3. SEF kapar elitklubbarna
Den 15 februari presenterades Svenska Fotbollförbundets remissvar om att avskaffa den regel i Riksidrottsförbundets (RF) stadgar, som garanterar medlemsdemokratin inom svensk idrott. Remissvaret var undertecknat av bland andra Bo Johansson, ordförande i Föreningen Svensk Elitfotboll (SEF) och IF Elfsborg. Men med vilken rätt undertecknade Johansson – och på vilka grunder? Idag riktar vi fokus mot den demokratiska processen inom SEF.
(Denna artikelserie syftar till att kasta ljus över den demokratiska processen i 51%-frågan. Alla påståenden, slutsatser och värderingar är författarens egna).
Att Bo Johansson skrivit under Svenska Fotbollförbundets (SvFF) radikala remissvar på Juridiska Kommitténs IdrottsAB-utredning, är ett av de mer bisarra inslagen i 51%-frågans senaste runda. Inte minst med tanke på att den förening han själv representerar – IF Elfsborg – har ett årsmötesbeslut om att aktivt försvara 51%-regeln.
Låt oss dock gå igenom hela saken ordentligt. Med vilken rätt ställde sig SEF-styrelsen (och styrelsen i Elitföreningen Damfotboll, EFD) bakom remissvaret? Hur motiverades ställningstagandet? Och är det verkligen troligt att det finns ett stöd bland SEF:s medlemsklubbar för denna hållning?
SEF en intresseorganisation
Den första frågan gäller med vilken rätt Johansson undertecknade remissvaret.
IdrottsAB-utredningen är utskickad av ett organ inom Riksidrottsförbundet. Det 34%-förslag som presenterats rör dessutom idrottsrörelsens själva värdegrund. Det är därför solklart vilka det är som i slutändan äger rätten att bestämma hur fotbollen ska förhålla sig: det är fotbollens hundratusentals idrottsföreningsmedlemmar. Detta bekräftas av RF:s chefsjurist Christer Pallin, då jag frågar över telefon.
Därmed blir SEF-ordförandens namnteckning på remissvaret mycket märklig. Ur ett RF-perspektiv är SEF nämligen ingenting. SEF är en utomstående intresseorganisation, inte en del av RF-hierarkin. Förankringen inom såväl elit- som breddfotbollen, borde gå via SvFF:s distrikt och ingenting annat. Det är distrikten som är Förbundets organ ute i landet. Förbundsstyrelsen borde därför inte acceptera SEF- och EFD-ordörandenas namnteckningar på sitt remissvar - och Bo Johansson respektive Susanne Erlandsson borde inte vilja skriva under.
Medlemsdemokratins framtid inte SEF-styrelsens fråga
Detta faktum blir ännu mera uppenbart om man betraktar problemet från ett internt SEF-perspektiv. Återigen: frågan om medlemsdemokratins framtid ägs av de enskilda föreningarnas medlemmar, inte av SEF-styrelsen. SEF-styrelsen har därför inget mandat att kräva av medlemsföreningarna, att de ska acceptera ett majoritetsbeslut i en sådan här fråga. SEF kan alltså egentligen inte ställa sig bakom remissvaret, med mindre än att samtliga medlemsföreningar är helt överens om dess innehåll.
När Johansson skrev under remissvaret, så spreds bilden av att en enad elitfotbollsrörelse står bakom exempelvis förslaget om en 34%-regel inom RF. Men det räcker med att en enda förening inte står bakom det, så har Johansson och hans styrelse överträtt sina mandat. De har då ”kapat” den enskilda föreningens rätt till en egen åsikt – och gjort föreningen delaktig i att driva en linje som dess medlemmar inte ställer upp på!
Med tanke på årsmötesbeslutet inom IF Elfsborg, så borde Bo Johansson ha god insikt om just den här problematiken.
”Majoritet i SEF bakom remissvaret”
Ovan nämnda formaliteter beaktades emellertid inte. Bo Johansson ställde sig själv och SEF bakom remissvaret, med hänvisning till att man ansåg sig ha belägg för att en majoritet bland elitklubbarna ville stödja denna linje.
På vilka grunder gjorde då Bo Johansson och SEF-styrelsen denna bedömning? Förutom årsmötesbeslutet i Elfsborg, hade ju trots allt åtminstone IFK, ÖIS och MFF öppet protesterat mot avregleringsmotionen 2009. Fanns det alltså mer och bättre information om viljan inom SEF?
I remissvaret samt i tre texter på SvFF:s hemsida, refereras ytterligare tre källor till information: en enkät från RF till herr- och damelitklubbarna, en intern SEF-enkät samt ett ”medlemsmöte” inom SEF. Vi tittar närmare på materialet.
RF-enkäten
Den första av dessa enkäter nämndes kort i gårdagens artikel. Den skickades ut av IdrottsAB-utredningens projektansvarige, Thomas Karlsson, till föreningarna inom SEF och EFD. Resultatet redovisades i en bilaga till utredningen. På frågan:
”Hur ser ni på kravet att föreningen måste ha röstmajoritet i bolaget? Är det bra som det är eller skulle ni helst se att denna begränsningsregel avskaffas?”
…inkom förvisso endast 15 svar. Men av dessa sa 12 föreningar att 51%-regeln skulle behållas, medan INGEN svarade att den borde tas bort (Bilaga 3, pdf-sida 22) – ett svar som knappast ger något stöd för en avregleringslinje motsvarande det remissvar SEF-styrelsen nu ställt sig bakom.
