2. SvFF:s TVÅ försök att fuska bort medlemsdemokratin
Den 11 februari 2011 skrev en mycket irriterad Bert Andersson, ordförande i Göteborgs Fotbollförbund, ett brev till Svenska Fotbollförbundets (SvFF) styrelse. Han protesterade på kraftfullast tänkbara sätt mot att SvFF försöker avreglera medlemsdemokratin, utan vare sig konsekvensanalys eller demokratisk förankring – för andra gången! Här får ni hela berättelsen.
(Denna artikelserie syftar till att kasta ljus över den demokratiska processen i 51%-frågan. Alla påståenden, slutsatser och värderingar är författarens egna).
Bert Anderssons brev var en protest mot vad han såg som ett upprörande försök från Svenska Fotbollförbundets sida att för andra gången kringgå den demokratiska processen inom fotbollen, i syfte att tillåta vad som närmast kan jämställas med privatägda fotbollsklubbar. Bakgrunden är följande:
Den 15 februari offentliggjorde SvFF, tillsammans med Föreningen Svensk Elitfotboll (SEF) och Elitföreningen Damfotboll (EFD), att man nu driver att den så kallade 51%-regeln i Riksidrottsförbundets (RF) stadgar ska ersättas med en 34%-regel. Trots att Fotbollförbundets 24 distrikt – som representerar breddrörelsen inom svensk fotboll – överhuvud taget inte involverades, påstår sig Förbundsstyrelsen dessutom tala för hela rörelsen: ”fotbollen är enig i bolagiseringsfrågan”.
Hur har de då kommit fram till denna slutsats? Det är en lång historia. Låt oss blicka tillbaka dryga två år.
SvFF:s motion 2009
I december 2008 blev det känt att SvFF tillsammans med Svenska Ishockeyförbundet (SIF) lämnat in en motion (ss 7-8 i pdf) till Riksidrottsförbundet. I motionen föreslogs att den så kallade 51%-regeln, som idag är inskriven i RF:s stadgar och som garanterar medlemsdemokratin inom svensk idrott, skulle flyttas från RF till de enskilda idrottsförbunden. Argumentet var uttryckligen att regeln borde avskaffas inom fotbollen, för att genom ett tänkt inflöde av externt kapital kunna ge svensk klubbfotboll konkurrenskraft nog att slåss i Europa. Frågan skulle avgöras på 2009 års Riksidrottsmöte.
Motionen saknade dock all förankring i fotbollsrörelsen. Dessutom fanns inget trovärdigt beslutsunderlag; inga utredningar hade presenterats för att styrka att detta var rätt väg att gå. Inga konsekvensanalyser hade genomförts, för att säkra rörelsen mot oförutsedda negativa effekter.
Protesterna blev därefter. Kritiken gällde främst bristen på konsekvensanalyser och demokratisk förankring. Två av de tyngsta distrikten inom SvFF – Göteborg och Skåne – skrev tillsammans med IFK Göteborg, Örgryte IS och Malmö FF ett protestbrev. Ett enigt årsmöte i Göteborgsdistriktet fördömde dessutom i en särskild skrivelse Förbundets hantering. Det hela slutade med att Förbundsstyrelsen, på självaste Riksidrottsmötet 2009, tvingades till ett förnedrande återkallande av sitt eget förslag.
SvFF:s ordförande Lars Åke Lagrell förklarade i efterhand det hela med att Förbundsstyrelsen trott sig agera i enlighet med en väl förankrad vilja inom Föreningen Svensk Elitfotboll (SEF), då motionen lämnades in. Enskilda krafter inom SEF:s ledning skulle nämligen ha övertygat Lagrell och hans styrelsekamrater om att så var fallet. I praktiken innebar Lagrells bortförklaring ett utpekande av två enskilda styrelseledamöter inom SvFF – något vi får anledning att återkomma till senare i denna artikelserie.
Hur som helst: motionen drogs tillbaka. Man kunde anta att historien skulle ta slut där, men så blev det inte.
Vintern 2010-2011 – Juridiska Kommitténs 34%-förslag
Efter Riksidrottsmötet 2009 hände ingenting. Inga föreningar eller andra aktörer klev fram och förespråkade en avreglering av 51%-regeln. Inga offentliga utredningar genomfördes, inga konsekvensanalyser presenterades. Av allt att döma dog frågan.
