Syrianska - MFF 0-2: Ganska nära kassaskåpssäkert
För att gulddrömmarna skulle förbli förankrade i någon sorts verklighet krävdes tre poäng ikväll. Och så blev det. Syrianska besegrades med 2-0.
En måstematch var det. Precis som förra matchen, och precis som alla de fem som nu är kvar. Det kändes därför otäckt att möta ett lag som slåss för sin allsvenska existens (eller i alla fall för att undvika kvalplats), och som dessutom kom till match stärkta av en 4-1-seger så sent som i fredags. Som alltid när jag är stirrig söker jag min tillflykt till statistik. Den kunde berätta att Syrianska är obetydligt bättre hemma än borta - laget har tagit 15 pinnar på hemmaplan mot 13 borta. Och faktiskt släppt in fler mål hemma på Södertälje Fotbollsarena. Trösterikt värre.
Vi visste sedan innan att vi skulle komma till match utan avstängde Johan Dahlin. Efter ett litet meningsutbyte med Kjetil Waehler i måndags hade Dahlin dragit på sig sitt tredje gula kort för året. Därför vankades allsvensk debut för Robin Olsen. I övrigt väntade man sig samma startelva som sist. Men så blev det inte - Wilton har problem med en vad, och ersattes därför av Halsti.
Laget formerades alltså Robin - Miiko, Pontus, Helander, Ricardinho - Jiloan, Friberg, Halsti, Simon Thern - Daniel Larsson, Rantie.
Syrianska har ju en hel del rutinerade namn - Sleyman, Chanko, Sharbel Touma och Johan Arneng, till exempel - och mönstrade George Mourad och Dinko Felic på topp. Lite intressant att jämföra de båda anfallsparen ... två relativt kortvuxna kvicksilver mot den nära två meter långe Felic och nästan lika store, men säkert ännu tyngre, Mourad (som för dagen var just tung - ingen lyckad afton för den forne IFK Göteborgaren). Lite skillnad i det mesta, om man säger så. Skönt det inte är korgboll vi tävlar i.
Matchen
Det hela började i beskedligt tempo. Det kändes avvaktande, nästan snällt - något som också bekräftas av att det dröjde ända till den 13:e minuten, om jag nu inte missade nånting, innan Stefan Johannesson blåste för matchens första frispark. Dock var känslan att vi satt i förarsätet. Vi hade ännu inte hotat på allvar, men kändes åtminstone halvstorleken större och bättre än våra motståndare. Första avslutet stod Daniel Larsson för. I femte minuten fick han med sig bollen nere på vänsterkanten, bröt inåt och avlossade ett hyfsat skott. Dwayne Miller i Syrianska-målet klarade utan alltför stora besvär.
Tokelo Rantie har uppenbarligen redan ingjutit respekt i motståndarförsvaren. Syrianska såg oroliga ut så fort han fick bollen, och han hotade i djupled ett par gånger utan att få till avsluten.
Malmös första stora chans kom efter en kvart. Rantie jobbade fram bollen till Simon Thern, som från stillastående uppe i straffområdets högra hörn från målvakten sett skruvade bollen mot bortre krysset. Ett jättefint avslut, som dessvärre också slutade i en fin räddning av Miller. Syrianskamålvakten fick fingertopparna på bollen och styrde den över ribban.
Fem minuter senare fick Miller sträcka ut igen. Efter diverse krångel och flipperspel - vilket återigen kändes som en effekt av Syrianskaspelarnas respekt för Rantie - hamnade bollen hos Miiko, som skruvade lågt mot bortre stolpen. Miller fick ännu en gång fingrarna på bollen, som rann ut till hörna.
Syrianska var annars väl samlat; svårgenomträngliga. Framåt hade de inte mycket. Första lilla chansynglet kunde skönjas i 24:e minuten, när Mourad styrde en lös nick utanför. Ett par minuter senare kunde den i övrigt kantige Felic gjort nåt av ett inlägg, men fick inte till det. Robins första ingripande fick istället vänta tills den 28:e minuten. Då fångade han ett ganska ofarligt inlägg i famnen. En ganska lugn debut så långt, med andra ord.
Vi gick in i sista kvarten av första halvlek. Ingen större kvalitet på matchen. De tillfällen som fanns kom oftast av att Rantie borrade ner huvudet och tryckte sig framåt via en kombination av tunnlar och motlägg. Några riktigt farliga avslut fick han emellertid inte till.
Vårt målskytte har det ju på sistone satts en del frågetecken för, så därför var det väl signifikativt att dödläget bröts av ett tvättäkta buskismål. Det började med att Chanko kapade Thern en bit in på Syrianskas planhalva. Friberg lade upp bollen och skruvade in en lyra mot mål. Såg ganska ofarligt ut, men Miller kom fel och sprang ihop med Dinko Felic, som knoppade bollen snett bakåt, upp i luften. Filip Helander sprang in i bollbanan och lyckades få sig själv mellan den och målvakten - och kunde se bollen studsa in i mål. Självmål, absolut, men förutom Friberg är det Filip som ska ha guldstjärna för det här målet: han lyckades trycka undan Miller och fick den andre Syrianska-mittbacken, Alexander Michel, så mycket ur balans att han inte kunde få undan bollen.
