Supportern
Ännu en betraktelse och gästkrönika från Exilsnoken Anders Pettersson, där titeln alltid är inspirerad från ett litterärt verk.
Idag får Stig Claesson, Slas, dela med sig av titeln Supportern.
Norpings lilla Snoka skulle ut att åka – än slank hon hit – än slank hon dit – än slank hon ner i diket – krasch -bang – ingen häck i vägen……denna gång. Diket var dessvärre djupare än någon gång tidigare. Frågan är om något orkar dra upp henne på vägen igen? Sånt är supporterlivet, hur det än går så på något konstigt vis är vi tillbaka match efter match oavsett hur bra eller dåligt det har gått. Jag är just nu väldigt trött att gå hem från O’Leary’s med samma känsla, varför blev det så här? Varför kan vi inte leverera flera matcher i rad? Vad är det som är fel?
Jag har haft den här känslan mer eller mindre sedan i våras. Om jag räknat rätt har IFK spelat 30 matcher under ¨året med den här tabellraden:
30 15 8 7 60 – 32 53
Vilket med mitt snitt, 3 p för vinst hemma och 1p vid oavgjort ger 60 p, så är ju 53 p formligen lysande? Det ser ju inte så illa ut, men tittar jag närmare på matcherna har jag varit imponerad av 3 matcher av de jag sett, MFF 4-1 (träningsmatch), AIK 0-0 (1:a halvlek) och Häckenmatchen.
Däremot har jag undrat ”vad hände”? i 12 matcher, FC Linköping (Div 1,förlust), Värnamo (”bara” 3-1), Assyriska (”bara” 2-0), AFC (1-1, utslagna ur cupen), Rosenborg (0-3 hemma), Jönköping (1-2 hemma), Helsingborg (3-1 premiärförlust), Falkenberg (4-3, tre insläppta hemma), Djurgården (1-1 90 min), Göteborg (1-2 83 min), Hammarby (2-2 72 min), Sirius (0-1 89 min), Östersund 1-2 90 min).
Det kan kanske kan förklara den Allsvenska tama tabellraden:
16 6 6 4 23-19 24
Vilket borde ha gett 32 p enligt samma regler som ovan. Då hade vi varit med i toppen och slagits om de tre översta placeringarna. Nu känns det som vi är i Ingenmansland, och för min del att det är slut på säsongen. EL är ju dessbättre inte slut än, men det hade varit roligare om vi varit med ända till november i Allsvenskan. Jag tror inte att vi är kvar i EL till november?
Vad upplevde jag under Östersundsmatchen
Det som jag tyckt varit bra med årets IFK är att vi inte är så snälla som det traditionella Snoka. Tyvärr fick vi en backlash mot Östersund då deras spelare föll som käglor och det förstörde kontinuiteten för IFK. Lagkapten Alle har sett frustrerad ut alltför ofta för att det ska kännas bra. Isak har räddat många poäng men han klarar inte allt, vilket vi inte kan förvänta oss. Sedan undrar jag om inte de matcher vi släppt in mål i slutet, beror på att vi inte spelat bra från början på matcherna. Då vi inte heller haft med oss tillräckligt med poäng i bagaget från ivåras, har resultatet blivit att vi har behövt göra mål på slutet, men istället fått ett i baken. Vilket satt ännu mer press och med detta fler chanstagningar. En normal säsong hade en poäng borta mot Östersund varit OK, men i år ville vi ha med oss tre!
Anders positiva
- Att det äntligen ska lossna på alla fronter samtidigt och att vi får glädjas över ett fungerande lag och därmed härliga vinster.
- Att även andra än Jordan och Totte kan tänka sig att göra mål.
- Att Pontus Almqvist snart är spelbar och kan få sitt genombrott.
- Att få se vem Alvarez är.
Nu tar jag semester från IFK ett tag, missar returerna både mot S:t Patricks och Östersund. Men sen sitter jag väl som vanligt nere i källaren i Gamla Stan, tillsammans med alla andra som aldrig ger upp motgångarna till trots!
Fotnot: Anders skriver sina betraktelser regelbundet på Exilsnokarna Stockholms hemsida. En del av dem publiceras även här på Guldköping. Exilsnokarnas hemsida hittar du här: http://www.exilsnokarna.se/
