Så har det gått för spelarna som lämnade allsvenskan inför fjolårssäsongen

Vi har valt ut några av de intressantaste spelarna som inför den förra säsongen lämnade allsvenskan för spel utomlands och kollat upp hur det gått för dem.

Vinter börjar bli till vår och det är nu inte många veckor som återstår innan det blivit dags för den allsvenska fotbollen att återvända till våra liv.

Som en uppladdning inför den nya säsongen har undertecknad bläddrat i arkivet och sett efter vilka spelare som inför den föregående säsongen lämnade allsvenskan för att testa sina vingar utomlands. Nu har det blivit dags att redovisa hur det gått för tio stycken av dem drygt ett år efter deras sorti.

* * *

Marcus Danielson – från Djurgården till Dalian Professional
Succén lät inte vänta på sig för Danielson i Djurgården, som under sin andra säsong i klubben var en av grundstenarna till att man titulerades svenska mästare. Detta gjorde han med lagkaptensbindeln runt vänsterarmen och som ett kvitto för sina många fantastiska insatser belönades han med att bli uttagen och få debutera för det svenska landslaget.

Trots att han hunnit bli 30 år gammal fanns det intresse för hans tjänster utomlands och i slutet av februari stod det klart att kinesiska Dalian Professional köpt honom. Affären landade på en bit över 50 miljoner kronor – vilket gör honom till Djurgårdens största försäljning någonsin. Något som sportchef Bosse Andersson hyllades för.

Det skulle dock visa sig bli en mycket tuff tid som väntade i Kina. Coronavirusets framfart gjorde att säsongen ställdes in och det var först till sommaren som Danielson fick debutera för sitt nya lag – vilket han gjorde genom att skriva in sig i målprotokollet. Det var en av få saker att glädja sig över, då han utanför planen tvingades spendera tiden på ett hotell tillsammans med sina lagkamrater.

Flytten är dock inget han ångrar, utan har i intervjuer sagt att han lärt sig mycket och att han nu vet att han är kapabel att klara av vad som helst. Så även om det säkert finns en och annan anhängare till Djurgården som drömmer om en återkomst för Danielson lär det dröja ett tag innan han återvänder till svensk fotboll.

Oscar Linnér – från AIK till Arminia Bielefeld
Efter att på allvar slagit igenom och etablerat sig som förstemålvakt i AIK kände Linnér att det var dags att ta nästa steg i karriären. Valet föll på Arminia Bielefeld, som vid den här tidpunkten huserade i den tyska andraligan.

Det som med största sannolikhet fick 24-åringen att skriva på för Bielefeld var att deras målvakt Stefan Ortega satt på ett utgående kontrakt som han inte ville förlänga. Således var tanken att svensken till nästa säsong skulle ta över som nummer ett mellan stolparna. Men bara ett fåtal veckor efter att övergången trätt i kraft stod det klart att Ortega girat 180 grader och undertecknat ett nytt kontrakt.

Bielefeld tog som bekant steget upp till Bundesliga och kämpar med näbbar och klor för att hålla sig kvar i den tyska fotbollens finrum. Detta med Linnér bosatt på bänken, som ännu väntar på att få genomföra sin debut över ett år sedan sin ankomst.

Under vinterns övergångsfönster spekulerades det om att han var på väg bort, men någon flytt blev aldrig av och han lär därmed bli kvar i den tyska klubben säsongen ut.

Sebastian Eriksson – från IFK Göteborg till Genoa
Det var i IFK Göteborg som karriären tog sin början för Eriksson och har hela tiden funnits där som en trygg plats att återvända till när det inte velat sig under de olika utlandsäventyren han testat på under årens gång.

Men trots att han kommit tillbaka till Blåvitt bara ett år tidigare – efter en mindre lyckad sejour i Grekland – valde han att tacka för sig när Genoa hörde av sig. En återkomst till Italien lockade helt enkelt och han såg det förmodligen som en sista chans till en sväng utanför Sveriges gränser då han börjat komma upp i ålder.

Tiden i den italienska hamnstaden blev dock inte som mittfältaren tänkt sig. Fotbollsmässigt blev det inte så mycket som en minuts speltid och utanför planen blev han i och med pandemin isolerad i total ensamhet under tre månaders tid. Så när det korta kontraktet som var skrivet under resterande del av säsongen löpte ut tog han sitt pick och pack och återvände hem till sitt älskade IFK Göteborg.

