SvenskaFans resa: Från konkurshot till Sveriges största fanssajt
Drömmen om att bli sportjournalist fick honom att starta SvenskaFans. Sedan millennieskiftet har Anders Nettelbladt tagit sajten genom en IT-boom, konkurshot, till fina priser – och på vägen nobbat flera etablerade journalister. – Det har varit en galen resa, säger han.
Det kan vara svårt att föreställa sig verkligheten som fotbollssupporter i slutet på 1990-talet. Eller, för den delen, lika svårt att minnas i dagens ständigt pågående nyhetsflöde.
Tillgången till information om matcher, värvningar och skadeuppdateringar om ens favoritlag var begränsad till ett fåtal fotbollsmagasin eller SVT:s text-tv. Sportbladet var ännu inte påfunnet. Expressens sportnyheter låg inne i huvudtidningen och Dagens Nyheters specialitet var att betygsätta korven på allsvenska matcher.
Att se internationella ligamatcher från Spanien, Italien eller Tyskland var i princip en omöjlighet utan parabol-tv. Att dela sina åsikter och diskutera den senaste matchen gjordes på kafferasten på jobbet eller skolgården. Intresset var stort – möjligheterna att få en diskussion med likasinnade utöver sin närmaste sociala krets, desto mindre.
I det kölvattnet fick Anders Nettelbladt, då 23 år och ambitiös växeltelefonist på ett taxibolag i Stockholm, idén om att starta upp hemsidan AIKFotboll.justnu under vintern 1998/1999. Forumet på hemsidan hette Gnagarforum, som senare hela sidan döptes om till.
– Det kunde gå en vecka innan det stod något om ditt favoritlag i tidningen. Det fanns ett otroligt sug efter att få läsa nyheter. Det triggade mig att göra den bästa supportersidan för AIK, säger Anders Nettelbladt.
Anders Nettelbladt och Michael Fahlstedt på SvenskaFans "kontor" (i källaren hemma hos Michael) de första åren.
SvenskaFans föds: ”Var ganska uppgivna”
Att den internetbaserade hemsidan Gnagarforum skulle bli en succé var långt ifrån säkert. I Sverige tittade man nyfiket på den IT-boom som pågick på andra sidan Atlanten: var internet framtidens arbetsverktyg eller bara en fluga? Trots att endast var tionde svensk hade tillgång till internet i sitt hem vid den här tiden, så blev Gnagarforum en bekräftelse på Anders föraningar: efterfrågan på nyheter och viljan att diskutera fotboll var stort.
Sidan blev snabbt en given mötesplats för de som följde AIK, ville läsa matchrapporter och diskutera sitt favoritlag med andra likasinnade på internet. Snart blev Anders Nettelbladt kontaktad av Christer Fahlstedt, som hade varit i USA och fastnat för en sajt som producerade lokala nyheter om sina idrottslag och lyckats generera intäkter genom annonsörer. Idén föddes om att bredda Gnagarforum till en sajt med nyheter och diskussionsforum för alla fotbolls- och hockeylag i Sveriges högstaserier – ett SvenskaFans.
Nästan lika snabbt grusades förhoppningarna. Strax efter millennieskiftet kraschade IT-boomen när det visade sig att en mängd dotcom-bolag övervärderats på den amerikanska börsen. Riskkapitalister och annonsörer drog öronen åt sig på den internationella marknaden. De storslagna planerna för ett SvenskaFans tycktes vara förgäves.
– I maj år 2000 var vi ganska uppgivna. Sen fick vi en kontakt med Telia. Alla som tecknade ett modem hos Telia fick deras hemsida som startsida. De ville ha en portal med nyheter och unikt sportmaterial så att alla skulle stanna där. Idén om SvenskaFans såldes in och då gick allting väldigt snabbt, säger han.
På en dryg månad skulle SvenskaFans startas upp, och eftersom lanseringen planerades till september år 2000 var önskemålet tydligt: man skulle endast fokusera på ishockey till en början.
– Jag åkte runt hela Sverige och rekryterade skribenter. Den första resan gick till Gävle och en kille som hette Tommy som var 15 år. Jag satt vid deras köksbord och fick förklara för hans mamma och pappa att Tommy skulle skriva om Brynäs för en liten ersättning som Telia-samarbetet möjliggjorde, förklarar Anders Nettelbladt.
