonomi blir vi mer otåliga på framgång. ”nu har vi stöttat i motgång, nu vill vi se framgång”. Hur kan man som klubb hantera det?
Saken är väl lite att som klubb kunna se skillnad på vilka som är vilka av supportrarna för klubben. Det finns otroligt många initierade som bara vill väl, så det är viktigt att inte blanda ihop dem med de som inte vill väl.
Özcan talade i ”Säsongsstart allsvenskan” bra om vikten av att kunna ge och ta kritik, tror du man kan applicera det på en supporterkontext?
Absolut, jag tror det är viktigt att alltid skilja på sak och person.
Det här är kanske att svära i kyrkan, men jag som Djurgårdare är faktiskt ibland lite imponerad över t.ex. aiks sätt att lyckas hålla fokus på planen även när det är kaos runtomkring, hur lyckas man med det?
Jag är övertygad om att om man har en professionell organisation med en klar verksamhetsplan och filosofi klarar man med- och motgångar på ett bättre sätt. En organisation som bygger på kompetens och inte på vilket lag man håller på. Jag upplever att vi är på rätt väg.
Kanslierna har ju utvecklats i fotbollen, för mig känns det lite som man befinner sig i ett gränsland mellan ”professionalism och amatörism”. Idag ställs det höga krav, det som var gott nog för 10 år sedan är inte gott nog idag osv. Vad är din tanke om det?
Det ställer helt klar annorlunda krav på alla som jobbar i det hela. Där måste man nog som kansli klara av att göra sitt jobb även när det är jobbigt efter en derbyförlust till exempel. Lever man för starkt med klubben blir det svårt.
Ja för det tror jag inte är ett krav vi supportrar ställer, att anställda måste vara Djurgårdare. Vi bryr oss nog mer om att det levereras. Samma som med spelare, leverera så är det bra sen är lite min åsikt
Jag håller med, fotbollsspelare är ett jobb idag så tror inte det är möjligt att alla spelare i laget ska vara Djurgårdare, så har det ju inte varit sedan 50- och 60-talet egentligen.
Samtidigt älskar ju supportrarna sådana spelare, så de är viktiga om de finns.
Själv saknar jag ibland en spelare som t.ex. Mackan Karlsson i laget
Det var en väldigt fin spelare, och ofta är ju de fansens favoriter också, de som har lite hjärta.
Fyller de en funktion då?
Det tror jag. De som har ett stort hjärta i sitt spel är de som driver på. De ger aldrig upp, vet om att de inte är de största artisterna utan lever på sin inställning. Och då betyder man väldigt mycket genom det, Ett lag består i alla sammanhang av olika kompetenser. På kansliet behövs det, överallt behövs det. Vattenbärare behövs alltid i fotbollen. Även om man ibland glömmer bort det.
Har du själv någon favoritspelare?
Nej jag har alltid undvikit det. De 22 i truppen är mina favoritspelare, det är min inställning att alla är lika viktiga allihop.
Någon favorittyp?
Nej inte riktig heller, jag har uppskattat alla sorters spelare. Alla är betydelsefulla på sitt sätt. Jag vill inte sätta någon föra någon annan utan tänker mer på utvecklingen och är glad för alla spelare som lyckas.
Vad tror du om Kim Källströms påverkan på laget?
Man ska veta med Kim Källström att det inte är lätt för en sådan spelare att komma till Djurgården. För alla förväntar sig att nu är alla problem lösta. Och det är de inte. Inte för att han är dålig utan att det behövs att allt annat fungerar också. Så jag tycker lite synd om honom på så sätt eftersom han inte kan lösa det själv. Det är han och 10 andra. Samma som att jag inte kan göra allt själv här, jag behöver alla andra runtomkring.
Jag kan tycka att vi ibland har en slags ”frälsarkultur” i DIF, att vi alltid ska ha en frälsare som kommer och löser alla problem, hur funderar du kring sådant?
Hänger man upp för mycket på enskilda personer är det svårt. ”Alla” kräver nya spelare men ingen kommer med förslag. Men blir det misslyckat blir det kritik för det också.
Jag tror det behövs att alla vill samma sak, även krafterna runt klubben. Ingen kan göra allt själv. Helgonförklaring är aldrig bra för utveckling.
Samma med fansen, alla vill prata med Kim och de andra spelarna reduceras till ingenting nästan. Ur supporterperspektiv har Kim kanske blivit lite för stor.
Förutom ungdomsverksamheten ansvarar du också för anläggningar. Hur är vi rustade där?
Djurgården är en av klubbarna i Stockholm som är bäst rustade enligt mig, Björkmanhallen är bara BP som har liknande. Hjorthagen jättefint, Kaknäs jättefint. Däremot är det ju viktigt att få ihop kansliet så att man sitter tillsammans i hela klubben. Det saknas. Sen i allmänhet saknas det ju planer överlag i Stockholm
Så bra rustade utifrån ett Stockholmsperspektiv egentligen?
Precis. Det vet vi alla att det finns bara en stor stad i Sverige och det är Stockholm. I Malmö och Göteborg har de så mycket tider som behövs, i Stockholm finns det hälften så många. Men samtidigt, ingen kan heller tänka sig att gå ut på en grusplan längre. Så man blir bortskämd också, när man vänjer sig vid en nivå förväntar man sig den. Och det blir ju ett problem.
