Svart som natten
Det är mörka tider. Titta ut genom fönstret. Titta in i Ljungskile SK. Där är mörkare än någonsin och vad passar då bättre än en krönika signerad Isak Svart?
De senaste dagarna har inte varit snälla mot våra grönvita hjärtan. Mellqvist till Varberg. Gabbe till Varberg. Noble är tveksam till fortsättning. Kitic vill lämna och sedan stanna kvar. Ur led är tiden.
Mörkt var det. Mörkt är det. Ljust ska det åter bli. Med risk för att låta religiös, så är min tro att det är nu det vänder för LSK. Det har nämligen sett lika mörkt ut tidigare, men klubben har alltid rest sig på nio.
Säsongen 2011 var, i ärlighetens namn, ingen sportslig höjdare. Något saknades. I dagens fotboll ges det utrymme för trollkonster och sambalir på en begränsad del av planens yta - på kanterna. Med risk för att upprepa det som redan sagts - Smedberg saknades oerhört mycket. Örebrolånet Erik Nilsson, likaså. När Nilsson sedan kom tillbaka produderade han, även om förväntningarna nog var ännu större. För att täcka upp för Martin och Erik värvade klubben...inte någonting. Jo, man värvade en naturlig ytter i Senor Brais. Meritlistan talade för sig själv och redan här borde man reagerat. Det är alltid lätt att vara efterklok. Om Brais skulle blivit en succé kvarstod dock ändå frågan vem som skulle ta hand om den andra kanten. Inga andra yttrar av klass verkade finnas på LSK:s "wanted-list". Det gjode dock flera forwards. Med Smith, Lind, Patriksson, Runnemo, Rafael, Gabbe och Mikaelsson skulle LSK bli livsfarliga framåt. Säsongen börjar och LSK väljer ett system med två yttrar och en anfallare. Ja, ni läste rätt - EN ANFALLARE. Ridå. När dog drömmen om Allsvenskan? Under silly season? Vid säsongsstart?
Något mer saknades. Tidigare år har de grönvita hjältarna stridit tillsammans, visst har det funnits interna stridigheter, men man har alltid kämpat till de sista blods- och svettdropparna. Enade. Tillsammans. Tills döden skiljt dem åt. Ta det inte för bokstavligt, men 2011 kom den. Döden. Döden för LSK-andan, det där lilla extra som gjort att "vi" alltid kämpat hårdare och spelat tuffare än våra motståndare. Det har tagit oss till Allsvenskan, två gånger om. Som individualister har de grönvita ofta varit lite sämre än sina motståndare, som lag har de oftast varit något bättre. Det fanns undantag; Runnemo och Gabbe gjorde sitt allra bästa, trots tidiga byten respektive efterhängsen skada. Men var fanns karaktärerna med det lilla extra? Leinar, Smedberg, Wilson, Svensson och Wålemark - ibland gick det kanske lite för långt, men de hatade att förlora och de älskade "sitt" LSK.
Det finns hopp. I bistra ekonomiska tider tvingas man knyta näven och uttrycka orden "nu jävlar är det vi mot världen". Genalvo och Josemar blir kvar, men övriga förlängda kontrakt är knappast de dyraste spelarna i truppen. Att man knytit upp lite billigare spelare är definitivt ingen slump, men det behöver inte heller vara fel. Dessa spelare har ett revanschbegär. En vilja att visa, om inte världen, så iallafall superettan-publiken att de kan så mycket bättre. Mikaelsson och Iglicar kan bli två av säsongens utropstecken.
Det krävs värvningar. Billliga sådana. Låt mig ge några förslag till spelare som skulle kunna bidra till den nya tidens LSK-anda:
- Markus Svensson, som i år representerat Oddevold, har meddelat att han nu lämnar föreningen för spel i moderklubben Grebbestads IF i division 4. Enligt Bohusläningen lämnar Markus Oddevold på grund av att han inte längre har något jobb i Uddevalla-trakten. Markus är tuff, springer i mer än 90 minuter och kommer dominera "fyran" totalt. Visst borde det väl Superettan locka för en ambitiös 21-åring?
- Andreas Samuelsson har spenderat året i Stångenäs AIS, även de i division 4. Han har varit briljant, borde ha viss revanschlusta och nog finns väl där både gröna och vita blodkroppar? Noble blir nog för dyr - låt "Silas" och Berglöf slåss om posten mellan stolparna.
- Valon Gashi producerar i Mellerud. Han skulle vara ett utmärkt komplement till Mikaelsson på topp. Ett klassiskt anfallspar där en spelare tar emot och den andra går på djupet.
Det är på denna nivå LSK, just nu, har muskler att värva. Låt oss hoppas att frälsaren är nära.
