Superettan här kommer grönvitt!
Ljungskile vann derbyt mot IK Oddevold i lördags på Skarsjövallen och det innebar även att laget är klart för Superettan 2020!
Hur ska jag kunna beskriva känslan av att vara tillbaka där vi hör hemma, i svensk elitfotboll!?
”Det bor mer folk på AIKs kansli än i hela Ljungskile, så prestationen är enorm. Igen och igen och igen…” Det citatet kommer från en kommentarstråd på Facebook och snuddar vid hur stor den här prestationen är.
Vi tar dagen från början, för i lördags var ingen vanlig dag. Det fanns en känsla i hela byn av att något stort är på gång. Ett derby mot kommunrivalen IK Oddevold var att vänta, men matchen hade större betydelse än så. Vid vinst för Ljungskile så skulle seriesegern vara säkrad samtidigt som Oddevold kickas ner till division 2. Jag själv började arbetet med derbyt flera veckor innan matchdag och den senaste veckan har media varit närvarande nästan dagligen. Vilken publicitet vi har fått! Det tyder på att Ljungskile berör och att det finns ett stort intresse för vad som händer klubben och för dess framgångar, men även att vi fans berör. Det syns bland annat på den tillväxt jag ser i skaran av supportrar som sluter upp i klacken.
Jag har levt i en bubbla den senaste tiden och jag försöker ta mig ur den för att kunna beskåda laget, klubben och fansens prestation. Men varifrån jag än tittar så är det svårt att se detaljerna. Helheten är klar: LSK är tillbaka i Superettan. Förberedelserna inför derbyt pågick under lång tid från flera håll. Egentligen vill jag bara säga tack till alla som på ett eller annat sätt bidragit till att vi kunnat genomföra derbyt på det magnifika sätt som gjordes. Tifot blev, tack vare swish-kampanjen, det största tifo vi genomfört. Uppladdningen i form av ”reunion” på Skarsjövallen för de mest trogna fansen var en succé! Till och med spelarnas inmarsch var utöver det vanliga. Med den inramningen vi fick är det svårt att tro att vi tillhör division 1.
Festen på Lyckorna Brygga hade, traditionsenligt, varit bokad sedan lång tid tillbaka så att laget skulle kunna firas av supportrarna, det är sen gammalt! Och vilken fest vi fick. Huvudpersonen på festen hette såklart Aleksandar Kitic; mannen som spelat flest matcher i Ljungskile och som bestämt sig för att avsluta sin karriär. När han anlände till festen blev han buren in i lokalen av fansen som den kapten han är. Det finns inte många spelare i världen idag med ett så stort klubbhjärta som Kitic. Att han dessutom kom utifrån gör det hela än mer anmärkningsvärt. Han var med och tog Ljungskile upp i Allsvenskan 2007 och nu fick han dessutom fira en serieseger och föra Ljungskile tillbaka till eliten. Vilket sätt att avsluta sin karriär på.
Men hur hamnade vi egentligen här? Hur kommer det sig att Ljungskile än en gång spelar på elitnivå? En stor bidragande person till denna saga heter Jörgen Wålemark och är Ljungskiles tränare. Han är en tränare med fingertoppskänsla som vågade utmana sin egen spelidé när han märkte att det inte går åt det håll som var tänkt. Detta blev ett vinnande koncept för Ljungskile anno 2019. Jörgen och laget fick utstå en hel del kritik under den inledande delen av säsongen, där man pratade mycket om fjolårets fiasko med L-O Mattsson som var vid rodret då och man jämförde med vad Jörgen lyckats med sedan höstsäsongen, då han tog över som tränare. Men Jörgen såg vad som behövde göras, ändrade om i sin laguppställning och vilken succé! Ljungskile började klättra i tabellen och i lördags hade man ryckt ifrån så pass mycket i tabellen att man stod som seriesegrare med två matcher kvar att spela. Hatten av för Jörgen Wålemark och tack till Ljungskiles ledning och fotbollsutskott som lyckades knyta till sig Jörgen till klubben och som dagligen arbetar hårt för att driva föreningen framåt. Men det var inte endast hur Jörgen ställde upp spelarna på planen, kolla vilka spelare det är han ställt upp där. Spelare har kommit från Superettan och Allsvenskan med löfte om att ta Ljungskile tillbaka till Eliten. Vilka stjärnor! De kan inte hyllas nog. Jesper Westermark, Ljungskiles och division 1 södras skyttekung, Aniekpeno Udoh som trollar in bollen i mål och utmanar Jesper om skytteligatiteln. Mehmed ”Medi” Dresevic som tillsammans med talangen Andreas Murbeck dominerat i backlinjen. Mittfältet har varit så stor konkurrens på att spelarna presterat sitt yttersta i varje match för att få fortsatt förtroende att spela, där finner vi spelare som Linus Dahl, Aleksandar Kitic, Mirad Garza, Jacob Olsson, Edin Öy, Johan Svahn, Johan Brannefalk och Erik Westermark. Bara att plocka vilka spelare man vill och de presterar. Men den mest chockerande värvningen kom under sommarfönstret när IFK Göteborgs målvakt Erik Dahlin presenterades. Att få in en så meriterande spelare i ett division 1-lag är få förunnat och det blev succé med en gång. Laget växte och en mer harmonisk fotboll skapades där oron att släppa till bakåt upplöstes med Eriks sätt att kommunicera med laget. Men vi ska inte för den sakens skull förminska Deni Kaksas prestationer som tog Ljungskile upp till serieledning innan han fick kliva åt sidan för Dahlin. Även Jonathan Gustafsson är en bidragande del i avancemanget men fick kliva åt sidan för Medi. Med det vill jag säga stort grattis till avancemanget till samtliga spelare i årets trupp.
Vi får absolut inte glömma den berömda Ljungskile-andan. Den har lyst med sin frånvaro sedan vi trillade ur Superettan 2016 men under årets säsong har den hittat sig tillbaka till Skarsjövallen. Mycket tack vare Ljungskilesonen Erik Lund. Han tog ett stort kliv framåt med sin karriär under förra säsongen när han tog över som tränare innan Jörgen Wålemark skrev på för LSK. Nu är Erik spelande assisterande tränare och leder laget tillsammans med Jörgen och att ha ett avancemang som merit i en så pass ung ålder som Erik är bara att lyfta på hatten för. Erik var dessutom endast 14 år när han gjorde sin debut i Ljungskiles A-lag, sedan dess har fotbollen tagit honom till Premier League och Aston Villa för att senare återvända till Sverige och IFK Göteborg. Nu har Ljungskilesonen återvänt och med honom även Ljungskile-andan och jag hoppas att Ljungskile-andan är här för att stanna.
Det som gläder mig mest utöver avancemanget är att se tillströmningen av supportrar. Det var inte bara de gamla rävarna som befann sig i klacken, utan den fylldes ut av ett flertal ungdomar. Det tar jag som ett kvitto på att allt det arbete vi lägger ner för att få till en stämning som inger gemenskap och glädje, att det är vi tillsammans och att alla får vara en del av det vi i LSK FANS skapar. Nu satsar vi mot framtiden där jag hoppas att klacken växer och alla ska känna sig välkomna att sluta upp och skapa den inramning vi så lyckat skapat under denna säsong med två derbyn och en avskedsfest.
Nästa år ser jag fram emot att möta stora lag som Örgryte, Halmstad och inte minst GAIS. Kamperna mot dessa lag har varit många under åren och en del direkt avgörande. Hur det blir nästa säsong får vi se då, men en sak är säker, LSK FANS kommer att ladda upp ordentligt till dessa möten.
Superettan vi ses nästa år!