Allsvenska megafonen: Omgång 2
Allsvenska megafonen består av Johan Westin och Fabian Dahlberg, två personer som håller Allsvenskan väldigt varmt om hjärtat. Varje vecka utser de bland annat det fulaste målet och omgångens Anders Frisk.
Detta är omgångens...
Högoddsare: Guillermo Molins är en av allsvenskans just nu hetaste spelare – om inte den hetaste. Men så var även fallet innan flyttlasset gick till Anderlecht 2011. Bland annat ingick han i det lag som gjorde succé i U21-EM på hemmaplan. Med det skrivet, var det något förvånande att höra Hasse Backe förtälja i studion att han hade noll koll på Molins innan dennes återkomst till Allsvenskan förra säsongen. Visst, Backe var i New York och härjade. Upptagen med att ratta stjärnor som Henry, Marquez... och Holgersson. Men ändå!
Lågoddsare: Redan när Kenny Pavey värmde upp på långsidan hängde det gula kortet i luften. Hela Gefles backlinje rättade förmodligen till benskydden när de sneglade ut mot avbytarbänken i den 84:e matchminuten. Alla visste vad som väntade det smalben som exponerades för mycket. Men Pavey hade inte tålamod att vänta på en duell. Han ville få det överstökat. Fansen förväntade sig inget mål eller assist, utan en ostbricka. Så minuten efter sitt inhopp gjorde han slag i saken och drämde till bollen med handen. Det visade sig senare bli hans enda bolltouch i matchen. Starkt att kamma hem en trea i betyg, med tanke på det.
Snyggaste mål: Fotbollskanalen har varit en mästare på att ta udden av superlativ de senaste åren. Skamlöst beskriver de varenda mål som ”magiskt” och ”drömskt” för att genera knapptryck och kroka läsare. En timme på deras sida och du har tappat greppet om alla referenspunkter. Så när rubriken ”Kanonmål i Elfsborg – kandidat till årets mål” dyker upp i flödet, förstår vi att du inte ramlar av stolen av exaltation och samlar gänget framför datorn. För sannolikt rör det sig om en sorkdödare, avlossad från tåspetsen, som vallas mellan fyra backar innan den med styrfart hittar in bakom en stillastående Christoffer Källqvist. Men Johan Larsson hästspark mot Häcken, som betydde 2-0, är tamejfan ett kanonmål. De för tankarna till Gareth Bales dito mot Stoke för tre år sen. Även om många känsliga chippar har hittat maskorna denna vecka är kontrollerad kraft alltid vackrast. Mot bakgrund av detta, är Johans Larsson balja väl förtjänt av titeln ”omgångens snyggaste mål”. För er som inte fått nöjet att se det ännu, följ länken.
Föregångaren, signerad Bale.
Fulaste mål: En allsvensk omgång har fula mål. Och ska ha fula mål. Det är lika självklart som en glugg på en treåring. Och det är också denna egenskap, precis likt gluggen, som gör den så fin, så charmig, så härlig. Denna omgång saknade dock dessa fängslande drag. Men trots det var det ett mål som stack ut: Hasanis nickmål i slutminuterna mot Mjällby AIF. Vi förstår vad ni tänker. Ni tänker att det inte alls var fult, eller hur? Men det var det. Så, varför tycker vi det? Visst, Mjällbys markering var katastrofalt obefintlig, men det är inte det. Det är något värre, något mer iögonfallande: Aspers mjukisbyxor. Herregud, det går inte att göra ett snyggt mål på den mannen. Hans bedrövliga byxor har kapacitet att stjäla tronen som fokusbärare från en bakvänd bicacleta med klacken. Slutsats: Mattias Asper släpper inte in ”årets mål” i år.
Sämsta prestation: Är det något vi är bortskämda med inom svensk fotboll, är det dåliga enmansprestationer. Den här omgången utgjorde inget undantag. Kandidaterna var många. Jättemånga. Men alla fick se sig brädade av Johan Oremo. Hans insatser i avslutningslägena mot AIK var bedrövliga i allmänhet – och i friläget mot Kenny Stamatopoulos i synnerhet. Vad var det vi fick vittna till? Sköt han med hälen? Varför reagerade inte kommentatorn mer? Kan det varit så att ”avslutet” var SÅ PASS dåligt att läget i slutändan inte betraktades som farligt, trots att han var helt ren framför mål? Jag vill beskriva det som en fösning eller lös hemåtpass, men är rädd att det är en komplimang i båda fallen.
Bästa prestation: I början på andra halvlek hade Göteborg tillräckligt med chanser för att både reducerat och kvittera hemma mot Malmö FF. Men när slutsiffrorna skrivs till 0-3 och diskussionen efteråt handlar om att det kanske skulle varit 0-4 – mot bakgrund av den tveksamma offsideavblåsningen på Rosenberg vid Therns skott. Då går det inte, hur man än vrider och vänder på saken, att beskriva förloppet med något annat ord än utklassning. Det vet alla som kan räkna.
Anders Frisk: Vad hände? Inte ett enda riktigt, riktigt dåligt dombeslut under hela omgången. I alla fall inte vad vi kan erinra oss om. Vi hade sett fram emot att välja och vraka, börja bråka om vi skulle välja den felaktiga offsideavblåsningen eller den nya gamla nya handstolkningen. Men vi är tämligen säkra på att denna utnämning kommer fylla sin funktion i framtiden. Dock måste utnämningen tillfalla någon. Därför ger vi den till Martin Hansson, av gammal vana. Ungefär som att Andreas Isaksson alltid vinner årets målvakt, trots att han är sämst, i brist på annat.
Citat: ”1. Vi hejar på vårt lag – och avstår från att nedvärdera domarna, motståndarna och deras supportrar.” Detta är en av flera punkter i Helsingborgs IF:s fullkomligt tokiga kontrakt som man som rödblå supporter måste skriva på, för att få tillträde till Olympia. Det är förståligt att Helsingborgs IF känner sig desperata att göra något. Men att tvinga sina supportrar, som ej fått vara med och förhandla om villkoren, att skriva på ett kontrakt (som dessutom har noll verkningsgrad), är att distansera sig från sina supportrar. Och visst, det är att ”göra något”. Men vad det är, är att välja att gå helt fel väg. Om detta kontrakts verklighetsfrämmande önskan efterlevs, och än värre får spridning i resterande klubbar – då är det dags att prata i termer om död, Simon Bank. För då är vi bara Europas 38:e bäste liga, och ingenting annat än det.
Bild:
Att en bild säger mer än 1000 ord, är självklart väldigt passande i det här fallet. Men efter en sådan tragisk händelse, så räcker inte 1000 ord, inte 1000 bilder och inte 1000 röster. Vi, fotbollssupportrar, har ett enormt ansvar i att hedra Stefans minne genom att se till att något liknande aldrig händer igen. Denna bild ger ett hopp om hopp. Vi måste fortsätta prata om det, vi får aldrig sluta. För så fort vi slutat, finns det utrymme för glömska.
Detta var vår första lista. Kommentera gärna med feedback. Vi ses nästa vecka!