51%-regeln räddad - i två år till
51%-regeln är räddad - för den här gången. Riksidrottsmötet fattade under förmiddagen beslut om att behålla dagens regelverk om krav på medlemsdemokrati, men samtidigt att regelns framtid ännu en gång ska utredas, nu med fokus på ekonomisk-politiska konsekvenser. Vi kan alltså andas ut, men måste samtidigt vara medvetna om att den här frågan fortfarande lever. Den kommer upp igen, på Riksidrottsmötet 2013.
Kampen för medlemsdemokratin har varit hård under vårvintern. Länge misströstade jag och flera andra inom den grupp som främst drivit motståndet mot en avrgelering, om möjligheten att stoppa en decentralicering eller införandet av en 34%-regel. Det såg mörkt ut, till exempel när fotbollen genom att åsidosätta alla demokratiska normer, trumfade igenom sitt remissvar om just decentralisering och ett ja till en 34%-regel.
Från det perspektivet är dagens beslut om att bevara 51%-regeln en stor framgång.
De flesta av oss som jobbat med det här hade nog hoppats på att vi skulle få döda frågan nu, att vi skulle slippa börja om direkt. Vi hade nog hellre velat jobba med det här på lite längre sikt; om en ny utredning ska färdigställas till om två år, så måste vi trots allt redan idag börja fundera över framtiden. Vi kan inte vänta till våren 2013. Å andra sidan är det i sig inget negativt med en ny utredning, under förutsättning att den görs på ett korrekt sätt, att alla får tillgång till den och att resultaten presenteras för debatt i god tid innan beslut ska fattas.
Ny utredning - och en ny kamp
RS har alltså fått i uppdrag att, till Riksidrottsmötet 2013, göra en ny utredning om avvecklande av 51%-regeln. Uppdraget är att belysa de ekonomiska och politiska konsekvenser som en avreglering kan tänkas innebära.
Är man som undertecknad avregleringsmotståndare, så kan man konstatera att detta ställer stora krav på medlemsdemokratiskt ansvarsagande från oss alla. Jag ska ge ett par exempel.
1.Utredningsgruppens sammansättning: vilka som gör den här utredningen kommer vara helt avgörande för vilka resultat man får fram. För att gruppen ska bli trovärdig krävs en representativ sammansättning, att folk från alla intressegrupper tillåts vara delaktiga i processen. Detta antar jag att SFSU kommer behöva hålla ögonen på.
2. Motioner till föreningsårsmöten: vill vi försvara medlemsdemokratin, så krävs det att vi vågar visa det. Vi måste dessutom visa att vi gör det i enlighet med vad det system vi vill försvara faktiskt anger: genom att agera i demokratisk ordning på våra föreningars årsmöten.
3. Krav på information och ett demokratiskt agerande från SvFF: det sätt som 51%-frågan hanterats inom fotbollen både 2008-2009 och 2010-2011 är på inga sätt acceptabelt. Verklig demokrati förutsätter tillgång till information och att förtroendevalda agerar i sina medlemmars intresse. När Förbundet medvetet undanhåller information från rörelsen eller distriksstyrelserna accepterar att de utstängs från beslutsprocesser, då MÅSTE vi agera, kräva vår rätt. I annat fall bekräftar man deras agerande och risken finns att de agerar på samma sätt igen.
Även i punkten 3 kommer SFSU ha ett stort ansvar, men i båda de sista punkterna har vi vanliga föreningsmedlemmar ett ansvar att ta. Vi kan inte luta oss tillbaka och förvänta oss att någon annan gör jobbet. Det är genom engagemang och aktivitet vi förtjänar ett medlemsdemokratiskt system.
Hur som helst. Fighten för att stoppa avveckling av 51%-regeln har pågått sedan i december och krävt en jävla massa tid och energi. Många har gjort det bra - inte minst de av er som redan motionerat inom era föreningar, eller visat era åsikter via banderoller på våra läktare. Och vi som velat bevara demokratin har trots allt en hel del skäl att fira idag, både med tanke på hur illa det såg ut i vintas med tanke den styrka och medvetenhet supporterrörelsen visat upp under våren.
Vi har visat vad vi kan - och vi kan göra det igen. Både i den här och i andra frågor. Med detta avslutar jag bevakningen av Riksidrottsmötet i Uppsala.