Bollklubbsbloggen: Superettan är en enkel serie. 16 lag jagar avancemang till Allsvenskan och sedan slutar det ändå alltid med att HBK avancerar”.
Eller ”in the long run they´re all dead except HBK” som John Maynard Keynes förmodligen hade lagt till.
Efter Englands uttåg mot Västtyskland i VM 1990 bjöd Engelsmannen Gary Lineker på ett av fotbollsvärldens mest klassiska citat: ”Fotboll är en enkel sport. 22 man jagar en boll i 90 minuter och sedan vinner alltid Tyskland”.
Mm. Jag har ju själv förutspått att HBK INTE ska ta steget tillbaka i år men efter den senaste tidens resultat (senast ÖIS igår) börjar jag bli lite fundersam på om det möjligen kan förhålla sig på detta vis:
”Superettan är en enkel serie. 16 lag jagar avancemang till Allsvenskan och sedan slutar det ändå alltid med att HBK avancerar”.
Eller ”in the long run they´re all dead except HBK” som John Maynard Keynes förmodligen hade lagt till. För på något märkligt sätt, så fortsätter Bollklubben, trots att det spelmässigt finns mycket mer att önska, att stapla och kämpa sig fram till poänggivande prestationer medan andra lag börjar svikta. Nio raka utan förlust nu.
Jag vet att jag mycket väl kan få äta upp de orden i eftermiddag när AFC Eskilstuna kommer på besök för känslan är lite att det är 2016 års version av AFC vi kommer att ställas emot. Fast ändå så klart INTE eftersom laget då inte var lokaliserat i dystopins högborg i form av nedlagda rockbandet kents hemstad.
Inför HIF fick Alexander Berntsson, Jonathan Svedberg och Johan Oremo alla sig en ”släng av sleven” av mig men så skönt att de då gav svar på tal direkt! Berntsson med en stark prestation, Svedberg med det fina inlägget fram till 2-1 och Oremo med (äntligen!) första målet för i år. Jag var först något överraskad över Jonathan Svedbergs position men så kom jag att tänka på fjolårets videoklipp av Glenn Abrahamsson där just Svedberg serverar djupledmackor på löpande band i en match jag nu inte minns vilken det var. Fingertoppskänsla av herr Krulj där!
Hyllade Malkolm Nilsson var däremot plötsligt lika felplacerad som en aktie i Telia (när det en gång begav sig) och man fick faktiskt lite osköna vibbar av en viss Stojan Lukic. Hur sedan linjedomaren kan (VAR)a SÄKER på att hela den bollen är inne från drygt 30 meters avstånd kan man ju fundera på. Men skit samma, det ordnade ju sig till slut ändå! Förtroendet för Nilsson är orubbat, Peter Larsson kanske bör inta viloläge idag och Oremo går årstiden till trots en ny vår till mötes?
Dessutom lämnar jag min ”comfort zone” (läs: man cave) och beger mig upp till Halmstad för första gången i år! Hur ska detta sluta?
Ungefär vid halv åtta ikväll så vet vi.
