Oväntade övergångar vi minns – del IV
Det har blivit dags för den fjärde delen i artikelserien där vi minns tillbaka till svenskkopplade övergångar genom åren som stuckit ut från mängden.
Vi har nu kommit fram till den fjärde och tillika näst sista delen av den här artikelserien – åtminstone för den här gången. Det är inte omöjligt att den i framtiden återvänder om det kommer fortsätta bjudas på oväntade övergångar som involverar minst en svensk spelare eller klubb.
I dagens del inleder vi med att minnas tillbaka till när Finlands bästa spelare genom tiderna, med en bakgrund i bland annat Barcelona och Liverpool, kritade på för MFF. Avslutar gör vi med Linus Hallenius omdiskuterade flytt till Italien efter att ha gjort EN succéfylld säsong för Hammarby i superettan.
För dig som är intresserad av att läsa föregående tre delar finns de länkade i botten av den här artikeln.
* * *
Jari Litmanen – från Hansa Rostock till Malmö FF (juli 2005)
Trots att det börjar bli en herrans massa år sedan det begav sig är hans namn fortfarande ett av de största och mest respekterade inom svensk fotboll. Inte huvudsakligen för det han uträttade under sin tid i Sverige, utan för vad han hade åstadkommit dessförinnan.
Barcelona, Liverpool och Ajax var några av klubbarna som Litmanen hade representerat – varav han med de sistnämnda vunnit Champions League. Att han nu skrivit på ett kontrakt med de regerande svenska mästarna Malmö FF ansågs av förklarliga skäl vara astronomiskt stort och de himmelsblå supportrarna hade till en början svårt att tro på att det var sant.
Men sant var det och den finländske spelmotorn som hade börjat bli till åren skulle försöka hjälpa klubben att kvalificera sig för gruppspelet i Champions League. Det misslyckades han med och förutom ett fantastiskt frisparksmål är han bäst ihågkommen för sina många olika skador som höll honom borta från spel. Bland annat efter att ha träffats av en kapsyl i ögat samt trillat i trappan där hemma när han skulle hämta mjölk åt sin son.
Stig Töfting – från Århus till BK Häcken (januari 2005)
Ett halvår innan Litmanens intåg i svensk fotboll hade en annan profilstark spelare med aktningsvärda meriter anslutit. Detta då det danska råskinnet Stig Töfting skrivit på för BK Häcken, som rustade för den allsvenska återkomsten efter tre säsonger i superettan.
Töfting hade tidigare huserat i både Premier League och Bundesliga, samt noterats för över 40 landskamper. Men det var inte bara sina kvalifikationer i egenskap av fotbollsspelare som han gjort sig känd för. Hans liv utanför fotbollen var stökigt och om vi bara ska skrapa på ytan hade han förutom bekantskap med danska Hell Angels även suttit i fängelse. Häcken var väl medvetna om ”Töffes” kontroversiella livsstil men var beredda att ge honom chansen – vilket kostade en del då han ska ha erhållit den högsta lönen i hela allsvenskan.
Med nummer 99 på ryggen visade den då 35-årige mittfältaren var skåpet skulle stå då han inte drog sig för att smälla på i närkamperna. Det blev bara en säsong i Häcken för dansken, som hade och fortfarande har en väldigt stark aura av att kunna ha fyllt i att han studerat vid ”livets hårda skola” på Facebook. Men faktum är att han ofta beskrivits som en väldigt trevlig och godhjärtad människa – åtminstone av de som inte hamnat i bråk med honom.
Marcus Berg – från Panathinaikos till Al Ain (juni 2017)
Vi är nog många som fortfarande minns hur han fullkomligt öste in mål under U21-EM 2009 som gick av stapeln i Sverige, och hur han omedelbart benämndes som den ”nye Zlatan”. Efter braksuccén skrev han på för Hamburg och det dröjde inte länge innan han gått från att vara stekhet till iskall.
Fyra jobbiga år senare hade det blivit dags att lämna eländet i Tyskland bakom sig och ny klubbadress blev Panathinaikos där han hoppades på en nystart. Redan i premiären hittade han nätet och anfallaren fortsatte vräka in mål under sina fyra säsonger i Grekland, där han under den sista kammade hem skytteligan.
Berg hade vid det här laget hunnit bli 30 år gammal, men ryktades ändå vara på väg till en större liga efter sina bedrifter med Panathinaikos. Därför kom det lite som en chock när det stod klart att han undertecknat ett avtal med Al Ain, hemmahörande i Förenade Arabemiraten. Men det är fullt förståeligt att pengarna lockade och utan att ha den minsta insikt i hans privatekonomi har han troligtvis framtiden tryggad efter sina två år där.
Sam Larsson – från Feyenoord till Dalian Professional (februari 2020)
Med sin snabbhet och bländande teknik slog han igenom med dunder och brak för IFK Göteborg – vilket fick Heerenveen att öppna upp plånboken. Framgångarna fortsatte även på holländskt territorium och plötsligt hade han genomfört sin landslagsdebut.
Efter tre stabila säsonger där hans utvecklingskurva pekat spikrakt uppåt hängde ett klubbyte i luften. Benfica hade visat intresse och likaså Metz, men det blev varken Portugal eller Frankrike för svensken. I stället blev han kvar i Holland, men skiftade från Heerenveen till de regerande mästarna Feyenoord där han omgående fick känna på spel i Champions League mot både Manchester City och Napoli.
Larsson spenderade sammanlagt två och ett halvt år i Rotterdam där han blandade och gav, utan att på något sätt och vis gå under isen. Till mångas förtret var det ytterst sällan han fått chansen i landslaget och kanske var det en av faktorerna som låg bakom hans överraskande beslut då han för snart ett år sedan valde att gå till Kina – blott 26 år gammal. Där fick han vänta på att debutera till i somras eftersom all fotboll i Kina hade stoppats på grund av coronavirusets framfart. Men betalt lär han ändå fått, och det rejält.
Linus Hallenius – från Hammarby till Genoa (augusti 2010)
För inte ens två veckor sedan blev det klart att Hallenius återvänder till GIF Sundsvall nästan tolv år sedan han lämnade den norrländska föreningen för att gå till Hammarby, där han efter några trevande insatser slog igenom med dunder och brak efter att man degraderats till superettan.
Anfallaren var glödhet och noterades för sanslösa 18 mål på 23 framträdanden under sin första hela säsong. Intresset för honom spred sig snabbt och det hela vägen till Italien där Genoa efter struliga förhandlingar valde att slå till strax innan sommarens övergångsfönster bommade igen. Hammarbys ekonomi var svajig efter nedflyttningen och det var välbehövliga slantar som trillade ner i kassakistan. Dessutom kom man överens med Genoa om att behålla målsprutan säsongen ut.
Den stora frågan många ställde sig var om Hallenius verkligen var redo för Serie A då det är en enorm nivåskillnad jämfört med superettan. När han anlände till Italien gjorde han det skadad och fick spendera den första tiden med rehabilitering. Väl återställd skickades han omgående ut på lån till Lugano i den schweiziska andraligan och det var först över två år sedan han blev klar för Genoa som han fick debutera då han gjorde en halvlek mot Fiorentina – vilket också blev hans enda framträdande för klubben.
* * *
Läs gärna även:
Oväntade övergångar vi minns – del III
Oväntade övergångar vi minns – del II
Oväntade övergångar vi minns – del I