Simon Skrabb – från IFK Norrköping till Brescia
Under den första halvan av januari förra året lät IFK Norrköping meddela att man kommit överens med Brescia om en försäljning av Skrabb. Den italienska klubben hade fått upp ögonen för finländaren och beslöt sig för att mitt under brinnande säsong slanta upp närapå 30 miljoner kronor för hans tjänster.

Brescia huserade vid den tidpunkten i Serie A där man slogs för sin fortsatta existens i den italienska högstaligan. Skrabb fick under våren en del speltid och skötte sig helt okej, men kunde inte förhindra klubben från att gå en nedflyttning till mötes då man slutade näst sist i tabellen.

Trots en del förändringar i truppen under sommaren blev mittfältaren kvar och fick göra några inhopp under inledningen av den nya säsongen. Det hann dock inte gå lång tid innan oturen grinade honom i ansiktet då han åkte på en skada som höll honom bort från november fram till början av februari. Sedan dess har han fått starta ett par matcher samt gjort några kortare framträdanden under ledning av Pep Clotet Ruiz – som är klubbens femte (!) tränare den här säsongen.

I samma veva som 26-åringen tillfrisknat från sin skada dök det upp rykten om att en återkomst till allsvenskan kan vara aktuellt då Häcken funderar på att låna in honom. Skrabb är i behov av regelbunden speltid i och med att han har ett kommande EM att tänka på för sitt Finland och är troligtvis öppen för ett miljöombyte då tillvaron i Brescia är allt annat än stabil. Dock är frågan om det blir någon flytt till Hisingen då det den senaste månaden varit tyst kring honom.

Paulinho – från BK Häcken till Hapoel Beer Sheva
Brassen hade spenderat de fem senaste säsongerna i Häcken där han växt fram till en av seriens mest pålitliga målskyttar. Men nu var det dags för parterna att gå skilda vägar då Paulinho undertecknat ett avtal med israeliska Hapoel Beer Sheva.

Det var ett tårdrypande farväl som utspelade sig på Bravida Arena där Paulinho stod i klacken och efteråt beskrev hur det var som att separera från ett äktenskap när det nu stod klart att hans tid i klubben var till ända. Men han lovade att komma tillbaka och var tydlig med att hans stora dröm var att avsluta karriären i Häcken.

Bara ett fåtal månader efter flytten till Israel sipprade det ut nyheter om att kontraktet med Hapoel Beer Sheva brutits och att anfallaren stod utan klubb. Detta utan att ha spelat en enda minut för sitt nya lag. Häckens sportchef Sonny Karlsson fick frågan om det var aktuellt med en återkomst, och svarade att det alltid finns en plats för Paulinho och att lojalitetskänslan mellan klubben och brassen är stor.

Således lär det kommit som ett rejält knivhugg i hjärtat när det kort därefter visade sig att 34-åringen skrivit på för Hammarby. Där var han tilltänkt som ersätta till Nikola Djurdjic och gick kaxigt ut med att Bajen var redo för guld. Men framgångarna uteblev – både för den grönvita klubben och Paulinho själv. Tre fullträffar var allt han mäktade med och besvikelsen var givetvis stor. Så pass att han efter säsongen sade sig ha funderat på att sluta med fotbollen då han även utanför planen haft ett tungt år.

Tom Pettersson – från Östersund till FC Cincinnati
Från Trollhättan till Cincinnati – med stopp i Åtvidaberg, Leuven, Göteborg och Östersund. Det är så Petterssons resa sett ut då han efter säsongen 2019 bestämde sig för att ge sig i kast med sitt andra utlandsäventyr under karriären.

Försvararen hade varit kapten i Östersund, men kände att det var dags för en ny utmaning och lämnade därmed den jämtländska klubben för ett liv bland ”the flyover states” då han kritade på för FC Cincinnati inför deras blott andra säsong i MLS.

Tillvaron på andra sidan Atlanten kunde fått en bättre start då 30-åringen drog ljumsken under första veckan på försäsongen, vilket gjorde att han blev borta en månad. Därefter slog coronaviruset till med full kraft och säsongen stoppades efter bara två omgångar. Men när fotbollen väl var tillbaka hade Pettersson hunnit tillfriskna och spelade majoriteten av matcherna som ordinarie mittback. Cincinnati slutade dock tvärsist i den östra konferensen och kan bara hoppas på att saker och ting går bättre under årets säsong som drar igång i mitten av april.