Denna enkät underkändes dock av remissvarets undertecknare, med motiveringen att svaren speglar ”hur frågorna ställts”. Faktum är att ett helt stycke i remissvaret ägnas åt att ogiltigförklara detta enkätresultat (ss 5-6).
SEF-enkäten
Istället lutar sig Bo Johansson och övriga undertecknare mot resultatet av en drygt ett år gammal intern SEF-enkät, som redovisas på IF Elfsborgs hemsida. I IFE-artikeln redovisas inte frågornas exakta formuleringar, vilket ju kunde varit av intresse med tanke på varför man underkände RF-enkäten. Enligt säkra källor lyder den första frågan dock på följande vis:
"A. Anser ni att respektive specialförbund, i vårt fall Svenska Fotbollförbundet, själv ska få bestämma om godkännande om införandet av nytt reglemente som gör att man kan gå ifrån den så kallade 51/49 regeln?
JA:_________________
NEJ:________________"
Resultatet av denna formulering skulle alltså inte spegla ”hur frågan ställts”?
Hur som helst: enligt det resultat som redovisas på Elfsborgs hemsida, ansåg 20 av 25 svarande föreningar att SvFF borde äga frågan. Enligt samma artikel på Elfsborgs hemsida ställdes även frågan: ”tycker ni att fotbollförbundet borde överge 51-procentsspärren om RF överlåter till SvFF att själva avgöra frågan?” Trots att även denna fråga skulle kunna anses relativt ledande, svarade endast 5 föreningar ja, medan 8 efterfrågade mer beslutsunderlag och 11 rakt av sa att 51%-regeln borde bevaras!
Sammanfattar man detta, så har alltså 20 av 32 SEF-klubbar – 62,5% – sagt sig vilja decentralisera regelverket till SvFF. Samtidigt har 5 av 32 klubbar – 15,5% - sagt sig vilja ta bort 51%-regeln. 34%-förslaget nämndes av naturliga skäl inte ens i enkäten.
Notera då även att vi talar om en enkät - inte en beslutande omröstning - samt att enkätfrågorna så vitt jag kunnat utröna ställdes rakt upp och ner, utan någon som helst problematiserande kringdiskussion. Det krävs en mycket fri tolkning, för att man utifrån detta resultat ska kunna göra bedömningen att det inom SEF finns en majoritet för att stödja SvFF:s remissvar.
”Medlemsmötet”
Slutligen har vi det ”medlemsmöte” som refereras i bland andra SvFF-texten ”Fotbollen enig i bolagiseringsfrågan”. Eftersom snart sagt allt inom SEF är hemligt har undertecknad inte lyckats få ut protokoll från nämnda möte. Det är därför inte ens säkert vilket medlemsmöte det är man hänvisar till – det hålls två per år.
Enligt flera källor handlar det dock om ett medlemsmöte i Malmö i november 2009. På detta ska man ha diskuterat decentralisering av beslutanderätten till SvFF. Men man tog, enligt nämnda källor, även beslut om att man ville ha ett bättre beslutsunderlag innan frågan avgörs. På nytt ser vi alltså efterfrågan på analyser i ärendet – analyser som alltjämt låter vänta på sig.
Med detta som underlag har Bo Johansson och SEF-styrelsen ställt sig bakom ett remissvar som driver införandet av en 34%-regel, utredning av möjligheten att införa en 10%-gräns samt ”att SvFF ska äga frågan”. Var och en kan själv bedöma rimligheten.
SEF ”kapar” elitföreningarna
Vad har då Johanssons namnteckning för praktisk betydelse? I enlighet med vad som sades inledningsvis i denna artikel, så innebär den ju över huvud taget inga förpliktelser för någon SEF-förening. Beslutet om 51%-regelns framtid är inte SEF-styrelsens, det tillhör medlemmarna i de enskilda föreningarna.
Men underskriften innebär ändå en sak: att en förening aktivt måste ta avstånd från remissvaret, för att inte verka stödja det.
Johansson och SEF-styrelsen har därmed mer eller mindre kapat Svensk Elitfotbolls medlemsföreningar. Dessas goda namn används nu för att legitimera ett remissvar vars innehåll föreningarnas medlemmar vare sig fått diskutera eller påverka. Om en elitförening inte tydligt deklarerar en annan linje, så accepterar den i praktiken att föreningens namn används för att sprida bilden av att en enig elitfotboll står bakom remissvaret. Passivitet blir ett indirekt stöd för Förbundets avregleringslinje.
Det här kan det som enskild medlem vara bra att minnas. Finns inget beslut inom föreningen att stödja exempelvis 34%-förslaget, då kan man gentemot styrelsen hävda att det finns skäl att föreningen på sin hemsida redogör för att man inte tagit ställning till SvFF:s remissvar. Precis detta har hänt exempelvis i IF Elfsborg.
Vi kan alltså konstatera följande: SEF-styrelsen har kraftigt misstolkat sitt mandat och den egna organisationens funktion, när den valde att låta Johansson skriva under Förbundets remissvar. Styrelsen har dessutom presenterat ett minst sagt magert underlag för sitt ställningstagande om att stödja svaret.
Men - hur ser stödet för remissvaret egentligen ut inom SEF? Har föreningarna alls tillfrågats? Det ska vi titta närmare på i morgon.
Läs även:
Preview: den demokratiska processen i 51%-frågan läggs under lupp
1. SvFF:s remissvar - avveckling av medlemsdemokratin
2. SvFF:s TVÅ försök att fuska bort medlemsdemokratin
4. "Den eniga elitfotbollen"
5. Distriktens ansvar i 51%-frågan
6. Centrala aktörer i 51%-frågan
7. De ansvariga