Allsvenska megafonen: "Helsingborgs IF håller på att balla ur"
Allsvenska megafonen består av Johan Westin och Fabian Dahlberg, två personer som håller Allsvenskan varmt om hjärtat. Varje vecka utser de bland annat det fulaste målet och omgångens Anders Frisk.
Omgång 6:s...
Snyggaste mål: Motvind. Det är ett ord som Viktor Prodell kan stava till i sömnen. Sedan Magnus Eriksson lämnade Åtvidaberg och målproduktionen började hacka rejält, har han varit ifrågasatt. ”Prodell åkte snålskjuts på Mange”, sa vissa. ”Han är Sveriges svar på Grafite”, hävdade andra. Ni vet killen i Wolfsburg som överpresterade under guldåret, för att säsongen efter visa sig vara medioker och försvinna helt från rampljusen. Men trots detta gick flyttlasset till Belgiska KV Mechelen för Prodell. Få trodde det skulle bli en framgångssaga – många fick rätt. För ett halvår senare var han tillbaka i Allsvenskan. Och noll mål under de första fem omgångar har knappast skingrat hjorden av belackare. Med det skrivet, tror man ju att Prodells självförtroende ska vara något kantstött vid det här laget. Att han numera enbart försöker spela enkelt och blir för ivrig när lägen erbjuds. Därför var det extra kul att se honom gå för att ”brösta” in bollen i mål mot Halmstad – och lyckas. Den typen av tilltag ska premieras, speciellt i motvind.
Fulaste mål: Något vi i Megafonen uppskattar mer än målgester är självmålgester. Känslorna som visas i sådana är oftast tydligare och utan massa krimskrams runt. Antingen illustreras total uppgivenhet, eller så försöker självmålaren projicera det på någon lagkamrat, oftast utan några som helst belägg för det. Fredrik Liverstam valde det senare. I mötet mot Elfsborg på Borås Arena stod Fredrik för omgångens fulaste mål, då han i en relativ lugn situation bestämmer sig för att nicka hem bollen till Stojan Lukic. Problemet var bara att Stojan inte längre stod i målet. Det var inte Stojans fel, Fredrik. Din hemåtnick hade i stort sett varit otagbar för Dominik Hasek i ett hockeymål.
Bästa prestation: De högklassiga aktionerna haglade tätt i matchen mellan Djurgården och Brommapojkarna. Men alla kan inte vinna ”omgångens prestation” – det ska vara ensamt på toppen. Mot bakgrund av det har vi vägt kandidaterna på en vågskål, och kommit fram till att Nicklas Bärkroths missil-inlägg på uppstuds till Jakob Uno Larssons mål är strået vassare än konkurrenterna. Sen ska vi inte hymla med att den sistnämndes avslut i krysset höjde Bärkroths aktier att ro hem utmärkelsen. Medan Prijovic dubbelavslut fällde Andreas Johansson och hans lobb-assist.
Sämsta prestation: Halmstad har det tungt. Det luktar bottenstrid lång väg redan i den sjätte omgången. I bortamatchen mot formstarka Elfsborg började de bra med ett tidigt mål, men därefter gick det som bekant sämre. Först kvitterade Ellos till 1-1 och sedan klev Fredrik Liverstam in i handlingen. Ja, det tåls att ta upp igen. Jag var tvungen att springa till ett annat rum för att hämta en skämskudde. Höll senare på att kvävas av densamme när Liverstam desperat försökte skjuta ifrån sig hundhuvudet. Mycket går att snacka bort, men inte det där. Dock förstod vi hans desperation, som befarat innebar självmålet att luften gick ur Halmstad. Och Elfsborg kunde bekvämt defilera hem segern.
Bild: Igår var det ett år sedan Ivan Turina somnade bredvid sin fru Senka, för att aldrig mer vakna upp igen. Han efterlämnade, förutom sin fru, även sina tvillingdöttrar och sonen Bruno, som aldrig hann födas och lära känna sin far. Men minnet av Ivan är odödligt, och Bruno kommer att lära sig att han har världens bästa pappa.
Anders Frisk: Det blev inget hattrick för uppstickaren Pandzic. Martin Hansson tyckte det var slutlekt och satte ner foten – titeln skulle ”hem” igen. Eller ”him”, som de säger i Malmö. Det var på deras bekostnad återerövringen skedde. Hansson valde nämligen i slutskedet av matchen mot Helsingborg att fria en överlagd körare bakifrån på Simon Kroon, som ledde till stödkrage och en befarad hjärnskada. Inte ens det faktum att Kroon bars ut på bår verkade bekomma Hansson det minsta. Budskapet kanske var tvunget att ta omvägar kring avklippta nervtrådar, resonerade vi. Eller så trodde han fortfarande att killen filmade? Hur som helst: omgångens sämsta dombeslut. Men det här var ju cupen, tänker ni? Tomayto, Tomahto.
Elefanten i rummet: Helsingborgs IF håller på att balla ur. För några veckor sedan anordnades ett supporterkontrakt, som vi tidigare sågat här i Megafonen. Nu, efter Helsingborgs viktiga semifinal-vinst i derbyt mot MFF förbjöd klubben spelarna att tacka sina fans efter matchen. För att några använt bengaler. Oavsett vad man tycker om pyroteknik, så väljer Helsingborg återigen, med Paul Myllenberg i spetsen, att gå fel väg. Kommunikation och öppenhet är vägen till ett bättre förhållande. Inte avståndstagande. Det finns ungefär exakt 0 exempel på när sådana sanktioner lett till något bra. Men ett tiotal i modern tid då det endast försämrat situationen. Pauls ord efter matchen speglar både hans insyn i supporterkultur (som han ändå väljer att fördöma) och hans vision väldigt väl:
Upplever du att det var en stökig match på läktaren?
– Nja, jag satt med affärskunder hela matchen så jag vet inget om huruvida det har varit stökigt, men det är inga rapporter som jag har fått.
Citat:
– Det är klart att städerna ligger nära varandra, men sen är det Elfsborg vi snackar om, inte AIK eller Malmö. De har haft framgångar de senaste åren och det brukar vara bra matcher, men det är inte en match av samma dignitet som när vi möter AIK.
IFK:s Bjärsmyr svarar på Andreasson och Elfsborg som inför mötet mellan de två klubbarna gör ett försök att hävda en rivalitet. "Det är vårt derby", har Elfsborg annonserat och tryckt på att man vill visa att man är storebrodern och inte den lille från landet. Bjärsmyrs ord gör IFK till något större än att vara storebror till Elfsborg. De är styvfadern som inte ens vill erkänna sin vårdnad.