Allsvenska Hörnan: Jämna toppstrider, allsvenska talanger och Djurgårdens genomklappning

Allsvenska Hörnan är igång igen och tuggar heta potatisar. Denna vecka med fokus på Djurgårdens genomklappning mot Kalmar, Silly Season-snack och allsvenskans största talanger. I panelen: Marcus Avenbrand, Björn Johnson, Mårthen Bergman och Tomas Wahlstedt.

*** VECKANS PANEL ***

Marcus Avenbrand, skribent Svartvitt / Örebro
Björn Johnson, skribent Forum 1891 / Djurgården
Mårthen Bergman, Fotbollsverige.se
Tomas Wahlstedt, vass fotbollstyckare med DIF-hjärta

- - - - - - - -

IFK Göteborg och Elfsborg gick på pumpen i helgen medan Helsingborg, AIK och Kalmar vann och knappade in. Snart är vi tillbaka i fjolårets jämna race i Europas jämnaste liga efter San Marino. Vad tycker ni personligen om detta? Skulle det vara bättre för svensk fotboll om vi fick fram ett Rosenborg eller FCK; ett självklart topplag som kunde behålla inhemska spelare och hävda sig i Europa?

Marcus (Örebro)
– Nej. Jag föredrar en jämn allsvenska där flera lag gör upp om titeln snarare än att ha ett lag som prenumererar på titeln. Trots allt måste det inhemska sättas i första hand då det är allsvenskan som är klubbarnas vardag. Tycker att snacket om att svensk klubblagsfotboll mår dåligt är rätt överdrivet. Många klubbar har fått nya arenor (och fler är på g), massor av yngre spelare får – och tar – chansen och allsvenskan tycks fortfarande vara ett bra skyltfönster. På vilket sätt skulle det gynna svensk klubblagsfotboll i gemen att något lag blev betydligt rikare, bättre och snodde åt sig alla bra spelare. Förmodligen hade till och med det allsvenska intresset minskat om ett lag avgjort guldstriden redan i september.

Björn (Djurgården)
– Självklart skulle det vara intressant med ett lag som år efter år får chansen att kvala till Champions League och därmed lyckas behålla sina "stjärnor" lite längre än vad klubbarna kan idag. Det skulle visa upp Sverige och Allsvenskan på kartan igen. Men enligt mig finns det två saker som gör Allsvenskan underhållande och intressant: dels den fina publiken och supporterkulturen och dels spänningen och jämnheten i ligan. En förutsägbar liga med ett lag som ständigt tar hem Lennart Johanssons pokal år efter år tror jag skulle leda till förlorat intresse hos publiken.

Mårthen (Fotbollsverige)
– Självklart vill väl alla att kan man göra saker som är bättre för svensk fotboll så ska det göras, bums! Definitionen på vad som är "bäst för svensk fotboll" är dock inte samma hos alla. Är det att år efter år få fram ett lag till Champions leagues gruppspel? Är det att få ett så bra landslag som möjligt? Att släppa fram så många talanger som möjligt? Eller kanske - som nog många tycker - att det lag man håller på har chans att vinna allsvenskan varje år? Ska vi få ett svenskt FCK eller Rosenborg krävs en sak; deg. Annars kommer de bästa spelarna försvinna från de bästa lagen år efter annat, precis som situationen är nu. Jag kan tycka att antingen ska det finnas så mycket cash att vi kan ha tre, fyra, fem FCK i serien (läs Eredivisie) eller så kan det lika gärna kvitta.

Tomas (Djurgården)
– Klubbarna ska givetvis sträva efter att bli Sveriges förening nummer ett, som regelbundet går till Champions League. Däremot ser jag inte att Allsvenskan som serie skulle vinna speciellt mycket på att ha ett överlägset topplag. Ekonomiskt skulle det kunna innebära ett lyft genom att UEFA-pengar sipprar ned, men intressemässigt är det inte säkert att det skulle få rätt effekt. Hur kul var det exempelvis att följa den norska ligan när Rosenborg var överlägsna? Allsvenskan kommer oavsett om vi får ut ett riktigt bra lag i Europa eller inte, att vara en utvecklingsserie vilken bra spelare kommer att lämna så fort ett bud kommer från de större ligorna. Fokus måste ligga på att vårda produkten Allsvenskan, se den jämna serien som en USP (unique selling point). Det är nästan bara i Sverige som vi kan se att en rad olika lag har chansen att vinna den inhemska ligan. Lägg insatserna från förbundshåll på att ge lagen goda utvecklingsmöjligheter, underlätta för arenabyggande och se till att främja läktarkulturen eftersom den i mångt och mycket är svensk ligafotboll.

