Topic Allsvenskan: Oslipade diamanter och åtal på Råsunda
Topic Allsvenskan är tillbaka och synar ödesderbyt på Råsunda, Sebastian Erikssons uppträdande och Guillermo Molins förvandling. Dessutom - är Elfsborg med i guldfajten igen?
Överkörningen på Råsunda
Stockholmsderby. Som djurgårdare hoppades man på klyschorna kamp, blod, svett, tårar och nerver; att det förflutna glöms bort, att de minst troliga matchscenariona ska uppstå i stridens hetta, att Dulee Johnson saknas, att motivaitonen kan försätta berg och krossa alla logiska parametrar som topp- och bottenlag. Mellan AIK och Djurgården var allting - ologiskt nog - så logiskt det kunde bli;
Djurgårdens försvar har darrat likt aspens höstlöv och blev ett enkelt byte för AIK:s aggressivitet, höga press och rörliga offensiv med Flávio, Óbolo och Mutumba (som borde åtalats för misshandel på Djurgårdens vänsterkant efter första halvtimmen). Blåränderna var i bästa fall trea på bollen, och försök till att nagla fast bollen genom långa uppspel på Mikael Dahlberg rann ut i ett hav av svartgula tröjor. Jag kan inte minnas att jag sett Djurgården så utspelat i ett derby någonsin. Talande nog var säsongens kanske sämsta spelare - Dembo Touray - blårändernas bästa på planen (två magnifika räddningar).
Samtidigt, aningen motvilligt såklart, men jag tänker inte ljuga, en eloge till AIK för en fantastisk lagmoral där Ivan Óbolo sliter kopiöst i defensiven, där en 80-talsskolad mittback blir en modern ytterback som springer idioten mellan hörnflaggorna och.. ..där man inte tar sovmorgon utan vidare..
Dock - slutligen - tror jag inte att man ska måla fan på väggen som djurgårdare. Som ovan nämnt passade det Djurgården dåligt att möta AIK i detta skede och även om vägen ner i Superettan ligger nära är den inte utstakad. Trelleborg må ha slagit Helsingborg i Skånederbyt med 4-2 men på Stadion på lördag kan motivationsfrågan väga tyngre.
Är Elfsborg med i matchen igen?
Man frågade sig vad som hände med vattentäta Elfsborgs försvar efter tre käftsmällar mot Gefle, IFK Göteborg och Malmö på kort tid. Delar av förklaringen är att värvningarna av Covic och Wikström inte har varit fullt så lyckade, ännu. Men efter två uddamålssegrar mot BP och Halmstad är man på allvar med i matchen igen, och fortfarande i perfekt smygläge, med AIK och Helsingborg kvar på hemmaplan.
Det vore naivt att räkna bort ända-in-i-kaklet-IFK Göteborg ur guldfajten, men Stefan Rehn och Jonas Olssons sumpade värdefulla poäng när man valde unge Nicklas Bärkroth istället för Hannes Stiller på topp mot Kalmar. Vill man helgardera sig lovar man såklart ett svartgult guld i år, men jag väljer ändå att lägga mina stålar på Elfsborg, som kan fokusera fullt ut på Allsvenskan och nu har en lika värdefull "guldvärvning" i Martin Ericsson som Flávio och Stiller är för sina respektive andra. Svaret i denna svartgula guldfråga får vi nog på söndag..
Det går att tala om oslipade diamanter i svensk fotboll. Den liknelsen bleknar ändå när man talar om Sebastian Eriksson, som i det närmaste laget är en skottskadad smaragd. 20-åringen har i ljusa stunder en speluppfattning, vänsterfot och arbetshjärta som för tankarna till Kim Källströms dominans i Allsvenskan. I mörkare stunder lägger han istället energi på att sänka sitt lag i seriefinaler genom att filma till sig en utvisning, eller som i våras, knuffa till sig ett andra gult kort mot Elfsborg. I IFK Göteborg rimmar sådant uppträdande mindre bra med ledningens melodi och "Seb" kan nog räkna med ett kvartssamtal på herr Milds kontor i veckan..
Speakin' of which... Vilken förvandling Guillermo Molins har gått igenom. Där kan vi tala om en oslipad diamant som - förlåt - har glimtat till under säsongen för att verkligen ta det sista steget under sommaren/hösten. Killen har fysiken, snabbheten, en fullgod teknik och mycket riktigt också speluppfattningen (Daniel Larsson behöver bara ställa sig fri i straffområdet). Kan inte vänta på att få se Bajrami och Molins på varsin kant i januariturnén...
...till Sebastian Erikssons försvar kan faktiskt tilläggas att han fått Kenny Pavey och Andreas Dahl utvisade i år...
Slutligen, lite internationella influenser. Real Madrid spöar Xerez med 5-0 utan att förta sig, ett aningen omotiverat Barcelona avfärdar stabila mittenlaget Málaga borta med 2-0 och i England har Chelsea (maxoflyt i helgens förlust) och Manchester United redan börjat etablera sig som säsongens två giganter. Nåväl, vi kanske inte ska gnälla för mycket att det är ångestmatcher i toppen och botten av Allsvenskan. Hur kul hade det varit med en kass och ospännande serie?