Summering av vårsäsongen 2016 del 2
Ian Sirelius efter segermålet mot Halmstad. Vårens lirare?

Summering av vårsäsongen 2016 del 2

Hur har lagdelarna presterat och vilken spelare har varit bäst i respektive lagdel? Lyder som följer. Vi jobbar betygskalan 1-5 där 1 är pinsamt uselt och 5 är våldsamt bra. Jag utgår från ett 4-3-3 där yttrar som Sirelius och Nilsson ses som anfallare. Jag räknar också in Johan Andersson i anfallet.

MÅLVAKT: Lag byggs bakifrån och som sig bör börjar vi där. Som burväktare har Sirius Benny Lekström (35) och Lukas Jonsson (24) att tillgå. Lukas anlände till Sirius förra året och såg samtliga superettamatcher från sidlinjen, petad av Andreas Andersson. Benny Lek hämtades in från Norge inför denna säsong. Dessa har turats om att stå och fått två matcher var åt gången. Laget har släppt in 11 mål på 15 matcher vilket är lägst i superettan. Benny inledde starkt hemma mot Halmstad och borta mot Åtvidaberg men har visat sig osäker med fötterna och bitvis sett svajig ut i luftrummet. Båda har gjort nån tabbe, exempelvis Benny mot Syrianska och Lukas mot Frej. 

De få insläppta målen ger onekligen målvakterna ett högt betyg men hattandet av dem fram och tillbaka utan att sätta en förstekeeper drar ner det något. Jag inbillar mig att det medför någon typ av osäkerhet inte bara för dem själva utan även för fyrbackslinjen framför. Detta ska egentligen tränarna lastas för men jag ger målvaktssidan betyget 4/5. Bäste keeper? Lukas Jonsson. Tryggare luftrummet, inte sämre än Benny på linjen och med bättre fötter. Dessutom tio år yngre. 

BACKLINJEN: Ett fasligt hattande här! På grund av skador, avstängningar och positionsbyten har backlinjen sett olika ut allt för många gånger under våren föra att man ska kunna ha känt sig helt trygg. Ändå har laget som sagt släppt in minst mål i serien och Patrick Hopkins har vuxit fram till en solklar ledargestalt som håller fortet oavsett om han har Pehrsson, Larson, Thor eller Skoglund bredvid sig. Till höger har Kalle Larson huserat tills skadorna flyttade in honom centralt. Därefter har Johan Andersson eller framförallt Jakob Bergman tagit plats. Den senare är ett mycket roligt tillskott i laget och har verkligen tagit för sig på ett positivt sätt. Dessutom matchvinnare mot Trelleborg

Till vänster var Kujtim Bala tänkt som den klara ersättaren efter Figueroa eller egentligen Käck. Efter att ha gjort flera bra insatser (enligt mig) petades han stenhårt av Busch Thor som flyttades ned till en oskön (för alla inblandade) vänsterbacksplats. Det kändes knappast som en hållbar lösning och även om Bala tidvis fått speltid har han enligt tränarna inte alls blivit den startman han värvades för att vara. Med Arvidssons intåg lär Kujtim få än mer tid att värma bänken*. 

Trots jiddret till vänster i backlinjen får försvaret 5/5 i betyg. Hopkins har varit den bäste av dem alla och stadgat upp en sönderskjuten försvarslinje. Med tanke på förra årets många poängtapp i slutet av matcherna har det känts betydligt tryggare i år, vilket inte minst tabellen bevisar. Det förtjänar toppbetyg. 

MITTFÄLTET: En lagdel som inte bidragit med särskilt många mål men kanske varit mer defensivt balanserat än tidigere. Även här har skadorna tvingat till kraftig spelarrotation. CG, som rivstartade med en monsterinsats mot Halmstad falnade aningen under våren innan han försvann med en fotskada. Kim Skoglund inledde som mittback och flyttades senare upp på mitten. Även han försvann skadad med med 4-5 matcher kvar av vårsäsongen. Thor hade en svag inledning, fick spela ytterback under 4-5 matcher men höjde sig igen när han åter tog plats på mitten. I matchen mot Ljungskile visade han vad han är förmögen till men för många svaga insatser gör att han inte konkurrerar om att utses till bäste fältare.