Peter Muld och Christer Fahlstedt, två av fyra grundare till SvenskaFans.
Liverapportens genombrott
Den 5 september år 2000 såg SvenskaFans dagens ljus genom grundarna Christer Fahlstedt, Michael Fahlstedt, Peter Muld och Anders Nettelbladt. På några veckors tid hade man genom en resa genom Norrland lyckats knyta upp skribenter till samtliga hockeylag.
I februari 2001 utvidgades SvenskaFans till att bli en fotbollssajt. Samma resa gjordes söderut för att rekrytera supportrar som ville skriva om sina favoritlag.
– Vi lyckades koppla ihop en massa fristående supportersidor. På den tiden fanns knappt Google, så mycket tid gick åt att leta. Samtidigt var folk duktiga på att länka och tipsa om sajter. Vi hittade nya människor som skrev för Örebro, Örgryte och alla lag i allsvenskan. Alla hade ett väldigt stort intresse för sina lag, säger Nettelbladt.
Han fortsätter:
– Det blev en väldigt trevlig miljö. Det var sansade debatter i forumen. Inte så mycket hat som man kanske hör på läktarna ibland. Det var otroligt befriande. Sen hittade vi otroligt duktiga människor som var drivna och som tävlade om att få ligga högst på startsidan. De utvecklade ett nytt sätt att skriva på. Man gick på träningar, reservlagsmatcher, kunde mest om sina lag och var därför bäst på att skriva om sina lag, bättre än de flesta journalisterna, säger han.
SvenskaFans framfart väckte uppmärksamhet i media.
I det nyligen lanserade Sportbladet fanns ett uppslag i tidningen som hette ”Supportrarnas röst” där skribenter från SvenskaFans citerades. Ett nytt koncept presenterades på SvenskaFans: liverapportering från matcher, med start under träningslägret i La Manga år 2001 där flera svenska lag var på plats.
– Vår utsände reporter Igor Hedman bodde i La Manga en månad och fick ringa hem var femte minut och rapportera vad som hände från matcherna, sen skrev vi det på sajten hemma i Stockholm. Det kunde vara: ”Nära mål av Zlatan – farligt inspel från höger av Mattisson". Det blev något helt nytt. Att få följa sitt lag på plats, fast man satt i Sverige. Och den klassiska texten: ”MÅÅÅL”. Jag tror att telefonräkningen var 300-400 kronor för varje match men det var såklart värt det, säger Anders Nettelbladt.
SvenskaFans startsida i maj 2008.
Nära konkurs – efter fyra år
Tajmingen för lanseringen av SvenskaFans var klockren. Några år in på det nya millennieskiftet hade mer än vartannat hem i Sverige tillgång till internet. Samtidigt exploderade intresset för allsvenskan. Stockholmsderbyn lockade plötsligt fullsatta läktare på Råsunda, och internationellt blommade svenska fotbollsstjärnor som Fredrik Ljungberg, Henrik Larsson och en ung Zlatan Ibrahimovic.
Samtidigt gick grundarna till SvenskaFans en gissningslek i mörkret. Det rådde ingen tvekan om att aktiviteten var stor på sajten – men hur många besökare nådde man egentligen ut till?
Först år 2004 fanns tillräckliga mätverktyg för att se att man lockade mer än 250 000 besökare i veckan. Siffrorna var tydliga: SvenskaFans hade blivit en av de största plattformarna för sport i Sverige. Då uppstod nästa problem. Telia tackade för samarbetet efter tre år, och plötsligt stod man utan några intäkter.
– Vi var ganska nära konkurs då, minns Anders Nettelbladt.
– Vi hade inga annonspengar och gick utan lön i fyra-fem månader och kämpade för att överleva. Jag bodde med min nuvarande fru i en liten etta i Hagsätra och fick vända på varje krona.
– Det var hopplöst. Vi kunde få 5000 kronor i månaden för en annons i bästa fall. Samtidigt tittade vi på siffrorna och tänkte att ”det här måste vara värt någonting”.
