Gästkrönika: Uppskatta VÅR Allsvenska
Gästkrönikören Calle Sjögren ger sin syn på läget i Allsvenskan. Följ gärna Calle på twitter: @Calle_Sjogren.
Den sportsliga nivån är inte mycket att skryta om. Men när 43 713 åskådare bestämmer sig för att ta sig till Solna en måndagskväll och titta på Europas 20:e bästa liga, då finns det mycket mer än kvalitén på fotbollen att ta hänsyn till. Vi har en fotbollsallsvenska som vi ska vara stolta över och inte minst uppskatta. För man ska uppskatta det som uppskattas bör.
Vi kliver nu in i en sista omgång som är helt avgörande. Malmö FF är som vanligt inblandande, men för omväxlingens skull är det inte det skånska laget som har möjlighet att lyfta bucklan. I år har dem bara möjlighet att forma utgången. Istället är det två kamrater som står redo i startblocket inför den sista omgången, IFK Norrköping & IFK Göteborg. Numera får vi ofta sluttabeller där lag är placerade efter hur mycket pengar de har, i vår allsvenska kan man nå framgång på andra sätt. Årets upplaga är ett bevis på det.
På förhand hade nog varenda betraktare tippat Malmö FF som vinnare av Allsvenskan 2015. Mot alla odds hade varenda betraktare fel. Visst, att IFK Göteborg är med i racet om ett SM-guld är inte speciellt förvånande. Att deras namne från Norrköping är med ända in i den 30:e omgången är desto mer förvånande, och framför allt imponerande. I Sverige har vi en regel där varje förening minst måste ha 51 % av rösterna inom ett idrottsaktiebolag, alltså röstmajoritet. Det betyder att det är förbjudet för en enskild ägare att köpa en hel förening och injicera massor kapital i klubben. Kanske är det därför Allsvenskan bara är den 20:e bästa ligan i Europa. Men det är bland annat dem där 51 % som gör det möjligt för ett otippat lag från Norrköping att genom sportslig skicklighet, taktiskt flexibilitet och lite tur kunna vinna Allsvenskan 2015. Det är det där procentantalet som gör att det fortsatt går att identifiera sig med vad som sker inom Allsvenskan, något som försvinner mer och mer när vi blickar ut mot de övriga europeiska kontinenterna. En av anledningarna till att Allsvenskan är så fin som den är, är mycket tack vare dem där 51 %.
Att Sverige, ur ett fotbollssportsligt perspektiv är efter många andra ligor sett till kvalité är inget man kan blunda för, även om den sportsliga nivån är på uppåtgående. Men trots det har vi i år sett ett nytt publiksnittsrekord över en hel säsong (hatten av, Hammarby), och det finns mycket mer än det som sker innanför de vita linjerna att glädjas åt. Vi kan inte heller blunda för att vi har en publik som är motsatsen till den sportsliga kvalitén. Vi har en allsvensk publik som är toppklass. Den svenska läktarkulturen präglas av en stolthet, en passion och en kärlek till klubben man supportar som är svår att få tag i. Det är något vi ska vara väldigt rädda om och behålla så intakt som möjligt. Ibland händer det att jag flyger över till de brittiska öarna för att åskåda den engelska fotbollen. När jag sitter på Emirates Stadium saknar jag ett Norra stå, när jag sitter på Craven Cottage saknar jag ett Curva Nordahl. Även om den fotbollen är mycket bättre sett till kvalité finns det numera delar som saknas. Delar som Allsvenskan kan erbjuda, det tack vare att den svenska högsta ligan fortfarande är mer av en fotbollsliga än en produkt. Jag vill gärna behålla det så här.
Allsvenskan har också flera derbyn som gör att vi kan klappa oss på bröstet. Utländska åskådare tillika experter rankar stockholmsderbyna som några av de häftigaste upplevelserna man kan stöta på i samband med fotboll. Nu är jag tjatig, jag vet, men detta trots att den sportsliga nivån är långt ner i den europeiska fotbollens näringskedja. Dessa är derbyn innehåller mäktiga tifon, engagemang, passion, kärlek, hat. I stort sett alla känslor och estetik som går att hitta. Det är något jag värderar väldigt högt. För mig gör det inget att matchernas avsparkstid skjuts upp några minuter på grund av bengaler. Jag älskar pyro. Jag förstår helt och hållet de åskådarna som avskyr pyrotekniken i samband med fotbollsmatcher. Men jag ser det numera som en del av den svenska läktarkulturen och jag vill gärna behålla det så här, precis som det är.
När vi i andra delar av det svenska samhället stöter på oroligheter oftare än innan så får man en klump i halsen. Men tittar man på den svenska fotbollen vi kan i alla fall stoltsera med en högsta liga som är vacker. En fotbollsliga som välkomnar och accepterar alla, på och utanför planen. Jag kan hantera det faktum att Sverige är långt efter övriga Europa sett till sportslig kvalité eftersom jag gillar det vi har så mycket. Ett tips från mig till dig är alltså: Uppskatta det som är mitt framför din näsa, uppskatta Allsvenskan. Det är en fotbollsliga som förtjänar uppskattning.