Svart måndag
Den 19e oktober 1987 föll Stockholmsbörsen med över 20%. En av världens största börskrascher var ett faktum och kaos rådde i den finansiella världen. Den 8e augusti år 2011 föll börsen återigen. Fallet var inte lika hårt, och inte lika dramatiskt men nog så oroande. Tyvärr föll även Bajen med den denna måndag och Allsvenskan förblir med all sannolikhet en dröm om en tryggare värld.
Vi har haft det här på känn ett tag. Det kommer inte som någon nyhet på något sätt, men smärtan är lika stor när man väl får den serverad i ansiktet som en bättre käftsmäll av en krogvakt en lördagskväll. Superettan må fortfarande vara en oerhört jämn serie, snudd på komiskt jämn faktiskt, men just nu måste vi börja titta neråt och möta verkligheten. Det är som att våra hopp levt på lånad tid, som att vår dröm andats genom en respirator sista omgångarna. Inför Assyriska såg det bra ut, då fanns det en reell chans att vi faktiskt skulle få uppleva en mer värmande höst än någonsin tidigare. Efter 1-3 mot Ljungskile i det som kan kallas början på hösten, vet vi att den istället kan komma att bli kallare än någonsin istället.
Nu finns ni ju kvar därute. Ni hopplösa optimister som ger en mer positiv bild av läget vilket jag tackar något oerhört för. Utan er skulle man troligtvis inte vara mentalt stabil som bajare. Men jag som är en fullkomligt depreverande realist ska försöka spegla läget. Vi har 2 poäng ner till strecket som vi inte vill hamna under och riskera att få kvala. Vi har 9(!) poäng upp till det strecket vi hellre hamnar över och får chansen att ta oss dit vi hör hemma. Det är fortfarande 11 omgångar kvar, och en herrans massa poäng, men någonstans måste även vi se faran i vitögat och börja inse hur det ser ut.
Gör man inte mål på 270 minuter spelar det ingen roll hur bra spelet sett ut. Jag var inte på plats mot Öster borta men jag var det mot Assyriska hemma och jag såg ett lag som inte har något flyt. Det kan låta banalt och pinsamt att komma med en sådan förklaring, och det finns så mycket mer därbakom, men det jag reagerade mest på var flytet. Det och självförtroendet. För spelet har inte varit katastrof, långt därifrån för stundtals rullas det riktigt bra boll på Söderstadion. Men det tappas boll i fel lägen, man vågar inte skjuta i andra lägen och i nästa läge när man väl tar avslut önskar man att man var på en annan planet. Jag vet inte vad det är som orsakat det är, för det ser ut som att det sitter i huvudet och rullas som ett mantra genom hela matchen. "Gör inte bort dig, gör inte bort dig..."
Och vågar man inte göra bort sig i dagens fotboll, även om det nu är Superettan det handlar om, så kommer man inte vinna några matcher. Jag har naivt alltid trott att när man väl kritar på kontraktet ute på Årsta, så flyger ens självförtroende i taket men det enda jag ser när jag sitter på Söderstadion är 10 grönvita utespelare som är mer rädda än stolta. Det kladdas för mycket boll, det slås enkla passningar hemåt för att man räds att en passning framåt kommer att gå fel. Och även om jag vet att många tycker att spelet stämmer och att det bara handlar om att målen inte ramlar in så är det ju tyvärr så att det är just målen som avgör matcherna.
Jag vill inte säkert säga att alla drömmar nu säkert förblir drömmar. Jag hävdar bara att det måste vara värt en nominering till bragdguldet om det ens är nära när ett par omgångar återstår.