Mohamed Buya Turay – från Djurgården till VV St. Truiden
Målen duggade tätt för anfallaren från Sierra Leone som med sina femton fullträffar
kammade hem skytteligan och såg till att Djurgården för första gången sedan 2005 kunde tituleras svenska mästare.

Buya Turay hade lånats in från belgiska VV St. Truiden och var väldigt tydlig med att han inte under några omständigheter som helst ville återvända dit. Men trots flertalet försök att övertala Djurgården om att behålla honom blev han tvungen att åka tillbaka. ”Blåränderna” ansåg sig nämligen inte ha tillräckligt med kapital för att köpa loss guldhjälten.

Väl tillbaka i Belgien fortsatte de tidigare motgångarna att ta vid och det blev aldrig några framträdanden då säsongen i och med pandemin avslutades i förtid. Under våren började det florera rykten om hans framtid, där han bland annat placerades i Rangers. Men under sommaren såldes han i stället till kinesiska Hebei FC där han åter fått spela fotboll och noterats för en del mål.

Anton Salétros – från AIK till FK Rostov
Drygt ett halvår efter att ha tackat för sig i AIK och flyttat till Ryssland för spel med FK Rostov var Salétros tillbaka i den gulsvarta huvudstadsföreningen. Mittfälten hade inte fått det att stämma fullt ut under sin ryska sejour där han mestadels suttit på bänken och hoppades nu få fart på karriären på hemmaplan.

Speltid fick han gott om under våren och det kändes därför fullt naturligt att klubbarna kom överens om att förlänga lånet säsongen ut, där han in i det sista var med och kämpade om att försvara guldet. Men det blev i stället som bekant stadsrivalen Djurgården som lade vantarna på Lennart Johanssons pokal och 24-åringen fick återvända till Ryssland utan någon medalj runt halsen.

Det blev dock ingen långvarig vistelse där då han i mitten av februari lånades ut på nytt. Den här gången till Sarpsborg 08 där han än i dag är kvar då den norska klubben i höstas valde att göra övergången permanent.

Dino Islamovic – från Östersund till Rosenborg
Det var inte alla som var helt tillfreds när Rosenborg på annandag jul meddelade att man gjort klart med Islamovic. Anfallaren ansågs inte vara tillräckligt bra för den norska storklubben, men han skulle med tiden komma att tysta sina tvivlare då han sammanlagt mäktade med fjorton mål under sin debutsäsong.

Detta har gjort att rykten väckts till liv och under en period nu i år kopplades han samman med sin före detta klubb Malmö FF. De regerande mästarna förväntades länge ersätta Isaac Kiese Thelin inför den nya säsongen, och då pekades Islamovic ut som en av huvudkandidaterna.

I dagsläget är det dock inte mycket som talar för att en övergång är nära då MFF nyligen presenterade Antonio Colak. I stället väntas Islamovic bli kvar i Rosenborg där man hoppas han ska fortsätta skörda framgångar.

Tarik Elyounoussi – från AIK till Shonan Bellmare
Efter en tids spekulationer blev det slutligen officiellt att Elyounoussi gjort klart med AIK. En prestigevärvning menade många och nog levererade norrmannen som under en period var glödhet där han noterades för åtta mål på fem matcher – vilket i slutändan gjorde att han vann den interna skytteligan.

Det var dock inte allt som var frid och fröjd. Mot slutet av säsongen riktade han kritik gentemot klubben då han menade på att truppen var för tunn, vilket var den stora anledningen till att man inte höll hela vägen i guldstriden. Därtill var han inte helt nöjd med att han enligt sig själv fått chansen på topp på tok för sällan.

Trots förhandlingar kom Elyounoussi och AIK inte överens om ett nytt kontrakt och vid årsskiftet lämnade han föreningen. I början av det nya året begav han sig österut och närmare bestämt till Japan för att skriva på för Shonan Bellmare.

Föga överraskande gjorde pandemin att 33-åringen fick en turbulent början på sitt japanska äventyr. Dock säger han sig trivas som fisken i vattnet på andra sidan jordklotet och några hårda känslor har han inte gentemot AIK – utan tvärtom känner han fortfarande starka kopplingar till klubben och utesluter inte en återkomst i framtiden.