Detta fram till den 14 december 2010, då IdrottsAB-utredningen, gjord av RF:s Juridiska Kommitté (JurK), inkom till SvFF:s kansli i Solna. IdrottsAB-utredningen var en följd av motionen från 2009. JurK:s uppdrag var att belysa effekterna av en bibehållen 51%-regel för landets IdrottsAB – ingenting annat. Men samtidigt föreslog alltså JurK att 51%-regeln skulle sänkas till en 34%-gräns. Nu skulle utredning och förslag ut i RF:s olika remissinstanser, däribland SvFF. Deadline för remissvar var den 14 februari 2011.
34%-förslaget hemlighölls – protester från Göteborgsdistriktet
Mot bakgrund av turbulensen kring motionen 2009, kunde man vänta sig att Förbundsstyrelsen den här gången skulle vara noggrann med att involvera rörelsen i formulerandet av remissvaret. Men så blev det inte.
Istället blev såväl utredning som 34%-förslag liggande på Förbundets kansli i Solna. En utvald grupp makthavare inom SvFF, SEF och EFD satte sig och formulerade ett remissvar. Senare har denna grupp identifierats som SvFF:s Bolagiseringsgrupp inom projektet Fotboll 2020.
Ingen information släpptes däremot ut brett; SvFF:s 24 distrikt – som representerar bredden inom fotbollsrörelsen och som är den formella kanalen ut till regionernas bredd- och elitföreningar – fick inte veta någonting. Istället satt en utvald elit och formulerade ett remissvar som var ännu mer radikalt än den hårt kritiserade decentraliseringsmotionen från 2009.
Remissvaret
Den 15 februari offentliggjordes SvFF:s remissvar på Förbundets hemsida. Det var underskrivet av Lars Åke Lagrell, ordförande i SvFF, Mikael Santoft, styrelseledamot och generalsekreterare i SvFF, Bo Johansson, ordförande i SEF samt Susanne Erlandsson, ordförande i EFD.
Remissvarets offentliggörande ackompanjerades av inte mindre än tre ”försvarsskrifter” och en film med Mikael Santoft på Förbundets hemsida, där man gjorde gällande att remissvaret var fast förankrat i rörelsen. Strömmen av försäkringar om denna förankring, utlöstes av några artiklar i media där Förbundets hantering av ärendet kritiserades hårt. Bland annat beskrevs det i GP av gamle RF-ordföranden Gunnar Larsson som att ”distrikten har behandlats skamligt” och i Sportbladet som att ”Lagrell blåser klubbarna”. Framför allt var försvarsskrifterna dock en reaktion på Bert Anderssons och Göteborgs Fotbollförbunds stenhårda kritik av Förbundsstyrelsens bristande respekt för den demokratiska processen.
Så – hur kan SvFF hävda att frågan är förankrad, trots att 34%-förslaget hemlighållits för hela fotbollsrörelsen? Svaret är: genom en mycket fri tolkning av det lilla material som fanns till hands, beträffande opinionen inom rörelsen. Låt oss titta på det.
”Fotbollen är enig i bolagiseringsfrågan”
Det underlag för Fotbollförbundets ställningstagande som fanns, var följande:
Protestbrevet och årsmötesuttalandet 2009
Bland det material som Förbundsstyrelsen hade till sitt förfogande, är det protestbrev som Göteborgs och Skånes Fotbollförbund, tillsammans med IFK, ÖIS och MFF skickade i samband med motionen 2009, samt den kritiska skrivelsen från ett enigt årsmöte i Göteborgs Fotbollförbund, de formellt tyngsta. De är ställda direkt till Förbundsstyrelsen från beslutsfattande organ inom organisationen och har inkommit den formella linjevägen. I protestbrevet uttrycktes bland annat en oro för konsekvenserna av en regeldecentralisering, samtidigt som man ställde en rad frågor om dessa.
Brevskrivarnas avregleringsskeptiska hållning i 51%-frågan gick det knappast att ta miste på och de konkreta frågor som ställdes har ännu inte fått några svar. Från detta bortsåg Förbundet emellertid helt.
Den rådgivande ordförandekonferensen 2010
Istället hänvisade man till en ordförandekonferens som hölls sommaren 2010 – ett halvår innan 34%-förlaget ens presenterades. På denna konferens deltog de 24 fotbollsdistriktens ordförande, tillsammans med styrelserna från SEF och EFD. Bland annat genomfördes ett grupparbete kring bolagiseringsfrågan.
