Svenska fotbollsfamiljer vi minns
Undertecknad har granskat historieböckerna och slutligen valt ut de tolv mest notabla svenska fotbollsfamiljer som i hans ögon sticker ut från mängden.
Under gårdagen skrev undertecknad om några av de mest välkända brödraparen i världen och tänkte fortsätta på det temat – men i dag med fokus enbart på Sverige. Dessutom handlar det inte endast om syskonpar, utan även om hela familjer.
Personligen var familjen Andersson bestående av Roy, Patrik och Daniel samt den småländska brödratrion Elm de första som dök upp i huvudet hos mig. Men det finns så många fler notabla svenska fotbollsfamiljer och här nedanför har jag listat de tolv som i mina ögon sticker ut lite extra.
Roy, Patrik och Daniel Andersson
Pappa Roy tillhörde Malmö FF under hela sin karriär och var en del av det lag som 1979 stod för den enorma bragden då man tog sig till final i den dåvarande upplagan av Champions League. Därtill gjorde han 20 landskamper för landslaget och 1977 tilldelades han Guldbollen.
Hans stora fotbollstalang fördes vidare till sönerna Patrik och Daniel, som båda har imponerande karriärer i bagaget. Likt sin pappa inledde och avslutade de karriären i MFF men däremellan hann de med spel utomlands, där Patrik representerade storklubbar som Bayern München och Barcelona medan Daniel spenderade sex år i Italien. Givetvis har de även ett stort antal landskamper på meritlistan och det är bara till att lyfta på hatten för den unika familjen Andersson och deras makalösa bedrifter.
David, Viktor och Rasmus Elm
Föga överraskande riktades allt rampljus mot brödratrion när de 2008 var med och vann Kalmars första och enda SM-guld någonsin. Därefter inledde samtliga sina proffskarriärer utanför Sveriges gränser där David gick till England medan Viktor och Rasmus flyttade till Holland. Sju år efter guldet återförenades de i Kalmar, men det blev aldrig någon ny sensationell titel att fira.
I dag är det endast mellanbrodern Viktor som fortfarande är aktiv då David lade skorna på hyllan för två år sedan medan Rasmus nyligen tvingades avsluta karriären på grund av återkommande hälsoproblem. Den sistnämnde var stundom riktigt vass och hade förmodligen kunnat nå än högre höjder om det inte vore för hans åkommor. Spel i landslaget blev det dock, vilket även Viktor fått känna på medan David aldrig blev uttagen.
Thomas och Andreas Ravelli
När namnet Ravelli kommer på tal tänker majoriteten per automatik på Thomas Ravelli, den legendariske burväktaren som gjorde sig mest känd under VM 1994. Det många glömt bort eller inte vet är att han har en tvillingbror som även han representerade landslaget och var en stabil spelare i Allsvenskan. Andreas var dock till skillnad från Thomas utespelare och spelade mittback i bland annat Öster och IFK Göteborg. Hos de sistnämnda hade Thomas större lycka och spenderade åtta år där till skillnad från Andreas, som lämnade efter två säsonger för att återvända hem till Småland igen.
Familjen Hysén
Just fotbollsspelare är kanske inte det första epitetet som dyker upp när man tänker på Glenn Hysén, men faktum är att han har en fantastisk karriär bakom sig och var under en period landets bästa spelare. Förutom hans många fina framträdanden i landslaget tillhörde han Liverpool, Fiorentina och PSV Eindhoven – men har även en stark koppling till IFK Göteborg då han spelade där under klubbens största framgångsera. Det var också i ”Blåvitt” som Tobias, den äldste av Glenns tre söner, spelade större delen av karriären och även han nådde hela vägen till landslaget. Det gjorde varken Alexander eller Anton, men båda har tillhört BK Häcken. Lite lustigt är att alla fyra spelade på olika positioner då Glenn var mittback, Tobias anfallare, Alexander målvakt och Anton offensiv ytterback.
Magnus och August Erlingmark
När vi ändå är inne på IFK Göteborg måste jag ju nämna far och son Erlingmark. Pappa Magnus var unik i det att han hanterade att spela både försvarare, mittfältare och anfallare. Under elva års tid företrädde han IFK Göteborg och vann där fyra SM-guld – och än i dag anses han vara en av de främsta spelarna som någonsin representerat föreningen. I sitt prisskåp har han även en VM-bronsmedalj från 1994 även om han inte gjorde mer än ett fåtal minuter i mästerskapet.
Sonen August, 21 år gammal, har relativt nyligen påbörjat sin karriär men är redan en viktig pjäs i IFK Göteborg och spås gå en ljus framtid till mötes. Debuten i landslaget genomförde han under årets vinterturné och det ska bli spännande att se om han i framtiden lyckas bli ett kontinuerligt inslag i Blågult.
Ove och Niclas Kindvall
År 1966 tilldelades Guldbollen till Ove Kindvall, som hade öst in mål för IFK Norrköping innan han flyttade till Holland för spel med Feyenoord. Där vann han både den dåvarande upplagan av Champions League och ligan – samt blev utsedd till ligans skyttekung inte mindre än tre gånger på fem år. Avslutade karriären gjorde han i IFK Göteborg, även om det var Norrköping han återvände till efter sin sejour utomlands.