Hur ser du på rekryteringen till ungdomslagen, vet att det finns en del kritik mot att rekrytera mestadels i innerstan då de spelarna är jätteduktiga till 16-17 men sedan väljer bort fotbollen för annat?
Så kan det kanske vara, men jag tycker också att det har skett en förändring där. Om jag jämför med när jag var i BP så brukade jag förr säga om ”gamla Bromma” att vi aldrig kommer få fotbollsspelare därifrån. De är jättebra tills de är 15, 16, 17 för att de får bra stöd hemifrån, men sen satsar de på annat. Idag har fotbollen en annan status, och det har skett en stor attitydförändring hos spelare från områden där det förut kanske inte sågs som så ”fint” att vara fotbollsspelare. Jag tror att vi kommer få se det hända även på Gärdet, Östermalm och Vasastan, att när fotbollen är något man verkligen kan tjäna pengar på så kommer det komma fler spelare därifrån för att det blir mer accepterat att vara fotbollsspelare. Men sen ska man också veta att till Djurgården så söker sig många spelare från alla delar av Stockholm. Vi är verkligen hela Stockholms lag.
Finns det ett värde i att ha en röd tråd i hur en förening spelar hela vägen från yngsta knattelaget till A-laget?
Jag tror mer på att ha en tydlig spelfilosofi för hela föreningen än att ha en bestämd formation. För har man en tydlig spelfilosofi så kommer det underlätta att välja både spelare och tränare som passar in i den. Sen exakt vilken spelmodell man har spelar ingen roll tror jag så länge alla i föreningen enas kring den. Rent allmänt tror jag att framgångsrika klubbar har en genomtänkt filosofi när det gäller allting.
Unga spelare i Sverige, t.ex. Jesper Karlsson, som kommer från en liten klubb och är stora talanger. Borde de ”utsätta sig” för en stockholmsklubb istället för att välja Elfsborg? Att klara den mentala pressen där och sen underlättar det steget ut?
Jag tror det kan vara ett problem med det tuffare klimatet i Stockholm ibland för vissa som gör det enklare i en förening som Elfsborg. Det kan vara är jäkligt svårt att komma utifrån till Stockholm, det blir en jättestor omställning. Bara att sitta i kö när man tar sig till träningen, finns det problemet ens utanför Stockholm?
Men den spelaren som klarar pressen i storstan, har den större sannolikhet att lyckas?
Det kan kanske finnas lite i det du säger, men jag är inte så säker på att det spelar så stor roll ändå i slutändan. Det är nog vare sig en fördel eller nackdel, men jag tror absolut att det kan vara svårare för en icke-Stockholmare att flytta till Stockholm. Det Finns ju exempel på spelare som kanske misslyckats på grund av att klimatet inte varit bra.
Sen kan supportrar också förstöra en spelare. Men där har såklart också klubben ett ansvar att ta hand om spelarna.
Det är väl lite det där gränslandet mellan "proffs och amatör" vi pratade om. Att det är viktigt att man från klubbarnas sida hjälper spelarna att hantera trycket, kanske än mer i t.ex. sociala medier och på stan än på läktaren, eller?
Absolut där kan klubbarna absolut bli mycket bättre att lära spelarna hur man handskas med sådant. Där tycker jag att både supportrarna och klubben har ett ansvar. Det är speciellt att komma till Stockholm helt enkelt. Miljön är annorlunda. Därför är det alltid viktigt med en strategi för hur man ska jobba med unga spelare för att få dem att lyckas. Det är viktigt att de är rätt förberedda. Jag brukar säga det att när en spelare kliver upp i A-laget ska han vara så jäkla bra att A-lagsspelarna skriker ”honom ska vi ha”, ungefär som den där scenen i tjuren Ferdinand.
Hur får man spelare och ett lag att lyckas då?
När det gäller spelare är det viktigt att man tror på de spelarna man har och får dem att känna att de har tränarens förtroende. Alla spelare som lyckats har pratat om just det, att de fått tränarens förtroende. Sen påverkar det såklart när det varit tränare kors och tvärs i föreningen, vilket givetvis påverkar spelarna. Därför är det viktigt att man har en uppfattning i klubben om hur man ska spela och vilken typ av spelare man ska ha. Annars blir det lätt att om det kommer en ny tränare ska han ha 22 nya spelare, och det blir väldigt dyrt. Jag tror man ska tänka lite som man gjorde under guldåren, med en manual som man jobbade efter och en tydlighet när man värvade spelare. Och då hade man också en stomme av stockholmare i laget. Jag tror det är viktigt för en stockolmsklubb att ha det, för de vet hur livet är här och kan lära de nya som kommer. Men man ska veta också att Bosse har haft en svår uppgift med ekonomin där man behövt sälja för att rädda klubben vilket kanske gjort att man behövt jobba kortsiktigt ett tag, vilket får verkningar efteråt. Förhoppningsvis kommer man nu in i en utvecklingsfas där man kan se mer långsiktigt på det hela. Jag brukar säga att första året en tränare är på plats är det inte hans förtjänst om det går bra utan den tidigare tränarens, för det tar tid att få saker på rätt plats. Viktigt under det här året som jag ser det är att vi får till en bra utveckling och en stabilitet. Det finns mycket gott och bra i Djurgården och kan vi ta fram de goda sidorna kommer det bli bra.
Forum 1891 tackar Ola Danhard för att han tog sig tid, och önskar honom all lycka i sitt fortsatta arbete i Djurgården!