I de anteckningar från grupparbetet som SvFF själva presenterat, framgår att en majoritet – 5 av 7 grupper – ansåg att ”Specialförbunden borde äga 51%-frågan”. Men samtidigt poängterade de 2 kvarvarande grupperna – nära en tredjedel av närvarande ordförande, om man antar att grupperna var antalsmässigt jämt sammansatta – att fler konsekvensanalyser behövdes innan beslut fattades!
Vad man framför allt ska komma ihåg beträffande detta material, är dock för det första att ordförandekonferenser är rådgivande – de får inte fatta beslut i distriktens namn! För det andra ska man minnas att vare sig något 34%-förslag (vilket inte är jämförbart med decentralisering av 51%-regeln) eller någon tanke om utredning av en 10%-regel diskuterades på konferensen. Att med hänvisning till det här påstå att remissvaret är förankrat – det är med andra ord inte möjligt.
Bosse Johanssons och SEF:s stöd
Förutsättningen för att Förbundsstyrelsen helt skulle kunna bortse från protesterna från 2009 och istället luta sig mot en rådgivande ordförandekonferens, var dock att man kunde vara säkra på stöd från övriga mäktiga aktörer inom fotbollsrörelsen. Och dessa finns främst inom SEF.
Hur såg då opinionen för remissvaret ut bland elitklubbarna? Den enkät som redovisades i bilaga 3 till IdrottsAB-utredningen (s 22 i pdf), gav sannerligen inget stöd för en radikal avregleringslinje; på en direkt fråga sa sig 12 av 15 svarande föreningar vilja ha kvar 51%-regeln.
Detta löstes dock genom att Bosse Johansson ställde sig bakom remissvaret för SEF:s räkning. Johansson gick alltså i god för att eliten står bakom svaret – och därmed kunde Förbundet gå vidare med sin avregleringslinje. Hur resonemanget bakom detta beslut gick ska vi titta närmare på i denna series nästa del.
Slutsats: rörelsen har förts bakom ljuset - igen!
Inför Riksidrottsmötet 2009 skickade alltså Förbundsstyrelsen in en avregleringsmotion utan någon som helst föregående diskussion inom rörelsen. 2011 säger man sig ha förankrat sitt svar – och hänvisar till en rådgivande ordförandekonferens samt en namnteckning från SEF-ordföranden!
Hur man än ser på saken, så kommer man dock inte förbi följande faktum:
- Förbundsstyrelsen undanhöll avgörande information från rörelsen, då IdrottsAB-utredningen inte skickades ut till distrikten i december 2010.
- Förbundsstyrelsens hänvisning till en rådgivande ordförandekonferens, kan omöjligen anses ge stöd för att ”fotbollen är enig” om det mycket radikala remissvar som inlämnats till RF, där man bland annat driver att en 34%-regel ska införas.
Förbundets påstående om att ”fotbollen är enig i bolagiseringsfrågan” kan därmed bara ses som en medveten och mycket cynisk lögn. Ingenting i det material som Förbundet lyfter fram, tyder på att rörelsen skulle vara så enig att man är redo att fatta beslut. Ska någon slutsats alls dras av materialet, så borde det rimligen vara att ett bättre beslutsunderlag och en djupare diskussion krävs.
Vad Förbundsstyrelsen än säger, så kommer man inte ifrån att frågan ur demokratisk synvinkel är bedrövligt skött. Rörelsen har utestängts från beslutsprocessen, information har gömts undan. Inga hänvisningar till rådgivande ordförandekonferenser eller fria tolkningar av grupparbetesresultat, kan ändra på detta faktum. Fotbollen är INTE enig i bolagiseringsfrågan!
I morgon går granskningen vidare. Då flyttar vi fokus till den demokratiska förankringen inom SEF – den största av de organisationer som genom sitt stöd legitimerat Förbundets hantering.
Läs även:
Preview: den demokratiska processen i 51%-frågan läggs under lupp
1. SvFF:s remissvar - avveckling av medlemsdemokratin
3. SEF kapar elitklubbarna
4. "Den eniga elitfotbollen"
5. Distriktens ansvar i 51%-frågan
6. Centrala aktörer i 51%-frågan
7. De ansvariga