Tankar inför Syrianskas seriepremiär!
Abstinens, spänning och längtan, känslorna distraherar mig i min trygga vardag i Norsborg kort inpå premiären.
Inte nog med det så dyker frågor upp bland mina vardagliga tankar:
Hur kommer det gå för Syrianska FC? Hur slutar premiären? Håller nyförvärven? Har vi tillräckligt bred trupp? Vad kan jag tillföra klubben?
Efter det intalar jag mig själv att vi måste/kommer att vinna serien, allt annat vore ett fiasko. Plötslig träder mitt andra jag fram, den pessimistiska sidan. Tankar i dessa banor: Det här håller aldrig, truppen är för tunn, konkurrenterna är för bra och att vi kommer ha vår vanliga otur när vi förlorar vid mållinjen.
När tankarna är samlade och den realistiska sidan kommer fram igen inser man helt plötsligt att det kan gå hela vägen, "leendet gör comeback". Seriesegern för drygt 1 år sen och dem nya stabila nyförvärven, både spelare med meriter och unga talanger från lagen under a-laget som George Ibrahim, Robert Massi, Rabi Elia, Peshraw Azizi med stor potential inför framtiden. Moralen som visades ifjol var underbar att skåda, från en svag vårsäsong till en mycket stark höstsäsong som slutade med Syrianska flaggan i topp, man gav aldrig upp seriesegern. Trots att säsongen slutade i tårar efter kvalförlusten mot Qviding, tror jag man kan dra nytta av dem gångna säsongerna inför framtiden.
Efter silly season har förväntningarna bara stigit, spelare som Alexander Valentini, Ronny Sentongo, Dennis Velic med erfaranheter från högre serier och Mattias Mete som imponerat under försäsongen och även Ferhat Korkmaz kan man inte ha annat än stora förväntningar. Allt utom avancemang är ett fiasko, tufft men rättvist. Om 1 år hoppas jag innerligt att vi tillsammans ska få skåda Syrianskas premiärmatch i Superettan. Syrianskas spelare springande in på plastgräset och klackens härliga sånger som ekar över hela staden. Med dagens trupp och erfarenheter är det inget omöjligt mål, utan snarare ett realistiskt. Med en förberedd trupp, styrelse och fans inför kampen om den åtråvärda förstaplaceringen ser jag framtiden med tillförsikt och förväntan.
Den 12:e spelaren (publiken) kommer vara den avgörande länken för slutplaceringen och avancemanget. Med ett mäktigt mottagande och tifo inför varje match, men även stöttande ramsor vid motgång lyfter spelarnas självförtroende och kärlekens band stärks, dvs moralen. Jag tror ingen specifik spelare kommer att dominera, men vissa kommer att utmärka sig lite extra. Själva avgörandet arbetas fram under säsongens gång
tillsammans med publiken och moralen som spelarna visar.
Att den nya supporterklubben engagerar driftiga personer med brinnande intresse för Syrianska är ett måste för en fungerande supporterklubb, namnet är av mindre betydelse. För stämningens skull är det viktigt att de som sjunger och skriker är dem som står i klacken och att alla andra hänvisas till den vanliga läktaren. Detta är mycket viktigt för att klacken ska kunna få en så bra stämning som möjligt. Glöm inte, det är vi som gör supporterklubben.
Här skulle jag vilja låna en mening som AIK fansen använder "Solen stiger upp över Råsunda". Solen stiger verkligen över Råsunda nu, men det gör den även över Södertäljes Fotbollsarena också, med tv-sända matcher att vänta i den nystartade tv kanalen Suryoyo Sat kommer intresset runt Syrianska att stiga världen över och förhoppningsvis får vi ett sportsligt framgångsrikt år med mycket publik på matcherna. I framtiden finns det inga gränser för hur långt vi kan gå, inget är omöjligt. Kära bröder och systrar, allt detta går bara att uppfylla med GUDS hjälp.
