Tommy Pettersson - en svensk legend i klubben
Tommy Pettersson började spela med Syrianska i div 4 och utmärkte sig extra hos publiken med sin hästsvans svajande medan han lirade på planen. Tommy har varit trogen Syrianska och gjort 8 säsonger i klubben och är känd för att vara en av dem icke-syrianer som alltid spelade med stort hjärta för laget.
Vem är Tommy?
Jag är född i Södertälje och far till två barn och arbetar på NCC som anläggare. Vi bor ca 1 mil utanför Södertälje. Min modersklubb är Bårsta AIK.
Följer du fortfarande Syrianska FC sedan du slutade din karriär i klubben?
Ja, det gör jag. Jag gillar klubben och hade en väldigt bra tid då jag också spelade i Syrianska. Jag tränar även pojkar 15 år i Syrianska idag och sitter med i Syrianskas sponsorkommitté.
Kan du berätta om dina känslor kring några speciella matcher under din tid i Syrianska?
Som spelare laddar man alltid på samma sätt oavsett motstånd (i alla fall jag), stämningen var helt underbar runt derbymatcherna mot Assyriska och som spelare lyfts man mycket av publikens stöd. Matchen som spelades i Eskilstuna 1989 var speciell eftersom den spelades inför tomma läktare. Men efter att vi vann matchen var det en enormt trevlig fest, vi firades på ett underbart sätt som riktiga hjältar då vi skulle lämna arenan.
All uppskattning från suportrarna både på plan och utanför fotbollsplanen har betytt mycket för mig. Första derbyt minns jag som spelades 1988 mot Assyriska, Imre More (från Ungern) som då var tränare lät mig inte ens spela matchen. Anledningen var att han tyckte att det var bara var dem som hade syrianskt påbrå som kunde ge 100% i en sådan match, där jag som svensk inte riktigt visste hur mycket dessa matcher betydde.
Men däremot fick jag vara med och spela derbymatcherna mot Assyriska 1989 och det var en underbar känsla, speciellt efter Eskilstuna-matchen då fansen väntade utanför arenan och så fort vi skulle bege oss till bilarna möttes vi av flera hundra Syrianska supportrar som lyfte oss i kungastolar på plats och jublade över den sköna vinsten.
Finns det några speciella spelare som du minns sen din tid i Syrianska? Vad får dig att minnas just dem?
Ferit Melkemichel (målvakten) i Syrianska var en toppenkille! Snäll, ödmjuk och träningsvillig gjorde honom så omtyckt.
Johan Bergman "Fimpen" var helt enkelt speciell. Han kunde komma till träningarna med en pizzakartong, men ändå visade han hur duktig han var på träningarna och fick förtroendet av tränaren att komma med på resor och liknande.
Karci och Zoltan var ytterligare två riktigt bra spelare som kom från Ungern, det märktes att dem hade spelat på betydligt högre nivåer.
Du var en av få med svensk bakgrund som spelade i Syrianska, upplevde du några svårigheter på grund av detta?
Visst var det jobbigt ibland när man pratade syrianska/arameiska med varandra. Den stora lyckan man fick delta i vid framgång var helt underbar. Det var däremot inte lika roligt när man hade motgångar på grund av pressen från supportrarna för det fick man uppleva vid vissa tillfällen. På min tid kunde publiken bojkotta matcherna om det inte gick resultaten gick vår väg. Så det var inte alltid så lätt att spela för Syrianska som spelare.
Varför anser du att Syrianska bör spela högre upp i seriesystemet?
Det är speciellt när man spelat länge i ett lag. Man känner sig delaktig i klubben och önskar så gärna att man ska lyckas nå nya framgångar. Jag vill så gärna att Syrianska ska gå upp då man har satsat hårt. Det gäller att publiken stöttar laget genom hela säsongen om vi ska lyckas.
Några slutliga ord du vill rikta till klubbledningen eller till våra Syrianska supportrar?
Jag vill passa på att önska alla ett stort lycka till och hoppas på ett framgångsrikt år. Ni supportar behövs även i motgång, lycka till med det ni gör. Ni är värdefulla för hela klubben!