Nicklas Maripuu gjorde många överraskade med imponerande insatser mot Frej och Syrianska. Han petades dock snart igen, troligtvis mycket på grund av att han tydliggjort att han inte ville vara kvar i klubben. Spelare som Paul Torres och Oscar Kindlund har inte gjort några större avtryck. Det hela landar på kungen, spelaren som det inte går att ta bollen av och med en vänsterfot av grandiosa mått - Kingsley Sarfo. I en mer tillbakadragen roll har han varit navet offensivt och burit ett stort ansvar i lagets speluppbyggnad och är den kreativa kraft som ska luckra upp motståndarförsvar. Ofta har jag tyckt att han varit för ensam och fått dra ett för stort lass kreativt. Utan mål men med 5 assist är han sirius bäste mittfältare under våren. Är spektakulär med dribblingar och tricks och helt klart en publikfavorit. Mittfältet som helhet får 4/5. För att ha nått ett toppbetyg hade fler spelare bidragit framåt eller att skadorna inte förstört det ordinarie mittfältet. 

ANFALLET: Dragan Kapcevic värvades in som den store målgöraren och han onekligen presterat, trots många bolltapp och till synes obefintlig bollbehandling, för 8 mål pytsar inte vilken spjuver som helst in i superettan. Men lika viktiga nyförvärv har skadefria Ian Sirelius och Ante Björkebaum varit, med 5 mål vardera. Alexander Nilsson har varit nyttig med sin snabbhet och löpvillighet men har producerat för lite. Johan Andersson har sett vassare ut ute till höger. Totalt har lagdelen stått för 21 av de sammanlagt 27 mål Sirius gjort. 

Jag väljer Ian Sirelius som främste anfallare, före Dragan "Fantomen" Kapcevic. När många trott att karriären i princip varit över efter alla skador har Ian spelat alla matcher utom en i vår. Han har stått för 5 mål och 2 (?) assist. Matchvinnare mot Halmstad och Ängelholm. Otroligt kul att se "El Sirius" prestera på topp efter flera års frånvaro och ta ett järngrepp om platsen till vänster på mittfältet. Anfallet får 4/5 då jag hade velat se en solklar högerytter som knipt en startplats. Känns fortfarande jämnt mellan Nilsson och Andersson även om jag själv håller den senare högre. Varken Dragan eller Ante har trots sin målskörd känts riktigt vassa framåt i flera matcher. 

TRÄNARNA: Har gjort ett fantastiskt jobb och har lett laget till serieledning. Det börjar bli uttjatat att prata om alla skador men faktum är att en halv startelva varit otillgänglig under delar av våren. Trots detta har laget tagit flest poäng, gjort flest mål och släppt in minst. Har plockat in unga, utvecklingsbara spelare som dessutom har tydlig Siriuskoppling sedan tidigare i form av Kindlund och Bergman. Har höjt försvaret och lappat ihop skadeskjutna lagdelar på ett grymt sätt. Toppbetyg, 5/5, utdelas trots målvaktsbytena och vänsterbackskrångel. Leder Sirius mot bästa placeringen på 40 år och har med långsiktigt arbete byggt laget med en stomme som varit med hela vägen. Vackert, imponerande och förbannat kul. Tränarstaben ska ha credd. 

VÅRENS LIRARE: Ian Sirelius. Den riktiga comebacken har låtit vänta på sig men oj vad gött det känns att ha en frisk Ian i laget. Slår Kingsley med minsta möjliga marginal, kanske delvis också för att jag är svag för spelare som varit i klubben länge (tillsammans med Ante de som varit längst i laget förutom Skoglund). Håll ångan uppe Ian!

*Jag skrev denna innan det blev klart att Bala lämnar och att Moses återvänder. Text om det senare. 

//Oskar Möller

 

Oskar Möller Staaf2016-07-22 16:34:00
Author

Fler artiklar om Sirius

IK Sirius säsong 2024 - summering