Konstgräs är här för att stanna, vare sig du vill det eller inte
Det är märkligt det där med att skriva texter. Egentligen var tanken att jag skulle skriva ett par rader om årets bästa helg, den som av staten verkligen borde vara utlyst med röda dagar, men som vi får nöja oss med att kalla för “riktiga julafton”.
Det är alltid något speciellt med säsongspremiärer. Det är då allt hopp fortfarande finns, drömmar kan fortfarande slå in och än så länge har ingen blivit besviken. På ett sätt är det rätt märkligt, att Allsvenskan är som absolut bäst innan vi ens har spelat en enda minut. Samtidigt är det här som är själva essensen inom fotbollen, den som varumärkesstrateger så gnidigt profiterar på. Den där känslan av att allting är möjligt och ingenting är omöjligt.
Det skulle blivit en sådan där mysig, puttrig och trevlig text som bara skulle generera i en djävla massa likes. Så blev det inte riktigt. Nu ska vi ha ångest, som en viss regissör sade.
Av någon anledning började allt med att jag funderade kring den aldrig sinade gräsdebatten. Hur ser det egentligen ut 2021? Hur många lag spelar på gräs? Vilka spelar på hybrid? Hur ser det så kallade “gräsnettot” ut efter de lag som åkte ur i fjol gentemot de som gick upp?
Så jag började googla och kom fram till att det inte var mycket nytt under solen. Två gräslag (Helsingborgs IF och Falkenbergs FF) åkte ur medan två nya gick upp (Halmstad BK och Degerfors IF). Skiktningen inom serien är således oförändrad så till vida att exakt hälften av alla klubbar spelar på gräs och den andra halvan på balkongmattor, dock med den lilla inskjutningen att det är ett färre naturgräslag som lirar boll i landets högsta serie i år. Den omöjliga matematiken går ihop sig eftersom att Kalmar FF: s dyra skrytbygge, Guldfågeln Arena, numera har en hybridgräsmatta.
Det var då jag hamnade över ett mycket intressant dokument. En text som verkligen inte ser mycket ut för världen (ungefär som det här alstret, inga jämförelser i övrigt), med rubriken Utredning - Framtida planunderlag samt alternativ plantäckning på Guldfågeln Arena. Det här verket har den lika strama som sexiga ärendebeteckningen KFN 2019/0261 och är en utredning som Kultur- och fritidsnämnden i Kalmar har gjort. Den går att läsa in sin helhet på följande länk för den som har alldeles för mycket fritid (läs: jag är en av dem): LÄS HÄR FÖR OUMBÄRLIG BYRÅKRATITEXT
Det som är intressant med den här utredningen att den fastslår ett par saker inom debatten mellan natur- och konstgräs som inte alltid varit så självklara, eller ens tagits upp för debatt. En viktig slutsats är att konstgräs som metod vare sig är billigare att installera eller att underhålla gentemot vanligt naturgräs. Snarare är relationen det omvända, att det naturliga är något billigare än det artificiella.
Åtminstone om vi bara tittar i pengar.
Börjar vi titta på nästa fängslande (ja, jag inser att jag har en sjukdom) uppslagspunkt är det verkningsgraden som är spännande. Enligt rapporten kan en naturgräsplan normalt användas mellan 150-200 timmar per år. Det innebär mellan 3-8 timmar fotboll per vecka under säsong. Detta att jämföra med en konstgräsplan som har en verkningsgrad på 1600-2000 timmar per år, eller 30-35 speltimmar per vecka. Även om utredningen fastslår att det är ungefär 30 % dyrare i drift med en konstgräsplan så är nyttjandegraden av en naturgräsplan bara en fjärdedel av den förstnämnda.
Så konkret och tydligt har jag inte sett på den här frågan förut.
När jag ser de här siffrorna så pass tydligt som jag gör förstår jag varför kommunpolitikerna är mycket mer angelägna om att det skall vara konstgräsplaner på nybyggda fotbollsarenor. Argumentationen är verkligen inte svår att följa = För varje 90 min fotbollsmatch på riktigt gräs får du fyra matcher på konstgräs. Det är svårt att gå till val på att vilja ha riktigt gräs för stadens elitlag när de lika gärna kan bygga en stadion med det andra alternativet som även erbjuder mängder med timmars spel för barn och ungdomar, det vi kallar för breddidrotten.
Det finns givetvis mängder med invändningar mot konstgräs som inte är ekonomiskt relaterade. En av dem är den eventuella skaderisken, men enligt Centrum för Idrottsforskning är den klart överskattad. I nummer tre av deras Kort om idrottsforskning från 2013 (LÄS HÄR FÖR MUSTIG BIOLOGILEKTION) hänvisar de till studier som hävdar att de akuta idrottsskadorna, alltså plötsliga korsband som går av och dylikt, vare sig är fler eller färre än de på naturgräs. Det som däremot kan slås fast är att överbelastningsskadorna är fler och att det finns en risk för fler korta skador (de under fyra veckors frånvaro), men denna tendens verkar inte vara så rungande att det kan utesluta andra anledningar, så som att det snarare handlar om byta mellan olika underlag och klimat.
