Svenska cupen är över för denna gång.

Gefle förlorade mot Häcken med 4-0 och nu återstår det en månadslång väntan på den allsvenska premiären. En månad där många saker måste börja falla på plats för Gefle annars kan det bli en mycket tuff säsong för laget.

Svenska cupen tog slut för Gefle IF i mötet mot Häcken i Göteborg. Häcken var klasser bättre än Gefle och vann helt rättvist med 4-0.
Nu återstår tre träningsmatcher mot GIF Sundsvall, Hammarby och Sirius innan det är dags att blåsa igång Allsvenskan. Så frågan är, hur bekymrade ska vi vara just nu?

Gefle har av tradition gjort bleka försäsonger så länge jag kan minnas men i år när vi tycker att vi gjort bra nyförvärv och har en på papperet bättre trupp än ifjol trodde dom flesta på att vi skulle ta något steg framåt jämfört med tidigare år men än så länge ser det allt utom bra ut.
Visst har det varit en problematisk försäsong överlag för Gefle. Det är sjukdomar och dåliga planer och skador osv och det är klart att det påverkar. Men vi är i behov av att rannsaka det vi håller på med på planen också. Vad är det vi ser och kan sätta fingret på som inte fungerar?


Försvarsmässigt har vi stora problem på mitten. Robin Nilsson och Anders Bååth är tillsammans förmodligen allsvenskans långsammaste innermittfältspar. Båda två är i grunden komplementspelare som ska ligga och täcka yta och försöka läsa försvarsspelet och var för sig klarar dom av det på en bra nivå, men när vi sätter ihop dom känns det som att vi inte blir tillräckligt snabba, varken i presspelet eller i omställningsspelet. Vi kommer sällan in på bra pressavstånd på mitten utan blir väldigt ofta enkelt passerade. Detta var redan tydligt ifjol och det är samma tendens i år.


David Fällman försvann till Kina och det är aldrig bra att tappa en mittback och en ledare som Fällman inför en säsong. Nu tycker jag att det finns kvaliteter i övriga backar men jag saknar en riktig killer i backlinjen, en spelare som rensar först och frågar sedan. Vi känns direkt tveksamma i eget straffområde och det finns ingen trygghet när bollen närmar sig farliga ytor hos oss. Naturligtvis sitter det kvar i ryggmärgen det faktum att vi släppte in väldigt många mål ifjol och det ser tyvärr ut som att vi går mot en sådan säsong igen.
 
Och om det är så att vi kommer att släppa in många bollar denna säsong också, då måste vårt anfallsspel väga upp det. Problemet är att vi inte har någon spets alls i anfallsspelet heller. Det känns enormt trubbigt och omständligt. Vi sköt näst minst skott av alla lag ifjol i Allsvenskan och vi har samma problem i år. Vi vänder gärna spelet sida till sida på offensiv planhalva, vilket allt som oftast slutar med ett inlägg från en ytterback som inte leder till någonting. Jag skulle vilja se betydligt mer offensivt hot mitt framifrån, med instick och spelare som löper in i straffområdet bakifrån och varför inte testa skott när vi närmar oss straffområdet. Jag menar vem ska inläggen från ytterbackarna nå? Vi har Oremo i straffområdet som är bra på skallen, men sen då? Vi kan nog inte räkna med att Skrabb, Bertilsson och Lantto ska lyfta upp och knoppa in bollarna i mål. Och eftersom Bååth och Nilsson kommer in i motståndarnas straffområde en gång per match, max, så blir det väldigt svårt att skapa något om vårt mål är att komma runt på kanterna.
 
Min känsla är att vi står och stampar på samma plats, med samma problem som vi hade på slutet av serien ifjol. Vi släpper till en hel del bakåt och har svårt att komma fram i lägen.
Det återstår tid att jobba med dessa detaljer men frågan är om vårt spelsätt med 4-4-2 egentligen passar detta lag? Min stora oro ligger på innermittfältet inför framtiden. Så många matcher avgörs i mitten av planen och jag tror att Conte måste vara en av innermittfältarna för att ge oss en annan dimension i vårt eget spel. Conte är betydligt snabbare än både Nilsson och Bååth och betydligt säkrare med bollen. Eller ligger vår bästa chans att ställa upp med tre centrala mittfältare och istället släppa mer ytor på kanterna? 

En månad kvar och känslan jag hade ifjol har infunnit sig igen. Jag var tämligen negativ inför förra säsongen och är lika orolig nu. Kan man hoppas på att pusselbitar faller på plats som dom gjorde ifjol, åtminstone stundtals, eller kommer det att se ut som det gjorde under hösten? Om så är fallet är jag rädd för att vi verkligen är i trubbel i år.
Kan vi tro på en normal Gefleutveckling där vi reser oss och blir bättre under året. Jag vill det. Jag vill verkligen det.

Patrik Severinpatrik@jpbsinvest.se2016-03-05 19:20:37
Author

Fler artiklar om Gefle

Gefle IF november 2024 – kravlöst, planlöst, handlingsförlamat