Under 2005 stöptes marknaden om. Flera nya standardmått infördes för att mäta och jämföra besökare mellan olika plattformar på internet. Plötsligt började mediebyråer sukta efter internetbanners och SvenskaFans ledning satsade på att anställa sin första mediasäljare.
– I maj 2005 fick vi in en halv årsomsättning på den tiden för hockey-VM. Och på hösten blev det ännu bättre, säger Nettelbladt.
– Då gick allting väldigt fort. Vi hade varit två personer som gjort nästan allting. Nu kunde vi etablera sajten, anställa redaktörer som hjälpte skribenterna och göra en satsning på rörlig bild genom att starta FanTV samt produktionsbolaget Dobb.
Han tittar upp och ler åt minnet.
– Det var första gången som man kände att man faktiskt hade ett jobb. Vi kunde skaffa ett kontor där det stod ”SvenskaFans.com” på fönstret. Nu kunde vi inte bara betala löner i tid, utan också för första gången ha lite pengar på banken för sämre tider.
SvenskaFans första kontor på Nybrogatan 87.
Stjärnorna som nobbades
Snart utvecklades program som Eurotalk och 08 Fotboll, som än i dag är etablerade hos fotbollssupportrar. Intäkterna gick till att skicka skribenter på träningsläger för både SvenskaFans och FanTV under den allsvenska försäsongen.
– Jag visste själv hur svårt det var att bli sportjournalist. Vi lockade vi till oss jättemånga talanger som, tack vare SvenskaFans, fick en genväg till att idag sitta på etablerade jobb på olika redaktioner. Det har varit det roligaste att se alla duktiga människor som har kommit till oss, haft SvenskaFans som plattform och sen studsat vidare till att idag bli journalist eller kommunikationschef. Det är jag nog mest stolt över att ha skapat den plattformen, säger han.
Jag vet också att flera, idag verksamma, journalister en gång i tiden har nobbats som skribenter på SvenskaFans?
– Det stämmer. Alex Schulman hörde av sig och erbjöd sig att bidra med texter när AIK hade åkt ur Allsvenskan 2004. Han var chefredaktör på Stureplan.se på den tiden. Han sa att han kunde tänka sig skriva någon gång då och då. Vi kände att: "ska du vara med i vår redaktion, då ska du kunna bidra snudd på dagligen". Så det blev nej tack. Men han dök ju upp senare i 08 Fotboll, vilket var otroligt uppskattat.
– Sen hörde även Offsides chefredaktör Anders Bengtsson av sig. Liverpool-redaktionen var säkert fulltalig då, men han erbjöd sig att skriva om vilken klubb som helst. Men vi var väldigt tydliga med kriteriet att man måste brinna för den klubb man skriver om, annars blev alltid samarbetet kort. Det är enda sättet att bli långvarig. Där blev det också ”nej tack”.
Peter Muld och Anders Nettelbladt då SvenskaFans vinner pris som "Årets bästa sportsajt" på International Data Groups gala.
Grundarnas arbete tillsammans med tusentals duktiga skribenters brinnande intresse för fotboll blev belönat. År 2004, 2006 och 2008 prisades SvenskaFans som "Årets sportsajt" av IT-sajten International Data Groups magasin Internetworld.
Anders Nettelbladt lämnade SvenskaFans år 2012. Då hade även två övriga i originalkvartetten – Christer Fahlstedt och Peter Muld – lämnat, samtidigt som Michael Fahlstedt arbetade vidare inom Dobb.
– Vi hade blivit en så stor sajt då. När jag lämnade hade vi 6600 skribenter i databasen. Jag kan än i dag träffa folk som säger att de skrev på SvenskaFans till exempel 2006-2008. Det stör mig när jag inte kommer ihåg alla skribenter. De första 50 träffade jag personligen, men efter det var det svårt att hålla koll på alla, säger han.
När SvenskaFans nu firar 20 år som sportsajt kommer Nettelbladt – liksom 300 000 andra människor i Sverige – att besöka sajten under veckan.
– Jag är fortfarande inne på SvenskaFans, läser artiklar och följer forum, framför allt AIK:s. Jag är glad över att det är så många som skriver. Om man vill gå in och läsa vad som skrivs efter en derbyvinst eller en stor match så är det på SvenskaFans man ska läsa.
