Ungefär så här hade jag tänkt om jag hette Janne Andersson
Jag har aldrig gillat färgen rött. Mmm, jag vet att det må låta som hyckleri då Alets IK har röda färger, men det är lite annat. Jag är född och uppvuxen i Alets IK. Det är lite som ett Stockholmssyndrom där jag inte hade någon egen vilja.
Och jo, jag vet. Jag var ju en sväng i Örgryte (ni vet, på den där tiden då folk trodde jag var slut). De har ju OCKSÅ röda färger.
Då kanske ni förstår varför färgen röd inte direkt bär med sig possitivah (skall uttalas med släpig halländska) associationer för min del.
Så var det där med de där djävla resultattavlorna. Röd mot svart bakgrund. De sticker, likt vassa moraknivar, rakt i genom folks medvetande på ett sätt som får dem att glömma viktiga saker som "processen". Hela djävla våren har jag försökt förklara att vi behöver tid, att saker kommer ta tid och att det är just tid som jag tycker mig ha förtjänat. Vad fan, jag har liksom tagit ett dassigt djävla lag till en kvartsfinal i VM, en åttondelsfinal i EM och vunnit en B-grupp i Nations League. Det är väl ändå värt något?
Men nä. Det står ju 4-1 på resultattavlan.
Asså (återigen, släpiga SSSSS här), jag fattar ju gången. Fyra raka förluster snackar man ju inte bort. Inte ens med lite munläder snackar man bort det. Jag fattar att det sticker ut, men folk har orimliga förväntningar. Jag menar, titta vad jag har att jobba. Victor får knappt spela i ett relativt dysfunktionellt Manchester United. Ludde lyssnar på Gerrad men får inte så mycket för´t. Sumpan gör vad han kan, men ja... Ni fattar. Och Hien är inte torr bakom örona. Kanske blir, vi får se. Lägg därtill att min bästa försvarsspelare INTE ENS VILL SPELA FÖR MIG (ja, jag fattar att jag DELVIS har bäddat för detta, men besides the point).
Helt ärligt, inte ens Joe Labero hade gjort en vit kanin av det där.
Det är förstås inga dåliga spelare, de gör vad de kan. Problemet är att kunnandet inte räcker när folk vill ha mitt huvud på ett fat.
Så är det där med media. Fy fan för dem asså (släp, släpetisläp). Allting gick ju så jädra bra när jag kunde köra på med mina grejer. 4-4-2, rakt positionsförsvar. Ordning och reda, pengar på fredag. Inte alltid så kul, men fick jobbet gjort.
MEN SÅ SKULLE NÅGON JOURNALIST PRATA OM ALL OUTNYTTJAD POTENTITAL SOM JAG ALDRIG ANVÄNDE!
Det var Kulan hit, Elanga dit, Foppa där och Isak här. Självklart bra spelare, men kan de verkligen försvara? Jag menar, nu när vi har en så pass svag backlinje, kan de vara ett ytterligare stöd?
Jag är ju inte den som är en populist, men i ett svagt ögonblick kände jag för att blidka. Jag menar, mot Norge och Slovenien måste vi ju kunna fixa biffen liksom, även med en B-uppställning. Ja, ni vet ju hur det gick sen och här står vi nu. Det knepiga är att jag någonstans trodde att de matcherna skulle visa folk att "bra lag byggs bakifrån", men om något har det gett dem MER vatten på sin kvarn. Att den modellen jag byggt upp under alla år är otillräcklig och måste bytas ut.
Det är lite som Einstein sade, att definitionen av dårskap är att försöka samma sak två gånger och förvänta sig ett annat utfall (var det verkligen Einstein?).
Och nu snackas det om avgångskrav. Och jag fattar inte! Vad ska jag göra annorlunda? Det är ju inte som att jag inte riktigt bett Ponne om ursäkt, eller att jag inte försökt laborera med det jag har. Men jag har ju vad jag har. Det går liksom inte att sminka en gris (eller jo, det går, men det blir obehagliga bygdegårdsminnen av det så låt oss gå vidare).
Jag står just nu med ett par talangfulla, men försvarsmässigt odugliga, fältare och forwards (tacka vet jag Larsson, Toivonen och Berg) och en svag backlinje. Det är ingen direkt fin fredagsdrink om vi säger så. Mer en häxblandning som du så snabbt som möjligt vill häva i dig och låtsas att det var en Dry Martini (shaken, not stirred, alltid velat säga det).
Så anmärker folk på att jag är stissig och "taggarna utåt". Tro fan jag är det, vem hade gjort det bättre?
Jag ser att någon flarne snackar om Rydström, men på riktigt. Karl´n vill ju inte lämna Kalmar och ärligt talat, han är ju inte beredd på den här nivån. Någon annan snackar om Norling, men det är ju lite hit and miss med den gubben. Stahre har fullt sjå med Blåvitt (om jag hade haft Berg i laget hade jag vunnit Allsvenskan, bara så ni vet). Henrik Larsson har ju inte direkt rosat marknaden.
Så, vad finns kvar?
Ni får nog dras med mig ett tag till, helt enkelt. Men ni behöver inte oroa er.
LITE possession (slääääp) kanske ni kan få på tisdag, i alla fall.
* * * * *
OBSERVERA
Denna text är ironisk och skall också läsas på det sättet. Jag har ingen djävla aning om hur Janne Andersson tänker, men hade jag varit honom hade jag nog tänkt något liknande ovan (minus släppigheten, vi från Hisingen släpar sällan). Ta det lite chill, skratta lite och fatta att ovan är skribentens tankar och ingen annans.