En annan faktor som ofta tas upp är att Sverige som fotbollsnation kommer att bli frånsprungna om vi fortsätter att spela på konstgräs. Men av resultaten på internationell nivå att döma verkar detta inte alls stämma. Claes Eriksson, utbildningsansvarig på Svenska Fotbollförbundet, gick 2015 ut och kallade alla konstgräsmotståndare för dinosaurier och att Sverige aldrig hade vunnit U21-EM 2015 eller tagit brons i U17-VM 2013 utan detta: LÄS HÄR FÖR SLAGKRAFTIGT FÖRSÄTTSBLADET TILL FRAMTIDA SVFF-KOMPENDIUM
Lägg därtill Sveriges sensationella plats i kvartsfinalen i VM 2018, där många av spelarna praktiskt taget varit uppfödda på konstgräsplaner, eller Östersunds framgångar i Europa League så verkar argumentet att naturgräs skulle garantera framgångar internationellt minst sagt vara tveksamt. Någonstans säger det sig själv också. När en själv var ung och spelade fotboll var försäsongsträningen, och därmed mängdträningen, betydligt mer sparsmakad. Hade vi tur fick vi spela på grus någon gång i februari / mars, idag kan ungdomar spela på ett underlag genom hela året som de dessutom kommer att använda även under säsong. Som träningsredskap är förstås konstgräset oslagbart.
Ett tredje argument mot balkongmattorna brukar handla om miljöaspekten. De granulat som finns på våra konstgräsplaner innehåller mikroplaster som med lätthet kan komma ut i naturen. Men även om de gör det måste vi nog ändå säga att mängden är försumbar gentemot andra miljöfaktorer (som vad vi stoppar i magen och vilka bilar vi kör), dessutom finns det lösningar som gör att det enklare att hålla dessa gummikulor kvar innanför fotbollsarenan istället för att de skall åka ut i grundvattnet.
Med det kan vi konstatera att det inte är billigare sett per träningstimme på naturgräs, att den akuta skaderisken inte är högre på konstgräs och att miljöaspekten troligtvis är kraftigt överdimensionerad. Vad finns det då egentligen kvar för de som förespråkar naturgräs?
Det många hävdar är att spelet blir totalt annorlunda mellan de olika underlagen. Att press- och duellspelet blir lidande och att bollen går för snabbt på konstgräs. Jag har personligen svårt att förstå argumentet. Är det verkligen någon som hellre ser tunga tryckare och vattniga glidtacklingar framför kvickt och precist passningsspel utförd av spelskickliga lag? Är det verkligen folk som går på fotboll främst för att få se ett hårt duellspel? Som köper en prenumeration på Dplay för att se röda kort?
Om något är min känsla att det fina passningsspelet är något som vi uppskattar betydligt mer och om konstgräset kan bidra till den utvecklingen tar jag emot den med öppna armar. Att sedan påstå att det blir radikalt olika sporter är givetvis en överdrift av monstruösa mått. Det är inte som skillnaden mellan ishockey och fotboll vi snackar om här. När Napoli besökte Elfsborg för ett antal år sedan gjorde syditalienarna slarvsylta av Boråsarna, trots att de knappt visste vad artificiellt gräs var. Skickliga spelare kan behärska spelet oavsett underlag.
Som jag ser det är det samma sak när spelarna går från en finklippt gräsmatta i Malmö till en åker i Värmland (sorry Vulkanerna, tog det bara som ett statuerande exempel, jag längtar efter att komma tillbaka till Stora Valla). I det fallet blir det givetvis också helt olika spel, men den distinktionen pratas det sällan om. Lägg därtill att de månaderna på året då gräsmattorna är som bäst ofta är uppbokade av allehanda mästerskap eller uppehåll, vilket gör att vi då inte ens utnyttjar naturgräset när det är som allra bäst.
Missförstå mig rätt här.
Självklart tycker romantikern i mig om gräs. Jag älskar doften av nyklippt gräs, den mjuka mattan och alla mönster. Det känns som att lukta på barndomen (nej, jag menar inte på fetischmässigt sätt, mer som lukten av ens första fotbollsmatch). Men jag är också en pragmatiker och inser att priset som en naturgräsplan kostar inte är värt det. Jag har full förståelse för kommunpolitiker som inte förstår varför de skall bränna miljonbelopp på en matta som klarar en fjärdedel så många timmar som alternativet. Att satsa på eliten snarare än breddidrotten är inget bra recept för att bli omvald, om vi säger så. Speciellt inte när det inte är garanterad framgång bara för att du råkar spela med riktiga grässtrån snarare än några konstgjorda.
Jag inser att detta är så långt ifrån PK att tycka som jag gör i den här frågan. En riktig fotbollsälskare SKA ju inte förespråka konstgräs. Och jag vill kanske inte stå Che Guevara-längst fram i ledet för att driva den här frågan. Men jag tycker att det finns så många viktigare frågor för svensk fotboll. Som jag ser det är denna debatt stendöd och med klar seger till konstgräs, låt oss istället diskutera annat som FAKTISKT betyder något.
Det finns egentligen bara två saker som kan öppna upp frågestunden igen.
Den ena är att klubbarna får bidrag som är öronmärkta till detta ändamål. Det är givetvis möjligt, men är det verkligen där pengarna skall läggas? Är det där de gör mest nytta? Ska vi plöja miljoner på att ha några elitmatcher på gräs när vi kan lägga dem på att ha fler avlönade instruktörer, utbilda fler föräldratränare och där i genom skola framtidens fotbollsspelare? Resurserna är inte obegränsade och då måste vi börja prioritera.
Ska vi verkligen gå på känsla istället för intellekt?
Med detta sagt finns det ett alternativ till, och det är att vi bryter upp 51 %-regeln och får in rika ägare som vill att det ser fint ut med fräscha mattor i TV. Men om det står mellan att ha lite riktigt gräs ett par månader om året eller att få behålla själen vet jag vad jag hade valt.
Vet du?