Summering 2010 del V: Säsongen
Elfsborgsredaktionens krönikör "Herr Gulsvart" har summerat säsongens insats genom en krönika för varje lagdel, var för sig. Som del nummer fem kommer årets sista summering över årets insatser - denna gång en övergripande över hela säsongen i sin helhet.
Förväntningarna var stora inför säsongen. Elfsborg var, liksom de senaste åren, topptippade och redo att utmana toppen. Redo att knipa det guld man suktat efter sedan 2006.
Guld blev det inte. Långt därifrån. 20 poäng därifrån.
Det började lovande med ett acceptabelt kryss borta mot Gefle och därpå utskåpningen hemma mot Halmstad med hela 6-0. De högt ställda förväntningarna inför säsongen kändes befogade. Förväntningar som inte vilat på klubben i sådan här utsträckning tidigare om åren. Det är enkelt att glömma bort det förflutna och faktum är att klubbens utveckling de senaste åren, sedan arenabygget, har varit fantastisk.
Ganska snart började dock Helsingborg tuffa på i ett hiskeligt tempo och Elfsborg mäktade inte att följa med. Problemet handlade i första hand om bortaspelet som var odugligt. Första segern på bortaplan ägde rum i sista matchen innan VM-uppehållet, mot Gais med 2-0. Förklaringen till det magra facit kan delvis, men bara delvis, tillskrivas de dåliga planerna under våren (eller vintern). Underlag som försvårar spel längs marken missgynnar bollförande lag. Det är klart att det är så. Man fick på sig klagostämpeln när spelare och ledare från föreningen tog strid mot de usla underlagen och visst är den gräsliga debatten viktig att föra men en ännu viktigare del i det svaga bortaspelet kan snarare legat i fokus som i alltför stor utsträckning riktades mot just de yttre förutsättningarna. Spelarna verkade ha en bristande motivation och sug efter att spela. Lika förutsättningar rådde för samtliga lag och man borde lagt större energi på det man kunde påverka på plan och göra det bästa av situationen.
Gapet gentemot Helsingborg växte sig allt större och under uppehållet skedde förändringar i spelartruppen. Emir Bajrami såldes för stora pengar och in värvades tre spelare från danska Superligaen i form av de båda hemvändarna Andreas Klarström och Jon Jönsson och dessutom den danske landslagsmålvakten Jesper Christiansen. Tre spelare som var tänkta att gå rakt in i startelvan och bidra med stabilitet i det lag som sedan fjolårssäsongen släppt in för många mål. Balansen har i vissa fall känts alltför offensiv och bolltapp på mittfältet får förödande konsekvenser när spelare flyttat upp i offensiven. Man har en förmåga att bli så optimistiska i anfallsspelet att man i viss mån glömmer riskerna och släpper in många till synes, onödiga mål. Vore en mer defensiv balans önskvärd till nästa säsong? Klart är att man inte har råd med alla dessa insläppta mål.
Målen fortsatte trilla in, både framåt och bakåt även under resterande del av säsongen. Det gap som var stort redan innan uppehållet växte än mer ju längre säsongen led och det var bara Malmö FF som orkade följa (och sedermera ta sig förbi) Helsingborg i jakten mot pokalen.
En fjärdeplats i Allsvenskan blev det tillslut. Inget dåligt resultat. När man sätter det hela i ett historiskt perspektiv blir det snarare fullkomligt strålande, då det innebär att klubben plockar sin femte raka medalj och därmed slår klubbrekord. Inget annat lag i Sverige är så stabilt som Elfsborg i toppskiktet om man tittar på de senaste fem säsongerna. Ändå är folk missnöjda och kräver mer, något som säger en del om kravbilden.
Europaspel kändes avlägset för en tid sedan men Rasmus Jönssons avgörande i finalen av Svenska Cupen ger Elfsborg en ny chans nästa år. Så tack, Rasmus!
I Svenska Cupen åkte man ur i tidigt skede mot Hammarby. Cupen har inte varit prioritet nummer ett för Elfsborg under de senaste säsongerna, vilket märkts i resultaten.
I Europa åkte man ut mot Napoli efter att ha stått för en stark bortamatch, för att sedan åkt på en lektion i effektivt omställningsspel i returen. 0-1 borta och 0-2 hemma blev resultaten mot italienarna. Inget att skämmas över och glädjande är att i takt med att rutinen från sådana här matcher byggs på, stärks tron på att det kan lyckas. Det är bara att titta på uppträdandet mot Valencia för 2007, jämfört med de matcher man spelar mot stora klubbar idag.
Trots besvikelsen får man trösta sig med ytterligare en medalj i samlingen och bonus i form av Europaspel nästa säsong igen. Elfsborg fortsätter utmana och nästa säsong... då ska det ske!
Kort fakta: Elfsborgs Allsvenska 2010
Busigast:
1. Martin Andersson - 3 gula kort, 2 röda kort
2. James Keene - 2 gula, 1 rött
3. Anders Svensson - 4 gula, 0 rött
Flest spelminuter:
1. Mathias Florén - 2430 minuter
2. Daniel Mobaeck - 2410
3. Anders Svensson - 2271
Intern assistliga:
1. Anders Svensson - 6 assist
2. Johan Larsson - 5
3. Amadou Jawo - 4
Intern skytteliga:
1. Denni Avdic - 19 mål
2. Stefan Ishizaki - 6
3. Johan Larsson - 6
Publiksnitt:
8 423 åskådare (6:e bästa i Allsvenskan)
