Thom Åhlund: Syrianska kommer alltid finnas i mitt hjärta!
Jag hade några jättebra år i klubben och tyvärr har många förutfattade meningar om invandrarlagen som jag inte alls upplevde under min tid i klubben. Tvärtom kände jag en trygghet och bemött med stor respekt hos hela den Syrianska folkgruppen.
Thom Åhlund är idag 54 år och bor i Nynäshamns skärgård. Han är inne på sitt 6:e år som assisterande tränare i Hammarby. Under sina år i Hammarby har han inte haft något huvudansvar, utan under dessa år har han haft ett mer delat ansvar.
Som spelare började han i pojklandslaget i Djurgården och gick sedan till Brommapojkarna. Fotbollsresan fortsatte då han spelade hela 11 år i Hammarby och sedan började tränarkarriären som spelande tränare i Skövde AIK, Friska Viljor och Umeå FC.
Billy Ohlson lockar Thom Åhlund
Sedan bestämde jag mig för att göra ett avbrott och studerade och arbetade senare som 
terapeut med människor som hade problem med olika sorters missbruk. Avbrottet varade i 4 år innan Billy Ohlsson ringde mig och sa att han behövde min hjälp med tränaruppdraget i Syrianska 1996 – sommaren 2001. Han visste att jag befann mig i närheten och jag hakade bara på träningsuppdraget med Billy Ohlsson. Men det komiska var att jag faktiskt inte visste ett dugg om klubben eller spelarna i laget innan jag bestämde mig för att ta på mig detta ansvar.
Oförglömliga minnen i klubben
Första träningen kommer jag alltid minnas i klubben. Vi samlar truppen och jag vill lära mig vilka spelarpositioner alla i laget har. Så när jag frågar: ”Vilka är anfallare i laget?” Ja, då räcker alla spelare upp sina händer! (Anfallsfotbollen var det inget fel på precis, hälsar Thom Åhlund med ett skratt)
En annan gång skulle vi köra hårdare träning med laget så vi bestämde att alla spelare skulle springa runt arenan några varv, det märktes att spelarna inte riktigt var vana vid en sådan träning eftersom spelarna gav upp efter halva tiden och gick och satte sig i omklädningsrummet istället. Spelarna orkade helt enkelt inte…
Vi försökte variera träningarna med laget så det inte blev för enformigt och några gånger skulle vi försöka få spelarna att åka skridskor, spela hockey etc. Jag tror aldrig att vi har skrattat så mycket i hela mitt liv när spelarna försökte sig på den sporten. Det märktes klart och tydligt att dem sporterna inte alls var något man kunde koppla ihop med syrianerna!
Cupmatchen mot AIK kommer jag aldrig heller glömma. Ca 6000 åskådare på Bårsta IP värmde givetvis och laget spelade oerhört bra. Men i slutet av matchen lyckades ändå AIK vinna matchen. Vi lyckades slå Nacka med 4-0 då Milad Bargallo gjorde alla målen. Han var 30 år när han kom till oss och det var synd för han hade säkert kunnat utvecklas och blivit en stor spelare.
Spelaren Aho Bisse kommer alltid finnas kvar i minnet, en sådan fin människa hittar man bara inte. Han var så ödmjuk, respektfull och hade ett stort fotbollskunnande. Självklart glömmer man ju inte heller Suleyman Sleyman och Lollo Chanko i truppen. Hammarby tackade för övrigt nej till Chankos tjänster och det kände jag direkt var ett stort misstag!
Annorlunda satsning i Syrianska
Det visade sig att det skulle bli ett hårt arbete med att få en stark trupp av gänget. Klubben hade sparkat Lennart Liston eftersom Syrianska hade åkt ur div 2 och nu fanns det endast 12-13 spelare kvar i laget. Vi bestämde oss för att göra en annorlunda satsning och förlita oss på Syrianskas egna spelarprodukter. Det visade sig vara ett lyckat drag och dem unga spelarna tog för sig och visade att dem ville föra upp Syrianska till högre höjder.
Att komma till Syrianska var spännande och samtidigt fick man lära sig en helt ny kultur, vilket gjorde att man inte längre hade några förutfattade meningar kring invandrarklubbar. Det häftiga var publikens engagemang kring laget. Inte alltför sällan kunde det komma fram äldre män i publiken och säga hur dem tyckte att Syrianska skulle spela, men detta upplevde vi aldrig som ett problem. Självklart fick dem ju ha sina åsikter eftersom dem verkligen brann för laget och ville det bästa för klubben.
Jag hade några jättebra år i klubben och tyvärr har många förutfattade meningar om invandrarlagen som jag inte alls upplevde under min tid i klubben. Tvärtom kände jag en trygghet och fick en stor respekt hos hela den Syrianska folkgruppen.
Thom på syrianskt bröllop
Jag var på Suleymans Sleymans bröllop och träffade där många av dem gamla spelarna och människor jag stött på under min tid i klubben. Det var jättehärligt att träffa alla dessa efter alla dessa år. På grund av mitt intresse och min nära koppling till syrianer vände sig min fru till mig på festen med ett leende och sa: ”Va faaan Thom…du är ju helsyrian!”
Thom Åhlunds hälsning till klubben
Jag hoppas att Syrianska kommer tillbaka och satsar på sina egna spelare...man måste våga satsa på sina egna produkter om man vill lyckas. Jag har en nära relation till Özcan och Ghayath och det är två härliga personer som fortfarande är aktiva i Syrianska. Trots att jag lämnade klubben för några år sedan försöker jag följa laget på alla möjliga sätt, både genom Özcan när jag klipper mig i hans salong, men även genom dem syrianska spelarna i Hammarby. Sedan försöker jag även se några matcher när jag har tid…
Jag har varit aktiv i Hammarby i ett antal år och det tackar jag Syrianska för! Det var tack vare tiden i Syrianska som intresset för fotbollen växte sig allt starkare och det är anledningen till att jag överhuvudtaget sysslar med fotboll idag. Gnistan började blossa upp i Syrianska och självklart påverkade även Özcan Melkemichel mig som även var aktiv i klubben. Ni ska veta att en stor del av mitt hjärta fortfarande finns kvar i Syrianska!
Lycka till i serien Syrianska!!!
/ Hälsningar Thom Åhlund.
