Lagbanner
Varför finns svensk fotboll?

Varför finns svensk fotboll?

För 10 år sedan var förbundet, Sef och RF tydliga med att 51%-regeln skulle bort. Svensk fotboll skulle försöka ge sig in i den moderna fotbollen och mer kulor hägrade. Där gick de dock bet och slopandet av medlemsdemokratin räddades vackert nog av – medlemsdemokratin – när vi supportrar fick klubbar och förbund att tänka om. Senaste åren har flera allsvenska föreningars årsmöten givit sina tjänstemän uppdraget att arbeta mot VAR. Igen har vi medlemmar av svensk fotboll demokratiskt pekat ut vägen vi känner är rätt. Men – stanna upp och tänk – om du fick drömma, vilken liga skulle vi då ha? Det är ju faktiskt du som bestämmer.

Vad är vi?
 
Ju snabbare Den moderna fotbollen accelererar ute i världen desto mer lär vi oss att uppskatta vad vi har på hemmaplan. Fotboll byggd på 51%-regeln med respekt för medlemmarna och supportrarna. Konsensus råder i Fotbollssverige om att det är vägen att gå – på bekostnad av framgång för de som är villiga att sälja sig till högstbjudande. Fotbollssupportrar runt om i världen tittar avundsjukt mot en liga där vunna pokaler i första hand är ett resultat av bra långsiktigt arbete från föreningen och inte en följd av investeringar från någon som vill sola sig i fotbollens glans. Lika många pokaler delas ut i svenska ligan som i den franska, men här görs det fortfarande på sportsliga grunder.
 
De flesta inom svensk fotboll är överens om att kulturen går före kommersen och står därför upp för medlemsdemokratin. Ändå är klubbarnas organisation Sef:s uttalade huvudfokus att: “Ge elitföreningarna ökade ekonomiska förutsättningar för elitfotboll med siktet inställt på internationella framgångar för svensk klubbfotboll i de av UEFA arrangerade europeiska cuperna.”
 
Men är det verkligen det vi tycker är viktigast? Samma organisation har byggt en fantastisk publikutveckling på insikten att: “… vara bäst i Sverige istället för sämst i Europa och vi kom till ett läge där allt fler tog sig an den svenska ligan. Det viktiga är att vinna i Sverige, snarare än att jämföra om man är bättre än Real Madrid. Det viktiga är stoltheten över våra lag och vår liga. Riktig fotboll för äkta supportrar…”
 
Jag tror Sef är väldigt rätt på det där. Sedan mitten på 90-talet har inget svenskt lag deltagit i europaspel med någon som helst möjlighet att vinna. Huvudmålet med deltagandet har varit att dra in pengar som man sedan kan använda för att vinna allsvenskan. Är det dessa resor till Uefas skattkammare som ska vara svensk fotbolls fokus? Jag tycker inte det. Jag tycker vi borde skifta fokus till det vi är bra på. Det vi kan bli bäst på. Enskilda klubbar ska såklart sikta på att vinna allt, men Sef som organisation bör ha ett mer hållbart fokus.
 
Vi har ju i och med 51%-regeln valt ett spår, varför inte fortsätta på den linjen? Istället för att vara en sämre version av mittenligorna i Europa skulle vi kunna göra något unikt.
Vi kan bli världens bästa liga på fotbollskultur. Vi kan bygga en liga för supportrarna, som utvecklas helt organiskt och hållbart. Med huvudfokus på att allsvenskorna som produkt ska bli så intressanta och tilldragande det bara går. Att så många svenskar som möjligt ska bli supportrar till en svenskt lag och känna sig som en del av Fotbollssverige.
 
Om vi fick drömma, vad skulle vi vara då?

Fotboll för alla?
 
Är målet att så många svenskar som möjligt ska ha ett svenskt favoritlag borde första steget vara att exponera allsvenskorna för så många som möjligt. De stora publikuppsvingen har kommit när först Fotbollskväll började visa matchsekvenser och senare Canal+ började sända matcherna i sin helhet. Exponeringen födde supportar.
 