Två djurgårdare i veckans panel och vi kan inte undgå att dryfta storförlusten mot Kalmar. Björn och Tomas, hur blev 6-1-förlusten möjlig när matchen ändå var spelmässigt ganska jämn fram till 2-1? Vad är problemet i dagens Djurgården, anser ni?

Björn (Djurgården)
– Kalmar får till några ordentliga drömträffar, bland annat Rasmus Elms frispark och Tobias Erikssons kanonmål. Tre av de sex målen är från fasta situationer och fem av sex är inspel från kanterna. Detta borde Djurgården varit mer alerta på och dessutom tog man inte tag i mittfältskampen. Då kan det lätt urarta som det gjorde när man möter regerande svenska mästarna. I övrigt har Djurgården oerhörda problem med försvaret och kanske saknas en kontinuerligtet i backlinjen?

Tomas (Djurgården)
– Att matchen var jämn fram till 2-1 är att säga för mycket. DIF var totalt utspelade första halvtimmen. Bara Kalmars oförmåga framför mål såg till att det bara stod 1-0. I andra halvlek kommer DIF ut som ett nytt lag. Milic rundar sin back kontinuerligt och serverar några riktigt fina inspel. Här är matchen jämn och det är minst lika mycket Djurgårdens som Kalmars match. Dessvärre är det just vid den här tidpunkten som domare Stålhammar tar några tråkiga beslut ur DIF-ögon. Först missar han obstruktionen vid hörnan som ger 2-1 och sedan blåser han frispark och ger Petter Gustafsson gult kort vid en axel-mot-axeltackling. Med 3-1 i baken är DIF ett slaget lag och proppen är utdragen. Det finns inga karaktärsspelare i laget som stoppar fallet utan målen trillar in i strid ström. Problem i dagens Djurgården skulle kräva en egen C-uppsats, så jag nöjer mig med att säga att det går inte går att bygga hus på grus.

Marcus och Mårthen, vad är er uppfattning om Djurgårdens misslyckande hittills denna säsong? Kommer man kunna lyfta i höst?

Marcus (Örebro)
– Jag kan inte säga att jag är förvånad över Djurgårdens plats i botten. Redan under höstsäsongen såg man att DIF:s spelarmaterial inte räckte till men Siggi fick bära hundhuvet. Nu plockade man in en oerfaren tränare (visserligen rutin från damfotboll) och trodde att det skulle lösa många av problemen. De tunga värvningarna uteblev dock och det förvånar med tanke på avslutningen av förra säsongen. F aktum kvarstår alltså, spelartruppen är för svag, och jag ser inte hur man skall kunna lyfta till några höjder bara för att man plockat in en Djurgårdsprofil som assisterande tränare. Tror att DIF landar någonstans kring 12-15:e plats denna säsong när tabellen slutsummeras.

Mårthen (Fotbollsverige)
– Djurgården lyckades med att hitta absolut noll balans mellan att "utveckla för framtiden" och "prestera i dag". Viljan att hålla kvar vid spelsystemet till varje pris var ju dömt att misslyckas redan när de uttalade policyn. Laget har många spännande spelare - Kebba Ceesay, Trimi Makolli, Philip Hellquist, Boyd Mwila, Christer Youssef och framför allt nye Yosif Ayuba (som var fantastisk som innermittfältare (!) i Vasalund) - som definitivt kan bilda ett mycket intressant lag. Oremo och Rajalakso har inte utvecklats till den nivån man trodde de skulle nå upp till när man såg dem i Gefle respektive Enköping. Varför vette katten. Dif grejar kontraktet, men inte mycket mer än så.

Silly Season är igång igen och de stora nyförvärven hittills heter Dulee Johnson, Andreas Dahl och Patrik Gerrbrand. Vilka har du störst förväntningar på? Tror ni att vi kommer få se någon stor värvning under de återstående två veckorna och vilket lag kommer stå för den i sådana fall?

Marcus (Örebro)
– Av den trion du nämner tror jag att Dulee Johnson kommer att göra mest nytta för sitt lag. Tycker han var riktigt bra under sin förra sejour i AIK och känns som att Gnaget behövde stärka sitt centrala mittfält. Inget ont om Tjerna men det börjar märkas att han kommit upp lite i åren och det känns som ett grymt smart drag av AIK att plocka tillbaka Dulee. Det var nog rent av nödvändigt.

- IFK Göteborg satsar ju gärna på ungdomar men jag tror att man nu, med fräscha Wernbloom-miljoner på bankkontot, kommer att se sig om efter ett tungt nyförvärv för att spetsa truppen inför guldstriden.

Björn (Djurgården)
– Störst förväntningar finns självklart på Dulee Johnson, så bra som han var när han lämnade AIK förra gången. Egentligen väntar jag fortfarande på att Malmös Wilton Figuieredo ska leverera. Jag tror inte på några fler "bomber", det skulle väl vara IFK Göteborg som förlorat en del namnkunniga spelare och som är i behov av förstärkning.