Sonen Niclas nådde aldrig samma höjder, men var en framgångsrik spelare hos AIK, Norrköping och Malmö FF. Dessutom fick även han testa på spel i ett annat land då han under två års tid tillhörde Hamburg. Sex landskamper blev det också, medan pappa Ove noterades för 43.
Henrik och Jordan Larsson
Henrik Larsson är en av landets i särklass bästa spelare i modern tid. Att göra mål var hans stora specialitet och det bevisade han inte minst i Celtic, där han fortfarande betraktas som en livs levande gud. Men även i Barcelona, Feyenoord och Helsingborg gjorde han stora avtryck – och givetvis även i landslaget. Titlar och utmärkelser har han i mängder, bland annat ett VM-brons och en Champions League-pokal för att nämna några. Han var helt enkelt en notorisk målskytt och kommer för alltid vara en av de största i den svenska fotbollshistorien.
Även Jordan har börjat visa tendenser på att veta hur man gör mål, efter en lite trög start på karriären. Sedan i somras håller han till i Ryssland och verkar bara bli bättre och bättre, så kanske det mest är en tidsfråga innan han börjar nå samma nivå som hans pappa – vilket vore ofattbart. Landslagsdebuten är åtminstone genomförd sedan ett par år tillbaka och i sin senaste skrev han för första gången in sig i målprotokollet.
Jonas och Simon Thern
Benfica, Roma, Napoli och Rangers var några av klubbarna Jonas spelade för under karriären. Mestadelen av den spenderade han utomlands, men det blev även några säsonger med Malmö FF hemma i Sverige. Kaptensbindeln bar han runt armen när han ledde Sverige till en bronsmedalj i VM 1994 och var under många år en nyckelspelare i landslaget.
Simon gjorde ett par säsonger i holländska Heerenveen och har fyra landskamper på meritlistan, men annars är det Allsvenskan han mestadels hållit till i och har där representerat fyra olika klubbar samt har varit med och vunnit tre guld. På senare tid har han blivit ansiktet utåt för psykisk ohälsa inom fotbollsvärlden där han belyst problematiken många anser vara tabubelagt.
Anders och Tobias Linderoth
Det börjar bli lite tid sedan Anders Linderoth var aktuell som fotbollsspelare, men under främst 70-talet var han en av Sveriges mest framstående då han 1976 mottog Guldbollen. Året därefter tackade han för sig i Öster och styrde skutan söderut till Marseille – där han gjorde tre säsonger innan han återvände hem till Sverige igen. 40 landskamper blev det allt som allt – vilket är färre än vad sonen Tobias kom upp i.
Tobias valde tidigt att lämna den trygga tillvaron i Sverige för att fortsätta sin skolning i Feyenoord. Faktum är att det inte blev mer än två säsonger i Sverige under hans karriär. I stället spelade han för norska Stabæk och danska FC Köpenhamn, men tillhörde även Everton och Galatasaray. När det kommer till landslaget var han länge en pålitlig kampspelare på mittfältet, men hade tråkigt nog stora skadebekymmer under främst de sista åren av karriären.
Gary och Daniel Sundgren
Osökt kommer jag att tänka på AIK när jag hör namnet Sundgren, och det finns en anledning till det. Förutom fem år i spanska Real Zaragoza var det endast AIK som gällde för Gary, som gjorde närapå 250 matcher för den svenska huvudstadsföreningen. Därtill fick han vid 30 tillfällen representera landslaget.
Sonen Daniel har även han en stark koppling till AIK och har aldrig hymlat om vilken klubb som ligger närmast hans hjärta. Sedan i somras tillhör han dock Aris i Grekland, men den dagen det blivit dags att återvända hem igen lär det bara finnas ett alternativ.
Martin och Marcus Olsson
Tvillingar är inte ett särskilt vanligt förekommande i fotbollsvärlden, men Sverige har ett par som fortfarande är aktiva och det är Martin och Marcus Olsson. Trots den starka kopplingen mellan dem har de endast spelat tillsammans i ett och ett halvt år då de båda tillhörde Blackburn Rovers. Dock har de spenderat den största delen av karriären på de brittiska öarna, där Martin varit snäppet mer lyckosam då han gjort flertalet säsonger i Premier League medan Marcus mestadels spelat i Championship. Även när det kommer till landslaget har Martin ett bättre facit med nästan 50 landskamper medan Marcus bara har två. För tillfället står båda utan klubb, men har under en tid varit aktuella för Helsingborg.
Familjen Nordahl
Sist men inte minst har vi familjen Nordahl. Sammanlagt var de fem bröder som alla spelade fotboll där Gunnar var den mest framgångsrika av dem, men även Knut, Bertil och Gösta hade karriärer som är värda att nämna. Bortsett från de något yngre tvillingarna Gösta och Göran spelade de övriga tre i Italien där Gunnar var en av världens bästa spelare under hans tid i AC Milan. Knut höll till i Roma medan Bertil var i Atalanta. Det finns så oerhört mycket att säga och skriva om bröderna Nordahl, så för dig som vill sätta dig in mer i deras liv och karriärer råder jag dig att införskaffa information via böcker och diverse hemsidor.
Gunnar fick en son vid namn Thomas, som även han hade en blomstrande karriär – även om han aldrig kom upp i samma nivå som sin pappa.