Nu kostar det 349kr i månaden att se på allsvensk herrfotboll och 199kr att följa damallsvenskan. Detta är en enorm tröskel för många. Ska vi gissa att det iaf avskriver 50% av alla potentiellt nya supportar? Få av de inte redan invigda skulle köpa ett sådant abonnemang och tröskeln kommer strypa intresset över tid.
 
Varför inte sälja herr- och damallsvenskan för en fjärdedel av priset till SVT och nå mångdubbelt fler? Förra säsongen visade SVT damallsvenskan och hade ofta över 500.000 tittare, 5an visade ibland herrallsvenskan men sällan för fler än 100.000 och på Discovery+ är siffrorna ännu lägre. Fotboll är landets absolut populäraste sport och bredaste ungdomskultur – bygger man ett bra, modernt och lättillgängligt tv-format kring allsvenskorna finns en enorm potential. Många skulle få ett svenskt favoritlag istället för ett ute i Europa om det ekonomiska hindret var borta – om minsta motståndets lag ledde till allsvenskorna istället för Ronaldos instagram. Tipsextra gjorde en generation svenskar till supportar av engelska lag, hade Sef sålt 25 år av rättigheter till SVT så hade hundratusentals svenskar köpt allsvenska matchtröjor istället för PSG, Liverpool eller Barcas i generationer framöver.
 
SVT är bara ett exempel här, men skulle vara en trygg och bra partner över tid. Väldigt viktigt då att produktionen inte blir någon nostalgisk Tipsextra-kopia eller svennebanan-Vinterstudio. Det måste i så fall bli en produktion i framkant som når den yngre generationen.
 
Jämlik fotboll?
 
Om nu målet inte är att var tionde år lyckas skicka ut ett lag till en 30:de plats i CL – utan att skapa så intressanta och tilldragande allsvenskor som möjligt – så borde fördelningen av medel också viktas mot det målet. En styrka med allsvenskan har länge varit att den är så jämn att många klubbar har en realistisk guldchans och att Varberg fortfarande kan skrälla mot Malmö. Varför då inte göra fotbollen ännu mer jämlik och satsa pengarna på viktigare saker än att Malmö ska nå 50% av FCK:s omsättning?
 
Varför inte dela ut lika mycket pengar till alla lag i herr- och damallsvenskan. Och låt 40% istället för 25% gå till klubbar lägre ner i systemet. Laget som vinner allsvenskan kommer fortfarande lyfta en pokal i slutet av säsongen och då inte i första hand fira en större del av nästa års ekonomiska kaka utan just SM-guldet.
 
Att damer och herrar som spelar fotboll i Sverige (nu ofta i samma klubbar) inte ska tillhöra samma organisation är ju bara konstigt. Ett första steg mot jämlika ligor borde vara att slå ihop Elitfotboll Dam med Sef och förhandla alla centrala avtal tillsammans. 
 
Vår fotboll?
 
Hur befriande hade det inte varit att kunna ta alla beslut utifrån vad som var bäst för allsvenskorna som produkt. Det ekonomiska hade alltid fått komma i andra hand och svensk fotboll hade kunnat vara den förebild man vill vara fullt ut. Jag tror att det på sikt hade lönat sig även ekonomiskt. Svensk fotbolls varumärke hade skinit som inget annat och följts av rekordmånga supportrar.
 