Målet kom i den 42:a minuten. Just innan paus var vi framme igen, men en hög sula från Chanko mot Erik just vid straffområdeslinjen bröt anfallet. En situation som med största sannolikhet inneburit frispark ute på plan, men inte blev straff. Istället kontrade Syrianska, och skapade i halvlekens sista minut sin dittills bästa chans. Inte för att det var nån jättechans, men Robin fick sträcka ut näven och avvärja ett inlägg.
0-1 i paus, vilket får sägas spegla matchen ganska väl. Vi hade inte skapat jättemånga heta tillfällen, men var det bättre laget och förtjänade vår ledning. 9-3 i avslut säger också en del.
Andra halvlek började ungefär som den första slutade. Dess höjdpunkt kom redan efter drygt fem minuter: vi vann boll, Friberg bytte kant med en svepande boll mot Simon Thern. Simon bröt in från sin vänsterkant och tryckte iväg ett högerskott från straffområdeslinjen. Bollen såg ut att ta lite väl långt ut på fotens yttersida - men satt elegant i Millers vänstra hörn. Mycket snyggt.
0-2, och Syrianskaspelarna hängde närmast övertydligt med huvudena. Arneng blev varnad minuterna senare och är därmed avstängd mot Häcken. Özkan Melkemichel försökte sätta fart på saker och ting med ett dubbelbyte: ut med just Arneng och Mourad, in med Admir Aganovic och - Labinot Harbuzi. Labbe började faktiskt med en riktigt fin djupledsboll mot Felic, som dock inte lyckades göra nåt vettigt av den heller.
Syrianska lyckades få fast bollen på vår planhalva lite bättre, men var fortsatt uddlösa. Matchen kändes, så här halvvägs in i andra halvlek, hafsig, märkligt ospännande och körd - vilket såklart var en helt OK känsla eftersom vi hade en tvåmålsledning. Utan att briljera hade vi kontroll. Vilket för övrigt är en riktigt skön mening att skriva.
En del chanser vaskades fram. Thern kunde blivit tvåmålsskytt i den 71:a minuten, men tåfisade utanför. Och så kunde det gått illa när Ricardinho minuten efter slog en indianpass rakt in i banan. Den fiskades upp av Sharbel Touma, som sedan dessbättre sköt över.
Dardan ersatte Rantie i 72:a minuten. Sammantaget inte Tikis bästa match - för många felpass och en del underliga beslut - men samtidigt finns hela tiden känslan av att lite vad som helst kan hända när han får bollen. Dardan skapade även han en chans ett par minuter senare, men fick aldrig till avslutet - det hela styrdes undan till hörna.
Robin fick även han, till slut, visa vad han går för. Aganovic sköt ett riktigt bra skott från vänsterinnerläge, och Robin styrde ut till hörna. Robin har alltså hundraprocentig räddningsprocent i allsvenskan. Vet inte riktigt, men nog borde han vara ganska ensam om det ... ?
Med tio minuter kvar ersattes Friberg och Daniel Larsson av Alex och Ivo. Men då handlade det mest om att spela av matchen. Inte mycket hände i slutet. Vi bevakade. Vi vann. Vackert så.
Labinot kom med i matchprotokollet till slut ändå. Men då var det för ett gult kort efter en kapning på Simon Thern.
Ett gult kort fick även vi. Halsti synade det. Ingen avstängd mot Norrköping, således.
Känns som om vi fortsätter lite på det italienskt-topplag-från-80-talet-spår vi slog in på i bortamatchen mot Åtvidaberg. Ingen champagnefotboll, snarare en dag på jobbet från vilken vi åker hem med alla tre poängen tryggt nedstoppade i unika-boxen. Och det ska understrykas att vår seger idag är betydligt odiskutablare än den mot Åtvid.
Ny stabil insats av vårt mittbackspar. Återigen; extra plus till Filip för hans screening-insats vid första målet. Friberg växer numera för varje match, och applåder till Simon Thern för ett riktigt klassmål. Halsti ska också ha beröm för en stabil, säker, no-nonsense-insats.
Fyra allsvenska möten med Syrianska, och ännu har de inte gjort mål på oss. 1-0 och 0-0 ifjol har följts upp av två 2-0-segrar i år.
Dagens publiksiffra: 1 901.
En liten utblick: Hannes Stiller svor jag över i måndags. En sån där bollrepellent spelare som av nån outgrundlig anledning begåvats med förmågan att finnas på rätt plats vid rätt tillfälle. Tyckte jag då. Idag gillar jag honom bättre. Hans kvittering mot Häcken trycker ihop tätkvartetten ytterligare.
Bonusinfo för alla er som brukar betrakta glaset som halvfullt: vi är bäst av alla topplagen den här omgången. Vi tar in två poäng på Häcken, och ett plusmål var på Elfsborg och AIK.
Ännu mer bonusinfo för alla er som älskar glaset oavsett hur det ser ut, och rent generellt tycker att livet är en underbar gåva: vinner vi med tre mål eller mer mot Norrköping på fredag kommer vi att leda allsvenskan i minst 21 timmar.
Ja. Ni hör. Kanske inte riktigt läge att flyga iväg alltför högt i det blå.
Utan bara att, just i detta nu, glädjas åt tre helt rättvisa poäng.
