Gästkrönika: Lagrells förslag ett hån mot vår fotboll
"...Problemlösning har aldrig stått särskilt högt på Lagrells prioriteringslista utan han har konsekvent istället föredragit att försöka ignorera den huvudsakliga problembilden genom att föreslå inkompetenta förslag som brister i legitimitet..."
I väntan på nya SAS-avgångar till Trondheimsområdet har förbundets ordförande Lars-Åke Lagrell formulerat ännu ett synnerligt inkompetent förslag som i längden kommer att missgynna svensk fotboll. Jag vill till en början emellertid visa viss förståelse för det obehag Lagrell enligt egen utsago upplevde vid prisutdelningen. Denna krönika skall således inte ses som ett försvar för att på en innerplan välja att håna motståndarna istället för att hylla det egna laget. Lagrells motreaktion på det inträffade är däremot än mer anmärkningsvärt än de scener som utspelades efter slutsignalen på Gamla Ullevi.
"Ett hån mot spelarna"
Till en början är hans förslag ett hån mot de allsvenska spelarna. Vid Lagrells förslags godkännande kommer dessa inte att få möjligheten att direkt kröna sin (i många fall) största sportsliga framgång i karriären med att få höja bucklan som förkunnar att de är svenska mästare i Sveriges största idrott. Det räcker med att ha vunnit den minsta lokala ungdomsturnering eller korpenmästerskap för att förstå vad detta egentligen betyder för den aktive idrottaren. Förmodligen har även Lars-Åke Lagrell någon gång för länge sedan fått tagit del av denna enorma lycka vilket gör hans tankegångar än märkligare.
För det andra är hans förslag ett stort hån mot de supportrar som inte idkar våld i samband med fotbollsmatcher men som däremot viger sina liv åt att följa sitt lag i med och motgång. Att missgynna dessa supportras möjligheter att på plats få uppleva sin lagkapten höja bucklan är ett ypperligt exempel på hur Lagrell ser på den gemene fotbollssupporten.
Som ett vansinnigt alternativ till det väl så förnuftiga förslaget att låta spelarna ta emot medaljerna uppe på läktare förespråkar Lagrell att den intetsägande fotbollsgalan skall vara platsen för den mycket betydelsefulla prisceremonin. Det intressanta i detta förslag är att det i mångt och mycket även avslöjar vad vår förbundsordförande har för syn på och framtidsvision för svensk fotboll. Istället för att se till att lyfta in den kompetens som behövs för att identifiera och lösa den stora mängd problem som svensk fotboll för tillfället brottas med, väljer Lagrell istället att som alltid ta den enkla vägen runt problemen.
Riktiga supportrar stängs ute
Lars-Åke Lagrell har sedan fotbollens pånyttfödelse kring millennieskiftet systematiskt ignorerat de verkliga problem hans organisation stått inför. Problemlösning har aldrig stått särskilt högt på Lagrells prioriteringslista utan han har konsekvent föredragit att försöka ignorera den huvudsakliga problembilden genom att föreslå inkompetenta förslag som brister i legitimitet. Han har valt att inte bygga upp en organisation som har möjlighet att handskas med problem likt de ”överträdelser” som skedde vid prisutdelningen på Gamla Ullevi, utan bestämmer sig för att istället flytta prisutdelningen till en löjeväckande galaföreställning.
På fotbollsgalan har Lagrell möjligheten att stänga ute de element av supportrar han ogillar och fylla globen med företagsrelaterade VIP-människor. Där kan han skapa den känsla av gemytlighet och behaglig stämning han finner på Strandvallen i Mjällby med inte på Söderstadion i Stockholm. På fotbollsgalan kan han byta ut TIFO och supportersång mot underhållning med det senaste stjärnskottet från Idol. Publiken består inte av supportrar som förfryser tårna under försäsongsmatcher utan Lagrell kan lugnt flanera bland förbundspampar, diverse kändisar och medgörliga journalister. Således utgör hans senaste förslag ett typexempel på det svenska fotbollsförbundets syn på sina allsvenska supportrar samt en utopisk framställning av svensk fotbolls framtid.
Jag avslutar med att citera DNs Johan Esk som i en nyligen författad krönika angående Lagrells misslyckade Trondheimsresa som slår fast; att om det hade funnits en vettig opinion inom svensk fotboll så skulle Lars-Åke Lagrell ryka.
Fotnot: Krönikan skrevs 2/11