Man hade hela tiden kunnat ta de besluten vi VILL ta istället för de som genererar mest pengar nästa kvartal. Vi skulle kunna rikta pengar från centrala avtal till att skapa förutsättningar för gräs på alla elitplaner. Vi skulle kunna skicka mer pengar till projekt som föder nya supportrar och fotbollsspelare i utsatta områden. Ett lågt pris på tv-avtalet hade givit oss möjligheten att diktera avsparkstiderna till 100% istället för att lämna över det till tv-bolaget. Skulle vi komma fram till att vi inte vill ha ett bettingbolag som huvudsponsor så kan vi välja bort det. Hade den moraliska kompassen fått bestämma så hade inte svartlistade agenter som Rune Hauge fått chansen att plocka in fakturor till sina offshorebolag när allsvenska TV-rättigheterna säljs. Ligger fokus på en bra produkt och inte på den extra kortsiktiga tusenlappen skulle vi likt de flesta ligor i världen kunna ha ett tak för hur många sponsorloggor klubbarna får ha på tröjorna.. Och skulle samma inställning gällt för hela Fotbollssverige så hade knappast landslaget åkt på träningsläger till stater som inte respekterar mänskliga rättigheter.
 
Vad man än tycker om just dessa förslag är möjligheterna oändliga och poängen är att vi kan göra vad vi vill. Om vi bara riktar om fokus.
 
Vad hade blivit sämre?
 
På kort sikt hade vi tappat pengar på att hela tiden låta vad vi helst vill vara trumfa vad vi tjänar mest pengar på. På lång sikt tror jag dock det hade byggt ett varumärke som sponsorerna skulle älska. Redan nu känns det som en hygienfaktor för de flesta sponsorer att bidra med lika mycket till herr- och damidrott, skulle inte då synergierna av att vara en gemensam organisation rimma rätt bra med samtiden?
 
Samma sak med tappade tv-avtalspengar. Hade fotbollen därför exponerats för många fler så tror jag vi hade kunnat räkna hem de pengarna över tid i form av mer publik och sponsorer. Speciellt om vi visat oss vara den förebilden vi kan vara när vi gör alla val efter den moraliska och inte den ekonomiska kompassen.
 
Vad hade då hänt om en klubb fick in 10 mkr mindre från de centrala avtalen? Det pratas ofta om att ett par miljoner extra hade gjort att klubbarna kan hålla kvar unga spelare ett par år längre. Detta tror jag inte är sant. Just unga spelare är ju vad som är attraktivt på den internationella marknaden, och en helt annan ekonomi hade krävts för att BK Häcken skulle kunna säga nej till 50mkr för Wålemark eller Hammarby till 40mkr för Odilon. De som troligtvis hade kunnat stanna ett par år till är kvalitativa spelare i en högre ålder. Och ska vi verkligen tumma på vår själ för att Giannis Anestis eller Antonio Colak ska stanna kvar i sina klubbar istället för att ge Adam Benediktsson eller Amin Sarr chansen? Förutsättningarna för tävlingen Allsvenskan hade ju blivit jämnare.
 
Den mest springande punkten då? Minskat fokus på europaframgångar – vad hade det gjort för oss? Gör tankeexperimentet att ta bort alla “europaframgångar” Sverige haft senaste 25 åren, var hade vi varit nu då? Antagligen på exakt samma plats? Men med en lite jämnare liga eftersom Malmö bara haft 50 miljoner mer än näst rikaste lag istället för 500 miljoner.
 
På kort sikt hade en jämlik fördelning av medel gjort att de damallsvenska lagen (som inte ligger lika långt bakom europaeliten) skulle kunnat hävda sig bättre på internationell nivå. Det rimliga på längre sikt är dock att utländska klubbar med rika ägare också på damsidan seglar ifrån ekonomiskt och sportsligt. Men när allt kommer kring, vad hade det gjort om Linköping lyckats gå från 500 till 5000 supportrar?
 
Slutsatsen är att fotbollen än så länge är våran. Innan vi släppt på 51%-regeln och sålt första klubben till privata aktörer så kan vi göra vad vi vill med våran fotboll. Vi kan vara precis de vi vill vara. Varför då inte vara det?

Jakob de Tobon2022-01-17 07:00:00

Fler artiklar om Svensk Fotboll