Inför Guldskölden: Intervju med Sportbladets Oskar Månsson
Oskar Månsson om mediaklimatet, utmattningsdepression och handgranatskrönikor.
Nomineringarna till Guldskölden, SvenskaFans pris till landets bästa sportjournalister, är i full gång. I den här intervjuserien tänkte vi sätta strålkastarljuset på några sportjournalister som kanske inte är de största i Sverige just nu, men som är värda att lyfta fram.
Sportbladets Oskar Månsson har snabbt vuxit till en populär journalist bland läsarna. Med inriktning på stockholmsfotbollen och supportrarna ger han något som många läsare saknat: en inblick i klubbarna och supporterkulturen.
Men är det något Oskar själv vill lyfta fram så handlar det om något långt från Friends Arena eller Tele2 Arena.
– Mitt reportage från Qatar om VM 2022. Det är ingen nyhet att gästarbetarna jobbar under fullständigt vidriga förhållanden, men jag ville fördjupa bilden för en svensk publik. Dessutom fick jag till ett slags konfrontation med VM-organisationen, vilket inte är så lätt, de lyckas dribbla bort nästan alla. Reportaget hade jag tänkt på länge och efter mycket tjat fick jag till sist godkänt att åka till Doha i några dagar. Jag gjorde allt själv från början till slut, jag till och med plåtade trots att jag är en ytterst medelmåttig fotograf. Samtidigt var det ganska obehagligt att vara där, VM-organisationen försökte stoppa citat och hindra mitt arbete, och tonen var rätt hotfull. I efterhand bidrog det till att storyn blev bättre och mer dramatisk, men att det kan gå illa i Qatar fick vi ett exempel på i veckan när två tyska journalister arresterades och fråntogs allt material. De skulle göra ungefär samma sak som jag, fast för tv. Jag fick också hel del uppmärksamhet för reportaget om Djurgårdens tifoförberedelser inför derbyt mot Hammarby, men det var faktiskt ganska lättjobbat. När jag väl fick tillträde var det bara att följa med och skriva vad jag såg och hörde.
Årets sportsliga höjdpunkt (2014/2015)?
– Som fotbollsdåre måste man ju nästan säga VM-finalen och Mario Götzes förlängningsmål. Att på en sekund förstå att ögonblicket kommer att leva i hundra år framöver…det är något väldigt speciellt. Annars håller jag mig gärna på hemmaplan och bevakar allsvenskan. Förra årets start med ett dödsfall under premiärhelgen var naturligtvis en fruktansvärd tragedi, men den rannsakan och våg av kärlek som följde kommer jag alltid bära med mig. Minnet är kort i den här världen, men förhoppningvis så kom det något långsiktigt gott ur det hemska.
Yrket sportjournalist är det många som drömmer om. Tanken att få arbeta nära sina favoritsporter kittlar nog de flesta sportdårar, men det finns också en baksida när arbetsbördan blir för tung. Något Oskar Månsson själv fått erfara.
– Det bästa är att det är ett kul jobb, kort och gott. Du får i bästa fall resa mycket och göra varierade grejer. Själv brinner jag för reportage och fördjupande journalistik men ibland kan det vara skönt att göra mer lättsamma saker eller dra meningslösa anekdoter i en podd som omväxling. Det sämsta är stressen och pressen. Så länge arbetsbelastningen är under kontroll är det lätt att bli stimulerad, men det kan snabbt gå åt andra hållet. Jag fick själv uppleva det när jag drabbades av en utmattningsdepression i höstas, då var jag sjukskriven i tre månader utan att ens att vara nära att kunna jobba. Alla som har egen erfarenhet av tillståndet vet att det inte är någon lek. Förhoppningsvis har jag och mina chefer fått en tankeställare som innebär att jag aldrig riskerar att hamna där igen.
Hur ser du på mediaklimatet 2015?
– Kaotiskt om man ser till arbetsförhållandena. Branschen går igenom en omvandling där ägarna famlar efter betalningslösningar i den digitala världen, vilket innebär kortsiktiga beslut och hårt tryck på de nya journalisterna. På så sätt är det rätt deppigt för stunden måste jag säga. Vad gäller innehållsmässiga trender är jag inte rätt person att uttala mig, men ett specialintresse som jag har engagerat mig i är hur fotbollssupportrar beskrivs i media. Där tycker jag att utvecklingen länge gått åt rätt håll – från en demoniserande, överdriven bild till en mer saklig och nyanserad – men på slutet har det dykt upp ett par granskningar och handgranatskrönikor med ett oerhört tonläge.
Vad skulle det betyda för dig att vinna någon av kategorierna i Guldskölden?
— Att jag får löneförhandla! Nej, det lär inte hända. Jag skulle kanske, kanske kunna konkurrera som årets reportageskribent om det funnits ett sådant, men nu ligger jag nog en bit efter elefanterna i samtliga kategorier.
Finns det någon sportjournalist du skulle vilja lyfta fram?
— Det blir ju lite vibbar av vänskapskorruption, men Simon Bank har varit landets bästa krönikör i tio år i mitt tycke. Annars finns det förstås många att lyfta fram, det är svårt att välja ut namn. Men generellt gillar jag när någon hittar ett nytt tilltal inom en etablerad genre. Elena Lövholm som SVT-bloggare och supporterpodden Radio Råsunda är två sådana exempel.
Om du fick bestämma din drömnyhet och drömrubrik, vad skulle det vara?
— We shall overcome – Polisen, SvFF och supportrarna röker fredspipa i Humlegården.
Så har Oskar Månsson röstat i Guldskölden
Årets sportkommentator: Anders Bjuhr, Viasat
Årets programledare: David Fjäll, SVT
Årets expert/bisittare: Erik Niva/Lasse Lagerbäck, Viasat
Årets sportkrönikör: Simon Bank, Sportbladet
Årets sportbloggare: Elena Lövholm, SVT
Årets sporttwittrare: Johanna Frändén, Sportbladet
Årets sportpodd: Radio Råsunda
Årets sporttjänst/app: Skadekollen.com
Årets sportjournalist: Simon Bank, Sportbladet