Mårthen (Fotbollsverige)
– Dulee Johnson är tveklöst den spelare som har störst potential. Han har också det tveklöst bästa psyket för att få ut absolut noll av den. Kan han få ordning på det han har mellan axlarna så kan AIK hänga på i toppen ända till slutet. Dahl och ”Totte” ger stabilitet till ett svajigt Bajen och det är väl också ungefär det man kan förvänta sig av dem. Jag tror - och hoppas, för guldstridens skull - att Blåvitt använder lite ”Boom boom”-sedlar till att värva en ersättare för den flyktade mittfältsartisten.

Tomas (Djurgården)
– Jag har egentligen inte några större förhoppningar på någon av de du nämner. Dulee Johnson är en skön profil som ger lite extra glans åt Allsvenskan, men jag tvivlar på att det svenska samhället kommer att må lika bra av att ha misshandlaren tillbaka. När det gäller förstärkningar tycker jag att IFK Göteborg bör öppna plånboken för att få in ett par klasspelare innan fönstret stänger. De har världens chans på guldet och det vore snöpligt om de inte tog chansen att ersätta Robin Söder och Pontus Wernblom när kassakistan finns. Ett par nyförvärv behöver inte utesluta ungdomssatsningen. Annars är det väl Djurgården som är i störst behov av förstärkningar, men där finns det inte en tillstymmelse till kapital. Kanske kan klubben låna ett par spelare för att ta sig ur krisen?

Rasmus Elm är mannen på allas läppar just nu, samtidigt som Rasmus Jönsson fortsätter göra succé i Helsingborg och Emir Bajrami spelar som en blivande A-landslagsytter. Vem tycker ni är den största talangen i Allsvenskan och varför? Någon som är överskattad?

Marcus (Örebro)
– Rasmus Elm utan tvekan. Tycker att han var fantastisk under U21-EM och i mina ögon är han klasser bättre än övriga unga spelare i serien. En talang som ofta glöms bort är Trelleborgs unge målvakt Viktor Noring som för TFF:s fina målvaktstradition vidare. Är säker på att han går en stor framtid till mötes.

- Jag måste tillstå att jag aldrig blivit speciellt imponerad av Sebastian Rajalakso, något stjärnskott till kvällstidningsreporter ville väl till och med ha med honom i EM-slutspelet 08, men spelmässigt tycker jag aldrig han riktigt övertygat. Att kalla honom överskattad kanske är väl tufft, men det finns många unga spelare av samma kaliber i serien som inte får samma massmediala uppmärksamhet då de spelar i mindre klubbar.

Björn (Djurgården)
– Tråkigt svar, men Rasmus Elm är en av Allsvenskans bästa spelare just nu så för mig är svaret självklart just han. Jag tycker inte det finns någon överskattad talang i Allsvenskan egentligen, utan jag är snarare imponerad av hur många unga spelare som har blommat ut de senaste säsongerna i Sverige. U21-EM är ett lysande exempel på detta.

Mårthen (Fotbollsverige)
– Lillebror Elm är den överlägset största talangen, inget snack om saken. Jag förundras fortfarande över att han i många sekvenser ser så långsam ut och ändå skaffar han sig själv en ocean av tid varenda gång han får trasan vid fötterna. Om han någon gång sätts i trängda lägen - vilket i princip aldrig händer tack vare hans glimrande spelsinne - så räddar hans underbara touch och fantastiska tillslag honom ur de situationerna. Kan utan tvekan bli lika stor i klubb- och landslagssammanhang som Henrik Larsson och Fredrik Ljungberg. Överskattad? Det ska bli mycket intressant att se hur Labinot Harbuzi klivet till en liga där det finns fler spelare med samma kvaliteter som honom. Om inte så var han överskattad.

Tomas (Djurgården)
– Herregud, vad är det för fråga? Rasmus Elm håller minst lika hög nivå som Kim Källström gjorde innan han lämnade Djurgården. Han är klass rakt igenom och är redan nu redo för en riktigt stor klubb, det har inte minst hans kloka spel i landslaget visat prov på. Annars måste jag säga att Robin Söder är en otrolig talang, killen är född 91 och har varit fantastisk i många av de matcher jag har sett. Det är bara att hoppas att han kan komma tillbaka återställd efter sin tunga skada. Mest överskattade är väl för att nämna några, Walid Atta, Christer Youssef och Daniel Larsson. Spelare som säkert kommer att fortsätta att vara talanger även när de når Johnny Rödlunds ålder.

¤ ¤ ¤
Diskutera nedan och i vårt Allsvenska forum!